Det är väl egentligen ingen idé att svepa in det här i varken skumgummi eller annat stötdämpande material. Zlatan Ibrahimovic är kvällens störste förlorare i Spanien, och kanske är han också säsongens loser när vi sammanfattar 09/10 om två veckor.
I kväll hade han chansen att återställa balansräkningen och landa på ett fett plus genom att avgöra mot José Mourinhos Inter. Eller göra nåt i alla fall.
Hittills har Ibra kunnat tillbringa en ganska dålig vårsäsong lite grand i skymundan av Leo Messi och Pedro Pedrito Rodriguez. Barça har vunnit, lagkamraterna har nätat och supportrarna har på det hela haft råd att ha tålamod med den långa svenskens långsamma anpassning.
Men när Zlatan blev utbytt mot flickidolen Bojan i går kväll jublade publiken mer än vad som kändes sunt i sammanhanget. Men ja, Messi hade ju inte heller någon kväll att skryta om.

 Don’t cry for me argentino. Foto: Mundo Deportivo

I morgon och de kommande veckorna lär den katalanska sportpressen vara färdiggullade med Zlatan Ibrahimovic. Joan Laporta må ha djupa fickor, men han hostade inte upp 600 miljoner plus Samuel Eto’o på förhandlingsbordet i Massimo Morattis rokokovilla för att se kameruniern segla vidare till finalen på Santiago Fricking Bernabéu.

 Fly on the wings of love. Foto: Marca

Att Intersupportrarna inte älskar ihjäl Zlatan längre anade man ju. Jag hade ett ganska spektakulärt gäng på raden bakom mig på Camp Nou i dag, som växlade mellan att såga sitt eget lag sönder och samman och spekulera i Ibras biologiska bakgrund:
– Svensken är en oäkting som ska dö, var det av Intermaffians budskap som väckte någon form av slumrande patriotism hos mig.
– Passa er, jag är också från Sverige, varnade jag.
– Ja ja, du är säkert fantastisk, men det där är en jävla förrädare, skanderade mina nyfunna vänner inkännande.

Det om det. Vi hade ju lite saker att glädjas över i matchen också.
* Att Camp Nou lyfte sig och lät som en arena med plats för 98 000 åskådare bör, exempelvis.
* Att José Mourinho ägde presskonferensen efteråt så till den grad att jag hade varit beredd att betala inträde om det behövts.
* Att bröderna Diego och Gabriel Milito fortfarande är brorsor, även om Sergio Busquets gjorde allt för att avbryta kramkalaset efter match.
Jag vet inte vad Barças pivote har emot det här släktbandet, men på presskonferensen innan match sa Busi:
– Från det att domaren blåser igång matchen upphör de att vara bröder.

Om ni inte pratar español vulgaris ska ni vara ganska nöjda med det tror jag.