Jag är på plats i Sevilla dan före dan, för att känna andaluserna på pulsen och se om de kan bjuda motstånd när ligan avgörs i morgon kväll. Jag är rätt säker på att den gör det. Tar Barcelona tre poäng mot Antonio Álvarez gäng ska det till en genomklappning av historiskt okända mått för att Pep och pojkarna ska falla mot Valladolid i sista omgången. Det är vi överens om va?

Vad har då Sevilla för skäl att slå katalanerna i morgon? Ja, vi har ju spel bland Europas finest for starters.
Det är lätt att glömma det, men medan Valencia harvar runt i ingenmansland på en ohotad tredjeplats har Sevilla (ungefär trehundra poäng bakom ligaledarna) läget att säkra Champions League-spel i morgon.
Det tror jag de är rätt sugna på. 

Zlatan Ibrahimovic och Gerard Piqué är hot stuff den här veckan i Barcelona, det visste ni. Och även om Spanien har en av Europas mest liberala lagstiftningar när det kommer till samkönade äktenskap och HBT-frågor är fotbollen, här som hemma, en liten testosteronstinn utpost där allt som känns mer intimt än ett handslag mellan två fotbollsspelare är brännbart ämne.

Jag vet inte vad som är mest provocerande – att en kram mellan två elitidrottare är så sällsynt att det inte kan ses för vad det är: en ömsint gest mellan två vänner, eller att kommentatorsfunktionerna på de stora spanska sajterna måste stängas ner för att neanderthalare med bögnoja hämtad från stenåldern härjar runt?

Avgå alla.