Det är ju inte det att Degerfors inte försett den internationella fotbollsscenen med bra namn tidigare. Men när José Mourinho uppges vara intresserad av Ola Toivonen blinkar min Buster alert väldigt intensivt.
Men jag är väl inte sämre än att jag börjat fila på en plats i Real Madrids startelva.
Håll i er:

Iker Casillas

Sergio Ramos
Raúl Albiol
Ricardo Carvalho
Marcelo

Xabi Alonso
Lass Diarra

Karim Benzema
Ola Toivonen
Cristiano Ronaldo

Gonzalo Higuaín

Då har Toivo petat Káká alltså, men det känns ändå som det minsta problemet i kråksången.
Ingen press, Ola.

Eller, som Yrjö Toivonen säger:
–Snart står väl Gud här vid dörren och knackar på.

Det är osäkert om José Mourinho tar det som en uppmaning att infinna sig i det toivonenska (mja) föräldrahemmet i egen hög person.
Vore spännande annars att se hur Ola Toivonen tacklar den situationen. Och om Gud har samma tendenser att läcka till engelsk media.

Men jag är så klart för fler svenskar i la liga, inte minst när den längste av dem sagt arrivederci.
Kennedy Bakircioglü är Sveriges färskaste Spanienproffs, men att inleda säsongen mot Barcelona är lite som att börja med två minusmål från start och slalompjäxor på hela försvarslinjen. Man hänger inte med riktigt.

Själv var jag tvungen att räkna in mina lamm när jag kom till El Sardinero-stadion, uppenbarligen har inte ens de närmast sörjande koll på hela truppen under sommaruppehållet, och konstaterade att David Villa fortfarande ser knasig ut i Barça-tröjan. Däremot lirar han som om han aldrig gjort annat än att ta emot inlägg från Dani Alves och jag för min del tror ju att Valencia-värvningen tar hem Guldskon i maj nästa år.

Santander var en av två bortamatcher för Barcelona som jag bommade under förra årets la liga, men inom loppet av bara en timme i dag hade staden klättrat upp på min spanska topp fem.

Fotbollsarenor med en egen ingång för pensionärer visar att det finns en spansk fotbollsscen bortom alla svindlande transferrekord, merchandise och klubbpolitiska vågspel.

 Russindisco.