Pep Guardiola har talat och jag vet inte om vi blir så mycket klokare av det.
Pep kör på gentlemannaspåret, tar på sig skulden (men han kan inte låta bli att flika in ”det är inte en tränares uppgift att ändra på en spelares personlighet”) och seglar vidare, lite tilltufsad, men ganska elegant. Han puffar ju fint för sina framtida memoarer också.

Så tillhör ni dem som vill att det här ska vara Guardiolas fel – varsågoda.
Tillhör ni skaran som ändå tycker att det är underligt att Zlatan lämnar alla klubbar i mer eller mindre turbulens – jag finns här för er också.
Själv befinner jag mig nånstans mitt emellan på skalan. Man är ju svensk och så. 

Det är en sak att lämna en klubb under mer eller mindre turbulens och flytta vidare till nästa stad, nästa land och nästa liga. Zlatan Ibrahimovic har kvalitéer som gör att han skulle bli välkomnad i princip överallt, men det här är första gången han befinner sig i en stad där han redan spelat för arvsfienden.

I höst kommer han att konfronteras med en lokalbefolkning där varannan man och kvinna på Milanos gator håller på klubben han lämnade förra sommaren och därmed kommer göra vardagen ganska sur för honom. I Milano är fotboll inte på skoj. Zlatan riskerar att inte bli serverad sin morgonespresso om han dyker in på en bar där ägaren håller på Inter.

Så eftersom Silvio Berlusconi tycks ha spenderarbyxorna på sig hoppas jag att han investerar i en självförsvarskurs för Ibra, alternativt lånar ut sina livvakter (han har några stycken) till sin nya ögonsten.

Mina interisti-vänner har mest försett mig med mestadel totalt opublicerbara okvädningsord angående Zlatans klubbyte den senaste veckan, men har ni en aning om vad ’cazzo’, ’diavolo’ och ’zingaro di merda’ betyder så är ni väl stämningen ganska bra på spåren.

Man behöver nu inte byta klubb i Milano för att skaffa ovänner för livet.
 Min taxichaffis Cristian berättade i dag att Wesley Sneijder oroligt förhört sig om vilket lag han höll på när han satt i Cristians bil häromsistens.
– Jag sa att jag är milanista, men ändå tar körningar av interspelare, förklarade Cristian.
Skön paragraf att skriva in i anställningskontraktet, kanske att jämföra med rätten att tacka nej till förnedrande uppdrag som står i journalisternas kollektivavtal.

Men alla resonerar inte som Cristian.

Sneijder hade hamnat i en taxi med en mindre diplomatisk milanistachaufför häromdagen som gått åt den holländske anfallaren (jaja, offensiv mittfältare då) rätt rejält. När han var färdig med Sneijder hade han fortsatt genom att grovt förolämpa interspelarens fru som satt i baksätet.

Det är inte lätt att vara fotbollsproffs.
Inte lätt alls, verkar det som.

Vi måste höja våra röster för att höras!