Det tog, vad blir det, fem dagar och sedan var jag efter Zlatan Ibrahimovic igen. Dagens nedslag i Milano är alltså bara av besökskaraktär, så att vi har rett ut det från start.
Men när andra människor i min ålder skolar in sina barn på dagis så vill jag inte vara borta när Ibra tar sina första steg i AC Milan.

Zlatan är ju väldigt på krigsstigen just nu (och oss emellan, är det inte då man gillar honom mest?) och mördade alla band han byggt upp med Inter-supportrarna genom att trycka på en av de känsligaste klubbsymbolerna under eftermiddagens presskonferens: tröjan.
– Milans tröja är den snyggaste jag någonsin burit, sa Zlatan och ta mig tusan om det inte kastades ett ont öga eller två från den samlade journalistskaran.

Ingen vill veta var du köpt din tröja.

Men när Zlatan tittade ut från en balkong från hotellet och vinkade till de samlade massorna efteråt (vilket gav mig lite jobbiga associationer, men det är ju också mitt problem och ingen annans) var stämningen fin och lite  trivsamt berusad så där.
De riktiga primalvrålen hade redan avverkats ungefär en kvart tidigare när undertecknad, Expressens Johanna Reimers (a.k.a Johanna 3) och TV 4:s Anna Brolin lämnade byggnaden i gemensamt mak.
Först öppnade vi dörren och hörde hur folk drog efter andan, kunde det vara Ibra?
Sedan visslade några av de hundratals samlade Milansupportrarna (vi är ändå i Italien och vissa skyldigheter har man gentemot det motsatta könet) och Reimers sa lite halvhögt ”vinka!” vilket jag tog som en direkt uppmaning och kryddade det hela med en yvig slängkyss till publiken, som gjorde att den långe från Malmö möjligen hamnade lite i skymundan.
Vad gör man inte.

Ibra är ju känd för att ogilla folk som snyltar på hans kändisskap, men jag tvingades å andra sidan ta ett flyg klockan 06.45 i morse när jag sovit exakt noll timmar på grund av densamme, så jag hoppas att vi låter udda vara jämnt här Zlatan.