Nej, Ryssland är inte FC Barcelonas bästa bortagräs. På tre försök det senaste året har katalanerna kammat noll segrar och precis som förra året är det lag som låser igen backlinjen och kastar nyckeln i Kazanka-floden som bereder mest trubbel för Filosofen och hans gäng.

Karadeniz Gökdeniz fick kliva av med halvtimmen kvar, och visst, all you Rubin people out there, det fanns skäl till oro. Men tatarerna höll ihop.

 Dubbel-Deniz – ett Barça-spöke.

Spännande nog kommer FC Köpenhamn som gruppledare till Camp Nou om tre veckor. Påminn mig att jag ska sitta och skrocka om skandinaviska familjeangelägenheter på pressläktaren då (FCK startar med tre svenskar i kväll, så det måste anses som legitimt att ta åt sig lite av framgången).
Innan match alltså, efteråt kanske inte Johan Wiland ler så stort.

Att Valencia och Man United är inte en helt lyckad kombination för Valencia stod redan utom allt tvivel. I kväll hade spanjackerna lite oflyt på Mestalla och gänget som inlett hösten som om fotboll var lite för lätt för dem sitter helt plötsligt en aning i klistret.

I Barcelona ligger revolutionen alldeles runt hörnet. När jag lämnade min boning för att inta lite pre CL-krubb på en av få öppna (svartfots-) restauranger låg röklukten tjock i luften.

Fotbollsgräddan har visat så där stor stridsvilja med folket, men segunda-laget Rayo Vallecano lyssnade på supportrarnas vädjan att delta i den landsomfattande generalstrejken och ställde, bokstavligt talat, bara ut skorna på planen inför dagens förmiddagsträning ”för att visa solidaritet med supportrarna”.