Jag vet inte vad jag egentligen tycker om att la Roja lägger betydelsefull vilotid på att åka till små furstendömen och spela ut stadens rörmockare och bibliotikarie i EM-kvalet. Vi får hoppas att lokalbefolkningen (alla 18) i alla fall njöt av idolmötet och att David Villa inte brände allt krut han har i dojan.

 Viva Villa, viva la patria i visca Catalunya!

På dojan har Villa den spanska flaggan avbildad och det vore väl inte så mycket att hetsa upp sig över om det inte var så att han numer tillhör FC Barcelona.
Klubbens styrande segment har odlat gråa hår över saken tills man slutligen förmedlade till sitt nyförvärv att  på pjucken helt enkelt inte passar sig i det självstädighetsivrande Katalonien.

Villas företrädare på posten gjorde ju inte vad han brukar mot Ungern i kväll, men har i alla fall haft gott om tid, och plats i spalterna, att ta heder och ära av Filosofen.
Ni har så klart följt den journalistiska gissningsleken i veckan ”Pep/Ibra – vad var det som hände?” 

* Var det spelfilosofin?
* Var det feromonerna?
* Var det Mino Raiola? 

Svaret, från en som iakttagit dramat från första parkett är; lite av varje.
Det var ganska tydligt att den förra sommarens lidelse gav vika i samma takt som vintern rullade in i Barcelona.
När Zlatan för första gången tuppade sig och ifrågasatte sin roll i anfallsspelet under klubblags-VM i Abu Dhabi, för att därefter olovligen leka loss under juluppehållet i Åre var förälskelsen officiellt bruten.

I april tog Filosofen ut Zlatan på en långlunch för att snacka om läget. I början av augusti gjorde han samma sak på träningsanläggningen.
Det är de enda två gånger som Ibra och Pep pratat de sex senaste månaderna.

En tränare som inte har spelarna och klubbledningen med sig brukar kunna ryka från sin post snabbare än man hinner säga ”Real Madrid”. Pep Guardiola skulle antagligen behöva fällas för narkotikainnehav, våld mot minderårig och skändande av den katalanska flaggan innan FCB:s styrande segment skulle höja på ögonbrynen.
Zlatan tog fajten utan att ha någon av de betydande spelarna i truppen med sig och hamnade i en sits där Sandro Rossell var redo att sälja honom till högstbjudande eller lägstbjudande eller enda bjudande över huvudtaget. 

Zlatan gjorde, efter omständigheterna, helt rätt i att lämna. Att sitta fastklistrad på en bänk med skavsår i sidan där ens tränare mutat in sina horn är ett situation som i slutändan skulle skicka iväg honom någonstans mellan Camp Nous vip-läktare och Nangijala.
Pep Guardiola har ett växande budgetunderskott och en personlig transferlista där Maxwell slagit bäst ut hittills att arbeta emot.

Det skulle förvåna mig mycket om Milan och Barça inte möts i Champions League nästa vår.

Så. Ska vi göra varandra en tjärre och låta det här ämnet bero tills dess?