Om vi ska låtsas för en stund att jag satt och kollade på när Spanien reste till Skottland och trodde på tre säkra (det gjorde jag inte, jag kollade på en lektion i orange energiläckage, men jag orkar inte prata om det just nu, kan ni bara acceptera det?) så kan vi också konstatera att David Villa just nu behöver ett handikapp i form av straffspark för att få nätkänning, medan Fernando Llorente bara behöver benskydd, matchdräkt och tre minuter för att slå in veckans tredje mål.
Llorente är glödhet. And doesn’t he know it.

 Även om han blandat och gett här på bloggen.

Leo Messi har, precis som lagkamraten Villa, lite svårt att hitta målet i landslaget, men har också, precis som Llorente, planer på en alternativ karriär.
Messi har, och nu ska jag försöka skriva det här utan att börja skratta, skrivit kontrakt med det italienska modehuset Dolce&Gabbana eftersom han ”alltid har uppskattat deras stil” (jag höll mig faktiskt fram till det citatet).
Några bilder har inte släppts än, men italienarna har i alla fall tagit några snapshots av Leo med your average postcolonial art på väggen bakom.

 Leo Messi. Till vänster. Foto: Gazzetta dello sport

Men herregud, Leo har väl gjort modejobb förut. Det här ska nog gå bra.
Han startar ju i alla fall på noll.

Och när vi ändå pratar mode; det florerar ett rykte i den rosa bloggosfären om att jag fått ett par kallingar från Robert Laul som jag glatt struttar runt i.
Ja, jag provade dem. Nej, de satt verkligen inte ”så snyggt”.
Det beror möjligen på (och det här behöver jag själv påminnas om ibland) att jag saknar vissa fysiska företräden som nittio procent av mina kollegor har. 
Men det är ju härligt att Robban tycker att jag har balls enough.