Det tog två dagar, sedan tvingades Barcelona tända av ganska bryskt från sin Clásico-tripp, när man torskade bort Copa Catalana till vännerna i Espanyol i dag.
Det var väl inte Pep Guardiolas mest toppade startelva genom tiderna (även om Bojan fick vara med, grattis) och i Barcelona märks inte så särskilt mycket av dagens snöpliga förlust.
Desto mer märks av måndagens ”manita”, spanska för ”liten hand” som används vid 5–0-segrar eller när man slår ett lag för femte gången i rad eller, med fördel och mucho gusto, både och.
Stadens chokladmakare har helt plötsligt fått bråda dagar.

 Candyhand. Foto: Mundo Deportivo

Och så har Manolo Preciado hamnat i spalterna igen, den här gången som spågumma.
Efter ordbråket med José Mourinho för ett par veckor sedan sa Sportings tränare till Mou:
– Jag hoppas Barça gör fem mål på er på Camp Nou.

 Profeten Preciado.

Preciado kallas ibland Einstein, men kanske är Saida ett bättre namn framöver. Jag ska se om jag kan introducera det i spansk press, håll utkik.

På lördag rullar livet vidare för Barcelona när de möter Osasuna, där anfallaren Walter Pandiani eldat på Clásico-brasan, och tagit upp tråden i tjafset Preciado/Mourinho:
– Preciado borde ringa Mourinho och fråga varför de lät Barcelona slå dem, säger Pandiani, som tycks göra allt för att leva upp till sitt smeknamn el Rifle, geväret, även utanför planen.

Men för er som tappade hoppet om fair play och kamratskap i måndags kväll kan jag berätta att de båda lagen i alla fall var fulla av ömsinthet och gruppkramar före matchen i alla fall (även om Iker Casillas kramades mest med sig själv).

Det finns väl annars bara ett lag i hela Spanien som kan vinna Europa League ett år, för att nästa år vara på väg ur turneringen i gruppspelet efter 2–3 hemma mot Aris de Salónica. 
Ja Jesus.

 Pappa, varför håller vi på Atléti?