I detta nu sätter sig fler katalanska familjer än ni kan föreställa er framför tv:n för att följa Guldbollengalan 2011. Och de behöver inte vara nervösa, priset till världens bäste spelare har blivit en helbarcelonsk historia.

Dagens stora samtalsämne är så klart om det ska gå till en liten målmagiker från Argentina, en mittfältselegant från Terrassa eller till mannen från Albacete som tog hem det första VM-guldet till Spanien.

Leo Messi behöver ingen närmare presentation. Han är avgudad på Camp Nou och i resten av världen och ingen i Katalonien skulle få för sig att protestera om han får sin andra raka guldboll i kväll. Bonusinfo: han har fluga på galan i Zürich i kväll.

Xavi Hernández är killen som fick världens just nu bästa fotbollsklubb med sig i modersmjölken, som fostrades i en superculéfamilj och är omåttligt populär i sin hemstad. Han är 30 och många här tycker att han förtjänar priset också för lång och trogen tjänst.

Andrés Iniesta kom till Barcelona som 13-åring, och har behållit uppsynen hos en liten försynt pojke via ligatitlar, Champions League-finaler och VM-guld. Han är så älskad som en man från centrala Spanien kan vara i Barcelona och han har fått applåder på bortaarenor hela hösten för sitt avgörande mål i finalen i Sydafrika.

Det är klart att Barçasupportrarna har olika favoriter bland de sina, det spännande är att hemmaopinionen fördelar sig ganska lika mellan Leo, Xavi och Andrés (i alla fall om ni vågar lita på mina empiriska nedslag) möjligen med ett litet litet övertag för senyor Hernández.
Men kvällens gala är en angelägenhet långt utanför arenorna och i dag diskuteras de tre finalisterna på gator, nyhetsprogram och pensionärsträffar i Barcelona. Tänk er att Dagens Eko på P1 skulle avsluta nyhetsrapporteringen med att nyhetsuppläsaren argumenterar lite för sin favorit och får mothugg av övriga i studion. Där nånstans är vi.

Nej, nu låter vi den här galan sköta snacket.