Om jag förstår det hela rätt har Sporting Gijón följt min uppmaning i förra inlägget och ställt till med oreda i la liga i kväll.
Därmed sträckte Manolo Preciado ut en hjälpande hand till den enda människa på jorden han garanterat inte vill hjälpa.
Nu hade ju Sporting en världsomvälvande seger runt hörnet och Preciado var lite sur på David Villa för att han ändå förstörde delar av kalaset med målet i slutminuterna.
– Jag ska döda dig! utbrast Preciado kärleksfullt när han sprang på Villa i spelargången efter matchen.
Sportings målskytt David Barral valde en annan strategi efter match och bad helt enkelt om förlåtelse för alla frisparkar och gula kort (de var förvisso färre än Barcelonas) som laget drog på sig på Molinónstadion.
– Jag är ledsen och ber om ursäkt, men det var det enda sättet, säger Barral.
 
 Sorry, men hur skulle vi ha gjort då?

Ursäkt godtagen, säger bloggen som gläds åt att morgondagens match mellan Espanyol och Real Madrid fått helt ny mening. Enligt den nya matematiken kan Real Madrid ligga bara fem poäng efter Barcelona i morgon, och det med ett hemma-Clásico som återstår.

Om mitt redan sargade immunförsvar tillåter lovar jag att rapportera på plats från Cornellà-El Prat nästa gång vi hörs. Det fick sig en törn på ett småkallt San Siro (där jag ändå en gång för alla lämnade ungdomens ideal bakom mig och såg matchen iförd långkalsonger, vojne vojne) som bjöd på bra drag under Zlatan Ibrahimovics överinseende.

Casa Milan är en trevlig arbetsplats när resultaten går klubbens väg. Zlatan, som vanligt sist ut ur duschen, var pratsam om än lite sliten efter matchen, men sken upp när han sprang in i Mino Raiola i mixade zonen och måttade ett vänskapligt slag i solar plexus på sin ”tjocke agent”. Raiola själv jäste runt bland spelarna och pratade med italiensk media som om han själv just slagit Parma på San Siro och lyssnade noga på Ibras ord och Expressen-Orrenius och undertecknads frågor. Möjligen för att han lärt sig svenska sedan jag sprang in i honom senast, men mer troligt för att han gillar att vara med där det händer.

Milan och Zlatan spelar åttondelsfinal i den där jävla Champions på tisdag, Barcelona åker till London för att möta sig själva i Arsenals skepnad och oss emellan, hur mycket mer kan man önska av en fotbollsvecka?
Det är väl hälsan då.
Och att man slipper långkalsongerna i morgon på Cornellà-El Prat.