Om jag säger att inget i min ödmjuka uppenbarelse kräver mer av mitt jobb än matcher som den på Camp Nou i kväll, fattar ni vad jag menar då?

Barcelona – Arsenal var en åttondelsfinal som såg ut som en final som såg ut som en kavalkad i kontroversiella domslut, straffsituationer, gula kort, självmål, snyggmål. Det var mer än något annat en nästan hundra minuters lång nervpers som kommer att skörda sina offer.
Jag tror att katalanska arbetsgivare har överseende med en hel del sovmorgnar i morgon bitti.

När matchen var över var spelarna så slut att de knappt ens orkade jubla. 

Men Eric Abidal hade lite wits kvar i reserven och på frågan direkt efteråt i spanska TV5 om vilka han vill möta i kvartsfinal svarade fransmannen:
– Lyon. För det innebär att de har slagit ut Real Madrid. 

Det finns skäl att tro att en kvartsfinal inte kommer att kunna leva upp till de här två rövarhistorierna som Arsenal (tack för visat intresse) och Barcelona (tack för att jag kommer ha lite jobb i vår) fabulerade ihop.

Det finns skäl att tro att vissa anglofiler kommer att gnälla på domare, gräsmatta och Gud efter utvisningen på Robin van Persie (och herregud, vad pysslade domaren med, och Gud?).
Efteråt kan de ta en titt på matchstatistiken som läser: 20 – 0 i målchanser och 76% – 24% i bollinnehav.
Det är inte bollinnehav som vinner matcher säger ni?
Mot Arsenal är det bollinnehav som vinner matcher säger jag.

Leo Messi är en rätt kul kille på sitt sätt.