Jesús Navas landslagsdebut satt ganska långt inne om ni minns. Men efter att ha terapibehandlats för grav hemlängtan var Sevillas kantlöpare redo i somras, lämpligt nog när det var dags för VM-slutspel för La Roja och resten är en historia som ni kan vid det här laget.
Jag minns hans första presskonferens med landslaget på träningsanläggningen Las Rozas i Madrid nån gång sen höst förra året. Jesús satt med Iker Casillas som en mänsklig sköld på ena sidan och David Villa på den andra och stirrade på en punkt mitt i rummet som inte fanns (och hans ögon kan verkligen stirra) och svarade kortfattat på varje fråga som om de var ett mordhot han tvingades kommentera.

Det har hänt en del sen dess.
Navas har inte bara börjat gilla att hänga ut med landslaget. Han har blivit mer eller mindre besatt av det.
– Jag är totalt beroende av landslaget. Jag kollar på Iniestas mål nästa varje dag, säger Jesús inför morgondagens match mot Tjeckien i Granada samtidigt som han gör lite lagom smygig reklam för ett par nya fotbollsskor (vad är det förresten med la liga-pjucken och tjejfärgerna?).

Xavi fyller hundra matcher med la Roja mot Tjeckien, och möjligen känner medierna i Madrid att det blev lite tokigt det här med dopningsrapporterandet förra veckan. I alla fall får Barcelonas mittfältare spela förstafiolen på Marca i dag och hela familjen Hernández är inbjuden.

Mamma, pappa, barn.

– Xavi är en av de tio bästa i landslagets historia, säger Iker Casillas och Marca kröner familjeartikeln med fjäskfrågan ”är Xavi den viktigaste landslagsspelaren i historien?”.

Och se på fan. På Marca. 

Iker själv förklarade tidigare på dagen att han hade lite svårt för José Mourinho innan han lärde känna honom.
– Men nu, när vi umgås 24 timmar om dygnet, kan jag säga att han är en klar 10:a som person, säger Iker.

Jag tänker; 24 timmar om dygnet med sin tränare. Är det verkligen normalt?