För ett par timmar sedan landade Barcelona i Japan där klockan tack och lov var kväll och de fick en ny chans att sova av sig Clásico-ruset efter en 13 timmar lång flight till Asien.
Jag är djupt imponerad av vad Barça ställde till med på Bernabéustadion i går, trots att de egentligen spelade vad som för dem blivit en helt vanlig match mot Real Madrid.
Jag tänker på alla culés som är i åldern då man just upptäckt fotboll nu och hur de antagligen inte kan komma ihåg att man förlorat ett enda Clásico mot Real Madrid i ligan i livet. Och så tänker jag på alla små stackars maränger som lever med känslan att deras lag är den eviga tvåan i Spanien.

Hur som helst. Andrés Iniesta gjorde en snudd på anstötligt bra match i går (man måste inte vara mig för att tycka det, va?) och som av en händelse hade min vän och kollega Björnen på El País intervjuat Andresito inför match och inleder med den mycket svåra frågan ”vad har mest förändrat ditt liv; ett mål, få en dotter eller spela ett Clásico?”
– Få en dotter så klart. Resten är en del av mitt liv, men en dotter förändrar allt, säger Andrés som (så klart) inte tvekar att ta del av vardagssysslorna med sin Valeria.
– Det är en del av mitt liv att byta blöjor på min dotter. Jag tycker om att vara med henne och se henne le, säger Andresito.

Man kan tycka att frågan är lite 50-tal så där, men så är det med ganska mycket i Spanien och minns vilket liv det blev på Marcas intervjumaffia när Cristiano Ronaldo berättade att han byter blöjer på sin son Cristiano (han har ju ingen mamma, så så extraordinärt är det ju inte kan man tycka).

Att Andresito är en uppdaterad man på flera områden är ingen överraskning, och hans sätt att resonera liknar Pep Guardiolas på sina håll. Pep försökte ju tona ner Clásico-hajpen häromdagen med att säga att ”veckans viktigaste möte är inte det mellan oss och Madrid, det är mötet mellan Sarkozy och Merkel”. Andy är inne på liknand tankebanor:
– Att vinna är inte viktigast i världen. Varken inom fotbollen, livet eller ett Clásico. Krisen är ett bra exempel på det. Det är inte så att jag förstår hela problemet på djupet, men jag har känslan av att det är många saker som hade kunnat undvikas och att det finns ansvariga människor som borde ha förstått vartåt det bar, säger Andresito, som själv har ganska bra med pengar men ser hur folk runt omkring honom kämpar.
– Det är jobbigt att se familj, vänner och folk på gatan som har det svårt. Jag lever inte i en annan verklighet, jag kan inte vara blind inför vad som händer. Det här handlar om vart vi är på väg, vilken värld vi vill överlämna till våra barn. Jag vet inte…känslan är att utsikterna och perspektiven var bättre tidigare, säger Andresito, som uppenbarligen inte bara är ett fotbollsgeni utan dessutom kommit längre i sin analys av den ekonomiska krisen i Spanien än till exempel föregående regering.

Tänk några varv till och skriv ner vad du kommer fram till, Andresito, och vi kan snart börja diskutera Nobelpriset i ekonomi. Om det inte finns ett Nobelpris i vin, för då tycker jag att Iniesta ska ha det pronto.
– Jag har inveseterat i vinodlingarna i Albacete eftersom mina släktingar som bor där haft det tufft. Man får inte glömma varifrån man kommer, i din hemtrakt finns dina rötter. Det här är inget fåfängt projekt, det är mina principer. Och dessutom är det ett sätt för oss att aktivera hela området. Nu har vi kunnat anställa 20 människor. Det är arbetstillfällen, förklarar Iniesta.

Jag var ju lite putt på honom för något år sedan, när han lovade mig en flarra vin och inte höll sitt löfte.
Jag har kommit över det nu och efter intervjun i El País så är man ju lite så där Andresito-svag som vanligt igen. Inte sant?

Björnen frågar också Iniesta om det Zlatan Ibrahimovic sagt och skrivit om Pep Guardiola stämmer.
– Det där var personliga saker. Ibra hade inga problem i vårt omklädningsrum, för det här laget skapar inte problem. Jag hade förstås själv aldrig något bråk med honom. Han är ju två meter lång!