Jävlar i min lilla låda. Jag vet inte var jag ska börja riktigt så vi kör lite random stickord.

Pepe!

Pinto!

Fotboll!

Så ja. Precis i denna minut slår klockan midnatt och det är den 26:e januari, José Mourinhos födelsedag. Jag tror inte att Mou hade räknat med att få fira med cupavancemang och under hela matchen såg jag honom inte lämna sin plats under plexiglaset på bänken en enda gång. När han väl trampade därifrån och in i omklädningsrummet kunde han, på grund av en serie händelser som jag inte just nu kan överblicka på ett tillfredsställande sätt, göra det med högt huvud.
Det Real Madrid bjöd på i kväll övergick mina förväntningar. Skulle ett mål eller två trilla in så skulle det ju ske i matchens inledning, innan Barça tröttat ut Kaká och Mesut Özil med att spela kvadraten på mittplan.
Nu blev det helt tvärtom och snett upp till höger från min plats på Camp Nous pressläktare står ett gäng tillresta Real-supportrar, de kan inte vara fler än 35 pers, och väntar på klartecken att få lämna läktaren. De fick i alla fall en andra halvlek att skriva vykort hem till huvudstaden om och just som jag trodde att Real Madrid inte hade något reellt att sätta emot Barcelona, just då visar de att det är faktiskt nonsens.

Vi får ta domardetaljer, uteblivna straffar och annat senare, nu måste jag pysa en sväng. Vi hörs och det.