En av Kataloniens mest lågintensiva konflikter tycks ha nått kokpunkten när Pep Guardiola först sätter Gerard Piqué på läktaren i Leverkusen och sedan tar snacket med Piqués pappa på vägen hem/väl hemma (här går spanska tidningars uppgifter i sär lite, men att ett snack ägt rum behöver vi inte betvivla).
Jag har skrivit om den begynnande sprickan mellan Pep och Piqué tidigare, i början av hösten då Guardiola satte sin mittback på bänken och läktaren vid några totalt omotiverade matcher på grund av dålig disciplin.
Skillnaden nu är att Piqué inte längre bara brutit mot klubbens uppförandekoder utan uppenbarligen, enligt Guardiola, inte gjort sitt bästa på planen och det är förstås mycket allvarligare.

Gerard Piqué är en kille som inte har särskilt mycket att gnälla på i livet. Han föddes in i klubben han älskar, där hans farfar var president och resten av den (mycket välbärgade och framgångsrika) familjen ivriga anhängare. 25 år senare hade han varit på språkresa i Manchester, tagit en bergsäker plats i Barcelonas elva, blivit en stilikon och bästa vipgäst på alla klubbar i Barcelonas nattliv, vunnit Champions League och tre ligor och en hel radda med kvasititlar utöver det, vunnit VM och EM (minus EM) och scorat en popidol som är alla spanska killars (och inte bara deras) våta dröm och fått henne att byta kontinent och flytta till Barcelona.
Och här har vi den stora utmaningen med att vara on top of the world: man måste fortsätta att prestera ändå.
Jag vet att det kan vara svårt, Gerard.

Lite rörande ändå att Manel Estiarte tar snacket med pappa Piqué, men vet man något om vem i familjen som egentligen bestämmer i spanska hushåll borde han kanske satt sig ner med Shakira direkt.
För Barcelonas bästa måste den pyrande konflikten Pep/Piqué lösas illa kvickt för att det inte ska straffa ut laget mer än vad det uppenbarligen redan gjort. Nu, till exempel.

Ni minns kanske en annan konflikt som Pep Guardiola fick ta vid sidlinjen när FC Köpenhamn var och härjade i Katalonien för drygt ett år sedan. Well, Ståle Solbakken har tydligen glömt hur han kände inför Barcelonas tränare då och norrmannen, som numer tränar Köln, hörde inför Barças match mot Leverkusen av sig till den katalanska klubben för att kolla om Pep hade lust att träffas på en sen pratstund efter matchen.
Det kunde Pep Guardiola, av okända skäl, inte tacka nej till och enligt Mundo Deportivo satt de två tränarna och pratade löpvägar och zonförsvar i över två timmar efter matchen mot Leverkusen.

I väntan på att Real Madrid ska gå in i Champions Leagues slutspel har vi ju en del Europa League att ägna oss åt. Lillasyster Atlético är i Rom för att möta Lazio i kväll och Cholo Simeone och hans gäng fick audiens hos påven och tackade genom att återgälda honom med vad han antagligen önskade mest av allt.

 
Och därmed fattas bara några klubbmärken innan Benedictus spanska tröjsamling är komplett (redan nu kan han spela Madridderby med nån kardinal om han vill).
På spanska kallar vi honom Benedicto, ja, alla utom Atlético Madrids president Enrique Cerezo som konsekvent refererade till påven som ”Benito” när han blev intervjuad i går, vilket möjligen inte betyder så mycket för Cerezo själv men desto mer för ett land som redan känt på hur det är att leva under en ledare med det namnet och när en önskan om att glömma det.