Säg så här: Vi har ett Madrid-derby som kan avgöra ligan mindre än två timmar framför oss och jag har gått från überpepp till lite lagom före-match-utmattad.

In i det sista var det oklart om Radamel Falcao skulle kunna spela mot Real Madrid med tanke på den febersläng han dragits med i veckan, men han är, liksom Atléticos andra osäkra kort Adrián, i alla fall med i Diego Simeones preliminära startelva. Då blir det åka av.
Om ni behöver svart på vitt varför El Tigre är rätt så viktig för hemmalaget så är jag inte den som snålar: Falcao har gjort 47,62 procent av Atlétis ligamål i år. Det är siffror man måste ta en tidsmaskin rätt långt tillbaka i historien för att kunna matcha.
(Jag vet inte exakt hur långt och jag har ingen tidsmaskin, så vi får släppa det där bara.)

Däremot är det nästan tretton år sedan Atlético slog Real Madrid. Det har med andra ord inte skett någon gång sedan vi pratade om datorer som skulle strejka och strykjärn som inte skulle fungera efter millennieskiftet.

El Cholos gäng laddade med en promenad i parken i dag för att ladda inför matchen som Los Colchoneros inte vunnit sedan 1999. Det är ju lite annat läge i år känns det som, Simeone har bankat in något form av vinnarserum i Atlético som de saknat ganska länge, men det är synd att påstå att det här laget är bra och jämnt. Man är däremot ofta på tå i stora matcher i Europa och kan vi få kvällens uppgörelse med storebror Real till en sådan så tycker jag inte att vi ska räkna bort Atlético. Inte alls. 
Diego Simeone har möjligen också dragit ner på illusionerna och upp på effektiviteten i det här gänget och hymlar inte med sina ambitioner i den här utmärkta och några veckor gamla intervjun i El País.

– Bollinnehav? Intresserar mig inte. Inte ett dugg. Jag bryr mig verkligen inte alls om det. Det där med bollinnehav är en saga som har sålt bra, det är ett sätt att spela, men det är inte det enda.

Något säger mig att han inte delar säng med Pep Guardiola. Och inte bara för att det är långt mellan Madrid och Barcelona. 

Hos marängerna är Ángel Di María tillbaka från start efter några slitiga skadeåterfall under våren, i alla fall om man ska tro lokalpressen, och vi har inte så mycket val eftersom José Mourinho möblerat om i förematch-rutinerna och valde att inte släppa truppen i går. Han hade inte presskonferens heller, utan lämnade den uppgiften till Aitor Karanka för 45:e gången sedan han tog över tränarkneget i Madrid.

– Jag ser inte den här oron alla pratar om, spelarna är lugna och fokuserade och professionella, förklarade Karanka i går på frågan om hur det känns att vara på vippen att släppa in Barcelona i toppstriden igen.

I sydvästra Madrid börjar det dra ihop sig till match, massorna på gatan utanför mitt fönster rör sig åt ett och samma håll, de ropar just nu på Atlético, och den spanska huvudstaden håller andan en aning.
Tillhör ni den vita klanen ska ni inte jaga upp er för mycket inför den här matchen. Real Madrid har aldrig förlorat ett derby mot Atlético som spelats en vanlig veckodag. Av en onsdagsmatch och fyra torsdagsmatcher lagen emellan har de vita vunnit samtliga och dessutom gjort elva mål och bara släppt in ett ynka.
Blev ni inte lugnare nu så vet jag inte vad jag ska göra riktigt. 

En figur som jag alltid saknar så det gör ont när jag är i Madrid nuförtiden är Guti.
Men Real Madrids mest missförstådda geni har åtminstone gjort ett litet Twitter-utspel med hjälp av sin brallis och blivande fru Romina Belluscio dagen till ära, för att sätta gamla belackare på plats.

Are you ready?

Till er som brukar sjunga ”Guti din bög” …Så här mycket bög är jag.