Det är Bretagne som är scenen för dagens Ligue 1-spektakel och det är Paris Saint-Germain som bidrar med kvällens gästensemble som måste, MÅSTE, ta tre poäng i kväll. I alla fall om de inte känner för att kollektivt bre ut sig på divanen hos fransk fotbolls psykoanalytiker (d.v.s. oss blodhundar i mediekåren) och få läget och formen och kanske barndomen dissekerad i småbitar. Känner de för det funkar förstås ett oavgjort resultat, eller varför inte en förlust, bra.
PSG:s barndom är ju nu ganska kort och i dagens tidning tar jag ett grepp om spelarna som blivit statister i laget, a.k.a. fransmännen.
Diskussionen om etnicitet/autenticitet i den internationella fotbollen är ett vanskligt och alltid lika intressant ämne eftersom det alltid gränsar till andra betydligt mer komplexa frågor.

Hur mycket vikt ska klubbar och supportrar lägga vid att spelarna kommer utifrån så länge resultaten är goda? Och finns det en poäng att prata om ett franskt lag när snart inga spelarna i startelvan längre är franska?
Det finns förstås inga universella svar: Hos supportrarna till Athletic Bilbao och Barcelona är kravet på hemmagrott spelarmaterial rejält mycket högre än i många Premier League-klubbar som tålmodigt fått acceptera att priset för framgång är att killen du träffar över en pint på puben på hörnet på lördagen sällan längre är killen som bär armbindeln för ortens fotbollslag på söndagen.
PSG ställer av allt att döma i dag upp med en elva där ingen av spelarna egentligen har någon historia alls med klubben, eller ens staden Paris.

Paris fick lite hjälp av Monacos poängtapp och Lyons oväntade förlust i helgen, men ärkerivalen Marseille och målspottaren André-Pierre Gignac spelar just nu fotboll som om det inte finns någon morgondag.
Gignac fick efter segern mot Valenciennes i går frågan ”och franska landslaget då?” av en tv-reporter och svarade med att lämna intervjun och gå mot spelartunneln. Reportern var inte nöjd med det svaret och började helt enkelt gå efter Gignac, som svarade med att börja – springa.
Det är oklart om Didier Deschamps och Marseilles målmaskin kan reda ut de sårade känslorna och plocka gåsen en gång för alla, men det vore nog bra för alla parter. Det här är en spelare som ska ha en plats i nästa trupputtagning av Les Bleus och hör sen.

PSG ställer upp mot en bretagnesk (bretonsk? västfransk?) starttolva om man ska tro förhandsrapporterna från Nantes.
Nykomlingen som inte riktigt varit sig lik sedan Chippen Wilhelmsson lämnade skeppet (och, för all del, vice versa) har ett rejält hemmastöd att räkna med i kväll och styrs med fast hand av den mytomspunne Michel Zakarian, som tagit upp Les Canaries till Ligue 1 två gånger på sex år. Förra gången, 2008, fick han sparken efter tre omgångar i den högsta ligan som tack för hjälpen, den här gången lär hans ledarskap klara sig kvar längre än så.
Der Zakarian tycker inte att det är några större konstigheter att vara tillbaka i en klubb som tidigare sparkat honom.
– Äh, Mourinho gick ju tillbaka till Chelsea efter att de sparkat honom, säger Nantes tränare, som är känd för att vara av hyfsat hårt virke sedan den egna spelarkarriären som fruktad försvarare.
1991 mötte han Manchester United med Montpellier i cupvinnarcupen och hade spelat i ganska exakt fem minuter när han tacklade Mark Hughes som trillade ihop på honom och såg till att Michel Der Zakarian drog av ett inre ledband.
– Vår läkare ville att jag skulle bytas ut, men jag såg inte mig själv göra det i den matchen. Jag bad honom tejpa mig hårt i stället och bet ihop. När jag stödde på foten stod mitt knä rakt ut bakåt, i slutet av matchen var det ingen vacker syn, säger Der Zakarian till l’Équipe.

Nantes vann säsongens första hemmamatch mot Bastia för två veckor sedan, men blev sedan fråntagna poängen efter att det visat sig att inbytte spelaren Abdoulaye Touré egentligen var avstängd, som en följd av ett gäng ackumulerade gula kort. Just nu hänger de tre poängen i luften efter att klubben bett ligan att få dem tillbaka (enligt principen ”meh, var lite schysta då, vi kan väl inte ha koll på allt!” får man anta).

Det är lapp på luckan i kväll på Beaujoire-stadion, men jag ska göra mitt bästa för att hitta en plats åt er.