Så där ja, då var det onsdag igen och Europa på menyn och Paris Saint-Germain kan åtminstone inte göra bort sig mer än ärkerivalen Marseille gjorde när man sprang in i den gula muren i går och aldrig kom loss. Och då behövde inte ens Pierre-Emerick Aubameyang kliva in i målskyttet.

PSG har för en gångs skull stora delar av Frankrike med sig i kväll, av den enkla anledning att en extraplats i Europa står på spel, där portugisiska Liga Sagres just nu har ett försprång på Uefas rankning sedan förra året, då man snodde en plats av Ligue 1 och tvingade Lyon att CL-kvala i två steg i år (det tog stopp mot Real Sociedad som ni minns) medan Portugals tabelltrea just nu bara kvalar en gång.
Varsågoda att andas och läsa om vid behov.

PSG ger ett ganska harmoniskt intryck för stunden, Laurent Blanc, som firar hundra dagar i klubben just i dag, grattis, var lite lagom arrogant men ändå hövlig i går på sin presskonferens, medan Zlatan Ibrahimovic förklarade att det spelar inte så stor roll vem som gör målen, bara de kommer.

Jag resonerar lite kring det där i tidningen dag, och det faktum att Edinson Cavani fryst fast på en kant i Blancs bygge och att det faktiskt inte är så hälsosamt för någondera part. Men vad ska människan göra egentligen?

Några timmar före match är det ännu osäkert om Blaise Matuidi och Alex är spelklara, eller om Adrien Rabiot, 19, (som Simon le Bank bloggade om förtjänstfull häromdagen) och Zoumana Camara, 34, får kliva in från start i stället.
Zouma-vem? säger ni. Ja, ni har ju sett honom ”hoppa in och ta på sig arbetshjälmen” som han själv uttryckte saken häromdagen, under de senaste matcherna, men ni vet kanske inte så mycket mer om den här filuren.
Vi har ju haft en ytterst oregelbundet återkommande serie här på bloggen (fast kanske mest på Twitter när jag tänker efter) som avhandlat de stora fotbollslagens mest klassiska fripassagerare, där Barcelonas andremålis José Manuel Pinto står i en klass för sig.
Camara är lite av PSG:s mysgubbe, killen som hade fått vakta mina barn om jag hade haft några, liraren som aldrig gnäller över att sitta på bänken, men som kliver in när det behövs och alltid gör ett stabilt hantverk.
Jag vet inte om det beror på att han bara har 6 procent kroppsfett (courtesy of l’Équipe), att han kör en Smart eller att han är intresserad av politik och ekonomi och New York (vem är inte det ioförsig?), men Camara är själva essensen av en fripassagerare och han är, hör och häpna, en av Zlatans närmaste i laget.
Camara pratar italienska efter några säsonger i Serie A och var i somras tillsammans med Maxwell inbjuden att övernatta på Ibrahimovics sommarställe när PSG var på Sverige-turné (och det är här jag skulle vilja dra några detaljer om deras pjamasparty i Stockholms skärgård, men så långt sträcker sig inte mina källor dessvärre).

Så, ja, med full vetskap om att det rimligtvis blir Alex som ställer sig bredvid Marquinhos i mittlåset i kväll så är det här min man of the match på förhand.

Moi? Åhå, jag tackar. Foto: Sport24.com

Slår ni på tv:n i kväll och tycker att PSG verkar spela på bortaplan är ni inte helt ute och cyklar. Efter den gigantiska portugisiska arbetskraftsinvandrarvågen under 60– och 70-talen i Frankrike har Benfica tiotusentals supportrar bara i Paris och de har lovat att höras och synas rejält i kväll.

Då så. Då åker vi alldeles strax. På med bältet.