Just som ni trodde att jag hade hoppat av skutan tänkte jag steppa upp mitt game några steg. Det är Europakväll i Paris och det ska ätas små greker till middag.
Inför kvällens match mot Olympiakos har jag ställt och (med lite hjälp av his highness himself) besvarat frågan: får den missade VM-platsen Zlatan Ibrahimovic att tappa moralen i sitt klubblag?
Den långa versionen har ni här. (Den korta är: ”nej”)

Vi noterar att Maxwell i går gav sin första presskonferens helt på franska och som frankofon och trogen besökare av PSG:s presskonferenser (samt en trogen följare av Maxwell, som jag familjestalkade även i Barcelona i ett annat liv) så undrar jag varför i hela friden han inte gjort det förut.
Det var inte så att brassens varenda verbböjning satt som en smäck, men på det stora hela gjorde han ett starkt ++++-intryck på sitt nya hemspråk och det är inte många som lyckas med på första försöket.
En källa nära den svenska Guldbollen (vi kan kalla den ”han som lämnar över den till Zlatan varje år”) berättade att Ibrahimovic efter prisutdelningen i Globen påstod att Maxwell och de andra börjat prata franska så fort han själv gjort sin första intervju på språket, och det må vara sant, men Maxwell är just nu ungefär sju gånger bättre än Zlatan på språket (han har ju också varit i stan lite längre).
Zlatan är ju å andra sidan lite bättre på fotboll än sin bästisbrasse, så han borde kunna låta udda vara jämnt här.

Den här frankofieringen av PSG är förstås ett resultat av Laurent Blancs tid på tränarbänken, och av att president Nasser Al-Khelaïfi vill att hans spelare ska göra en ansträngning gentemot supportrarna.
Jag vill gilla idén, men jag ser just nu en av mina absolut största konkurrensfördelar i den mixade zonen på Parc des princes försvinna ut i intet. För i början av den här säsongen var det så att medan undertecknad kunde kommunicera med Serie A-falangen (Motta, Silva, Maxwell, Verratti, Marquinhos mfl) och den argentinsk-uruguayanska (Pastore, Lavezzi, Cavani) samt den överlägset mest eftertraktade svenska (Ibrahimovic) så stod mina franska kolleger, vars språkkunskaper oftast sträcker sig till bra franska och rätt sugig engelska, och hoppades på att Blaise Matuidi i alla fall skulle förstå deras frågor, typ.
Jag var, kort sagt, hetast i hela mixade zonen, och då gör jag alltså inte bara en rent estetisk bedömning, och höll på att sätta hela den franska presskåren i en skön beroendeställning, eftersom de är tvungna att komma krypande efteråt och fråga vad Zlatan sa på svenska och Edinson på spanska. Ni hajar grejen.
I takt med att allt fler PSG-lirare börjar prata franska är mina konkurrensfördelar snart ett minne blott och någon gång fram i mars, april kommer klubbens inhemska pressfölje bara ha vaga minnen av hon den dära som hjälpte till med översättningar för längesen. Snyft.

Jag känner er empati här och det värmer.
Nu drar vi strax på match, där Paris inte ska få några problem så länge de inte går i Anderlecht-fällan och tror att en bra bortamatch garanterar en enkel hemmamatch. Vi vill bli klara för åttondelsfinal i kväll, visst?
Hörs och syns.