Vi vet att Kaká är en kille med många strängar på sin lyra som provar alternativa karriärer så fort andan faller på. Brassen är ju mest skadad nuförtiden och har haft gott om tid att predika Herrens ord och ta tydlig ställning i frågor där några av hans kolleger är och fiskar i betydligt grumligare vatten.

Riktiga män bär tröjan bak och fram.

Nu har Ricky tagit steget in i en ny bransch och ja, om det inte är Luciano Pavarotti vi har att göra med, så är det i alla fall inte Carl Bildt.
Det är inte direkt sex, droger och rock n’ roll som är Kakás ledord när han tar ton. Däremot är det en hel del Gud.
Texten till låten Presente de Deus har Real Madrid-esset skrivit själv till sin fru Caroline Celico, och den finns med på fru Kakás debutskiva som snart finns i en butik nära dig. Spring och köp.

Veckans näst viktigaste fotbollshändelse i Spanien är att landslagsframtiden är säkrad. Det är Andrés Iniesta som har gjort sin brallis Ana på smällen (ja, det är svårt med bilderna som dyker upp i huvudet, jag om någon vet ju). Andy är väldigt alegre, men lite förgrymmad över att saken läckt ut på ett såpass tidigt plan och ber alla att visa lite respekt för att han inte vill prata om ämnet.
Det ska vi så klart göra.
Däremot hoppas jag så klart att kunna publicera de första ultraljudsbilderna när det är dags.
Håll utkik.

I Madrid har the player formerly known as CR9 gjort Kaká sällskap på skadelistan och efter gårdagens säkra seger mot Espanyol har både Mou och Sami Khedira ondgjort sig över Bernabéus (med spanska mått mätt) bedrövliga gräsmatta, som ska planteras om i dagarna.
För er som tycker att detaljer gör livet lite roligare: gräset kommer från Slovakien.

I Spanien går livet sin gilla gång, för egen del är jag den långe från Malmö i hasorna igen. Jag är på en Italienturné som just nu befinner sig i Rom. Om det här hade varit en skönlitterär bok som handlat om mig hade man kunnat konstatera att jag på grund av Ibra är tillbaka i staden som jag lämnade för ett drygt år sedan på grund av Ibra.

Ni är ju några som tycker att det är trist att Zlatan har lämnat Spanien och några som inte vill läsa en rad om honom mer på bloggen. Det kan jag tyvärr inte lova, men jag har funtat på att Z-märka alla inlägg där han dyker upp.
Ett litet ’Z’ i inledningen och ni vet vad som väntar, oki?

Barcelona fick ju pisk av Hércules häromsistens och i kväll hoppas så klart Real Sociedads supportrar att deras gäng är inspirerade nog för att Real Madrid ska få sig på moppo.
Lite extra känslosamt är det för Xabi Alonso (veckans man i veckans lag) som är Real Sociedad-supporter sedan barnsben och 1993, som elvaåring, blev medlem nummer 6 688 i klubben.
”Hem ljuva hem” twittrar Alonso och återger lite sköna vykortsbilder av San Sebastián som Álvaro Arbeloa lagt upp, så att folk ska fatta vad han snackar om (note to self: måste snickra ihop en bra motivering till att åka på en Real Sociedad-match i höst och mejla mina chefer).

Och när vi ändå pratar Twitter och Real Madrid så finns det en i gänget som gladeligen hade bytt plats med Barcelonas spelare i veckan. Sergio Ramos följer nämligen tidigare nämnde Alejandro Sanz, Shakira, Ricky Martin och Enrique Iglesias, samt ett helt koppel spanska smörsångare. Och så följer han sin egen fanclub.

I morgon åker jag till Madrid och sitter på en fotbollsläktare och låtsas som att Atlético – Barcelona är det viktigaste som händer i livet.
Det är det ju inte.
Det vet Henok Goitom, som är skadad och ser sitt Almería förlora mot Espanyol i kväll hemifrån och som twittrat om det svenska riksdagsvalet för brinnande livet de senaste dagarna.
Zlatan Ibrahimovic sitter i omklädningsrummet på San Siro just nu och även om han aldrig säger ett ord om partipolitik, representerar Zlatan, frivilligt eller ej, det som kan bli själva kärnfrågan när en ny regering ska bildas de kommande veckorna.
Kennedy Bakircioglü, vars Racing Santander måste ta årets första poäng mot Zaragoza i morgon, kommer från Södertälje där Sveriges internationellt sett överlägset mest följda fotbollslag kärleksgnabbas med lokalkonkurrenten inför den tänkta derbyfesten i morgon.

De är alla tre svenskar som röjt runt i la liga under min tid i Spanien och gett mig jobb, intervjuer, huvudvärk, onda ögat, mer jobb och en massa fantastiska minnen.
I kväll har ni min fulla tillåtelse att stänga av fotbollen en stund och fundera på hur Sverige skulle se ut om vi inte betraktade Henok, Zlatan och Kennedy som det.
Som svenskar alltså.

Eller som Zlatan själv sa i DN om rasisterna han får efter sig förra hösten:
– Jag skiter i dem. Eller: jag pissar på dem, om jag ska vara ärlig. Ibland har man känt av sådant där, men vi lever i 2009 nu. Världen ser helt annorlunda ut nu. Det är inget man kan gå runt och tänka på. Är du tillräckligt intelligent så följer du systemet. Är du lite efterbliven, är du dum i huvudet, så följer du ett annat system.

Sen tycker jag att ni går och röstar i morgon så att ni kan se dem alla tre i ögonen nästa gång ni springer på dem på stan. 
Och var nu inte efterblivna.

Real Madrid är lite av veckans lag här i Spanien och inte minst på bloggen, och här är vi så klart inte sämre än att vi hakar på massornas önskemål, när de så tydligt stipuleras i kommentatorsfältet.

Ergo:
Att spela i Real är inte alltid en fest. Att träna Real Madrid kan vara det om man ser till att lägga den tid som fordras på att sträcka upp ungtupparna.
Ska vi säga såhär; Ben ze man har en liten uppförsbacke till Mister Mous fulla förtroende, det är inga nyheter, men att Xabi Alonso har hamnat i onåd hos sin tränare var höljt i dunkel fram tills i dag.
Efter första ligamatchen mot Osasuna gick José Mourinho ut och anklagade Xabi för att vara ”ointresserad” och inte ”delta ordentligt i spelet”.
Xabi, vars pappa Periko Alonso är lite av en auktoritet på spansk fotboll i hemlandets medier (typ som jag är i Sverige på samma tema), är en man som sällan låter något växa sig för stort innan han gjuter olja på vågorna.
– Jag har inte hört vad han sagt vare sig om Benzema eller om mig. Jag föredrar att kommentera saker när jag hör dem, men oavsett var mister säger respekterar vi honom för att han vill kollektivets bästa, säger Xabi A enligt AS.

 Alla ska med. Foto: AS

Läget i Barça då?
Jo tack, den hänger och dinglar. I går hängde hela a-laget (minus Leo Messi som var på sponsoruppdrag i London och Pep Guardiola som hade ”personliga problem”) i konserthallen på Montjuïc där smörsångaren Alejandro Sanz rockade loss på sitt softa sätt inför sina idoler.
Oklart om Barcelona-spelarna gillar honom på riktigt. Ja, alltså, Andrés Iniesta lär ju göra det, och eventuellt José Manuel Pinto också.

Eftersom Real Madrids supportrar tillhör Sveriges mest konspiratoriskt lagda så tänkte jag vrida runt kniven ett litet litet varv till när jag ändå är i gång. Det finns inget som lyfter en blogg så mycket som engagemang i kommentatorsfältet.
Och dessutom är ni väldigt söta när ni är arga.

Hur som helst.
Mou the man har precis avslutat ett möte i Madrid med Gilberto Madaíl, ordförande i Portugals fotbollsförbund, som försöker övertala José att ta över det portugisiska landslaget under två EM-kvalmatcher i väntan på att man ska hitta en fullvärdig ersättare till Carlos Quieroz. 

För mig känns inte José Mourinho som typen som tillfälligt håller ställningarna medan en långsiktig lösning hittas, men kanske förlorade Mou rundpingisturneringen på fotbollsförbundets julbord och står i någon form av skuld till Madaíl.
Eller så tycker han att det är kul att hjälpa till.

Frågan är vad Real Madrids ledning tycker om att Mourinho dubbelarbetar mitt under brinnande ligastart? 

 It’s a dirty job. But someone has to do it. Foto: Marca

Och, när vi ändå har ett gäng frustande madridistas på tråden, vad tycker ni om det här?

Jag räknar ihop elva mål framåt, ett bakåt och en genomgående lyckad start för de spanska gängen i Champions League.

Mou the man har börjat sätta sin prägel på laget och det känns som att vi har två killar som ligger lite småskrynkligt till.
Kaká är skadad, eller vad vad han nu är, men det är allmänt känt att han inte står högst i kurs när José byter fotbollsbilder med de andra tränarna. Om brassen inte gör en rejäl ansiktslyftning från förra året tror jag att han lämnar Real Mourinho någon gång i vinter.
Karim Benzema har redan hamnat i i onåd hos portugisen, det vet man när Mou plockar ut honom som sin offentliga hovnarr.
– Jag hoppas att Karim förstår vad han måste göra för att få mer speltid. Han är intelligent. Från bänken ser man matchen väldigt väl och eftersom han är intelligent kommer han förr eller senare förstå, proklamerade Mou på presskonferensen efter segern mot Ajax i går.

Hand upp alla som känner att ’Karim är intelligent’ var Mous bärande budskap? 

 ”Stör mig inte, jag tänker”  Foto: Marca

En av de bärande anledningarna till att jag inte håller på med spel och dobbel och fantasifotboll (som det heter i utlandet) är att jag har en svag läggning åt fanatism och dessutom är jag ganska ocharmig som besserwisser.
Detta visste möjligen inte mina webbchefer när de satte CL Manager i händerna på mig.
Tough shit.

Men efter gårdagens målkalas där Pedro, Dani Alves och Roberto Soldado hittade nät känner jag att jag är på väg att bli en CL bitch. Inte min plan. Jag ska försöka lämna det efter den här omgången.

Men ja, saker var som vanligt på Camp Nou i går, Barcelona mosade in fem mål och jag kom ändå på mig själv att tänka ”bränner de inte ovanligt mycket i dag?”.

Johan Wiland lär få att göra när han kommer på besök senare i höst. 

Vi har Champions League på agendan och efter Mourinhos magplask på Mallorca och Filosofens fartfall mot Hércules är det alltså bara Valencia som kliver in i turneringen med ligapinnar nog för att bygga ett staket.
(Sevilla hade ju kunnat vara med oss om de inte sumpat sina chanser mot ett lag vars namn betyder trosa eller blöja på spanska.)
Nu spelar ju ligapoäng väldigt lite roll för Champions League och för mig är Barça en av toppfavoriterna, medan Real, med de senaste årens åttondelsfinalsspöke hack i häl, nästan får ses som en outsider. En rätt stark och Mourinho-märkt sådan.
Valencia har en grupp de ska kunna ta sig igenom levande också, inte minst om de tar poäng på Manchester United på hemmaplan.

Jag brukar inte precisera mina CL-förutspåelser mer än så, eftersom man alltid får äta upp eländet i efterhand, men jag är väl inte sämre än att jag kan ta ut en CL-elva i Champions Manager, när jag får order från högre ort. Jag kör så klart med ett la liga-handikapp.
Voilà.

Vamos chicos!

Jag ska inte påstå att jag fattar varför Metsut Özil och Xabi Alonso vägrar att inta sina naturliga positioner, varför Marcelo vill spela mittback trots att Ricardo Carvalho står bredvid och är redo att avlasta honom eller vad Roberto Soldado gör där ute på vänsterkanten.
Men det kanske spelar mindre roll.

Vem som är lagkapten? Kom igen nu.

Lite oklart vad jag gör med de 200 000 karibas som blev kvar efter min shoppingtur. Jag får väl bjuda laget runt på pressläktaren på Camp Nou i kväll helt enkelt.

Nu är jag klar med min del. Er tur att hissa och dissa.

José Mourinho har hållit sig på ryamattan ovanligt länge, med några få uttryckningar till Cristiano Ronaldos försvar. Häromdagen konstaterade han att CR9 ”no tiene la cultura de la piscina”, fritt översatt ”inte är en typ som filmar” eller, ordagrant och betydligt roligare, ”inte har någon swimmingpoolkultur”.
Han dyker tydligen sällan.

 ”Hej, får jag ta en bild på din…vahettere?”. ”Självklart. Det behöver du inte ens fråga.” Foto: Daily Mail

Det är (till många spanjorers förtret) två portugiser som har ansvaret för att Madrid lyfter i år och övriga Real-figurer får helt enkelt finna sig i att då och då dyka upp i den mediala periferin och då maximalt som någon form av referenspunkt till Crille och Mou.
Marca ägnar exempelvis i dag en artikel åt att Sami Khedira gjorde en 75-metersrush i matchen mot Osasuna, som var snabbare än CR9:s.
– Slog jag Cristiano? Jaha, ja det är ju roligt, även om det kanske inte är det viktigaste, försöker diplomaten Khedira.

Portugisiska tidningar myser så klart åt läget i Real Madrid, på samma sätt som det var (inte odelat, men va fan) härligt för oss att ha Zlatan i Barcelona förra året. Man får ett helt annat utrymme att vinkla sitt jobb på inhemska teman.
Oftast har man inte den möjligheten, men man kan ju alltid försöka.
Graham Hunter, en skotsk nyhetsjägare, fotbollsfilantrop och god vän i Barcelona, satt ner med Gerard Piqué häromdagen och ville liksom inte lämna honom utan att få snacka lite Aberdeen (9.00 in i klippet) först.

Graham själv var mest besviken på Piqués standardiserade svar på frågan om bästa minnet från VM i Sydafrika.
– Jag hade hoppats att han skulle säga ”när jag sprang in på planen tre kvart efter att finalen var slut och du hjälpte mig klippa av en bit nät från målet för att ta med hem som souvenir”.

Enligt Hunter själv, som fick ta snacket med den upprörde arenavaktmästaren, var han skillnaden mellan en fri Gerard Piqué och en Gerard Piqué i sydafrikanskt fängelse den kvällen.

 Don’t mess with the Hunter.

Ni minns ju att Nelson Valdez fick japaner att gråta och Paraguay att lyfta i VM i somras.
Att lämna Borussia Dortmund för Hércules kanske inte är vad jag skulle kalla karriärsstrategiskt riktigt, men det struntade Valdez i och drog till Alicante i somras.
I kväll gjorde han stämningen på Camp Nou lätt passivt aggressiv, där vi först firade Kataloniens självständighetsdag med salutskott och manskörer för att sedan låta partypooper Valdez gå galen på sin nästannamne i Barça-målet.
Jag har en känsla av att Nelson kommer förstöra fler fester i la liga framöver.

 ”Per Moberg sa du? Nej, det klingar inte särskilt bekant, jag kanske känner igen han när jag ser han?”

José Mourinho guidade sina vita elefanter till tre poäng, men den galaktiska publiken vill se mer än uddamålssegrar och mittbacksmål på hemmaplan, det kan ju Mou skriva upp i sin pärm här och nu i fall han trodde något annat.

Min egen titel-outsider (ja, själva essensen av en outsider) Atlético Madrid tog steget upp i ligaledning när Diego och el Kun sydde ihop såna här små anfallssekvenser på San Mamés (jag blir inte sårad om ni tycker att länken är lite bull, men det var det bästa jag hittade och när klockan är över tre på lördag natt får man ibland köra på det spåret, det har ni också gjort någon gång).

Då ska vi se.
Är himlen blå?
Är påven tysk?
Är Messi kort?
Har Barcelona just torskat med två mål mot Hércules club de Fútbol?
Hade laget från Alicante bud på fler?

Jag tror att svaret är ’ja’ på samtliga frågor och jag har aldrig hört Camp Nou sorla så svagt. Jag hör tusan småpratet på Hércules avbytarbänk.

Vi hade kunnat snacka vidare här känner jag, men jag ska ner i Camp Nous katakomber och se vad Pep Guardiola har att säga till sitt försvar.
Jag har på känn att jag får skäl att återkomma ganska snart.

Just det, det är Kataloniens självständighetsdag i dag också. Visca!