Vissa nyheter dyker rakt ner i knät på en. Så var det när jag slog upp Mundo Deportivo häromdagen och hittade en notis en bit bak i tidningen: ”Gustavsson i förhandlingar med Gramenet”.
Gustavsson är Tony Gustavsson, förre Hammarbytränaren, och Gramenet är en klubb i Segunda B, den spanska tredjedivisionen.
Vad i…, tänkte jag.
Jag ringde Tony. Det fanns en tid då jag bevakade Stockholmsfotbollen och pratade mer med Tony G än med mina nära vänner, men Tony svarade varken på första, fjärde eller sjunde försöket.
Jag ringde klubben, Gramenet, vars pressdelegat ägnade i runda slängar tio minuter åt att blåneka till hela historien.
– Tony är en vän till en vän. Han var här med sin familj på semester, han ska inte in i klubben, förklarade rösten i luren.
Någonting var fishy, men jag var lite strandad.
Jag ringde Mundo Deportivo-reportern, som intygade att uppgifterna var sanna. Och det var inte ett tränaruppdrag som väntade förre Bajentränaren.
– Han är här för att köpa klubben, förklarade reportern.

Jag vet ioförsig ganska lite om Tony Gustavssons avgångsvederlag från Hammarby, men min murvelhjärna började bygga alternativa rubriker i (fet) stil med ’Tony Gustavssons häst sprang in miljoner – nu köper han spansk fotbollsklubb’.
Så ringde det på min mobil. Det var Mundo Deportivo-reportern som gjorde avbön. Hon hade varit på match och hört att en svensk man skulle satsa pengar i Gramenet, tittat ut över läktaren och hittat en blond kalufs.
Tony Gustavsson svarade snällt på frågor om sin fotbollsbakgrund och så var missförståndet i hamn.

Den riktige investeraren heter tydligen Tony Thompson.
Om ni känner honom så hälsa att jag vill ha tillbaka fyra timmar av mitt liv.
Jag kan lösa in dem på måndag morgon.

Det var bara Villarreal av de spanska lagen som hade riktigt roligt ute i Europa i kväll och en formtoppad Robert Pirès var lekledare av stora mått mot Lazio. Han fick cred för 1–0, spelade fram till 2–0 och satte 3–0 själv på straff. Baby azzurri Giuseppe Rossi fick knyta ihop kalaset.
Valencia hade redan börjat fundera på vilken tjeckisk fatöl som skulle smaka bäst till segermiddagen när Slavia Prag började göra livet surt för dem.
Athletic Bilbao hamnade i underläge mot portugisiska Nacional inför 3 000 åskådare, men veteranen Joseba Etxebarría ordnade upp saker och ting någorlunda. 

Bevakningen av Cristiano Ronaldos stukade fot är en medicinsk thriller i realtid. 
Det var fullt pådrag när han anlände till Sanitas La Moraleja-kliniken i går i alla fall. Marcas fotograf tycks inte ha sett någon annan utväg än att rikta både kamera och skjutvapen mot säkerhetsvakten i jakten på den perfekta bilden.

 We come in peace.

Jag nöjer mig med att konstatera att CR9 faktiskt spred lite glädje på gräsrotsnivå innan han checkade ut från sjukan i Madrid.
Efter sin magnetröntgen sprang han nämligen rakt in i Antonia Muños i korridorerna. Hon förstod så klart att Real-stjärnan hade saker att uträtta på sjukhuset, men det hade señora Muños också.
Hennes son Joaquín låg akutinlagd med magproblem och hade tvingats hoppa av grabbgängets resa till Milano för att se Milan – Real Madrid i tisdags.
Joaquín var illa däran, förklarade Antonia, han kräktes blod och led av svår smärta i buken (det framgår dock inte om symptomen kom som en reaktion på det inställda Champions League-äventyret eller fanns där innan).
Antonia Muños behövde inte vädja. CR9 stegade rakt in i Joaquíns rum, slog sig ner vid hans sängkant och gav honom en kram.
– Din mamma bad mig titta in och jag kunde inte säga nej. Trist att du inte kunde komma till San Siro, hur är det med dig, frågade portugisen, enligt Marca.

Cristiano Ronaldos skada är lurig. I går skulle han vara borta i tre månader, idag på eftermiddagen var han helt plötsligt klar för el Clasico om tre veckor.
Joaquín? Han har börjat äta igen och om cirkus en vecka kan han lämna sjukhussängen.

De glada nyheterna först:
Sevilla är första spanska gäng att ta sig till åttondelsfinal i Champions League 09/10. De har visserligen den klart lättaste gruppen, men det förtar inte värdet av att man gjort precis det man ska i varje match. Glödhete Jesus Navas gjorde jobbet mot Stuttgart och nu håller jag tummarna för att han slipper åka på resten av bortamatcherna.

De lite mer beklämmande nyheterna:
Barcelona ligger skrynkligt till på riktigt nu. Det kändes som en oavgjord match redan innan, även om inte mina hästar Gerard Piqué och Karadeniz Gökdeniz fick till det (å andra sidan låter det ju som att Gökdeniz brukar få till det i andra sammanhang).

Och så frågan som jag vet att ni också funtar på: Får Zlatan Ibrahimovic en låsning av att spela i en tröja som liknar svenska landslagets?

Varken rånarluvor, plastpåsar på fötterna eller underställ från framtiden kunde rå på det faktum att katalanerna är märkligt impotenta framåt i Champions League.
Tre mål på fyra matcher hittills ger ingen skrämselhicka och nu väntar en vecka i slutet av november där Barça ska spela både ett Clasico och ta emot Inter på Camp Nou.
Efter italienarnas dunderavslutning borta mot Dynamo Kiev vet i alla fall jag vem som kommer dit med högst tuppkam.
Det är helt enkelt läge att damma av Gazzetta dello sports briljanta förstasida inför matchen mellan Inter och Barcelona i september.

 Tänk om Zlatan valde fel?

Men herregud, jag tror ju verkligen att Barcelona reder ut det här. Det krävs inga mirakel för att ta full pott, bara lite hårt och hederligt arbete.

Barcelonas spelare är strax på väg ut mot säsongens riktiga isprov. Jag är inte på plats för att kunna säga att Tsentralnistadion i Kazan kokar, men allt över fryspunkten lär välkomnas av Peps pojkar.
Pep G själv har försökt och försökt i veckan. Det har varit ’temperaturen ändrar inget’ och ’vi behöver bara springa lite mer’. Det är Pep-talk, och det får man köpa, men jag tror att Leo Messi varit närmast sanningen när han i går konstaterade:
– Vinter är skit.

Att Dani Alves, som startar i kväll, har tillfrisknat med rekordfart är glädjande förstås, men han måste ju ha tittat sig runt när han kom till Tatarstan och tänkt ’äh, några dagar till borde jag nog ha maskat’.
Å andra sidan är brassar ett ganska vanligt inslag i penningstinna oljepumpade ryska fotbollsklubbar, så kanske kände han pressen på sig.

Tillbaka i startevlan är däremot inte Thierry Henry än. Han startar på Barças bänk i kväll igen och jag tror inte att Pep släpper iväg honom som bambi på hal is en kväll som denna.
Fransmannen firar för övrigt sexmånadersjubileum i dagarna. Det är nämligen exakt ett halvår sedan han gjorde mål, en bedrift för en anfallare i en så målglad klubb som Barcelona, det får vi ge honom.
Enligt obekräftade uppgifter till Hola Barcelona ställer Henry till med öppet hus på hotellrummet i Kazan om sviten håller i sig i kväll. Presenter undanbedes dock.

Att det här blir svårt för Barcelona har vi redan slagit fast. Jag tror att de grejar oavgjort. 1–1 säger magkänslan.
Barcelonas mål gör Gerard Piqué. Kazans mål? Jag tror på Karadeniz Gökdeniz. 

Returen på San Siro blev inte den hysteriska cirkusshow som vi fick se för två veckor sedan i Madrid. Det kanske var bra, för det tog lite tid att hämta andan senast.
Karim Benzema är en överlevare. Så fort det börjar viskas om fiaskovärvning sätter han en strut och köper sig själv lite tid.
Ronaldinho gillar att göra mål på Iker Casillas. Straffen han satte i dag var så hård att den eventuellt borde ha märkts med en ’don’t try this at home’-sticker innan han slog den. Inte ens videoupptagningen hänger med riktigt.

Men Real Madrid klarade sig med hedern skapligt intakt och Manuel Pellegrini med jobbet i behåll. 
Och så fick Mundo Deportivo sätta rubriken som de säkert filat på hela veckan. Det unnar jag dem.

 Åldrande Milan 1; galaktiska Madrid 1.

Kicki F verkar ha injicerat i alla fall något slags tillsatsämne som Atlético Madrid saknade tidigare.
Just som jag trodde han var skadad och skulle missa matchen visade Kun att det bara finns en Kun (eller ’det finns kun en Kun’, som man säger på danska). 
Det räcker inte till avancemang från gruppen, men i Uefacupen (or whatever its name is) kan nog Atléti ställa till med en hel del trubbel för både folk och fä.

Real Madrid har en mäktig uppgift framför sig på San Siro i kväll, men frågan är om det inte är ännu värre för lillasyster Atlético. Efter 0–4 mot Chelsea borta för två veckor sedan har Quique Flores en del att städa upp i sitt nya lag efter sparkade tränaren Abel Resino. 
Kicki F medger att han kanske kommit för sent för att lyckas rädda Atléti till nästa runda, de har bara en poäng på tre matcher. Men han lovar i alla fall att inte spara på krutet inför nästa veckas derby mot Real, utan skicka ut de hungrigaste kalvarna på grönbete mot Chelsea på Vicente Calderon-stadion i kväll.

Barcelona slår dank i Tatarstan i väntan på morgondagens överlevnadstest och verkar inte ha så där otroligt kul i Kazan. Men bilderna som trillar in är underhållande.

 ’Hej mamma, jag är i Tatarstan. Allt är bra. Ringer dig när jag kommer hem’ Foto: Mundo Deportivo

Laget intog den ryska flygplatsen, bokstavligt talat, i går. Andy Iniesta och Bojan Krkic satte sig helt sonika på bagagebandet och skickade sms, medan Xavi axlade rollen bakom incheckningsdisken och här är i full färd med att tala om för Zlatan vilken gate han ska gå till.

 Pedro posar med en björnfa på huvudet.

 Bus eller godis? Foto: FC Barcelona

Som svensk har man ju lite svårt att ta det här hotet om väntande arktisk kyla i Kazan på allvar. Det har inte spanjorerna. 
Spansk press målar upp det ena skräckscenariot efter det andra inför onsdagens match och ska man tro tidningarna är Barcelona lyckliga om de kommer hem från Ryssland med hela truppen vid liv.
Då är laget ändå utrustat med en specialbeställd rymddräkt från Nike som ska ska stoppa köldskador och frostbildning på brösthåret.
Enligt Sport kan vi dock räkna med att de riktiga karlakarlarna som Carles Puyol chansar och kör utan. Då kan jag ioförsig informera er om att Barcelonas lagkapten har mindre hår på benen än undertecknad och gissningsvis vaxar även bringan. Det är inte förrän nu som jag förstått att det är för att vara förberedd på de här vintermatcherna som laget får spela ungefär var tredje år.
Sport kryddar också artikeln med en skräckhistoria om Las Palmas brasse Baiano som förfrös fötterna i en match mot Rubin Kazan samt en liten faktaruta med överlevnadstips för den kommande istiden.

Själv skulle jag nog satsa på husmorstips nummer två; sätta plastpåsar runt fötterna för att hålla värmen i dobbskorna. Eller kanske ta en kopp te i paus.
Det ska alltså bli minus fem grader på onsdag. 

Real Madrids okrönte bad boy José Maria Gutiérrez Hernandez fyllde 33 i går. Real vann visserligen måstematchen mot Getafe, men han har nog haft roligare födelsedagar.

Tillsammans med tränaren Manuel Pellegrini har ju Guti ägnat veckan åt att försäkra omgivningen om att något ordkrig aldrig tog plats i paus i skämsmatchen mot Alcorcón.
Jag fattar strategin. Guti vill inte verka som en typ som ber sin tränare att dra åt helvete och Manuel Pellegrini vill inte verka som en tränare som utsätts för den typen av påhopp.
Men det blir lite genomskinligt när Guti petas direkt i matchen därpå och nu inte heller får följa med och spela Champions League mot Milan i veckan.
Ska han straffas i det tysta får ju Pellegrini ta till lite klassiska metoder. Sånt som man själv råkade ut för när man svor lite för högt i omklädningsrummet (eller, jag menar när ens lagkamrater gjorde det).
* Ett extravarv i elljusspåret på kvällsträningen
* Dubbel tvättvecka av matchstället

Guti får i alla fall stöd från ett tränarhåll. Det är hans gamle mister Bernd Schuster som säger till Marca att Guti är en bra kille och ovärderlig spelare ’om man har överseende med hans små egenheter’.
Det är kanske inte en komplimang rakt igenom, men det är vad han har att hålla sig fast i just nu.

Barcelona ska inte gräma sig alltför mycket över bakåtmålet på övertid i går.
Barça boys ledde matchen, men Gerard Piqué tråcklade in Osasunas reducering i egen bur i den 93:e minuten, det minns ni.
Barças brudar spelade derby mot Espanyol och hamnade i underläge en halvtimme in i matchen. Men när matchuret trillat in på, just det, 93:e minuten, fick Marta Onzué på en riktig projektil från utanför straffområdet och kvitterade för Barcelona.

Något att trösta sig med för Piqué, som för övrigt var på ett strålande humör innan gårdagens match.
När laget anlände till arenan i Pamplona tryckte en kvinnlig supporter fram en hemmagjord skylt med uppmaningen ’ge mig en puss Piqué’.
Barcelonas mittback var inte nödbedd, utan spatserade fram till sin beundrarinna och kysste henne ömt på kinden.

Osasuna tog fasta på att det är Halloween och bjussade Barcelona på ett riktigt skräckslut. Normalt pratglade Gerard Piqué skämdes så mycket över självmålet att han gled ut till bussen utan att säga pip till pressen. För egen del skulle jag må ännu sämre om jag hette Rafa Marquez.
Carles Puyol däremot har levt upp rejält på sin gamla högerback, i kväll gjorde han nästan allt vad Dani Alves brukar göra framåt samtidigt som han slogs av insikten att han faktiskt är försvarare betydligt oftare än fallet brukar vara med brassen.

Men dagens kollektiva suck av lättnad drogs förstås i Madrid. Hristo Stoichkov, som lapar sol och tränar laget med det poetiska namnet Mamelodi Sundowns i Sydafrika, omnämnde los Galacticos som Real Madrid-Alcorcón i en intervju i helgen.
Det fick fungera som bensin på Real Madrids eldstad och trots ett tidigt rött kort på Raúl Albiol gjorde Gonzalo Higuaín två mål på rent ursinne efter paus.

Och så sitter vi här med Barcelona och Real Madrid i topp ändå.