Jag visste det inte, men precis som vi firar kanelbullens dag den fjärde oktober, firar Barcelona Ibrahimovic-festival i dag.
Det innebär att man äter spättekaka och svarar ”Absolut ente” på alla frågor hela dagen.
Visst har lokaltidningarna varit upp över öronen i Zlatan tidigare, men i dag kan inte ens Marca från Madrid hålla igen. Här är deras tv-sammanfattning av matchen.
Zlatan är nu ’pichichi’, skytteligaledare, tillsammans med David Villa som gjorde mål direkt efter skadefrånvaron för Valencia i går.

Zaragozas tränare Marcelino hade lätt att hålla sig för skratt i går. På frågan ’hur lämnar du Camp Nou i kväll?’ svarade Marcelino gravallvarligt:
– Som jag kom. Till fots.
Det tar två timmar med tåg till Zaragoza från Barcelona. Hoppas att Marcelino är hemma tills på onsdag då laget tar emot Málaga i spanska cupen.

Det gick rykten för nån månad sedan om att Zlatan skulle ha slängt sig med lite katalanska på en träning. Det var falskt alarm, men i går hörde jag med egna öron Ibrahimovic kasta in lite vanlig kastilianska (riksspanska) i eftermatch-intervjuerna.
– Mi sento sempre molto migliore. Jag känner mig bättre hela tiden, sa Ibra på sedvanlig italienska innan han bestämde sig för att tillägga:
– Mejor (’bättre’ på spanska), för att ge alla spanjacker i alla fall en liten ledtråd till vad han pratar om.

Vad mer är måste jag göra er lite besvikna nu. Bilden på Gerard Piqué från gårdagens inlägg är det inte jag som tagit, det var ett så kallat skämt (de kommer med ganska jämna mellanrum på den här bloggen).
Så här ser det ut när jag plåtar superstjärnor i tråkiga kontorslokaler.

 Han gick inte alls med på att kasta kläderna.

Ni tror väl inte på det här, men jag säger det ändå: innan matchen sa jag till Garå på Svenkan:
– Det här, det blir Seydou Keitàs match.
Jag skulle ha spelat på det. Var är de här liveoddsen när man behöver dem?

Keità fick så mycket istid i mixade zonen efteråt att han tröttnade och ville gå därifrån till slut. Men han är ju en välartad och uppfostrad man, så i stället sa han:
– Okej, men bara en fråga till.
Men det fanns ju lite att prata om.

Hans kusin Mohamed Sissoko gjorde några minuter i Juventus seger mot Siena också, för er som är ute och letar kuriosa. Nu kan ju ordet ’kusin’ betyda nära vän eller avlägsen släkting i de flesta länderna söder om Danmark, men som jag förstår det är Momo och Seydou kussar by blood. 

Zlatan Ibrahimovic håller på att bli riktigt riktigt stor på Camp Nou. Hemma har vi ju en tendens att blåsa upp utlandssvenskarnas popularitet en aning, och Barcelonapubliken är inte direkt lättflörtad, men Ibra fick stående ovationer när han byttes ut i dag.

Min vän journalisten Juan, som bevakar Espanyol, håller på Zaragoza och avgudar Gary Sundgren hade de ledsnaste ögonen i dag. För att verkligen gnugga in förlusten i sitt medvetande hade han i uppdrag att fixa Lionel Messis autograf på en tröja till en kompis som just gift sig. När Leo var färdig i Barça TV:s studio ryckte Juan ut honom och placerade honom mitt i lokalen, satte en penna i Messis hand och dikterade vad han skulle skriva.
Det var en kortare roman.
Argentinaren gjorde som han blev tillsagd. Han vågade väl inte trotsa Juan efter att ha gjort mål mot hans favoritlag.

Halvfullt på Camp Nou en knapp kvart innan match. I motståndarlaget är gamle räven Roberto Ayala inte med på bänken, men Hola Barcelona-bekantingen Jermaine Pennant har hittat hit. Han vill ha en plats i det engelska landslaget, skriver Sunday Times Spanienkorrespondent Ian Hawkey, som har träffat honom i veckan. 

Det är som vanligt hjärtlig stämning på pressläktaren. Den alkoholdimma som låg här förra matchen är ingen engångsföreteelse. Vid ett tillfälle ska Samuel Eto’o ha tagit tag i saken förra säsongen och sagt till en av journalisterna, som inte var sitt nyktraste jag:
– Gå hem. Gå hem nu.
Hårda bud.

Zlatan Ibrahimovic startar på topp flankerad av Lionel Messi och Andres Iniesta. Det kan bli ett litet ryck i tabelltoppen i dag.

Jag frågade mig i förra inlägget om det här var Deportivos omgång. Det var det inte. 

Vi har ju varit inne på det förut, att några få av Barcelonas spelare tillför det där livsnödvändiga måttet av galenskap som varje lag måste ha. I alla fall för att jag ska tycka att det är intressant.
Det är väl egentligen mest Dani Alves och Gerard Piqué, med vilka jag haft nöjet att småprata lite den senaste tiden.

Piqué fick jag även storprata med i går. 
I den ocean av diplomati och floskler som Barçaspelarna strör runt sig säger Piqué alltid sanningen. Ofta med ett leende.
När vår tid var slut tackade han så mycket för intervjun (’ingen orsak’, sa jag) och försvann iväg in i träningsanläggningens korridorer. En minut senare kom han in i rummet igen.
– Var det nåt du glömde att säga, undrade jag.
– Ja, kan vi köra tjugo minuter till, frågade Piqué och slog sig ner i soffan igen innan han utbrast:
– Haha, skojade bara, hej då, och studsade upp igen och försvann ut ur andra dörren.
Tossigt värre.

Rent spelmässigt har den 22-årige katalanen varit bäst i Barcelonas backlinje i år. Dessutom är han offensiv och har ett målsnitt som svenska landslagsanfallare skulle bli avundsjuka av. Fyra baljor på tolv landskamper är imponerande.

Jag var tvungen att plåta lite i slutet av intervjun också. Det är inte mitt favoritmoment eftersom jag alltid är rätt säker på att mina bilder ryker när tidningen ska tryckas ändå.

 Censurerad?

Det har varit en italiensk eftermiddag och kväll i Spanien. Två nollnollmatcher samt 1–1 mellan Aléti och Mallorca, där Dieguito Forlán först missade en straff och sedan satte en annan.
Att både Real Madrid och Sevilla vägrade rycka lite i täten är goda nyheter för Barcelona så klart, men den typen av resultat har också en tendens att smitta av sig och Barça har bara en poäng på de senaste två matcherna.
Är det Deportivo som ska bli omgångens stora vinnare?

Mer än så ska vi inte fördjupa oss i ämnet just nu, eftersom ni är på krogen och tänker på annat. Här i Spanien ställer vi om till vintertid och ler lite i mjugg, eftersom det är utlovat 21 grader och sol även på söndag.

Att vara sen till Barcelonas träning är inte bara av ondo. Visserligen väntar dryga böter (inte för oss, för spelarna), men i går lämnade laget över förra årets inhåvade kassareserv till forskning kring Retts syndrom, en sjukdom som drabbar främst flickor under de första levnadsåren.
De fick 25 tusen euro.

Förseningstaxan för a-laget landar på en facil summa av 100 euro i minuten (man undrar vad det kostar att vara hemma med sjukt barn) och enligt mina uppgiftslämnare var det sex spelare som bidrog lite extra förra säsongen.
Två spelare hade inte enda bot att betala.

Zlatan Ibrahimovic var ju inte med förra säsongen, men försåg nästa års välgörenhetsval med ett bra startkapital nästan direkt när han kom till klubben. Zlatan var sen till sin andra träning med Barça den 18 augusti i år. Pep G blev sur och det ska inte ha hänt sen dess. 

Vilka de sex samt de två spelarna är? Vet ej, där tog den frikostiga informationen slut. Men kommentatorsfältet är öppet för spekulationer och gissningar.

Barcelonas Fifa-virus verkar vara av en aggressiv och mycket smittsam art. Det slog till mot Real Madrid i mitten på andra halvlek på Bernabeu och vi får väl invänta morgondagen för att se hur många offer det skördat individuellt.
Dida i Milanmålet kan mycket väl vara smittbäraren. Han förtjänar faktiskt inte att sova gott i natt oavsett vilket.

Nu blir det Iker Casillas som vrider och vänder på sig i sömnen i natt (och eftersom jag vet att ni undrar; nej, jag vill inte ligga med några av Real Madrid-målvaktens ingripanden i kväll). 

Ronaldinho bitchslappade visserligen Raúl vid ett tillfälle, men på det hela såg brassen ut att trivas förträffligt med att vara tillbaka bakom fiendens linje. 
Silvio Berlusconi är en man jag inte brukar ha särskilt stor åsiktsgemenskap med, men han kanske inte var så fel ute när han jämförde Dinho med Usain Bolt i somras.
Man skrattade lite då, men visst såg det lekfullt och spexigt ut runt brassen (även om jag befarar att Berlusconi mest menade att de båda är lika, eh, solbrända).

Milan är som den där snygge killen i klass 9B, som fick precis vem han ville i slutet på 90-talet, och sedan har fortsatt i samma slitna 501:or, med allt mindre framgång genom åren. Men nån gång då och då går det fortfarande. Vi får väl säga grattis.

Real Madrid såg nästan dopat ut inledningsvis och i avdelningen ’saker vi aldrig får reda på’ kan vi sortera känslan av att Cristiano Ronaldo skulle ha avgjort den här matchen om han varit med.

Det är alldeles för sällan jag har chans att kolla på fotboll på krogen här i Barcelona, men när jag trampade hem strax innan midnatt hade ett lugn lagt sig över staden. Det är alltid lättare att smälta en förlust mot ryska Rubiner om Real Madrid också får stryk. 

Om man läser spanska sportsidor under hösten kan man lätt tro att alla storlagen drabbats av en mystisk sjukdom med potentiellt dödlig utgång. 
Barcelona fick stryk i går, det kanske ni har hört, och i katalanska tidningar skyller man allt på Fifa-viruset.
Nu ryktas det faktiskt att två personer inom klubbens stab fick svininfluensan förra veckan, men i det här fallet är det, tråkigt nog, den spanska benämningen på storstjärnornas tajta klubbmatchschema blandat med landslagsuppdrag.
Snitsigt och lätt att dra till med efter förlust: ’Äh, vi har fått en släng av Fifa-virus, inget att göra’.

I kväll ska vi se om the return of Ronaldinho kan ge Bernabeustadion feber.
– Folk får säga vad de vill, jag är lugn, säger Ronnie om kritiken han fått utså senaste tiden när han, likt den tredje bluesbrothern, steg av planet med Milan i går. Han såg…samlad ut.

 On a mission from God?

Hoppsan hejsan. Den här såg inte jag komma i alla fall.
När Zlatan Ibrahimovic (som inte gör mål i Champions League egentligen) kvitterat mot Rubinerna kändes det som en tidsfråga innan Barcelona skulle dra i väg målmässigt.
I stället avgör mannen som jag skulle gifta mig med på stående fot bara för att få dela hans efternamn. Karadeniz Gökdeniz. Ja jävlar.

Nu blev det aldrig aktuellt eftersom jag hade händerna fulla med de få Barcelonaspelare som dök upp i pressrummet efter matchen. 
Jag har lite dåligt samvete över att jag eventuellt gjorde mig lustig över Yaya Tourés verbala krumelurer i går. Det är hans tredje år i Spanien, och för att anknyta till ett tidigare inlägg så är hans spanska helt acceptabel.
I kväll språkade jag med honom på franska, och det var som att möta en ny Touré (och med det menar jag alltså inte brorsan i Arsenal eller City, eller var han nu håller hus). Öppen, ärlig och lite reflekterande så där.
Jag fiskade efter en kommentar till att Henrik Larsson slutat spela fotboll (de var aldrig i klubben samtidigt, men man har inte råd att vara kräsen när klubben bara skickar ut fyra spelare i mixade zonen).
– Erik Larsson? frågade Yaya lite undrande innan poletten tog mark.

Det här blir en kostsam resa för Peps pack. Tatarstan i november är lika gästvänligt som det låter och bara att ta sig till bortamatchen tar minst 15 timmar varifrån man än åker i Europa, enligt Erik Nivå som är en Kazan-konnässör av stora mått.