Hata mig inte nu, men i kväll tror jag det är bättre party på stadshotellet i Skara än på Camp Nou. Och då fyllde ändå Den långe från Malmö år.

Pedro är på väg att göra resan från häftig sommarförälskelse till en given målspottare. Efter försäsongssuccén behövde han några ligamatcher för att hitta rätt, men målet i dag skojar man inte bort.
– Jag var inget bra i dag, slog bort alldeles för många passningar, sa målgöraren ödmjukt efter matchen.
Jo jo, säger jag och undrar varför Pedro Pedrito i så fall kom med matchtröjan vakuumförpackad i en plastpåse efter matchen. Skulle han ta med den hem och hänga i skamvrån?
Om jag hette Thierry Henry skulle jag inte sova min bästa nattsömn just nu.

Efter matchen var det förvånande tunnsått med mediemänniskor i mixade zonen, men de journalister som orkat sig dit hade fullt svenskt fokus.
Min nyfunne vän Juan, till exempel, vände Barçaspelarna ryggen och spanade i stället in sitt Real Zaragoza få två straffar och ändå torska mot Atlético Madrid på tv:n i pressrummet.
– Zaragoza är som en huvudvärkstablett. Alla lag som har problem möter oss och allt löser sig för dem. Annat var det på Gary Sundgrens tid, muttrade Juan.
Graham, en skallig murvel av mycket brittiskt snitt, led av svensknostalgi av liknande art.
– Minns du Jocke Björklund? Vilken spelare. Den enda svensk jag träffat som har cricket som favoritsport, skrockade Graham. 

Kvällens mest ljudliga ovationer på Camp Nou kom när kvällens segrare i supercupen i basket dök upp på resultattavlan. Barcelona hade slagit Real Madrid i finalen.

Är det bara jag, eller såg Lionel Messi ut att redan förbereda sig för hur Argentina ska förlora mot Peru i VM-kvalet?

Det brukar ju sägas att Pep Guardiola har osunt bra koll på allt som rör fotboll och sin egen klubb. Vi måste nog börja ifrågasätta det.
Häromdagen visste han inte hur gammal Leo Messi var.
I går vandrade han iväg i en utläggning om Zlatans första tid i Barça.
– Han har lång tid kvar i den här klubben. Ibrahimovic har ju skrivit kontrakt i fyra år. Eller är det fem, undrade Pep och tittade på Sergi, pressmänniskan bredvid honom på podiet.
– Fem, sa Sergi utan att röra en min (ja, munnen rörde han alltså).

Det är oklart om Pep G har koll på Zlatans ålder, om inte kan jag uppmärksamma honom på att jag hälsar Ibra välkommen in i 28-årsklubben as of today.
Zlatan sa efter förra matchen att han hoppades att fira med mål.
Själv ska jag alldeles strax ge mig ut till Camp Nou för att se om han får som han vill. 

Eftersom jag lämnat mitt vanliga uppdrag och varit motorreporter hela veckan är det väl lika bra att dra biljobbet i Barcelona i hamn.
I dag var nämligen Zlatans nya Audi Q7, som han plockade ut i går, på jungfrufärd (att. Audis marknadsavdelning; ni kan sätta in summan vi kom överens om på mitt bankkonto på Nordea).

Det var fröken Seger som styrde den svarta krigsmaskinen in på Ciutat Esportivas parkering. Problemet var att Zlatan inte riktigt var färdig att åka hem, och Helena rattade runt nyfikna reportrar som en osalig ande i säkert en kvart innan Ibra dök upp och hoppade in i bilen.
Ja, han satte sig inte på passagerarsidan alltså, om ni trodde det. Helena fick hoppa ut och byta plats.

Annars är ju Robert Laul dagens stora samtalsämne i Barcelona, efter Mundo Deportivos artikel om ful-attacken från Zlatan (just det begreppet har man inte använt sig av konstigt nog). Här är artikeln för er som läser spanska.
Man kan inte gå många meter på gatan utan att folk frågar om den en gång så skäggige journalisten på Aftonbladet.

Huvudpersonen själv verkar ta uppståndelsen med ro.
Det måste ha varit en ren händelse att jag hade tre chefer i telefonluren 45 sekunder efter att jag berättat för Robban om hans stundande artikel i en av Spaniens största tidningar.
I morse hade jag också Laul calling me i luren, för att ge mig lite välbehövlig textkritik på artikeln om programmet som drog i gång i dag. 
– Bara några tips från en som varit med lite längre än du, sa stilisten från Jonsered.
Robert har ju nyss varit på en kurs där man lär sig skilja på ”de och dem”, så jag antar att jag borde lyssna på honom.

Nu är han ju inte den första journalisten på Aftonbladet att figurera i Mundo Deportivo. Den här artikeln skrev tidningen när jag skuggade Zlatan på Barcelonas USA-turné i somras.

Cheerleadertjejerna har inget med tjejen som skriver bloggen att göra.

Men säg inget till Robert. 

Ibland funderar man på vad som skiljer los latinos från vanliga allsvenska dussinlirare från Västerås egentligen. Jag menar, en boll är en boll, en FHM-brud en FHM-brud och en tv-spelskonsoll en tv-spelskonsoll.

Ja, vi har ju Andres Iniestas fritidsintressen for starters.

Hola Barcelona-favoriten går från klarhet till klarhet på planen. Det har ni sett. Det intressanta är att hans hemsida följer samma utvecklingskurva.
Andy Alegre har byggt ut och lagt till ny grafik som gör att vi får en unik insyn i fotbollsvärldens kanske äldste 25-åring och hans liv. Och med hans liv menar jag – hans vin.

 Andy going even more alegre.

’I rätt mängd är vin en av de största motivationskällorna för mig. Jag känner banden till min familj och vår jord när jag får odla och producera mitt eget vin. Jag föreställer mig att vinodling är en spegel av mig själv; kraven är mycket höga, men målen kan bara nås genom hårt jobb, familjekänsla och kunskapen av vad man har i sina händer’ skriver Barcelonas ’todocampista’, fritt översatt ’allfältare’ på sin sajt.

Jag tänker och tänker, men jag har faktiskt inget att tillägga. 

Det finns, lite förenklat, två typer av fotbollsspelare utanför gräsplanen i Barcelona: de som får skrämselhicka när de hamnar framför en tv-kamera och de som tycker att det här med att snacka med pressen är en festlig bonus.
Tyvärr sorteras de allra flesta i grupp nummer ett, men vi har några sköna undantag så klart.

Dani Alves – världens kanske mest offensive försvarare skulle hänga kvar i mixade zonen fram till morgondagens träning om han fick. I kväll kryssade han genom pressuppbådet i en helsvart mundering, keps på sned och bling bling i öronen. En förortsgangster och hiphop-pimp i en och samma uppenbarelse, med ett ständigt leende på läpparna.

Gerard Piqué – den gänglige mittbacken har en bit kvar till divalaterna. Väl framme vid fållan för skrivna medier, som kommer sist i hierarkin på Camp Nou, parkerade Piqué sin resväska, tog av sig jackan och hängde den över staketet som skiljer spelare från press. Sen firade han av ett stort leende, skojboxade en spansk reporter på armen och sa ’nu kör vi’.

Zlatan då, undrar ni.
Vi kan väl säga så här; efter att ha svarat artigt och noggrant på italienska på frågor från de spanska drakarna gjorde en svensk kollega en ansats.
– Zlatan, några frågor på svenska.
– Ni får lära er italienska, sa Ibra och gled vidare.

Sitter på Camp Nous pressläktare och värmer upp lederna till sedvanlig eurodiskomusik i Erik Nivas eminenta sällskap (eller Erik Nivå, som T9-funktionen föreslår).
Han tror att han ska få se den här matchen i lugn och ro, men den föreställningen tycker jag vi ska ta ur honom omgående.
Häng på vår live-rapportering som drar igång om en liten stund och bomba Nivå med frågor.
Vamos.

Det börjar dra ihop sig till Champions League round two och vi rattar in fokus på de som förtjänar det. Det är vissa kroppsdelar jag tänker extra mycket på just nu.

Zlatan Ibrahimovics fot.
Iker Casillas skägg.

Målmaskinen från Malmö blir härförare med Messi mot Dynamo Kiev, trots att stukningen inte riktigt är borta. Thierry Henry tänker ju vila med sitt onda lår i nån vecka och Andres Iniesta håller knappast för en hel match ännu. Frågan är vem av Barcelonas babies som får chansen där framme. Pedrito, får vi anta.

Barcelonas eget magasin, med den oväntade titeln Barça, har en signerad poster på Zlatan den här veckan. Men inte nog med det, han har också skrivit en liten hälsning till fansen – på katalanska.
Affischen ligger just nu på mitt rum, men där gör den ingen nytta, så vad fan, först med att dechiffrera handstilen och budskapet i högerhörnet vinner bilden på Big Z.
Man kan få min autograf också. Skriv adress i kommentatorsfältet och säg ingenting till Lotteriinspektionen.
Och snabba på, jag känner på mig att suget kommer att bli enormt.

Real Madrid möter ju Marseille först i morgon, men Marca har en lång intervju med Iker Casillas redan i dag.
De börjar med väsentligheterna.
Marca: Varför har du odlat skägg?
– Jag lät bli att raka mig en dag och så fortsatte det att växa. Mamma tycker att det är fint och ja, några av mina kompisar gillar det inte, men mamma tyckte att det blev bra.
Marca: Du liknar din pappa allt mer.
– Ja, många säger det. Det är bra det.

 Mummy’s boy. And daddy’s.

Mamma tyckte att det blev bra. Är det inte anledning att flytta till södra Europa och aldrig hem igen så vet jag verkligen inte.

Då kramar vi ur det sista ur den här fotbollshelgen och konstaterar att

1) Det visslas så mycket på La Rosaleda att jag var tvungen att trycka in Ipod-hörlurarna i öronen för att undvika tinnitus. Det är nu officiellt: jag är en tant på 28.

2) Zlatan blir omfamnad för sin insats mot Malaga i lokalpress och lite mer nyktert betygsatt i Madrid-media. Inget nytt under solen där alltså.

3) Sport kanske ska undvika att lägga personalfesterna dagen innan de ska värka fram nya och innovativa smeknamn på Barcelonas spelare.

 Det viktiga är att man försöker.

När både Real Madrid och Barcelona har promenerat hem sina poäng på lördagarna finns ju all anledning i världen att sänka blicken några snäpp under vilodagen.
Zaragoza tar emot Getafe as we speak, och Boateng Tre Poäng får vara med från start. Min gissning är att han är ’very very happy’ över det.

Desto tristare att Jermaine Pennant sitter på bänken. Det har varit alldeles för tyst om Zaragozas enfant terrible sedan han lämnade Premier League.
Pennant är nu inte den första tjugonånting-åringen som drar till Spanien för att lära sig stå på egna ben, men i just detta fall är jag tveksam till om han fick några förmanande ord med sig hemifrån.
Jermaines pappa, som jag spontant får för mig inte varit av den där närvarande sorten, drabbades ju av kvalitetstidningen New of the worlds grävjournalistik häromåret. Nu får han se sonens matcher bakom galler.

Weligton är ett namn att lägga på minnet. Jag tror att Malaga-försvararen kan ligga hyfsat högt upp på listan när vi sammanfattar årets färgglada kort i la Liga.
Våld är ju fel och allt det där, men lite fascineras jag över den totala bristen på respekt för kungligheterna i Barcelona.
– Han spelar teater, han spelar teater, skanderade en bindgalen hemmasupporter bakom ryggen på mig när Messis (tror jag) smalben föll offer för nämnde Weligton i andra halvlek.
Jag vände mig om och fann en pojke på max sju år.
Det är mer temperament på fotbollsläktarna i södra Spanien. 

Det hände ju annat kul i kväll också. Sevilla fryste ut Athletic Bilbao på bortaplan, och både Jesus Navas och Alvaro Negredos mål kan jag se flera gånger utan att tröttna.
Personligen gläds jag annars med Karim Benzema, som mest partajat loss utanför planen hittills i Madrid, men som fick islossning två gånger om i dag.

Över och ut.