Den långe från Malmö klev ju upp i ensam skytteligaledning efter 1.43 minuter på Camp Nou i går innan den korte från Argentina nätade i kapp på övertid.
Men det var då.
I dag hann CR9 inte ens säga ”guldskon” innan David Villa öppnade moteld på Mestalla.
Det är trångt på toppen. 

5–0 på Bernabeu är inte sista gången vi får se i år. Nykomlingen Xerez är nu ensamma utan poäng i tabellen och som om det inte räckte med 0–8 i målskillnad på tre matcher så kan jag upplysa laget om att med ett namn som börjar på X kommer de ligga fortsatt sist, även om de skrapar ihop lika många poäng som nästjumbon.
Möjligen går bättre målskillnad före begynnelsebokstav när tabellen ska summeras, det där måste jag kolla upp och återkomma om.

Jag vill inte låta som en bakåtsträvare, men jag tänker inte stämma in i hyllningskören till bottenlag som satsar offensivt trots att de befinner sig på Camp Nou eller Bernabeu. Dels för att mitt hus är ganska dåligt isolerat och mina grannar skulle undra, men ännu mer för att det riskerar att skapa ett ospännande glapp i tabellen mellan topp två-lagen och övriga 18 statister.
Att tokanfalla så där charmigt utan bak(åt)tanke borta mot Barcelona kommer bara straffa sig i längden. Framför allt om man heter något på X eller Z och riskerar att åka ur på grund av det (påminn mig att jag måste kolla upp vad som gäller där).

Jag är i alla fall på rätt ställe för att avprogrammeras från ett år av italiensk fotboll.

Annars noterade jag flera klonade allsvenska ansikten på plan i går. 

 Atléticos stjärna  Tjerna

                           
Tjigri…Chygr..den där nye                            Den där nye + slutspelsskägg

Efter ett jobbrace modell svettigare är det läge att konstatera att dagens Barça är mer än halvvägs tillbaka till den underhållande segermaskin man var nånstans under förra vårvintern.
Inte minst för att Leo Messi var totalt elektrisk på plan i dag. 
– Det här är Barcelona, man ska njuta när man ser oss, sa en glad och avslappnad Zlatan efteråt.
’För att fira att han förlängt sitt kontrakt’ som tidningen Mundo Deportivo objektivt uttrycker saken, ’har vi öppnat ett Messitek, där ni kan frossa i Messis snyggaste mål och rösta på er favorit’.
Så, vad väntar ni på?

Både ”El Kun” och Diego Forlán fick till det till slut, men vad hjälper det i ett lag som ser försvarslinjen som en avstjälpningsplats. 

Thierry Henry smet som vanligt förbi samtliga skrivande journalister i mixade zonen utan ett ord. Om jag vore i fransmannens kläder skulle jag nog spela ut ödmjukhetskortet just nu. Han har ett tio år yngre underbarn och en målmaskin från Malmö bredvid sig i anfallet och något, vet inte vad, säger mig att Titi befinner sig närmast en plats på andra sidan sidlinjen av de tre.

Till er som kommer hem ensamma från ännu en misslyckad kväll på krogen, jag vet att ni känner er spirituella och fyndiga när ni härjar runt i kommentatorsfältet, men även om jag släpper igenom era synpunkter (högt i tak är vårt motto) så stoppas de av Aftonbladets moderatorer.
Jag tror att det är något med könsord som gör att systemet aktiveras.

Efter en dryg timme och fjorton olika mer eller mindre sanningsenliga vägbeskrivningar i Nou Camps katakomber är jag on the spot.
Några stolar gapar fortfarande tomma, men herregud, det är ju fyra hela minuter kvar till avspark och vi är i Spanien.

Ni vill ha en Zlatan-prognos, jag tycker att han är hopplöst svårförutspådd, men det här lär bli en öppen match och i såna gör ju målgörare mål.
Annars är ”El Kun” min man i kväll. Han gör minst ett.

Jag och Zlatan är inte direkt ensamma svenskar på plats. Jag har sett så många landsmän här i dag att jag börjar undra om det är dags för en curva sueca på Nou Camp.
Skicka intresseanmälningar så ska jag sondera terrängen här.
Nu åker vi.

Jag vet inte hur ofta Barcelona möter lag med två anfallare som tillsammans gjort 13 mål på dem, men i kväll är det dags.
Diego Forlán (åtta strutar på sju matcher med två olika lag) och Sergio Agüero (fem på sex matcher) har alla möjligheter att ta ner La Naranja Mecánica på jorden. Barcelonas smeknamn kommer från veckans match i Italien och är den spanska titeln på A Clockwork Orange (för er som är under 25 år: det är en brutal och våldsidealiserande kultfilm från 70-talet som man säger att man avgudar när folk frågar).
Nu tappar det ju lite i vitsighet när Zlatan och de andra lämnar det orange bortastället hemma. Men trivia kan man inte få för mycket av.

Det blir åka av på Camp Nou i kväll. 3–2. 

Det låg en viss spänning i luften ute på Joan Gamper i dag. Reportrar från de stora spanska drakarna stod och tryckte på olika strategiska platser för att få en skymt av Leo Messi, som ryktades vara på ingång för att skriva på sitt nya kontrakt.
– Peps bil är här i alla fall, förklarade en reporter och pekade på en vit historia en bit bort, samtidigt som hon höll telefonkontakt med en kollega på en annan utpost.
Nu skulle ju Guardiola hålla presskonferens inför morgondagens match mot Atlético Madrid och blott 40 minuter försenad dök Barcelonatränaren upp.

Han hade ett budskap att förmedla. 
Möjligen skulle Pep ha lämnat bilen hemma just i dag.

 Heal the world, make it a better place. Foto: Ignasi Paredes

Men det är ju härligt med fotbollsfolk som tycker och säger saker och har lite koll. Jag gnällde lite över detta i tidningen i dag (något som fick ungefär exakt de effekter jag förutspått; ni tycker att jag är en bortskämd murvel på drömuppdrag, vilket ni säkert också har en poäng i).
Mindre koll verkar Pep G ha på sina superstars.
På frågan om Lionel Messi inte borde ha levererat mer hittills under säsongen svarade han:
– Han har mycket press på sig och är bara 21 år, eller är han 22? undrade Pep och vände sig frågande till pressmannen bredvid honom på podiet.
– 22, svarade pressmannen.
– Eh, ja, just det, harklade sig Pep.

Spansk press är för rolig. Hade just navigerat mig igenom en artikel om Leo Messi och framtiden i Barcelona när jag stöter på följande mening: ’Fem år efter sin debut i Barcelona vinner Messi guldbollen, som ett bevis på att han är världens bäste spelare’.

Jag var tvungen att kolla datumraden på datorn för att se om jag drabbats av transitorisk global amnesi. Det hade jag inte.

Är det troligt att argentinaren får Ballon d’Or? Ja. Det känns rimligt.
Är det klart då? Eh, nej. Inte om inte tidningen Sport vet något vi inte vet.

I ett Barcelona som hotat att regna bort helt de senaste dygnen är det hög tid att styra ut mot Joan Gamper-anläggningen. Det är dag före matchdag och således dags för Pep-talk.

Pulsen är på väg upp på gatorna i centrala Barcelona. Det är dags för årets första riktiga ’choque’. Ordet betyder, som ni redan räknat ut, just ’chock’ men används också i betydelsen ’match’ och ’möte’.
Nu är katalansk media inte överdrivet oroliga inför vad Mourinhos mannar ska ställa till med, och El Mundo Deportivo fläskar på med rubriken ’Från Milano till Bernabeu – mästarna har redan finalen i sikte’.
Nej, det är i Italien som man denna vecka ställer de relevanta frågorna. Och ingen gör det snyggare än Gazzetta dello sports veckomagasin.

 …och tänk om Zlatan Ibrahimovic har gjort fel val?

Det är ju sällan lönt att göra några förutspåelser angående Zlatans matcher, eftersom han ofta bestämmer sig för att göra helt tvärtom, så jag konstaterar bara att det lag som rider ut den första halvtimmen bäst har fördel.

Men hej, vi är i Italien, det här blir 1–1.

Man ska inte hyckla. 
’Det svagaste laget i Grupp C kommer att försöka överraska los Blancos med det de har, vilket inte är mycket’ skriver spanska Marca inför Real Madrids match mot Zürich i kväll.
Tidningen passar ändå på att, lite halvhjärtat men ändå, varna för ett par spelare i den schweiziska truppen och dra på trissor om inte Dusan Djurics namn dyker upp.

Djuric själv har ju hamnat i en lite knepig sits eftersom Real är hans favoritlag. Men det är inte helt omöjligt att Cristiano Ronaldo håller på Zurich i den schweiziska ligan och då är den fördelen utjämnad, som jag ser det.

Real-stjärnan har annars belönats med smeknamnet CR9 i spanska tidningar. I mina öron låter det som ett tillsatsämne man ska undvika i halvfabrikatmat, men det blir lite lättare för landets rubriksättare och vem är väl jag att missunna kollegerna det? 
Tillsammans med KB19 är det dags för att Ronaldo att visa var Florentinos flis har gått under sommaren. Galaxerna vinner med 3–0.

Annars har jag fått stränga order om att ändra beskrivningen av den här bloggen i högerkant. ’Johanna Frändén är Sportbladets person i Barcelona’ stod det tidigare, något som har lett till högljudda protester. På allmän begäran (efter två av varandra oberoende PERSONERS önskemål) är det nu ändrat.
Egentligen ville jag ha ’Johanna Frändén är vår man i Barcelona’ men det stämde dåligt överens med min kromosomuppsättning.
Me is now medarbetare.

Nu åker vi på Champions League, va? 

Alltså, Real Madrid ska ju också spela CL i veckan, det har ni koll på. Att hitta de klockrena tidningsvinklarna inför matchen mot Zürich är inte veckans journalistiska drömjobb so to speak, men Madrid-tidningen AS har gjort sitt bästa och nosat upp fyra lirare som var med senast lagen möttes. Det var 1964.

Klubbens direktör Jorge Valdano hobbyspekulerade annars i Cristiano Ronaldos mentala status häromdagen. Valdano konsulterade några böcker i psykologi för hemmabruk och hittade svar direkt: ‘Pojkstackarn har ångest’, konstaterade Jorge.
De uppgifterna tillbakavisas nu på rent vetenskapliga grunder av portugisens lagkamrat Esteban Granero.
– Ångest är när dina mål och förhoppningar överstiger det du har möjlighet att uträtta i ett visst givet moment. Det tror jag inte är fallet med Cristiano. Tvärtom, han är väldigt självsäker när det kommer till hans möjligheter, säger Granero diplomatiskt till AS.

Förutom att ha ett riktigt brejk på gång hos Galaxerna pluggar den unge mittfältaren till psykolog vid sidan av fotbollen.
Det är inte överdrivet ofta man stöter på akademiker inom proffsfotbollen (och nu räknar vi alltså inte de spelare som fostrats i en fotbollsakademi, bara så vi pratar samma språk, ni och jag).
Det är därför Henrik Larsson framställdes som landslagets intellektuella gigant när han började plöja deckare i sjuksängen efter benbrottet i Celtic.

På tal om fotbollsakademi (vilket alltså inte var det jag menade, men skit samma) var det full fart ute på Ciutat Esportiva i dag. Det var Barcelonas ungdomsfotboll som drog igång för säsongen och hela anläggningen kryllade av kids. Enligt uppgifter från en någorlunda säker källa (vi kan kalla den Expressen-Orren) sänder Barcelonas egna tv-kanal Barça TV matcher med klubbens sjuåringar och uppåt.
’Més que un lek’, är tydligen ungdomssektionens slogan.

– Ju mer jag spelar desto roligare kommer det bli. Det kommer kanske inte att bli lättare, men det kommer bli mer Zlatan. Zlatan kommer att synas mer.

Så sa gissa vem på presskonferensen på Ciutat Esportiva inför Inter-matchen i dag. Förutom petitessen att formen är på väg (i väntan på den har han ju ändå satt två på två matcher) visar Den långe från Malmö något betydligt viktigare: Han är på väg in i en Zlatan-period.
Ni vet, när han pratar om sig själv i tredje person, levererar oneliners till höger och vänster och ungefär vad som helst kan hända.
Det kändes som att det var på g redan under landslagsuppehållet och det är ovanligt vältajmat med återkomsten till San Siro. Inte minst som José Mourinho är inne i en obestridlig José Mourinho-period. 

Bevakningen av Ibra i Italien släpper jag tillfälligt över till den här Bank.
Det känns lite skakigt, men det ska säkert gå det också. Jag har sagt att han får ringa mig precis när han vill.