Jaha. Ja. Nej, det här var ju ungefär det sämsta som kunde hända Zlatan Ibrahimovic i en fotbollskontext just nu.
Visst surras det en hel del här nere om att Pep G har tröttnat lite på sin svenska jätteimport under våren, men det här är ju en misstroendeförklaring av helt nya mått.
Sist Zlatan var petad var mot Stuttgart i Champions League, då Pep motiverade det hela med att han ville behålla startelvan från matchen mot Valencia veckan innan eftersom den funkat så bra.
Det resonemanget får han svårt att hålla fast vid på presskonferensen efter match i dag.

Zlatan värmer upp med Jeffren, Gabi Milito och de andra avbytarna bara några meter nedanför min näsa och ser precis så där demonstrativt oengagerad ut som bara Zlatan riktigt kan.

 ”Jag drar nu, hej på er”. Avd. min mobilkamera äger.

Zlatan har i alla fall fått en gratisresa till sovsamhället Vila-real, som måste ligga hyfsat högt upp på den (berömda) skalan ”störst fotbollslag från minst ort”.
El Madrigal håller på att fyllas till bristningsgränsen och slår tydligen något informellt rekord i antal ackrediterade journalister (76 stycken) från olika länder.

Nu åker vi.

Efterspelet till Barcelona – Inter handlar i Spanien om vatten.
Någon på Camp Nous vaktmästeri lackade ju lite på italienarnas glädjescener och drog i gång planens bevattningssystem efter att slutsignalen ljudit, och det här är inte ett uppträdande värdigt ett señor equipo, ett lag som vill vara hela fotbollsvärldens goda samvete, enligt många tillfrågade.
De flesta från Madrid, kanske ska förtydligas.
Men Iker Casillas, som är ledsen över att inget spanskt lag tog sig till CL-final (snyft), tycker inte att saken är något att orda om.
– Det var lite udda, men hade jag spelat i Inter hade jag verkligen inte brytt mig. Om jag kvalificerat mig till final i Champions League skulle jag oroa mig väldigt lite över om jag blev blöt eller inte.

Real möter ju Osasuna i morgon, där tränaren José Antonio Camacho annonserat att han tänker sätta normala starttrion Pandiani, Camuñas och Puñal på bänken.
Om jag vore en konspiratoriskt lagd Barçasupporter skulle jag filosofera lite kring Camachos bakgrund som Real-tränare, hans frekventa anti-Barça-utspel och på vad som eventuellt står på spel om katalanerna tappar poäng i kväll och Real vinner i morgon.

Men nu är jag varken det ena eller det andra och lämnar saken åt er som har en ledig lördag och lite fantasi att disponera över.

På väg genom ett apokalyptiskt regn till Vila-Real (det börjar gå upp för mig varför laget kallas Den gula ubåten och ger upphov till rubrikfest varje gång de hittar på något) där ett moraliskt stukat Barcelona ska göra en av säsongens tuffaste bortamatcher till ett party. Villarreal har fortfarande en Champions League-plats inom räckhåll och Barça har en trött och småskadad Xavi som gjort ofattbara 4.158 minuter utspritt på 50 matcher den här säsongen, en Leo Messi som spelat de senaste 27 matcherna och en Zlatan Ibrahimovic som omges av flyttrykten, även om jag vill mana till lugn på den punkten.

Valladolid ska försöka ta tre poäng hemma mot Derek Boateng och hans Getafe, men oavsett utgången på Zorilla-stadion kan vi räkna med ett frostigt möte på tränarfronten. Michel gick lite väl hårt åt Javier Clemente i en artikel häromdagen och den som tror att Valladolids míster har glömt det tror fel.
– Jag har ingen relation med Michel och kommer inte att ta honom i hand. Han förolämpade mig i en artikel och jag är en mycket känslig person. De som förolämpar mig vill jag inte ha något att göra med, hälsar Clemente via AS som varit och hälsat på honom i sandlådan.

Men vi grattar så klart Altético Madrid för att ta sig till årets andra final.
Jag funtar på att anställa Diego Forláns PT för att bli fit till playa 2010.

 Fast Kuns verkar ha mindre framgång.

 Ska vi försöka igen?

Det är väl egentligen ingen idé att svepa in det här i varken skumgummi eller annat stötdämpande material. Zlatan Ibrahimovic är kvällens störste förlorare i Spanien, och kanske är han också säsongens loser när vi sammanfattar 09/10 om två veckor.
I kväll hade han chansen att återställa balansräkningen och landa på ett fett plus genom att avgöra mot José Mourinhos Inter. Eller göra nåt i alla fall.
Hittills har Ibra kunnat tillbringa en ganska dålig vårsäsong lite grand i skymundan av Leo Messi och Pedro Pedrito Rodriguez. Barça har vunnit, lagkamraterna har nätat och supportrarna har på det hela haft råd att ha tålamod med den långa svenskens långsamma anpassning.
Men när Zlatan blev utbytt mot flickidolen Bojan i går kväll jublade publiken mer än vad som kändes sunt i sammanhanget. Men ja, Messi hade ju inte heller någon kväll att skryta om.

 Don’t cry for me argentino. Foto: Mundo Deportivo

I morgon och de kommande veckorna lär den katalanska sportpressen vara färdiggullade med Zlatan Ibrahimovic. Joan Laporta må ha djupa fickor, men han hostade inte upp 600 miljoner plus Samuel Eto’o på förhandlingsbordet i Massimo Morattis rokokovilla för att se kameruniern segla vidare till finalen på Santiago Fricking Bernabéu.

 Fly on the wings of love. Foto: Marca

Att Intersupportrarna inte älskar ihjäl Zlatan längre anade man ju. Jag hade ett ganska spektakulärt gäng på raden bakom mig på Camp Nou i dag, som växlade mellan att såga sitt eget lag sönder och samman och spekulera i Ibras biologiska bakgrund:
– Svensken är en oäkting som ska dö, var det av Intermaffians budskap som väckte någon form av slumrande patriotism hos mig.
– Passa er, jag är också från Sverige, varnade jag.
– Ja ja, du är säkert fantastisk, men det där är en jävla förrädare, skanderade mina nyfunna vänner inkännande.

Det om det. Vi hade ju lite saker att glädjas över i matchen också.
* Att Camp Nou lyfte sig och lät som en arena med plats för 98 000 åskådare bör, exempelvis.
* Att José Mourinho ägde presskonferensen efteråt så till den grad att jag hade varit beredd att betala inträde om det behövts.
* Att bröderna Diego och Gabriel Milito fortfarande är brorsor, även om Sergio Busquets gjorde allt för att avbryta kramkalaset efter match.
Jag vet inte vad Barças pivote har emot det här släktbandet, men på presskonferensen innan match sa Busi:
– Från det att domaren blåser igång matchen upphör de att vara bröder.

Om ni inte pratar español vulgaris ska ni vara ganska nöjda med det tror jag.

De spanska sporttidningarna går en jämn kamp i att krama ihjäl sitt Barça i dag.

Mundo Deportivo har redan utsett den 28 april till en magisk kväll, medan Sport förklarar ”i dag sätter vi på på oss Barcelonatröjan” och uppmanar sina läsare att gå med i Facebook-gruppen ”jag kommer att göra mål på Inter från läktaren”. 
Kanske har de kontrakterat den här killen för att det ska bli verklighet?

Ett svep på sajterna ger också vid handen att:
* Luis Figo kommer sitta på Interbänken i kväll, på arenan där han är ungefär lika uppskattad som ebolavirus
* Pep Guardiola fixade frillan hos budgetfrisören New York till det facila priset av 15 euro i går eftermiddag och att
* Joan Laporta inte är så imponerad av José Mourinhos mind games

Befinner du dig i Barcelonas strandkvarter och har en euro, en plastboll, en näsduk eller ett par Barçashorts över kan du offra dem och be en bön för hjälp ovanifrån.

 Fader vår som är i himlen, säg till Leo Messi att ge oss vårt dagliga bröd.

Nu drar vi till Camp Nou. Jalla.

’Remontada’ är ordet för veckan i Barcelona. Det betyder att man ska vända underläget och vinna den här matchen som ska spelas i kväll.
I går förvandlades uppdraget till en ’Remountada’ i samma ögonblick som Inter-tränaren öppnade verbal eld mot katalanerna genom att påstå att de är besatta av att vinna Champions League för att finalen spelas på Bernabéustadion.
Barcelonas supportrar behövde något att fästa fokus på och hela världens lilla ovän José mår ju inte riktigt bra innan han fått köra in kniven i motståndarna, vrida om den ett varv motsols och helst vrida den tillbaka också.
När Mous två sidekicks på presskonferensen i går annonserade att den var slut sa Mourinho:
– Nej, killen därborta har en fråga och pekade på en snubbe från Barça TV längst bort i lokalen.
– Tack snälla señor Mourinho, sa Barça TV-snubben och ställde två frågor.
På den första svarade Mou ”nej”. På den andra ”ja”.
Sen var presskonferensen över.

Barcelona är i underläge och det märks på alla möjliga håll.
Pep Guardiola fick i går frågan om han sett Mourinhos storhet när han var assistent i klubben på nittiotalet.
– Nej, det gjorde jag inte. Då hade jag sagt till klubben att behålla honom, svarade Pep osentimentalt.

 Pep talk.

I natt teamade ett trettiotal Barçasupportrar upp utanför Interspelarnas hotell och rev av en skränig version av Barçahymnen för att italienarna skulle missa John Blund och sovtåget.

Men de riktigt sofistikerade psykningarna sker, i tiotalets anda, så klart på nätet.
José Mourinhos Wikipedia-sida på spanska såg till exempel ut så här under några minuter i går.

 Mormourinho.

Enligt en undersökning av Castrol (som nu inte är något matematiskt institut utan ett företag som pysslar med motorolja, men ändå) är 2–0 och 3–1 till Barcelona kvällens ’mest sannolika’ resultat, baserat på hur laget brukar prestera. Som av en händelse är det också två resultat som skulle ta katalanerna till final/förlängning. Härligt.

– Vi ska spela schyst i morgon och göra jobbet enkelt för domaren. Men Barcelonas spelare brukar ju ha ganska lätt för att falla, deklarerade Inters Thiago Motta på sin presskonferens i dag.
– Say what? sa publiken, a.k.a världens samlade pressuppbåd samtidigt som det faktiskt gick ett sånt här berömt sus genom pressalen på Camp Nou.  

Det var inte förrän kvarten senare som det gick upp för folksamlingen att den förre Barçabrassen bara var inhyrd som uppvärmningsakt för Lo Special One.
Mou the man slet upp dörren och gjorde entré en stund innan Motta var färdig med att ta heder, ära och good will av Barcelonas spelare och valde helt enkelt att slå sig ner på scenkanten och se så där patenterat besvärad ut som bara Mourinho kan.
Sen gick ridån upp för portugisen på riktigt.
Inters tränare har kallat alla sina kycklingar och tagit ut en trupp på 25 spelare till matchen mot Barcelona.
– Dejan Stankovic tjatade på att han ville följa med och då sa jag att jag måste ta ut alla i så fall, förklarade Mou, innan han drog morgondagens startelva i stora drag.
– Det där var nio eller tio spelare i alla fall, konstaterade Mourinho.
– Pandev då? undrade de italienska journalisterna.
– Ja ja, ni vet ju redan allt, svarade Mourinho.

 Ja, vadå då? Foto: Marca.

Sedan ville de spanska medierna ställa sina frågor till mannen som ju faktiskt levde runt i Barna några år i slutet av 90-talet.
– Nej, det går inte. Jag pratar inte spanska längre, svarade Mourinho. På spanska.
– Men Pep tog ju frågor på italienska innan, protesterade någon lite vädjande.
– Jo, men Pep Guardiola är intelligentare än jag, svarade Mourinho kolugnt.
Och så var saken färdigdiskuterad. På spanska. 

Sen lämnade Intertränaren lokalen med sin livvakt. 

Jag tror inte alls att Gerard Piqué vill hetsa. Men på sin presskonferens i dag jabbade Barcelonas mittback upp stämningen några pinnhål när han förklarade hur han planerar att göra livet surt för Inter på onsdag.
– Vi ska få dem att hata sitt jobb i 90 minuter, förklarade Piqué sakligt utan att röra en min.

Barça har hela året lanserat kampanjen ’Ens deixem la pell’ som kulminerar just nu. Det är ett idiomatiskt katalanskt uttryck för ’vi ger allt’ ungefär, och rakt översatt betyder det ’vi offrar vårt skinn’. 

 Lämnar skinnet hemma?

Det har ställt till det lite för veckans tillresta italienska journalister, eftersom samma sak på italienska betyder typ ’vi ska dö’. Minst en murvel hittills har fått sig en sen bakläxa i pressrummet efter att ha skickat iväg en artikel med det olycksbådande budskapet till hemmaredaktionen.
Inte så festligt. Men ja, ändå festligt.

Det kan överhuvudtaget inte finnas något lag i världen som är så självsäkra vid ett 1–3-underläge som Barcelona. Och knappast några supportrar.
Varenda journalist och taxichaufför (det är de som säger sanningen, i alla fall taxichaffisarna) i den här staden är helt övertygade om att Barça kommer att segla vidare till finalen på Bernabéustadion den 22 maj och det ganska lätt också.
Däremot tror varken spanjorerna generellt eller spelarna själva att det kommer gå särskilt lätt i VM i sommar. Jag får inte riktigt ihop det.
’Högmod’, ’arrogans’ och ’självtillräcklighet’ är hursomhelst tre ord jag kommer leta upp i min katalanska ordbok innan jag åker på match på ondsdag.
Uti fall att alltså.

 Bättre självförtroende i Piqué-tröjan än landslagströjan.

Annars fick ju Derek Boateng tre poäng och en rätt spektakulär uppvisning med sig när Getafe slog Sevilla i går. Det är svårt att prata om highlights i en match med sju mål, men här kan man i alla fall smutta lite på ett sammandrag av festligheterna.

Den här killen hade ni inte glömt va?

Det var de hårt ansatta och rejält kritiserade som gjorde jobbet i den spanska tabelltoppen i går.
Betydande delar av Camp Nou hade precis börjat vissla varje gång Zlatan Ibrahimovic fick bollen när han bröt torkan, som visserligen hållit i sig nästan en månad, men det är ju erkänt svårt att göra mål när man är skadad och inte spelar matcherna.
Jag tycker att Zlatan spottade upp sig i andra halvlek efter målet och hade Leo Messi inte stått offside när han chippade in en smarrig framspelning från Ibra hade vi nog snackat om toppduons snyggaste samarbetssekvens hittills.

Och så gjorde Yaya Touré, som placerats i Premier League av tidningarna och på bänken av Pep Guardiola stora delar av vintern, en match som borde rendera spel från start mot Inter på onsdag. Ivorianen själv verkar vara så där laddad inför det uppdraget, med tanke på att han själv sa ”på onsdag när vi möter Milan” i mixade zonen i går, innan han backade bandet och gjorde om och rätt.

Thierry Henry fick också en kompispassning av Zlatan Ibrahimovic, som inte gick att missa, och den franske VM-kvalhjälten tog tillfället i akt att förära den mixade zonen med sin närvaro efteråt.
Det var inte förrän på den fullt legitima frågan från l’Équipes utsände: ”Vad säger du som fransk lagkapten om händelserna kring Franck Ribéry?” som Titi fick nog, utbrast ”Äh, kom igen nu!” och la benen på ryggen och joggade därifrån.
Alltid nåt.

Och var det inte Raúl, som gjort marginellt fler minuter hos marängerna än Manuel Pellegrini själv i år, samt rejält kritiserade Kaká som stod för strutarna i Zaragoza?
Det vita lägret visade återigen upp en mental lagstyrka som jag inte kan låta bli att imponeras av, att jämt och ständigt spela med ett katalanskt finger på pulsen och allt som oftast bara för att avståndet uppåt inte ska växa. Det är styvt att reda ut det omgång efter omgång.

Se där, Camp Nou existerar alltså även i dagsljus.
Det är inte varje dag Peps pack får spela matcher på sämsta tv-tid, men Guardiola själv firar tillfället med att starta med de som aldrig blev valda på gympan när det var dags för bollsport. Klabbet, helt enkelt.

Nu gör han det mot ett Xerez som inte är det Xerez Barcelona rullade sönder och samman i höstas på Chapín-stadion. Laget låter fortfarande som ett felmeddelande på datorn, men uppträder emellanåt som ett riktigt Primera División-gäng numera.
Våra vänner från Andalusien har fått ett rejält ansiktslyft i och med nye tränaren Nestor Gorosito vars konstgjorda andning har funkat så bra att laget inte längre är totalt dödsdömda ner i Segunda.
Kuriosa i sammanhanget är att Xerez slagit Atlético Madrid borta (vilket ju som bekant kan hända den bäste och sämste, men ändå) samt spelat oavgjort mot Sevilla, de två lag som Barcelona haft svårast med i år.

Zlatan Ibrahimovic får starta med Thierry Henry (fransk snubbe, ganska lång, bra med händerna) och Lill-Jeffren där framme. Vi har en Messi att plocka in om det skulle bli skarpt läge. Eller ja, om det inte skulle bli skarpt läge innan andra halvlek, snarare.

Hos X har Mario Bermejo haft en hel del nätkänning på slutet, men det mest intressanta är förstås att startelvan rymmer Sidi Yaya Keita.
Jag hade också köpt in en spelare som boastar två av Barcelonaspelarnas namn i ett om jag hittat en.