Det är brassarnas dag i spansk fotboll, varken mer eller mindre.
Maxwell gör ett uppbrott med sin historia och hakar inte på Zlatan till Milan ett år i efterhand, utan styr skutan mot hårdsatsande PSG. Maxwells speltid i Barcelona har gått från lite till nada och om inget dyker upp på sluttampen har han dessutom lyckats lämna klubben under Mino Raiolas överinseende utan skandaler eller hard feelings vilket måste tolkas som ett inofficiellt rekord. Grattis.

Brasse nummer två i hetluften heter Neymar och var i Barcelona i går. För att spela in en reklamfilm för ett skoföretag förvisso, men det hindrar ju inte lokalpressen att spekulera i om det INTE ÄR ETT TECKEN ÄNDÅ.  

 Ring mig då så styr vi upp någe.

Om reklamsnutten för Nike blir ens hälften så bra som Neymars framträdande med radiopopidolen och hela Brasiliens (andra) it-kille Michel Télo häromsistens ska de vara nöjda. Okej, han har kanske lite bättre högerfot än gehör, men visst känner man direkt att den här killen skulle få kul med Dani Alves i Barças omklädningsrum?

Brasse nummer tre för dagen är son till den före detta playboyspelarennumerapolitikern Romario och vad tror ni att han heter egentligen? Va, jag hörde er inte?
Just det. Han heter Romarinho och spelar just nu en ungdomsturnering för sitt Vasco da Gama i Brasilien och gör, precis som farsgubben, ofta mål.
Men en brasse är ju inte en helt färdig brasse innan den där nödvändiga larger than life-attityden fått fäste och se där är Romarinho inte långt ifrån en fullfjädrad fotbollsspelare.
På frågan om Leo Messi är alla tiders bästa spelare svarar Romarinho, med all den auktoritet en 17-åring med en aningen jävig livssituation kan:
– Nej, ännu är han inte uppe på pappas nivå.

Pappa är å andra sidan inte riktigt uppe på Romarinhos nivå rent fysiskt.

 Vadå då, mamma är ju lång.

Men dagens i särklass mest lovande nyhet hittar vi ändå på Twitter.

Om Guti blir klar för la liga ska jag streaka tvärs över Camp Nou (Obs. kortsidan alltså, jag är ju inte galen) när Barcelona möter Real Madrid i cupen nästa vecka.

Men kvällens riktiga drabbning står i Sevilla, där Valencia ska hålla undan med 1–0 i bagaget och slå ut andaluserna ur Copa del Rey. På gästande lags bänk sitter en alltid lika hårt pressad Unai Emery, som tackade ja till jobbet i Valencia för fem år sedan cirkus, efter att Sevillas nuvarande tränare Marcelino tackat nej.
Marcelino sitter, om vi ska prata talangsåpalingo, löst inför kvällens drabbning och ett av veckans trending topics på Twitter är det föga smickrande #Marcelinoveteya, typ #Marcelinolämna.

Jag tänkte lägga locket på i några dagar och åka på lite okynnessemester i Istanbul. När jag bokade resan var ju Guti kvar i landet, nu får jag helt enkelt göra det bästa av situationen ändå.
Vadfårjagintemissadå?

Det drar ihop sig till en partidazo, en jättematch, i Málaga, där Manuel Pellegrini säkert inte skulle ha något emot att sätta stopp för sitt gamla Real Madrid som har ett cupfiasko eller ett dubbelmöte i kvartsfinalen av Copa del Rey mot Barcelona att välja på.

Cristiano Ronaldo har ju inte varit så glad på slutet. Han har inte firat ett mål sedan Clásico-förlusten i ligan på Bernabéustadion den 10 december förra året. Det senaste snacket gör gällande att det är för att han är sur på sin hemmapublik som buar ut honom så fort han inte är på topp.

Jag förstår vad han menar. Senast på Berra fick jag ju en vanlig publikplats och en liten inblick i hur den genomsnittlige mannen på läktaren ser på den portugisiske stjärnan och vad de skriker till honom. Det är mycket om hans mamma, hans ursprung och hans fysiska attribut.
– Ta inte slut på dig Ronaldo, du kan ju förstöra frisyren! var en av favoriterna.

I kväll hoppas jag att att Crille offrar frisyren, för två januariderbyn mot Barça hade jag inte tackat nej till.
Se så. 

Vill passa på att upplysa er om att Lionel Messi fick Guldbollen i Zürich i kväll, det var ju en nyhet som hade lite svårt att tränga igenom mediebruset (vi hade herregud potentiella diplomatiska kriser att reda ut och gamla att begrava) men så blev det i alla fall. 
Han tog emot sin tredje boll och kastade samtidigt en verbal slängkyss till Xavi, när han förklarade att han ville tillägna Barças mittfältskille bollen eftersom ”du också förtjänar den” och visst såg ni att Hernández fick en antydan till tår i ögonvrån som blir svår att snacka bort.
Xavi kommer av allt att döma att bli utan guldbollar i sitt liv, men han var lika glad för det i går.
– Jag tävlar inte mot Leo, jag spelar med honom och det är en ära, sa Xavi.

Och varför egentligen ge Guldbollen till Xavi Hernández när han ändå skulle passa den vidare till Messi direkt, som vi frågade oss i Spanien i kväll.

Halva Barcelona var i Zürich i går och fick tränga ihop sig i Fifas världselva. Gerard Piqué var längst.

Barcelona har nu vunnit nio Ballons d’Or genom historien, vilket gör klubben till den mest bollförsedda av alla i världen, med Milan och Juventus på åtta var strax bakom.

Nej, hörrni, vi säger så.

Ett vinteruppehåll och en ligahöst är över, Racing Santander inledde våren med att ta en überviktig seger med Kennedy B på bänken, José Antonio Reyes fick en osmakstart när hans Sevilla torskade mot Rayo Vallecano och Real Madrid målade sönder Granada på Bernabéustadion i går.
Men trots att Cristiano Ronaldo slog in säsongens 21:a mål, tio fler än hela Granadas lag mäktat med hittills under säsongen och fyra fler än Ludas gjort för Barcelona, var han inte gla.

Var det José Mourinhos mathån häromdagen? Har lill-Crille kommit i trotsåldern?
Dagen efter matchen är teorierna i Spanien många.
– Det var inte mycket kvar av matchen och kanske ville han visa Granada respekt, funderar Emilio Butragueño.
– Det var hans sätt att visa ilska över att han inte gjorde mål mot Málaga i förra matchen, tänker Aitor Karanka.
– Det är sån Cristiano är, konstaterar Sergio Ramos.

Jag konstaterar att Real håller avståndet i tabelltäten och att Barcelona har en något tuffare uppgift att ta sig an i dag.
Cupsegern mot Osasuna i veckan var ingen nagelbitare direkt. Det mest spännande som hände på Camp Nou var väl frågan om vem som först skulle trotsa det nya definitiva rökförbudet. Själv hade jag nog satt en peng på pressläktaren, där Björnen på El País, Gemma Herrero på Marca eller någon av alla franska korrespondenter känns som några av de tydligaste favoriterna. Men det blev Osasunas president Patxi Izco, som plockade upp och tände en cigarett så diskret att inte ens bänkgrannen Sandro Rosell såg det först, men sedan fick ge Izco en liten regelgenomgång, om man ska tro Mundo Deportivo.

Där är rökrutan. Du behöver bara målsmans underskrift. Foto: MD

Vi ska strax i väg till Cornellà, där Espanyol tar emot Barça i ett derby som måste vara det med flest hemmagrodda spelare i hela Europas toppligor. Så här spår Sport att lagen kommer att ställa upp i dag, vilket innebär sammanlagt 13 spelare (fem i Espanyol och åtta i Barça) på planen som antingen fostrats i en katalansk klubb eller fötts här. 

Det gör ju inte att de här lagens supportrar gillar varandra mer för det (inte journalisterna heller, det finns ett helt gäng murvlar på Barçatidningarna som av princip inte åker ut till Cornellà-El Prat, ens när det är derby och de jobbar), men spelarna har generellt sprungit på varanda så mycket genom åren att de ganska ofta är polare.
Carles Puyol, exempelvis, tillbringade uppskattningsvis 70 procent av sin lediga tid framför Espanyollegendaren (och tidigare Barçaspelaren) Iván de la Peñas Playstation innan han fyllde 32 och började gå ut på krogen efter pilatespassen.

Vill ni vara socialt mediala i kväll derbyhärjar los pericos på Twitter under den småfyndiga hashtaggen #cornellaHELLprat och det finns ju en del sköna underdogpoäng att plocka när storheterna i Barça kommer på besök.

Derby mot Qatar-regimen. Kamp mot en filosofi värd 500 miljoner euro.

Det bästa med att springa på kolleger på stan efter ett par veckor i Suecia är en uppdatering på la liga-skvallret.
Få se nu hur jag ska dela med mig av den här lilla bomben och ändå ha ryggen fri om det blir åtal för förtal.

Så här kanske:

– Men hej, hur är läget, gott nytt år!
– Juanita! Detsamma, kom du tillbaka nyss?
– I förrgår. Du, det där med Messi i går, vad konstigt, influensan.
– Ja, det var inte influensa enligt vad jag har hört. Leo var bakis.
– Bakis?
– Ja, du vet, jetlag efter resan från Argentina och så middag ute och en massa vin. Han var bakis när han kom till träningen och Guardiola skickade hem honom och sa att han skulle ringa om han blev bättre. Han behövde bara sova lite.

Jag säger inte att det här nödvändigtvis är sant. Jag säger bara att min kollega vet allt som händer i FC Barcelona.
Och herregud, vem unnar inte lill-Leo en bläcka då och då?

För övriga är det fest i dag i Spanien, där vi firar la Noche de Reyes, alltså att de tre vise männen till slut hittade fram till Betlehem och nyfödingen i krubban. I Sevilla, som alldeles strax ska kliva ut på Mestalla och spela åttondelsfinal i Copa de Reyes, är det alldeles speciellt mycket Noche de Reyes. Det är närmare bestämt José Antonio Reyes som  kommit hem till moderskeppet efter några veckors sega förhandlingar med Atlético Madrid.

Om någon tvivlade på att Reyes var Sevillasupporter går det fint att ta en titt här (nu pratar jag om fotbollsspelaren, vilket lag de tre vise männen supportrar är jag osäker på, men känns de inte lite mer Bundesliga?).
Pryder man sin hemmapool med ett klubbmärke är man ganska hardcore, inte sant?

Foto: Marca

En som saknar både klubb och annat jobb är vår vän liraren och expertkommentatorn Guti, som i dag twittrar iväg vad som närmast måste beskrivas som en arbetsansökan. Med en hyfsat sarkastisk underton.

Hej twittrare, de tre vise männen har sett till att jag är klubbklös och att mitt kontrakt med Cadena SER går ut, jag måste ha uppfört mig dåligt, hahahah.

Jag har så klart sonderat terrängen med hjärnan bakom SVT:s EM-satsning för att se om det kan finnas jobb till Guti där. Återkommer i ämnet.

Har ni hört den om Leo Messi?
Först hade han influensa klockan 13 på dagen och blev hemskickad från träningen och sedan var han inte sjuk mer utan spelade fotboll klockan 23 på kvällen (och eftersom det snart är Trettondagsafton får ni lite etnotrollflöjter i bakgrunden, sån är jag). Och sen blev Osasuna arga för att de tyckte att han lurades.

Jag kan förstå poängen i att mörka lite ibland med skador, och jag tänker inte alls sitta här och moralisera, men det finns ju ändå bättre lägen att fulspela med startelvan än hemmamatcher mot Osasuna, Josep Guardiola.

I går tog Camp Nou emot publiken som en rökfri arena för första gången och det var inte det enda nya inslaget för 2012 i Barcelonas hemmaborg. 
Carles Puyol brukar ju inte tveka att flasha bringan efter match om det så är på en minusgradig bortaplan i Tatarstan, men de undre regionerna är han generellt lite mer hemlig med.

Så jag ger er:

 Bara ben på Barças kapten. Foto: MD

Och så får vi av allt att döma ett dubbel-Clásico snart igen då, eftersom Barcelona och Real Madrid lär få mötas i kvartsfinalen av Copa del Rey.
Om man inte räknar matcherna mellan Lerdala och Timmersdalas a-lag när jag var mycket yngre än jag är nu så är nog Barcelona – Real Madrid det möte jag sett flest gånger live i livet. Mustigt, va?

Men spanska cupen flyger vidare i väntan på att ligan ska kicka i gång i helgen och i kväll är det Valencia som ska ta revansch på Sevillas seger i ligan lagen emellan tidigt i höstas, där Valencia anklagade Emir Spahic och Fernando Navarro för att medvetet provocera fram en utvisning på Artiz Aduriz.
Nämnde Spahic har använts flitigt på förstasidor när Valencia-pressen laddat inför match och tidningen Superdeporte konstaterar att Emir Spahic ”som av en händelse” lämnade spelarbussen i tryggt förvar mellan míster Marcelino och José Maria del Nido.
Om man nu känner sig så trygg mellan en tränare som konstant hotas av sparken och en klubbpresident som just dömt till 6,5 års fängelse för korruption.
Allt är ju som bekant relativt.

Matchen blir hur som helst kvällens höjdpunkt.

Och så har veckans man Iker Casillas fått en gata uppkallad efter sig i Móstoles.

Det var lite tur för Real Madrid att de vände gårdagens underläge mot Málaga.
Dels för att det hade varit genant att förlora på hemmaplan. (”Genant” är för övrigt 2012 års ord hittills, fråga Robert Laul varför.)
Dels för att jag har annat att prata med er om än matchresultat.

José Mourinho uppmanade i alla fall sina mannar i halvtid att ”gå ut och städa upp soporna från första halvlek”, något Gonzalo Higuaín tolkade bokstavligt 3.35 in i det här klippet. 
Mourinho är heller inte helt nöjd med hur vissa i hans lag tillbringat julledigheten.
– Det finns vissa som utnyttjar ledigheten till att vila, medan andra dricker och äter och äter och dricker, sa Mourinho efter gårdagens match.

Huruvida Iker Casillas är en av Mourinhos måltavlor här låter jag vara osagt, men Reals målis har varit den socialt medialt enskilt mest aktive liraren i laget över jul i alla fall.

Iker har, i tur och ordning, hunnit dra på sig nån form av ansiktsallergi som fick honom att se ut som en liten gnagare (mest som en ekorre, va?)….

….presentera Sara Carbonara inför tjocka släkten i your average omklädningsrumsjulfirande…

….och dementera att lagkamraten Kaká är på väg någonstans som helst.

 
Kaká har sagt att han inte ska nånstans, han blir kvar hos oss!!!

Om Kaká ändå väljer att shejka loss i PSG, där han lär bli garanterad en startplats till skillnad från hos Mou just nu, så ser det ut att bli till ett ganska blygsamt pris, jämfört med vad brassen kostade när Florentino Pérez la vantarna på honom för ett par år sedan.
Det är där skon klämmer. Real kommer att skicka ut Kaká med kristuskorset före om de bara får betalt för honom. Men en värdeminskning på 35-40 miljoner euro på mindre än tre säsonger, och det är en prestigeförlust som Pérez förmodligen inte har mandat (eller lust) att ta på sig just nu.
Tror jag.
Men jag har varit borta i ett par veckor och kanske tappat lite fingerspitzengefühl. 
Nu, däremot, kör vi plattan i mattan inför en vårsäsong som kommer bli klassisk i Spanien, det känner jag på mig. 

Det är så mycket som hinner hända när man drar på relaxlångweekend i Andalusien.
Barcelona vinner klubblags-VM (vem hade gissat på det?) och fortsätter sin världserövringsturné och Henok Goitom gör årets jättebalja i Spanien (följt av världens kanske första intervju gjord via WhatsApp mellan Goitom och undertecknad).
Jag vill inte påstå att min närvaro i Sevilla har något med det här att göra, men jag kan inte ta gift på det.
José Maria Del Nido höll just en presskonferens där han meddelade att han inte tänker kliva av posten som president i Sevilla och att han är oskyldig till tusen och hör sen.

Jag har gjort absolut nada. Foto: Marca

Sevilla går inte ut i vintervädret för att spela sextondelsfinal i spanska cupen just i kväll, men det gör Real Madrid och de ställer både Karim Benzema och Mesut Özil i startelvan, tillsammans med Hamit Altintop på, vad det ser ut som, högerbacken. 

José Mourinho är killen som är ganska tyst när han är i tabelledning, men som så fort hans plats är hotad blir som förbytt, det tycker jag börjar bli ganska tydligt. I går gratulerade han visserligen Barcelona till segern i klubblags-VM, men förklarade samtidigt att:
– För mig är det viktigare att vinna matcher i ligan och Champions League än såna där småmatcher.
Dani Alves, som av någon anledning är den som oftast får gå i polemik med Real Madrids tränare, svarade i dag med en ganska träffsäker observation:
–  Mourinho försöker alltid nedvärdera andras framgång, medan det han själv vinner alltid är bra.

Jag kan hålla med. När Mourinho tog hem Premier League med Chelsea var det viktigare än allt annat i världen. När Barcelona slog Real Madrid i el Clásico förra helgen var Mourinho mer intresserad av att prata om utslagsmatcher som verkligen betyder något. Som segern i spanska cupen till exempel. Unt so weiter.

Fast vet ni. Jag skulle egentligen mest titta in och säga hej och tack för den här hösten.
Jag ska fira lite jul och nyår och sedan är vi tillbaka i gammal fin form, inte sant? 

Aj,

aj,

AJ!

Det här är inte David Villas säsong, det har vi redan kunnat slå fast, och det här beskedet gör ju inte hans vår soligare direkt. Jobbigt för tre parter: Barcelona. David Villa. Spanska landslaget.

Det är, av någon anledning som jag aldrig riktigt begriper, väldigt lätt att glömma vad David Villa betytt för la Roja de senaste åren. VM-guldet förra sommaren kom efter att Villa gjort vad han alltid gör när han får spela på en position han gillar: mål. Många.

Barcelona klarar sig nog, det gör de alltid, och om bara ett par veckor öppnar vinterns tranfserfönster där det alltid går att hitta förstärkning och man ringer och säger att man heter Pep Guardiola och har en vårsäsong på Costa Brava och en plats i världens bästa lag att erbjuda.

Vicente Del Bosque däremot sitter lite annorlunda till. Inte så att Spanien har dåligt med offensiva spelare, det vore det här årets största överdrift, men de har faktiskt ingen i närheten av David Villas kaliber.

Vi kollar lite på de andra nummer nio-kandidaterna:
Fernando Torres – har åldrats tio år på två säsonger i Premier League och är inget att hålla i när det blåser just nu.
Fernando Llorente – har helt andra kvalitéer än Villa och är en fysisk centertank som har goda utsikter, men som knappast blir en världsspelare på fem månader.
Álvaro Negredo – det var ett tag sedan Negredo kändes som nästa up and coming-kille i Spanien, men han finns ju där i Sevilla, och han har burit vatten åt David Villa på mästerskap tidigare.
Roberto Soldado – väntar fortfarande på att Vicente Del Bosque ska ringa upp honom för viktiga uppdrag, men är lite av la ligas hetaste inhemska anfallare i höst. 

David Villa hade tagit en plats i den spanska elvan före hela gänget alla dagar i veckan och två gånger på söndagarna. Spanien åker fortfarande till EM med turneringens starkaste trupp, med offensiva ytterspringare i överflöd, men i nuläget helt utan en världslirare att spotta in målen längst fram. 

Första omgången i spanska cupen brukar inte bjuda på så där särdeles mycket upphetsande stoff för la liga-frälsta, men kvällens match mellan Ponferradina och Real Madrid får i alla fall minst ett rejält affischnamn (om nu publiken i lilla Ponferrada skulle vara svårflörtad). Cristiano Ronaldo rapporteras vara så förgrymmad över Clásico-resultatet senast och kritiken han fått utstå i efterhand att han bara vill få lite fotbollsfrustration ur kroppen.
Hans anfallskollega Karim Benzema har just utsetts till Frankrikes bästa fotbollsspelare av France Football och kan intyga att tricket funkar, när han berättar varför det lossnat andra och tredje året i Real Madrid:
– Mourinho har fått ur mig all ilska jag bar på, säger Karim som inte kommer att starta kvällens match mot Pomperipossa-laget.

Ibland känns det som att Crilles aningen högre svansföring än exempelvis Leo Messi gör att fotbollsmobben slår tillbaka extra hårt mot honom.
Ja, det är i stora matcher som stora spelare ska kliva fram, men den här hetsen att vilja avslöja Ronaldo som nån form av bluff för att han inte får till det mot Barcelona, den tänker jag inte skriva under på.
Killen är 26 år gammal och lever med en press som vi andra inte kan förstå (möjligen kan den jämföras med att tävla i frågesport inför stor tv-publik primetime på fredagar, jag vet inte) och det var inte Cristiano Ronaldo själv som bestämde att han skulle kosta en miljard kronor att shoppa loss från Manchester United.
Så.

Barcelona reser vidare i Japan och har lämnat Tokyo för Yokohama, där man laddar för klubblags-VM. Det enda viktiga att veta om resan so far kan vi egentligen sammanfatta i en bild.

Not so big in Japan att det inte går att röra sig bland folk. Foto: Twitter

När Barcelonaspelarna kommer tillbaka hem inför jul har de dessutom fått en ny(gammal) lagkamrat. Antagligen inte den julklapp Pep Guardiola hade högst på önskelistan, men vad göra? Alexander Hleb kom till klubben under en period då Guardiola fick som han ville, innan det blev uppenbart att hans talang som värvare inte var, ska vi säga, riktigt lika spot on som hans tränartalang.
Hleb har ju för övrigt återsett Barcelona en gång, när Barça mötte Stuttgart i Champions League, men hade då inte haft kontakt med sin gamla lagkamrater på ett tag.
– Jag tappade min mobil med telefonboken när vi firade ligasegern. Det är nog bäst att jag inte går in på detaljer, sa Hleb då.

Visst undrar man lite hur man hade reagerat om man hittat hans mobil och börjat gå igenom kontaktinfon. Hur mycket pengar går det att göra på telefonnummer till hela Barcelonas a-lag? Jag undrar bara.