Vi ska komma ihåg en sak när vi summerar Cristiano Ronaldos alldeles brutala säsong i la liga: killen är inte någon striker. Sägs det.
Dessutom är det ingen hemlighet att Crille själv trivs lite längre ut i banan, med större ytor att operera på.
Och ändå. 40 mål på 38 omgångar varav CR7 spelat 34 matcher är inte riktigt sunt. Hade han sett till att mer än ett av dem kommit mot Barcelona så hade la liga avgjorts i kväll i stället.
Gamle Athletic Bilbao-liraren Zarra och Real Madrid-ikonen Hugo Sánchez anade att deras tidigare rekord på 38 baljor skulle ryka på riktigt i dag och det enda Sánchez haft att säga om saken är:
– Jag är glad att det inte blir Leo Messi som tar det i från mig. 
Sánchez håller inte riktigt på Barcelona om ni inte visste det. 

 Don’t cry for me Argentina.

Vad mer? Jo, Marca, den stora sporttidningen i Madrid har ju fått alla sina önskningar uppfyllda av Crille, men kunde inte gärna göra helt om bara för att portugisen slog rekordet två gånger om i kväll. De fortsätter att hävda att ett Cristiano-skott som gick via Pepes rygg i mål mot Real Sociedad i vintras är Crilles.

Ni vet storyn, det är Marca som delar ut Pichichi, priset för skytteligasegraren, trots att inte ens Real Madrid själva vill få Pepes ryggskott (hohoho) till Ronaldos mål.
Ronaldo själv har haft lite kämpigt att bestämma sig och efter förra matchen när han fick frågan hur många mål han gjort i la liga svarade han:
– Jag vet inte.
Och gick därifrån.

Jag känner att nu lägger vi det här bakom oss. Cristiano Ronaldo har gjort gjort typ 40 mål i la liga i år, Real Madrid har gjort 102, över 100-gränsen för tredje året i rad, och i alla andra länder i världen hade de förstås fått trä ligaguldmedaljen över huvudet i dag.

La ligas 38:e och sista omgång har kickat i gång i Málaga och hela sex lag ska göra upp om den sista nedflyttningsplatsen. Eller, göra upp och göra upp, de ska undvika den, är väl tanken.

Och eftersom vi är i Spanien så pratas det så klart om läggmatcher, segerbonusar och en plats i himlen om man hjälper motståndarna att hålla sig kvar. Snacket om ”maletines”, ”väskor med pengar” som har haft en tendens att dyka upp i omklädningsrummet hos lag som inte har något att spela för, men som kan skicka ner motståndaren i andradivisionen om de slår dem, har legat och pyrt i några omgångar.
Det är förbjudet för till exempel Getafe att ”uppmuntringsmuta” Levante, så att de göra en bra match mot Zaragoza i kväll och se till att Javier Aguirres lag ryker. Men det är ingen hemlighet att det förekommit förr i la liga.
Dudu Aouate, målvakt i Mallorca, som hade en Europaplats i sikte förra året men som kan behöva spöa Atlético Madrid i kväll för att inte åka ner i Segunda, har i alla fall sin uppfattning klar inför matchen mellan Levante, som redan är räddade, och Zaragoza, som ligger på sista nedflyttningsplats i kväll (och här kan ni andas):
– Jag skulle sätta alla mina pengar på att Zaragoza vinner. 
– Jag tippar inte något resultat alls i kväll, för jag är väldigt dålig på det, men jag känner att vi är starka nog för att klara det här, säger Javier Aguirre inför nervpersen.
Getafes míster Míchel är den ende som sätter ner foten ordentligt om anklagelserna.
–  Det jag säger nu kommer antagligen få alla rubriker snarare än det jag säger om Getafe, men jag tycker att vi framstår lite som ett skämt när vi håller på och pratar om det här, att det ska föregå en massa saker i kulisserna, att det betalas ut pengar hit och dit.

 Jag menar, bollen är ju rund och så.

Och ja, han fick ju rätt i det att han fick rubrikerna så klart.
Återstår att se i kväll om den spanska bottenstriden klarar sig utan misstankar om jäv och med hedern i behåll.
Det här är allt ni behöver ha koll på i kväll.

I dag firas årsdagen av lite allt möjligt i Spanien.
Det är till exempel 19 år sedan Barça la vantarna på sin första riktiga Europatrofé mot Sampdoria på Wembley, en historia som de blaugrana planerar att upprepa nästa lördag om ni missat det.
Vi blåser också ut 30 ljus på Iker Casillas födelsedagstårta…

 Grattis guapo!

…och när vi porrsurfat klart på Iker-bilder hoppas jag att saker och ting reder ut sig på vänskapsfronten.
Ni såg att Iker inte duckade för att kritisera Uefas beslut att fria landslagskompisen Sergio Busquets för rasistanklagelserna i veckan.
Nu har det skurit sig lite med bästisen Xavi Hernández också. 
– Vi har inte pratat på en och en halv månad. Men jag tror inte att vi kommer att behöva något särskilt möte, när vi ses med landslaget kommer vi börja kalla varandra ”idiot” och ”pucko” och så är saker som vanligt igen, säger Iker till Marca och skickar en kompisboll till landets journalister.
– Jag tycker delar av stökigheterna kring Clásicona är mediernas fel. De blåser upp saker och får några gester mellan Gerard Piqué och Sergio Ramos till en konflikt.

Nu gjorde ju Piqué och Ramos sitt till för att hålla den vanföreställningen vid liv, genom att sluta följa varandra på Twitter under Clásico-kavalkaden, men om Iker och La Roja hittar kraft att återförenas med hjälp av en yttre fiende är jag den förste att ställa upp.

Men den här helgen gör en katalansk jättehjälte sorti från den stora fotbollsscenen och inte ett öga var torrt när Iván de la Peña tog avsked på en presskonferens i går. Framför allt inte hans egna.
Och verkligen inte mina heller (men det finns inga rörliga bilder på det dessvärre).

– Jag hade velat hålla på i många år till, men min kropp tillåter mig inte det. Fotbollen är det största. Jag har njutit som en dvärg, säger de la Peña.

Och där måste man ju torka tårarna och asgarva lite. Om ni någon gång funderar på att ta en kvällskurs i spanska tycker jag att ni ska ta med i beräkningarna att det här är ett språk som rymmer uttrycket ”disfrutar como un enano” – ”njuta som en dvärg”.

 För alltid i mitt dvärghjärta.

Espanyol missade sista Europaspelsplatsen i år med en ynka placering och Iván de la Peña är med i Mauricio Pochettinos sista trupp för säsongen hemma mot Sevilla för att få säga hej då till publiken, precis som Jerzey Dudek kommer att göra i morgon på Bernabéustadion.

Med i Kicki Flores trupp är däremot inte Diego Forlán när Atlético åker till Mallis, spelar match och sedan tar sommarlov (bra ställe att börja på). Ni förstår ju själva att Diego inte blir kvar i Madrid nästa år, inte hos Madrassmakarna i alla fall och eftersom resten av världen redan drar i Kun Agüero undrar jag hur Atlétis anfall ska se ut nästa år.

 Dags att dra. Foto: Marca

Fast det jag mest undrar är när Kicki F började likna Lars Lagerbäck i kroppshållningen? Det kan ni försöka reda ut åt mig medan jag tar fredag.

Det är den 18 maj och därmed på dagen två månader sedan Eric Abidal opererades för sin levertumör. Det var få som trodde att han skulle vara tillbaka i spel alls den här säsongen, men Abi rehabiliterades i rekordfart gjorde sitt första inhopp i slutet av hemmasemin i CL mot Real Madrid.

I dag höll han presskonferens för första gången sedan tumörbeskedet och Barças fransos förklarade att han ska göra allt för att vara redo för spel i Champions League-finalen ”i 90 minuter eller mer”.
Abidal var på Wembley med franska landslaget och slog England i november förra året och Abi lämnade, med föredömlig framförhållning, en lapp till sig själv som han hoppas återfinna inför finalen mot Manchester United.
Han måste ha hittat en möcke bra gömma om han tror att arenans vakt- och städbolag inte ska ha gjort sig av med pappersbiten.

– Jag har fått en annan syn på livet, på vad som är viktigt. Jag har köpt en familjebil nu och sålt mina andra bilar för att skänka pengar till cancerforskningen, säger Abi.

Franska journalister på plats är inte lika glada åt vänsterbackens comeback, eftersom Abidal vägrade att prata med dem på franska efter matchen senast, så länge de inte tillhörde tv-kanalen TF1 eller Canal Plus, vilket fick skrivande murvlar att misstänka att det var pengar inblandat i Abidals första efter-tumör-intervju.

– Tror du att du är Gandhi eller vad? frågade (en av) l’Équipes utsände vänsterbacken i dag, som han normalt sett har en mycket bra relation med.
– Nej, jag bryr mig bara inte om materiella ting längre, svarade Abidal seriöst.

Fortsättning följer. 

Real Madrid har ägnat sig åt välgörenhet i dag när man reste till Lorca, staden som drabbades av en jordbävning med flera dödsfall förra veckan, och skrev lite autografer, lirade lite boll och kom med lite uppmuntrande ord till stadens invånare.

Barcelona avslutade hemmasäsongen med en match som var så händelselös att jag kan komma på rätt många aktiviteter som hade känts mer värdefulla i går kväll. 
Borsta tänderna, stå på huvud, räkna till tiotusen, typ.

– Vi hade kropparna fulla av fest och mat, konstaterade Pep Guardiola efter matchen.
Men Deportivo kom hem med en livsviktig poäng från Camp Nou och Camp Nou skulle ju ändå fira sina lirare lite till och kasta paprikor på innerplan. As you do.
Bakgrunden är en Barçakampanj på temat ”amb dos pebrots”, ”med två paprikor”, som är katalanska för att ha ”cojones” och mer än så tror jag inte jag behöver förklara. Men jag undrar hur ett motsvarande initiativ (tänk ”AIK har stake”) hade tagits emot i Sverige. Nåväl.

 Feel my peppers. Foto: Marca

Xavi får sällskap av sin lagbästis Sergio Busquets i CL-finalen på Wembley. Det står klart efter att Uefa i dag meddelat att man ger avslag på rasistanklagelserna där alla som har ögon och kan några ord spanska ser att Busi säger ”mono”, ”apa”, till Marcelo under en sekvens i matchen på Bernabéu, men där det högsta fotbollsorganet väljer att fria.
Barcelonas version är att Busquets ska ha sagt ”mucho morro” (grymt svåröversatt men tänk er ungefär ”du är inte lite kaxig”) till Marcelo.
Oklart varför han satte handen för munnen för att skicka en sån kompispassning.

Därmed har Uefa valt att fria alla inbladade i Clásico-anmälningsracet minus José Manuel Pinto och José Mourinho. Vad lär vi oss av det?
* Att det är fritt fram att göra och säga ungefär vad som helst på och runt en fotbollsplan så länge du inte kritiserar Uefa eller slåss.
* Att Uefa saknar paprikor. 

Z

Barcelonas spelarbuss börjar strax sin ”rua” genom stan och jag tänkte pallra mig bort till Camp Nou för att höra spelarna tala till publiken. Eller visca kanske.

Men först måste vi avhandla lite andra grejer som hamnat i skymundan av culéfesten: 
José Mourinho den yngre, också känd som José Mario Mourinho gjorde nämligen debut på Bernabéustadion i tisdags.
Mini-Mou är till vardags målvakt i ungdomslaget Canillas (eller till vardags går han väl i skolan, men på kvällar och helger då) och har nu fått förtroendet att hoppa in som bollkalle när a-laget spelar. Debuten skedde mot Getafe i tisdags.
Marca tycker inte att vi ska få se hans nylle, kidnappningsrisken och andra otrevligheter är ganska hög för kändisbarn i Spanien, men jag kan ju nu inte hjälpa att ni redan fått bekanta er med honom här tidigare.

 Mou behind the mask. Foto: Marca

Jag skulle offra minst ett vitalt organ för att få höra vad hans pappa ger för inför match-instruktioner.
Det närmsta man kommer att få höra Mou, som bedriver silenzio stampa, är att ladda ner iMourinho, Iphones nya app tillägnad Real Madrid-tränaren som slagit nedladdningsrekord i Spanien i dagarna.

Å andra sidan har Mou d.ä. lite annat att fundera över.
Varför han är huvudperson i den här reklamkampanjen till exempel. Behöver jag säga att det är en katalansk tv-kanal som puffar för CL-finalen? Nehej, inte det.

Vad han möjligen också funderar över är hur Zlatan Ibrahimovic skulle fungera med Hamit Altintop på, eh, topp. De jag pratat med som vaskat fram ”nyheten” på Mundo Deportivo i dag konstaterar i alla fall att intresse finns från den spanska huvudstaden, men att extremt mycket ska till för att en affär ska gå i lås.

Jag tror ingenting. Det är ingen idé med Zlatan, han gör ändå aldrig vad man förväntar sig av honom. Att det börjar transfersurras kring Ibra är numer ett vårtecken lika säkert som blåsippor i backarna, eller hur långt ni nu kommit där hemma.

Själv tänker jag två saker:
* Att byta jobb igen efter ett år för att ta revansch på en före detta chef och förenas med en annan är något som väldigt få jag känner skulle palla med. Zlatan är det enda undantaget jag kan komma på på stående fot. Och då känner jag honom ändå inte.
* Om Helena Seger inte bestämt vad hon ska ägna sig åt när Zlatans karriär är över säger jag: starta flyttfirma. Här snackar vi expertis.

Det var inte den snyggaste, mest flärdfulla avslutningen på la liga 2010/2011 och ni såg att spelarnas segerglädje byttes ut i en djup suck av lättnad några minuter efter slutsignal.

– Det har varit en lång och kostsam resa, nu måste vi tänka på Champions League-finalen, sa kvällens målskytt Seydou Keita och där någonstans har vi kärnan till den här fantastiska säsongen av FC Barcelona, ja kärnan till FC Barcelona överhuvudtaget: Framgången har blivit så självklar att man säger ”yeah, där satt den”, bildar bonnahög i mitten, firar i några minuter och sedan blickar framåt. 
Barcelona är inte färdiga än.

Det är desto mer pådrag på gatan utanför mitt fönster just nu. Påminn mig att jag tittar två gånger efter grön gubbe innan jag springer ner på Canaletes och iakttar firandet lite senare i kväll.

Vad mer? Ja, förutom talang i överflöd har det här gänget nått en harmoni som jag inbillar mig återfinns i ganska få topplag i fotboll världen över. Efter att en lång svensk packade resväskan och lämnade Filosofen och de andra i augusti förra året har jag inte hört ett knyst om inre konflikter, dispyter med tränaren eller oenighet om spelfilosofin. Och då vet ni att jag lyssnar ganska noga på det örat. 
– Vi är kompisar som ses och spelar fotboll, som vilka som helst, förklarar Xavi Hernández den opretentiösa stämningen i världens mest extraordinära, minst extravaganta 23-mannatrupp.

Framför allt har Barcelona en míster som de går i graven för och som den katalanska klanen ser som ett mellanting av magister och mänsklig profet.

Grattis Barça och grattis alla culés där ute. Ta en drink för mig i kväll. 

Stört 1: När Cristiano Ronaldo gick in på Bernabéustadion i dag behövde han göra mer än ett mål för att inte sänka sitt målsnitt/match i år (han behövde göra 1,06 för att vara exakt).

Stört 2: Han gjorde tre stycken mot ett Getafe som kippar efter luft i nedflyttningsland.

Ja, sen var ju tvåan och trean lite av kompisbjudningar, men det får vi köpa. Det är en alldeles enastående säsong han gör i Real Madrid, synd att han bara gjort ett riktigt bra och ett ganska bra Clásico av fem i år. 
Vän av detaljer såg också att CR7 sög på tummen som målgest efter andra målet och man undrar ju spontant om han fått ett nytt barn nyligen.
I Crilles fall kommer ju storken ofta helt oannonserad.

Ni såg förstås att han också drog bollen rakt upp på en supporter på läktaren och återgäldade mannen i rött med att ge honom sin matchtröja efter slutsignalen.

Tack å tack. Jag kommer aldrig att tvätta den Ronnie!

Och så var det svenskfest i Santander igen. Heja.

Därmed är Mackan och Kennedy kvar i högstadivisionen i höst, eller Racing i alla fall, vad just de två planerar är jag inte hundra på, men märk väl att lagen från tabellplats elva och neråt samtliga kan ryka med maximal otur. Det måste vara någon form av bottenjämnt rekord. 

96 267. Så många förfrågningar om biljetter har Barcelona fått av sina egna medlemmar inför CL-finalen på Wembley om drygt två veckor.
Det är som att hela Camp Nou bett om en biljett och det är förstås nytt rekord av gigantiska mått.

Barcelona gör ingen hemlighet av att de vill ha tid och foka på mötet med United och därför jobba undan ligasegern så fort som möjligt. I morgon är ett rätt bra läge, när man reser till Valencia för att göra livet surt för Levante.

Redan i kväll kan ju Real Madrid bjuppa på mästartiteln genom att gå bort sig i derbyt mot Getafe. José ”andra lag ställer inte ut bästa motstånd mot Barcelona” Mourinho har valt att ge Iker Casillas ledigt i dag, vilket Getafe gissningsvis jublar över, medan övriga lag i nedflyttningsträsket lär hålla sig för skratt någorlunda enkelt.
Reals nye jubel Nuri Sahin har sommaren på sig att ladda för spel hos de vita – och ett idolmöte i repris.
– Ringer Real Madrid så kommer man, säger Nuri till Marca och ställer snällt upp på att flasha deras förstasida på sin egen baksida. Eller så.

Under fotbolls-EM 2008 fick en då 19-årig Sahin chansen att hälsa på sin stora idol och ta en bild ihop.
Därmed var dagens Buster Alert utfärdad och jag tänker att vi ska ha det här klippet i åtanke när Nuri Sahin, 26, just har skjutit Champions League-titeln till Real Madrid och är kung i världen i slutet av maj 2015.
Det är alltid rörande med idoler som har idoler, är det inte?

(Och efter dålig respons på Twitter tidigare i dag; vet vi några flera lirare än Ronaldo d.ä. och Zlatan Ibrahimovic som varit i fem proffsklubbar i Europa som samtliga vunnit Champions League, utan att de själva vunnit turneringen? Bästa svar vinner ett omnämnande på bloggen.)

Men mer Real, för ni läste så klart att Kaká kan vara på väg till Chelsea, cuz his mum says so.
Det är rimligtvis bara i södra Europa som stora dagstidningar drar slutsatsen att det är transferläge bara för att fotbollsspelarens mamma ska sprida Guds ord på en ny plats.
Förra året, när Caroline Celio twittrade vitt och brett om sina åsikter om dåvarande Real-tränaren Manuel Pellegrini, gick Kaká ut och sa att han skulle be sin fru lägga ner de sociala medierna.
Så blev det inte och nu har han i stället två kvinnor i sin omedelbara närhet att hålla ordning på. Kakás dotter Isabelle är visserligen bara drygt två veckor gammal, men med så goda kvinnliga förebilder i familjen gissar jag på någon form av sociala medier-debut senare i år.
Sedan tycker jag att det lilla brasilianska matriarkatet kan ta över Kakás transferförhandlingar helt och hållet.

 Det är mycket nu.

Det var ett på många sätt ganska avslaget derbi de Catalunya som gick av stapeln på Camp Nou tidigare i kväll. Varken spelare eller publik har väl särskilt mycket rivalhat kvar att ösa ur sig och att Barcelona skulle ta hem det här kändes väldigt klart på förhand. Inte desto mindre imponerande hur lugnt och säkert de sköter den saken.
Xavi Hernandéz tyckte att det var gött att vinna ”med tanke på den slitiga mentala situationen med medierna från Madrid”.
Xavi förväxlas ibland, och ganska välförtjänt, med en väluppfostrad Barça-grabb som inte vill stöta sig med folk, men han är oavsett det lagets mest rättrogna ideolog och då pratar jag både fotbollspolitiskt och politikpolitiskt, om ni hänger med.

I kväll hade så klart varit ett sockersött sätt att få fira ligasegern, men det får bli på onsdag borta mot Levante i stället, allt annat ser jag som så osannolikt att det faller utanför ramen för det naturliga och där ute opererar vi bara i nödfall.

Men hörrni, det är hög tid att vi pratar lite om en av vårens mest slående formsvackor i Spanien.
Med det menar jag: vad har hänt med David Villa? Killen som var La Rojas genomgående mest värdefulla spelar i VM tycks ha hamnat i en identitetskris a la grande. Jag sympatiserar med det, jag ska också fylla 30 senare i år, men det påverkar ju inte FC Barcelona i alla fall.
Eller ja.

 Mest exklusivt för vem?

Villa får inte en boll i nätet sedan ett bra tag och ni undrar om det pratas om att hans siffror (antal mål/antal spelade minuter) är sämre än Zlatan Ibrahimovics förra året.
Det gör det faktiskt inte, av lite olika anledningar tror jag. Främst för att Barcelona går bättre i år än förra året, relativt sett till liga, cup och CL, men också för att han inte börjat filosof-tuppa sig med Pep Guardiola.
Därmed inte sagt att folk här i det tysta inte är överens om att el Guaje är en rejäl besvikelse under vårsäsongen.

Osasuna tog tre äsaviktiga poäng borta mot Zaragoza, trots att de får klara sig utan Walter Geväret Pandiani, och nu ligger laget som Javier Aguirre såg ut att ta till nya höjder ändå lite småpyrt till inför de tre avslutande omgångarna. Osasuna är märkliga. De kan sno poäng av Barcelona och Real Madrid när de är på det humöret, men sladdar ändå alldeles för långt ner i tabellen för att det ska kännas normalt.

Real Madrid hade å sin sida tid för fria aktiviteter i dag och några av lagets mesta profiler ägnade det åt ett av vårens snyggaste PR-trick. Det är inte mer än några månader sedan som ett bråk blossade upp mellan klubbens lagkapten och klubbens störste stjärna. Inblandad var också en viss tv-reporter.

I dag såg det ut så här på vipläktaren när Rafael Nadal fick däng av Novak Djokovic i Madrid.

Bästissvibbar? Foto: Marca