Ronaldo den äldre (eller Ronaldo Luis Nazário de Lima om ni vill) har lämnat den italienska fotbollen för ett tag sedan och verkar inte få någon rimlig ersättning borta i Brasilien. Hur ska man annars tolka att han extraknäcker som dinosaurie i en ny reklamfilm?

Att vinna sin nya hemmapubliks lojalitet och förtroende kräver ofta lite jobb.
Fabio Quagliarella borde inte behöva anstränga sig så hårt. Han är född och uppvuxen i Neapel och Napolis supportrar har tagit emot honom som det anstår en förlorad son.
Men för att verkligen ingen ska gå miste om var Quagliarellas verkliga sympatier ligger gör han en intervju med Corren i dag där han inte väjer för de stora orden.

Han dammar av en klyscha:
– Att komma till Napoli har alltid varit en dröm och nu får jag utlopp för hela min glädje.

Han talar ut om den tunga tiden i Udinese:
– Äntligen kan jag säga att detta är mina supportrar, att möta Napoli och vara dess fiende fick mig att må dåligt.

Han smickrar ledningen:
– Efter Real är Napoli det lag som värvat bäst i hela Europa i sommar.

Han visar engagemang:
– Jag ringer Di Natale och Lavezzi varje dag och säger att de ska skriva på för Napoli.

Fabio Quagliarella gör nog allt rätt här egentligen, men det är en sak jag hakar upp mig på i artikeln. På frågan hur ofta han hörs av med Napolipresidenten Aurelio De Laurentiis svarar Q:
– Ofta. Och det är riktiga samtal, inga sms. Sms skickar jag till Alice.

Alice är, som ni redan gissat, Fabio Q:s flickvän.
I ivern att smila in sig i det ljusblå lägret snubblar Fabio en aning på målsnöret om ni frågar mig. Det är en sak att byta flickvän lika ofta som man rakar benen som italienare, men att antyda att ens nya arbetsgivare har högre prioritet än sin tilltänkta, det är att dra undan piedestalen rätt bryskt.

I Neapel kan man knappt passera ett hyreshus utan att höra äkta par gräla.
Jag tror att Fabio Quagliarella hade en del att förklara när han kom hem från träningen i dag. 

  Att komma hem ska vara en schlager.

Mario Balotelli har ju haft det lite kämpigt på slutet. Han blev påhoppad av romanisti på U21-lagets träningsläger och tog ut frustrationen på en go gubbe i Helsingborg veckan efteråt.
Man kan tycka att Super Mario skulle behöva råd och vägledning av någon som vet hur man håller lugnet i och undviker uppståndelse liknande situationer.
Man kan tycka att denna någon inte borde vara Antonio Cassano.

Men det är likväl Fantantonio som tagit den bångstyrige Inter-junioren under sina vingar och senast efter mötet med Pontus Wernbloom plingade det till i sms-inkorgen på Balotellis mobiltelefon från ”Fantantonio 2” (alla italienare med lite självrespekt har minst två telefoner, fotbollsspelarna ofta tre).
Cassano plockade upp en näve stenar, kastade dem vilt runt sig i sitt glashus och, som det goda föredöme han är, skickade i väg ett mess med budskapet ”Ta det lugnt” till Super Mario.
Det är så han inleder samtliga sms till Balotelli om man ska tro Gazzetta dello sport, som döpt de nyfunna vännerna till Nitro Balotelli och Glycerin Cassano.

Napoli spänner musklerna lite i skuggan av de italienska storlagen. I en rad av smarta värvningar är Sevilla-målvakten Morgan De Sanctis, som varit utlånad till Galatasaray, den senaste. Vad Fabio Quagliarella och en nytänd Marek Hamsik kan hitta på offensivt återstår att se, men jag tror att Kampaniens stolthet har alla möljigheter att uträtta stordåd nästa säsong.
Sen gäller det ju också för Roberto Donadoni att tämja lejonen.

Den italienske superagenten (visst vill man skriva det på sitt visitkort?) Ernesto Bronzetti ger sig in i sannolikhetsprovet/gissningsleken ”Zlatan Ibrahimovic – Inter eller inte Inter” (snart i en spelbutik nära dig).
0,001 procent är Bronzettis prognos för att Ibra hamnar i Real Madrid.
Jag är inte övertygad. Hade han dragit till med en decimal till så kanske.

Annars är Marcus Berg hot stuff i Italien, liksom i övriga Europa. En kollega i Rom skriver en ledare om svensken i morgon, med tesen att Lazio borde ha plockat honom innan hans marknadsvärde började gå bananas under U21-EM.
Jag tror att det skulle vara en perfekt lösning för Berg och själv tycker han ju uppenbarligen att han har en funktion att fylla hos de himmelsblå.

Svensk media tycker att det är för kladdigt att rapportera om, men på Blogocalcio ryggar vi inte för de känsliga uppgifterna.
José Mourinhos fru har begärt skilsmässa. Matilde Mourinho är enligt portugisisk press trött på makens flörtande med italienska kvinnor och säger ’basta!’.
Det visar, om inte annat, att Mou har acklimatiserat sig väl till sitt nya hemland och dess vanor, medan Matilde uppenbarligen inte tänker stå ut med vad många italienskor har som vardagsmat.
’Kanske räcker äktenskapet med Inter för Mourinho’ föreslår den högkvalitativa Mediaset-sidan TG COM Gossip.

Olof Mellberg har ju också gjort slut med Italien. Antagligen har han fått tydliga indikationer på att han inte ingår i Ciro Ferraras framtidsplaner (han har tydligen inte tagit fasta på mina råd) och även om jag nog tror att Mellberg hade fått spela en och annan match i Juventus i år förstår jag vad som fick vågskålen att balansera över till grekisk fördel.
Zlatan Ibrahimovic må ha en skytteligabonus och progressiv löneökning i kontraktet med Inter. Men han har inte någon båtplats vid Comosjön att skryta med.

Själv glömde jag helt att förhandla till mig en parkeringsplats i Globengallerian inför mitt sommarkontrakt med Sportbladet.

Det är två tal som dominerar sannolikhetsläran i Italiens silly season i sommar. 50 och 99 procent är ledorden när Serie A-pamparna bedömer chanserna att Zlatan blir kvar i Inter nästa säsong.
Massimo Moratti och José Mourinho pendlar som bekant mellan de två nyckeltalen, medan Mino Raiola i dag lanserar decimaltalet 99,99 fördel Inter.
Man ska väl ta det hela med en nypa grovsalt, men dagens uppgifter att Ibra höjer sin lön ju längre han stannar i Inter är inte helt oviktiga i sammanhanget.
Massimo Moratti är en seriös man som vet när man måste dra åt den ekonomiska svångremmen och en Ibrahimovicsk (eh) lönekurva som eskalerar i samma takt som Inters skulder stiger är inte att leka med.
En vän till en vän från Milano är gammal klasskompis med Interpresidentens son Gigio och har firat både en och två födelsedagsfester i Casa Moratti genom åren. Bland de vardagliga interiörerna finns en bowlingbana i husets källare där Massimo och ungarna leker loss på fritiden.
Om Zlatan fortsätter att dra in skytteligabonusar från Morattis generösa konto kan Interbossen alltså helt plötsligt stå inför fullbordat faktum: behålla Ibra eller bowlingbanan?

Italien är en svekfull partner. Så fort man vänder ryggen till brakar åskan loss (även bokstavligen, det mullrade rejält i Rom i natt).
Själv torkar jag av mig resdammet i Stockholm medan jag konstaterar att 0–3 mot Brasilien är resultatet som får Gazzetta dello sports utsände Ricardo Pratesi att lämna en av matchreferatets grundbultar och beskriva förlusten med det nydanande journalistiska greppet ’vi och dem’:
”Sedan släpper vi in ännu ett mål. På kontring. Vårt vapen. I halvtid sitter vi redan på flyget hem”.
Det är fortfarande oklart om någon i den italienska staben hade gjort sin matteläxa och räknat ut att ett mål i det läget faktiskt hade räckt för avancemang. 

Marcello Lippi kommer inte att få sparken innan han har misslyckats i en riktig turnering. Det vet hela Italien. Däremot var det många som, redan när Roberto Donadoni och fotbollsförbundet tog det ’ömsesidiga’ beslutet att ge Donadoni sparken, höjde ett varningens finger för att sätta Lippi på posten igen.
De flesta har varit där nån gång. När man fått lite distans är det lätt att glömma varför det tog slut alls, man har så många fina minnen ihop och helt plötsligt är båda två lediga samtidigt.
Det blir frestande att prova igen, och det här med att motstå frestelser är inget som italienarna praktiserar på någon högre nivå i längden (undantaget sicilianarna då, men det är verkligen inte en diskussion för detta forum).

Nu får Lippi och Gli Azzurri dras med varandra fram till efter VM nästa år. Går det åt hell där lär skilsmässan vara ett faktum. 
Framåt augusti kommer den paranta gamla damen Juventus att ringa Lippi och kanske bjuda ut honom på middag. De kommer att återuppleva gamla minnen och tåflörta lite under bordet. Sen går de hem åt var sitt håll och funderar på varför det tog slut alls.

I dagarna två höll jag alltså löftet om avhållsamhet från Zlatan-byter-klubbryktena. Nu kan jag inte låta bli att göra er uppmärksamma på att Jeffan i dag skriver att Helena Seger och barnens dagisplatser spelar en avgörande roll i beslutet om framtiden. Precis som Blogocalcio förutsåg häromdagen.
Vi har att göra med ett maskulint fotbollsideal i förändring.

Angående inlägget nedan har jag förstått att folk tolkat rubriken som mitt personliga estetiska omdöme om Figo (oss emellan, visst är det därför kvinnliga sportjournalister följer Serie A egentligen).
Jag är lite leden att göra er besvikna, men lovar att undersöka möjligheterna att lansera den alternativ bloggen I’m-only-in-it-for-the-muscles-and-the-money.blogg.aftonbladet.se snarast.

Innan dess ligger en dryg vecka med hav, sol, strand, välvaxade bringor och Speedos framför mig. Det blir ett litet uppehåll på bloggen tills jag återkommer med full kraft från Moderskeppet (också känt som Sportbladets redaktion vid Globen i Stockholm) om en dryg vecka.
Och vad passar bättre under tiden än att ni fäller ett omdöme på i kommentatorsfältet.
Vad har varit bra och anus med Blogocalcio hittills? Hissa och dissa, var inte blyga. Vad vill ni se mer av och vad kan ni vara utan i höst när jag är tillbaka i Italien igen?

Det finns cuper och supercuper. Och det finns skyttekungar och superskyttekungar.
Zlatan är Italiens superskyttekung i år med sammanlagda 30 mål från alla möjliga sammanhang.
Han har nämligen gjort 25 mål i Serie A, ett i Champions League tre i Coppa Italia och ett i landslaget (Malta, ni vet).
Därmed är han bäst i hela stöveln. Alla nya anledningar att vara störst i Italien är bra anledningar. Grattis igen, önskar Blogocalcio.

Tack till Corriere dello sport. 

Luis Figo har gått i fotbollspension och i går passade han på att plussa Maestro Mourinho i Sky Sport på bästa sändningstid, genom att kalla honom ’min bästa tränare någonsin’.
Den typen av sentimentala utsagor får man väl ha överseende med så här i slutet av en lång och lyckad karriär.
Men nu till väsentligheterna: med Figos farväl försvinner också en av Serie A:s mest söndertjatade ordlekar. Figo betyder på italienska ’fett’ eller ’schyst’ eller ’bra’ (eller hur man uttrycker sig nuförtiden, jag är inte så nere med hur kidsen pratar där hemma längre). Det kan också betyda ’snygg’ eller ’snygging’ och ni kan ju själva gissa hur många gånger detta används i samband med portugisen och även om hans svenska fru Helen – la figa di figo.

Nu är det slut på en era inom italiensk rubriksättning.
Jag sörjer det lite faktiskt. 

 Arrivederci Gorgeous.