Klockan 23.02 i går kväll skrev José Mourinho nytt kontrakt med Inter, precis som Blogocalcio förutspådde, och firade med att fira av det största leende jag har sett honom frambringa under hela tiden i Italien. 

Det ska vara kul med fotboll. Foto: Inter

Ni inser ju vad det här innebär. Sannolikheten att Zlatan stannar i Inter gick just upp med mellan fyra- och femhundra procent enligt italienska konjunkturinstitutets preliminära prognoser. Det här var det första, enormt viktiga, steget i klubbens process att få behålla Ibra i sin ägo.
Dessutom skriver Corriere dello sport att Moratti lovat att hooka upp Mou med landsmännen och ögonstenarna Deco och Carvalho inför nästa säsong.
Det kan, på det hela, bli en ganska smaskig säsong för de blåsvarta.

Champions League-byn packades ihop i Moskva för ett år sedan och packades helt sonika upp i Rom i dagarna. Dags för en genomgång med andra ord.

 Matchbollen +++
Av de fem gigantiska CL-bollar som placerades ut på strategiska ställen i hela staden stals tre det första dygnet. Heja.

 Videocentrat +
Jo jo, det är inhyst i en stor boll, men de utlovade videoprojektionerna har hittills inte funkat någon gång då jag varit där. Forza.

 Fotbollsplanerna +++++ 
Ynnesten att spela fotboll med Colosseum i bakgrunden får inte ens dagens storstjärnor känna på. Grande.

 Maten ++
Nja, bättre än så här kan Rom om hon försöker. Panini med mozzarella för fem euro – inte okej. 

 CL-museet +++
Här kan man spana på Pierluigi Collinas signerade gula och röda kort eller få sin bild tagen när man lyfter bucklan i en artificiell matchbakgrund. Skojsigt.

Champions League-pokalen står och svettas över all uppmärksamhet vid Konstantins triumfbåge bredvid Colosseum. Sedan jag var och pillade på den för några veckor sedan har man höjt säkerheten och glasat in den, men det går bra att gå fram en och en och spana i vördnad. Som en fruktad avliden statschef på lit de parade, så där.

Det är fler som försöker snylta på draget i Rom just nu. 
Carlo Ancelotti har varit här i dag för att presentera sin bok ’Vikten av att le’. Är inte det roligt på en helt ny nivå? 

 Go Carlito.

Romas kapten är inte den förste store romaren i historien att hylla en vän (ni såg de smöriga tröjorna som tryckts upp för Paolo Maldini) och sedan sticka en kniv i ryggen på honom, genom att slå in segermålet i slutminuterna.
Men står Europaäventyr på spel så gör det. Nu får Spalletti och spelarna leka Uefacup nästa år i alla fall.
Men det höll på att inte bli någon tröjkupp. Totti och kompani hade gått upp så mycket i sitt skapande i den kreativa verkstaden att de glömde att föranmäla sitt påhitt för domaren.
Nu är ju ’flexibilitet’ ett ledord vad det gäller de flesta regler och lagar i Italien och inte tänkte väl Andrea De Marco stoppa den förbrödrande gesten från Rom.
Maldini log ändå matchen igenom.

Ciro Ferrara fick en flygande start på sina två matcher i Juventus. Olof Mellberg tar inte en plats i Juves mittlås när Legrottaglie och Chiellini är friska, men han fick i alla fall kliva in för Paolo De Ceglie med nio minuter kvar att spela. 
Mellberg är en bra hjälpgumma, det har vi redan konstaterat. Nästa säsong kommer han få bära vatten, ställa ut koner och vara ’alltid redo’ för inhopp i hela backlinjen när någon av de ordinarie går sönder eller hamnar i formsvacka. 

Och så gick då Zlatan ännu en gång i kapp Marco di Vaio i skytteligan. Nästa omgång spelar Inter helt utan press, medan Vaia con Marco ska rädda Bolognas kontrakt i matchen mot Catania. Känslan är att båda kommer göra mål nästa helg och därmed dela på skytteligasegern.

Vad har vi mer? Jo, just det. Super Mario Balotelli har ju klippt sig och skaffat ett jobb.  

I dag har jag inspekterat Champions League-byn, en nätt liten historia med öltält, musem, paninigrill och flera små fotbollsplaner, som smällts upp mellan Colosseum och Trajanus termer. Det känns att det är något stort i luften (det märks också på de tillresta packade engelsmännen och de städade spanjackerna) och när de smått erotiska finalklippen varvades på storbildsskärmarna fick jag faktiskt gåshud i den trettiogradiga värmen.

Det är alldeles snart dags att byta fokus och klä Blogocalcio i Uefa:s färger. Champions League-byn invigdes i morse med pompa och ståt i ett olidligt varmt Rom (visst är det sympatiskt med exilsvenskar som klagar över värme?). De närmsta dagarna hoppas jag kunna bjussa på högt och lågt, fågel, fisk och mitt emellan från uppladdningen kring matchernas match.

Men.

I morgon inträffar något som de flesta spaggar försökt förbereda sig på, men egentligen aldrig riktigt trott skulle inträffa. Paolo Maldini gör sin sista match på San Siro. 
Det känns lite poänglöst att kasta sig in i superlativtävlingen kring mannen med de isblå ögonen, så jag nöjer mig med att konstatera att det är en ganska populär spelare vi kommer att ta avsked från i morgon. 
För en rejäl nostalgitripp, kika gärna in på Gazzettan under dagen, de har en hyfsat köttig Maldini-special och på sikt brukar de översätta stora grepp till engelska.

Milan möter alltså Roma i morgon. Jag har en känsla av att Totti kommer att låta bli att snurra upp Maldini på läktaren, även om tillfälle ges.

Sju miljoner euro skulle det kosta för José Mourinho att bryta kontraktet med Inter. Inga gigantiska summor kanske, men jag tror inte att han känner sig klar i Italien. Han är helt enkelt lite för tjurig för att lämna Milano med uppdraget ofullbordat.
Men det är full fart på cirkusen nu, det känner man. 
Tog en förmiddagskaffe med en kollega som blev akutkommenderad av sin arbetsgivare att bosätta sig utanför Goran Pandevs villa och inte lämna sin utpost utan att ha hört med Laziostrikern om det stämmer att han ska till Juventus nästa säsong.

Ett sista instick om Francesco Totti. Han var gäst i en talkshow på Rai Tre häromsistens och ville väl mest prata om sin nya bok. Det ville inte programledaren. Han ville prata om Tottis barn.
– Hur kommer det sig att ni stavar Cristian utan ’h’ och Chanel med ’h’, frågar programledaren.
– Eh, svarar Totti (eller ’ahò’ kanske).
– Har du förklarat varför för barnen?
– De är lite för små för att undra, förklarar Totti.
– Men är du redo att förklara för dem när de blir lite större?
– Alltså, jag tror att jag kommer ha andra saker att förklara för dem om livet, lite viktigare saker, svarar Totti diplomatiskt.

Italien av idag är ett samhälle med sin beskärda del av politisk oro, korruption och stagnation. Sitt litterära arv behöver dock italienarna aldrig skämmas över. 
Landet har ju sina giganter i Dante, i Macchiavelli och på senare tid i Umberto Eco.
Men bättre än samtliga tillsammans säljer Francesco Totti, som släppt sin femte (jodå) bok i dagarna som redan har sålt över en och en halv miljon exemplar.
Boken heter ’Quando i bambini fanno ”ahò”’ som fritt översatt betyder ’När barnen säger ”öh”’.
’Ahò’ är en hälsningsfras i stil med ’öh’ och är lite av Tottis kännemärke. Han säger ’ahò’ när han vill prata med domaren på planen, när han hälsar på Ilary på morgonen och när han vill ha kyparens uppmärksamhet på krogen.
Det är inte så artigt och belevat, det har ni redan fattat, men det är väldigt mycket Totti och därmed per definition något som romarna har överseende med.
Det har också smittat av sig på stadens yngre generation och Tottis senaste bestseller handlar om hur fotboll kan vara en väg till integration och tolerans med flera nedslag i och exempel från hans egen framgångsrika karriär.
– Den heter så för att alla barn är lika och när de spelar fotboll ropar de alltid ’Ahò, passa bollen!’ förklarar Totti på osviklig tottiska.

Hoppsan hejsan. Precis när Inter anno 2009 började få lite fastare konturer kommer det som i Italien är månadens bomb: Real Madrids blivande boss Florentino Perez vill ha José Mourinho på tränarbänken nästa säsong.

Jag har ju tagit det här med Zlatan till Real lite grand med ro, men nu har borden ändå snurrat minst ett varv till. Ibra blir inte kvar i Inter om han inte har Mourinho som Mister. Jag skulle dra det så långt som att säga att Mou är anledningen till att Zlatan överväger att ge klubben en chans till.
Helt plötsligt kan Serie A:s två största profiler och mesta kärlekspar lämna Italien tillsammans, hand i hand i solnedgången.

Det brukar ju sägas att Galacticos alltid får som de vill i slutändan (förutom när den där rödnäste skotten från Govan står i vägen) så frågan är hur Lo Special One själv resonerar. Hänga kvar i Inter och sätta allt fokus på Champions League, eller ta över det kroniskt underpresterande Real och bryta förbannelsen?

Alltså, nu måste vi reda ut ett par saker direkt känner jag: Att Inter är nära att värva Diego Milito har inget att göra med att Zlatan eventuellt försvinner. När både Adriano och Julio Cruz säger tack och hej och Hernan Crespo tåflörtar med andra klubbar är det klart att Moratti måste shoppa nytt. Om inte annat har ju Zlatan uppenbarligen ställt det som ultimatum för att fortsätta i Inter alls.
Milito är tänkt som en anfallskompanjon till Ibra, inte minst för att Super Mario Balotelli ska få en chans att mogna i sin egen takt.
Det om det.

Olof Mellberg då? Ja, det vore väl uppseendeväckande dumt att säga ’grazie ed arrivederci’ till en klubb där han har chans på titlarna för att vrida tillbaka klockan – och ambitionen – hos en klubb där han inte har det. I alla fall innan han vet vem som ska leda Juventus hur nästa år.
Mellberg verkar nu inte vara en sentimental man och om han inte saknar duggregn, avslagen öl, smogg eller fish n’ chips så ser jag inte riktigt vad han ska tillbaka till Birmingham och göra (förutom riskera att solka ner sin status som legendarisk viking).

Annars gick det ganska snabbt mellan Jean-Claude Blancs dementi inför ryktet att Claudio Ranieri skulle få sparken för en dryg vecka sedan (’Det är bara buffalo och mozzarella’ sa Blanc, vilket innebär typ ’dikt och förbannad lögn’) till att samme Ranieri tycks totalt bortglömd i klubben som aldrig tog honom till sitt hjärta.

Knappt hann man säga ’kompisuttagning’ förrän Juventusspelarna började med Operation Suck Up för sin nye tränare Ciro.
’Stort kompis’ hälsar Fabio Cannavaro via sms (för säkerhets skull på neapolitansk dialekt, så att Ferrara inte ska glömma deras gemensamma ursprung får man anta).
’Grattis Ciro, du är en mästare. Tänk att jag har varit din kapten och nu blir du min tränare. Vi ska vinna tillsammans’ sms:ar Alessandro Del Piero.
Jag anar en underliggande uppmaning i Ales mess och tror snarare att det ska utläsas ’tänk på att jag varit din kapten nu när du blir min tränare’.
Det kommer inte bli lätt för Ferrara. Jag tycker redan hans leende ser lite tillkämpat ut.

Olof Mellberg har säkert sina egna rådgivare, men ett litet tips är väl att smälla ihop ett kärnfullt meddelande i stil med ’Hej Ciro-brorsan, kul att du får ta över rodret! Tänk på att jag har varit lagkapten för mitt landslag. Och så känner jag Zlatan. Vi hörs gubben. /O’

Vi håller ju folkdomstolen högt här på Blogocalcio och därför vill jag upplysa er om att Gazzettans läsare till en övervägande majoritet tycker att Mario Balotelli gjorde rätt i att inte passa Zlatan när han målade mot Siena i helgen.
Jodå.