Adriano har hittat hem till Flamengo i Brasilien. Enligt italiensk media saknas bara en formell namnteckning innan saken är biff. Därmed har vi följt Kejsaren i mål för den här gången och Blogocalcio kan bara lyckönska honom och hoppas att han gör en Ronaldo.

Om inte annat slipper han ju döden dö tack vare valet av klubb.

Angående förra inlägget skriver G i kommentatorsfältet att valet mellan Roselli Sensi och hans äkta hälft Ilary Blasi inte torde vara så svårt för Francesco Totti.
Ska man tro Ilary är det Totti (hon kallar honom vid efternamn, liksom övriga Italien) som står för de svartsjuka inslagen i förhållandet.
– Vi jobbar på det. När vi träffades var han en man med värderingar från det förra århundradet, säger Ilary till Vanity Fair i ett skapligt osentimentalt hyllande av maken.

Nu tar jag första maj-ledigt genom en helg vid havet.
Arrivederci.

Rosella Sensi tyckte att det var dags att känna av ritiro-stämningen i Big Brother-huset ute på Trigoria där Romas a-trupp hållits fången det senaste dygnet. Så hon gjorde vad varje förhandlare av klass gör och kallade ut klanledare Totti och hans högra hand De Rossi.
Samtalet slutade i enighet, Roma-spelarna är fria mot borgen (eller mot att de spottar upp sig de sista omgångarna i alla fall).

Det småroliga med bilden från Gazzettan är
1) att Totti och Sensi ser ut som ett tonårspar som blivit påkomna med att hångla i omklädningsrummet på gympan.
2) att Totti, oavsett väderlek, bär den där älskade dunjackan med kaninpälskrage. Jag vet inte om det diffar mycket ute på Trigoria, men i centrala Rom så här på kvällskröken är det i alla fall 17 grader varmt enligt prognoserna.

Nåväl. Man förstår lättnaden Totti och kompani känner nu när de hinner hem för att fira valborg och rita banderoller och öva kampsånger inför förstamajtåget på fredag.

Det är hög tid att hoppa på transfertåget i Italien. Inhemsk media har börjat utse nästa säsongs tränarbänkar och det ser ut som följer:

Milan: Ancelotti lämnar och Rijkaard eller Cagliaris Allegri tar över.

Juve: Ranieri får sparken om man inte klarar av andraplatsen i tabellen. Genoas Gasperini eller Antonio Conte, som tagit upp Bari i Serie A till nästa säsong tar över. Prandelli i Fiorentina är gruppens dark horse.

Roma: Spalletti kan bli kvar, men både Ranieri, Allegri, Scolari och Sienas Giampaolo flåsar i bakgrunden.

Inter och Fiorentina bedöms ha störst lugn på tränarbänken av storklubbarna.

I de mindre klubbarna tycks det som att Atalantas Del Neri får springa till arbetsförmedlingen, liksom Bolognas Papadopulo, Lecces De Canio och Regginas Orlandi.
Siena-tränaren Marco Giampaolo sätts mest troligt i ett arbetsmarknadspolitiskt program.

Nu vill jag inte låta som om jag lever i självförnekelse. Det är klart att det är stor risk att Zlatan lämnar Italien i sommar, men inhemsk media tar faktiskt Real Madrid-ryktena med ro. Eller, man ignorerar dem totalt hittills i de största tidningarna.

Oavsett vilket är ju den påstådda årslönen på 160 miljoner karibas en rätt svindlande summa för de flesta av oss, och kanske även för Ibra himself.
Så jag har brutit ner siffrorna i lite mer lättförståeliga värden.

Här, Zlatan, har du några av favoritprylarna som du kan kirra i mångdubbel uppsättning för första årslönen i Madrid:

* 35 stycken Porsche Carrera
* 5 stycken likadana hus i Limhamn, Malmö – här blir det runt tio mille över, pengar du kan lägga på en välavlönad gardenboy (kanske är Ralf Edström ledig?)
* 800 stycken Harley Davidson VRSCF Muscle – OBS baspris! Vill du pimpa dem har du bara råd med kanske 600 stycken
* 40 000 stycken Playstation 3-konsoller – om det du har går sönder

Rom är en stad med två fotbollsgiganter som mår väldigt … olika just nu.
Lazio förbereder sig för cup-final på hemmaplan och en medioker säsong i ligan är nästan förträngd.
Roma torskar mot Viola till synes med flit och presidenten Rosella Sensi överväger alltså att bura in laget på Trigoria och kasta nyckeln i Tibern.
Hon har ju helt rätt så klart. Även en klubb av Romas snitt kan mislyckas ibland, men att inte vilja förstöra frisyren i närkamperna mot Fiorentina är inte okej. Inte under några omständigheter när supportrar i massor köpt  biljetter och verkligen inte när en plats i Champions League står på spel.

Kanske är jag rabiat, men luktar det inte lite 50-tal att kalla den inställningen hos en kvinna i chefsposition för järnlady?
I italiensk media påpekas det lika ofta att La Sensi är nybliven mamma, en annan faktor som alltså bedöms ha med saken att göra.
Joråsåatte.

I det himmelsblå lägret är stämningen desto frikostigare. Efter att CL-bucklan lämnats över i Rom i häromdagen höll klubbdirektör Claudio Lotito låda inför oss journalister i säkert en halvtimme.
Till slut fick vi be honom att lämna oss i fred. Typ.
Efter segern mot Juve i Turin i onsdags var samme Lotito på så gott humör att jag övervägde att fråga om han kunde dämpa sig lite i mixade zonen. Det Gianluigi Buffon sa fastnade helt enkelt inte på band i Laziobossens kakafoni, trots att de säkert stod tio meter i från varandra.

Man kan tydligen inte vända Italien ryggen en helg utan att det börjar mullra.
Inter är nu inte direkt första lag att först se Neapel och sedan dö en aning i den häxkittel som vi också känner som San Paolo.
Däremot är det spännande att jolly old Milan gör en storstilad klättring så här på upploppet. De gör det med hjälp av en hysteriskt formtoppad Filippo Inzaghi som är på god väg att upphäva tidigare vetenskapligt fastslagna korrelationer mellan åldrande och fysisk degenerering.
Dessutom utmanar Precious Pippo tyngdlagen med viss framgång.
Jag börjar undra om det är rakt igenom tillåtna medel de laborerar med ute på Milan Lab. Om Carlo Ancelotti är näste man att ta en plats på mittfältet i höst, så minns ni var ni läste det först.

Jag märkte av de uppskattande kommentarerna att ni gillade mitt förra inlägg, så här kör vi igen:
Italienarna tror inte att dagens resultat har öppnat scudettostriden i Serie A.

Ja, det var ju bra tajming att lämna Italien för en weekend i Paris det här. Men det var ingen tillfällighet att det skulle brinna till i Ibra-land förr eller senare.
Jag upprepar väl mitt mantra från tidigare transferrykten: försvinner Zlatan från Inter tappar Serie A en aning i skärpa och stjärnglans om inte samma klubb lyckas knyta till sig ett supernamn. Och det gör de inte.
Jag kan inte se varför Didier Drogba (förutom en ömsesidig förälskelse med José Mourinho då) skulle lämna en klubb där han han chans på de stora pokalerna för en där han av allt att döma inte kommer att ha det.
Men, nu pratar vi om transfermarknad, potentiella lönehöjningsstrategier och Italien, en hyfsat ohelig treenighet, så det lär bli en lång sommar av spekulationer och rävspel.

Medierna i Italien har väl tagit saken något lugnare än hemma i Sverige, men visst vill man inte tappa sin superstar numero uno till Spanien.
Eller vill man det?
I en undersökning hos Corriere dello sport tycker 66 procent i detta nu att Inter ska sätta Ibra på transfermarknaden.
Kanske är det Milans supportrar som röstar?

Adriano Galliani erbjuder Spiceboy kontrakt med Milan även i höst. Jag är rätt säker på att David Beckham tackar ja. Det är uppenbart att han stortrivs i Milano och egentligen var det väl aldrig någon högoddsare.
Han är ju ändå en modeintresserad, tatuerad, artig och bildskön man med dyra hårprodukter i sin man. Möjligen lite hunsad av sin dominanta hustru, men äktenskapet har ändå överlevt minst ett utomäktenskaplig snedsteg.

David Beckham hade alltså inte kunnat scora fler Italienpoäng om han ansträngt sig.

Ja, så har vi ju det rent fotbollsmässiga då. Becks adelsmärken som precisa inlägg och frisparkar, bra taktiskt tänk och en fantastisk speluppfattning, snarare än fysisk råstyrka och snabbhet, är precis vad Serie A älskar.

Ju mer jag tänker på det, desto mer undrar jag hur Beckham och Milan kunnat undgå varandra i alla dessa år.

Den enda är väl att hans italienska inte gjort några som helst framsteg under tiden i Milan, enligt honom själv.
Eftersom han knappt kunde säga ’tortilla’ efter fem år i Spanien är det kanske ingen bomb. Det tråkiga i kråksången är att inte heller Carlo Ancelottis engelsklektioner har givit några resultat enligt Beckham.
Tur då att det finns andra som kan tolka.
– Paolo Maldini uttrycker sig bra på engelska och Gennaro Gattuso gör sig förstådd på ett alldeles eget språk, förklarar Beckham för the Sun.

Jag trodde nog att Juventus skulle reda ut det här och ta sig till final i Coppa Italia, men det saknades minst ett kryddmått vilja hos de svartvita i dag.
Jag pratade med Gianluigi Buffon efter matchen, som var sitt trevliga och ödmjuka jag och stannade kvar i mixade zonen tills sista journalist ställt sista fråga.
– Inga titlar i år heller. Men det är vår plikt att jobba vidare nu, gentemot tränaren, klubben, fansen och oss själva, sa Gigi.
På frågan vems felet var svarade målvakten:
– Det fina med fotboll är att man aldrig kan säga vems fel det är. Jag tycker det är det sympatiska med lagsporter.

Olof Mellberg syntes inte till efter match. Juve väljer själva ut en eller två spelare som får prata med pressen efteråt och man ska hyfsad tur för att pricka rätt man i startelvan rätt dag.

Ett mindre drama utspelades efter slutsignal, då en folkmobb med frustrerade hemmasupportrar försökte tränga sig in media- och spelargången.
Jag stod en liten bit ifrån med några italienska murvlar och när den arga massan fick syn på oss började de ropa ’goirnalisti terroristi’ och vifta vilt med armarna.
Det är så klart inte rätt läge att börja skratta, men trots att jag fått många innovativa tillmälen under min ganska korta yrkesverksamma karriär är ’journalist-terrorist’ helt klart en first timer.
Jag tycket att det var lite komiskt faktiskt.

Det här är inte bloggen som undanhåller läsarna detaljer, hur små de än må vara, så när vi ändå öppnat den asken: Buffon mötte media med halvöppen skjorta och därunder ett tungt pärlhalsband med ett silverkors. På handleden ett träarmband med jungfru Maria-ikoner, av typen man köper i Sankt Peterskyrkans giftshop.

Jag kan inte se att det blir något annat än Lazio – Sampdoria i cupfinalen nu. Och visst är det kul för Rom att ha ett lag med i finrummet även i år.

En bedragen man har två val: dumpa sin fru eller låtsas som ingenting och hoppas att få henne tillbaka.

Citatet kommer, som ni säkert redan räknat ut, från Italiens största tidning Gazzetta dello sport och det handlar om Claudio Ranieri och den gamla damen Juventus. Hon har ju setts äta middag med Marcello Lippi häromsistens (genom klubbdirektör Blanc) utan att berätta för Claudio vad det är som pågår.

Ranieri själv har valt att hålla huvudet högt och väljer alternativ nummer två ovan.
– Jag kan inte styra över om Lippi tar över efter mig när mitt kontrakt går ut 2010 och jag vet inte heller något om det. Klubben har inte sagt något till mig och som tränare är man, precis som maken, den sista som får veta, säger Juvetränaren.

I kväll har han lite annat att tänka på, Juventus ska ju vända 1–2-underläge hemma mot Lazio i semifinalen i cupen och Olof Mellberg är med största säkerhet tillbaka i startelvan. Själv har jag just anlänt till Turin och ska strax ge mig iväg till Stadio Olimpico.