Olof Mellberg diplomaten

av Johanna Frändén

På tal om påven:
Jag kunde inte låta bli att fråga Olof Mellberg efter matchen vad han tyckte om lagkamraten Nicola Legrottaglies gaybashing häromdagen.
Den djupt katolske Juventusbacken uppmanade ju homosexuella att lusläsa Bibeln för att komma tillrätta med sin läggning.
– Jag har faktiskt inte följt med i det där, men han är ju väldigt religiös, sa Mellberg.
– Vad tycker du om det han sa? undrade jag.
– Ja, alltså, han utövar väl sin religion på ett sätt som de andra i laget kanske inte gör, utvecklade Mellberg diplomatiskt.

Mitt namn ska vara Gregoire Johansson

av Johanna Frändén

Att Baby Roma skulle få det lite knöligt mot Juventus var ingen skräll, men 1–4 på Olimpico!
Totti satt på hedersläktaren rejält påpälsad i den ovanligt kyliga Rom-kvällen (kanske hade Ranieri tagit med sig en jacka till honom också) och såg ut att skämmas.

Kvällens personliga drama utspelades dock innan match i luckan där man hämtar ut sina pressbiljetter. När kvinnan med ansvar för namnlistorna efter en kvart hittade Aftonbladet var namnet som anmälts Johansson.
– Det är han som skickat in anmälan, det har bara blivit fel namn, förklarade jag.
– Heter han Gregoire Johansson? undrade kvinnan i luckan.
Det gör han verkligen inte, men tiden var knapp och nöden har som bekant ingen djungel.
– Javisst, sa jag på chans.
Kvinnan försvann en stund och återkom sedan med ackrediteringsansökan i handen.
Jan Johansson står det här, sa hon och tittade frågande på mig.
– Eh, det är hans andranamn, försökte jag.
Efter ett ännu ett förebrående ögonkast nickade hon bifall och släppte förbi mig.

Det har hänt mig tidigare att fel namn stått på pressbiljetten, men då var jag i Turin och saken löstes på 15 sekunder i sann norditaliensk effektivitetsanda.
I Rom är kaos bokstavligen granne med Gud. Eller i alla fall med påven.

Modeoraklet Ranieri rycker ut

av Johanna Frändén

Det börjar bli dags att styra mot Olimpico, men först ett litet svep inför matchen.
Roma har kallat in sex (!) juniorspelare för att få full trupp, medan Juves tränare har det delikata uppdraget att välja anfallsmodell med Del Piero, Iaquinta, Giovinco och den förlåtne Trezeguet tillgängliga.

Luciano Spalletti borde rimligtvis blicka avundsjukt mot Ranieris besättning, men det är inte spelare Romatränaren vill åt av motståndaren.
– Sist vi sågs sa Luciano att han gillade min jacka, så nu har jag packat ner två eller tre till honom, säger Ranieri till Gazzettan i dag.

Det är väl som det gamla ordstävet säger: Ingen tränare är bättre än sin senaste jacka.

I övrigt tyder allt på att Olof Mellberg spelar mittbackspar med Chiellini och att Vucinic blir ensam spets i Roma, flankerad av Menez och Baptista, i Tottis frånvaro.
Nu åker vi.

Zlatan – kung på Balkan

av Johanna Frändén

’Du måste bli lite elakare. Inte på plan, men utanför.’
Orden är Zlatans och ordern är utställd till lagkamraten Maxwell och står att läsa i en intervju i Gazzettans veckomagasin Sportweek, väl återgivet i dagens tidning.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/italien/article4701755.ab

Zlatan tycker alltså att brassen är elak nog på planen. Nu bör han även skärpa sig och sluta tramsa runt privat.
En kompispassning, kallar jag det.

Utöver intervjun i dagens Sportweek återger Jennifer sagan om Zlatan i ett utförligt reportage med den poetiska rubriken När Ibra var Balkans kung.

Jag får ofta frågan hemifrån vad man egentligen tycker om Zlatan i Italien. Faktum är åsikterna påminner ganska mycket om de man hör i Sverige.
Att han är ett geni, att han är strulig och ohyfsad, att han är briljant och verbal, att han är genuin.
Ett ord som ständigt återkommer är ’furbo’. Begreppet används för att beskriva allt från italienska mafiosi, politiker som Berlusconi och framgångsrika affärsmän. Just i Italien sammanfaller för övrigt ovanstående ganska ofta i en och samma person.
Det är hopplöst att översätta till svenska, men min ordbok föreslår ’listig’, ’slug’ och ’förslagen’.
Egenskaper vi knappast hyllar i Sverige.
Egenskaper som är helt oumbärliga för att lyckas i Italien.

Taggar maxwell, zlatan

Rino ryter ifrån

av Johanna Frändén

Gennaro Gattuso är inte typen som ligger på sofflocket mellan rehabiliteringspassen. I väntan på att knäet ska läka inviger mittfältsterriern en fotbollsplan i sin hemstad i Kalabrien.
– När jag var liten var stranden vårt Wembley, men jag vill gärna ge barnen där i dag en riktig fotbollsplan, säger Rino, som själv riskerar att vara borta resten av säsongen.
Inte en chans till spel före maj månad, om man ska tro doktor Martens (jo, han heter faktiskt så) som opererade Milanspelaren i vintras.
Men Rino deppar inte över det. Han gör sig i stället redo att ta konsekvenserna av finanskrisen som slagit klubben hårt.
– Som alla andra arbetstagare måste även vi dimensionera våra löner efter omständigheterna. Jag har sagt till Milan att jag är villig att gå ner i lön, förklarar han för Corriere dello sport.

Det Gattuso tappar i inkomst plockar han i alla fall hem i good guy-poäng.
Och möjligen tar han också en rond på ren patriotism.
Efter veckans hängade huvuden på grund av den italienska sortin ur Champions League manar Rino till fattning.
– Vi gör fel i att se upp till engelsmännen så mycket, det är vi som är världsmästare. Hade de varit det också hade vi inte så mycket som öppnat munnen.

Pizza till frukost – fotboll till lunch

av Johanna Frändén

När vi ändå är inne på speltider i Serie A: en mindre revolution står för dörren i Italien. Det rör sig om mat, det rör sig fotboll och det rör sig om vilodagen.
Ni hör ju själva.

Men vi tar historien från början.

Helgen den 4–5 april skulle en sedvanlig full omgång i Serie A gå av stapeln. Atalanta–Fiorentina och Milan–Lecce på lördagen, övriga lag dagen därpå.

Men. Det uppdagas plötsligt att både Fiorentina och Milan har sydamerikanska spelare i truppen, som dagarna innan är hemma för att VM-kvala med sina landslag.
Det här skulle ge både Berlusconis gäng och Viola ett underläge, anser representanter från båda klubbarna, och rätt som det var hade båda matcherna flyttats till söndagen.
Inget konstigt med det, sånt händer ofta som av en händelse när storklubbar i Italien känner sig förfördelade.
Problemet är att spelschemaläggaren helt enkelt fått uppfinna en ny matchtid på söndagen. Klockan 13 kliver Atalanta och Fiorentina ut på Stadio Atleti Azzuri d’Italia.
Och varför är detta så uppseendeväckande? Jo, för att italienarna har lite annat att pyssla med klockan ett på söndagen. De äter lunch med familjen.

Man kan tycka mycket om italienarna och deras ofta spontana sätt att se på livet, men vissa saker ruckar man inte på här. Matvanor. Söndagsaktiviteter. Avsparkstider.
Corriere dello sport rycker ut till hjälp och föreslår lite sarkastiskt i artikeln med rubriken Fotboll till lunch – som engelsmännen att ’i och med att engelsmännen just visat sig vara bättre än oss på fotboll kanske det inte är så dumt att kopiera deras spelschema också’.

I en annan artikel spekuleras det i hur tv-kanalerna som sänder matcherna kommer att drabbas. Mediaset är glada (som av en händelse ägs kanalen av Silvio Berlusconi) och statliga Rai är varken eller.
I ytterligare en artikel lanserar en dietist förslaget att spelarna i Atalanta och Fiorentina ska äta pizza till frukost för att orka med tidsomställningen.

Vi har med andra ord att göra med en debatt som liknar den om NHL-spelarna som åker ur Stanley Cup och kommer till Europa för att spela hockey-VM i maj.
Förutom att de har en dygnsrytm i kroppen som diffar på upp till tolv timmar.
Samt att den debatten aldrig förs.

Oh captain, my captain

av Johanna Frändén

Det drar ihop sig mot en ’supersfida’ i Rom till helgen och varje gång Roma får den sena kvällsmatchen skiner klubb, lag och supporterled upp.
Det finns en glasklar hierarki inbyggt i spelschemat.
Sena matcher = bättre sändningstid = högre status.
Det där har ni koll på.

Lite kuriosa då: Milan har spelat 16 kvällsmatcher under säsongen, Inter 17 och Juventus hela 18. Roma har gjort det tio gånger (och i ärlighetens namn mest när de mött ovanstående klubbar).
På lördag är det dags igen, när Juventus kommer till stan, och trots det ganska ljumma tabelläget för Roma är det säkerhetsbälte av i media dagarna innan match.
I dag har kapten Totti fått ordet och en halvsida till förfogande i Corriere dello sport (nej, jag hade inte heller pejl på att vi var kolleger) och han utnyttjar utrymmet med ett brandtal till massorna.

Jag fastnar för ett stycke:
’Vi romare och romanisti är unika i vår passion och i den spontanitet som vi lyckas vidareförmedla i hjärtat till hela laget. Det är vårt svar på den kritik vi ibland får, som menar att vi är ett gäng fåfänga (you say? min anm.) divor som inte jobbar för laget. Det här är något jag inte tolererar och aldrig kommer att tolerera, jag är kapten för ett lag som heter Roma och mitt jobb är att skydda alla som kommer hit och gör sitt bästa i klubbens namn’

Ingen kan säga att Francesco Totti inte tar lagkaptensbindeln på allvar.
Jag undrar vad Daniel Tjernström skulle skriva i Aftonbladet om han fick chansen inför, säg, AIK-MFF.
Jag undrar också vad Tottis korrekturläsare tar för arvode.

Taggar roma, totti

Trezeguet och transferfönstret

av Johanna Frändén

Jag får en känsla av att Claudio Ranieri inte är killen man vill ha en oplockad gås med. Men heter man David Trezeguet är det lite sent att ändra på den saken och på dagens träning var det enligt rapporter en hyfsat tajt stämning mellan den franske anfallaren och hans tränare.
De bytte, med andra ord, inte en blick med varandra.
’Nej, vi har inte pratat’ sa Trez till Gazzettan innan han lämnade Vinovo i dag.

Jag är nu ingen pr-strateg, men hade det inte varit smartare av Ranieri att ta ett snack, läsa lusen av fransmannen (eller hur han nu föredrar att framföra sitt budskap) och sen visa upp en gemensam front?
Bötessumman för att han ifrågasatte bytet i CL-matchen mot Chelsea fastställs i dagarna. Redan nu står sommarens transferfönster alldeles vidöppet för Trez.

Trapattoni trappar ner – i framtiden

av Johanna Frändén

1939 var ett år då Italien gjorde ett visst, ska vi säga avtryck, i världshistorien.

* Mussolini skrev under en stålpakt med Hitler.
* Militär invaderade Albanien.
* Giovanni Trapattoni föddes.

Utan att rangordna betydelsen av ovanstående händelser kan vi konstatera att den sistnämnde är den ende som i dag firar 70 år med hälsan intakt.

Han gör det som Italiens kanske mest älskade fotbollsaristokrat.
Han gör det också som förbundskapten för ett pånyttfött Irland.
Han gör det, framför allt, i delad ledning i VM-kvalgrupp 8 med – Italien.

Den första april kommer Trapattoni till Bari för att spela en tidig seriefinal mot Lippis mannar. Han gör det enligt devisen att ålder bara är en siffra och att proffsfotboll är lika kul nu som för 50 år sedan då allt tog sin början.
– Min fru brukar fråga mig när jag ska sluta och jag svarar alltid ’i framtiden’, säger Italiens yngste 70-åring.

Grattis, säger Blogocalcio.

Inzaghi firar jämnt (och jämt)

av Johanna Frändén

Veckans Champions League-cirkus har satt sina spår i den italienska fotbollssjälen. Ett kryddmått självkritik har smugit sig in i analysen av det fiaskoartade Europaäventyret. Man hör det antydas på kaffebarer och på perongen i tunnelbanan:
Vi är kanske inte bättre än så här?

I ett land där man år efter år är övertygad om att man ska vinna hela tävlingen (tänk Sverige i Eurovision Song Contest) och, om man inte gör det, ägnar sig åt kollektiva konspirationsteorier (tänk Sverige i Eurovision Song Contest igen) är detta i alla fall ett fall framåt.

Annars är det business as usual i Italien.
Zlatan skjuter sönder nätmaskorna på San Siro, Mourinho blir uppvisad på läktaren efter protester (jag tror han gnällde på att domaren bedrev intellektuell manipulation) och precious Pippo skramlar ihop till 300 mål på professionell nivå.
Han gör det på ett omisskänligt Inzaghiskt sätt.

http://www.youtube.com/watch?v=_ysc6vMEDco

Notera att han inte är riktigt mäktig uppgiften att toppa sitt vanliga målfirande efter jubileumsmålet. Det har ju, så att säga, gått lite inflation i Pippos målgester genom åren.

Zlatan då? Ja, eftersom han nu aldrig lyckas vinna ’det här jävla Champions’ kan han ju satsa på den här jävla skytteligan istället där han har rejäl tätkänning efter dagens doppia.
Magiske Marco Di Vaio ligger två mål före och kan själv möjligen satsa på att bli historisk genom konststycket att vinna skytteligen och samtidigt bli nedflyttad till Serie B med Bologna.

Sida 88 av 90