’En tränare kan förlora mycket, men han bör aldrig förlora sin professionella värdighet’.

Nej, det är ingen nytt latinskt ordspråk (eller vad vet jag, förresten). Det är José Mourinho som svingar vilt igen.

På dagens presskonferens lekte Mou arga leken med den journalist som gjorde sitt jobb och bad om en kommentar om det påstådda slagsmålet med en United-supporter efter förlusten i England.
Inter-tränaren spände sin svartaste blick i reportern och gick till attack:
– Mourinho säljer. Och det vet du.

Två saker är intressanta med det här.

1. Mourinho har tagit ett rejält kliv på hybristrappan och pratar numer om sig själv i tredje person (a.k.a. lex Zlatan, men notera att Ibrahimovic har sett motsatt utveckling och slutat).

2. Mourinho duar reportern i ett (hyfsat effektivt) försök att förminska honom. Ni som har ett hum om de latinska språken vet vilken nedlåtenhet han demonstrerar i och med detta.

Jag har pratat med Mourinho en gång, på en presskonferens efter Roma-Inter, och frågan gällde Zlatans framträdande vill jag minnas. Jag fick inget svar, jag fick en motfråga och fick snabbt samla tankarna (och det, vid tillfället, ganska bristfälliga italienska ordförrådet) och skjuta från höften igen.
Pulsen går upp en aning när Mou fokuserar en med blicken, jag lovar. Men vi blev inte du med varandra i alla fall.

Och han går ju, som bekant, en del andra män på nerverna också.

Den senaste i raden av upprörda Serie A-tränare att ta sig ton angående portugisen är Carlo Ancelotti.
– Mourinho pratar ofta om värdet att kommunicera, men det är den av hans egenskaper jag är minst imponerad av, hälsar Milan-tränaren via en intervju i l’Avvenire.

Det är lite slutspelshockey över sluggandet i italiensk fotbollsmedia just nu. Minus Per Ledin och Niklas Wikegård, men med en Mourinho som agitator i sitt livs form.
Om jag räknat rätt har tre andra tränare haft minst ett verbalt utfall var mot portugisen den senaste veckan. Och då är Spalletti, Ancelotti och Ranieri tre, normalt sett, balanserade män.
Mourinho är som det där bokstavsbarnet längst bak i klassrummet som ständigt ifrågasätter allt och alla, men alltid har full pott på proven.
Oftast utan att ens plugga.

Det är väldigt mycket runt Claudio Ranieri just nu. Nästan så man undrar om Juvetränaren faktiskt gör en medveten Mourinho och sväljer all uppmärksamhet i media för att spelarna ska kunna koncentrera sig på sitt.
Men det faller ju lite på att David Trezeguet recenseras som ’en bortskämd barnunge’ av Ranieri i dagens tidning.
Trezeguet förstår inte varför han blev utbytt i 80:e minuten mot Chelsea efter att han varit näst intill osynlig matchen igenom.

Möjligen var det för att han var näst intill osynlig matchen igenom.

– Sånt här ska stanna i omklädningsrummet, men om han väljer att kommunicera genom media kan jag också göra det, säger Ranieri i ett försök att höja (eller nåt) nivån på tjafset och vips så var inte fransmannen uttagen till matchen mot Bologna i morgon.

Det var antagligen också bara första kapitlet i den sedelärande sagan om när Trezegol blev Trezegnäll. Snart på barnhyllan i ett bibliotek nära dig.

Vad säger man (medan man öppnar fönstret och kastar ut sina tips från gårdagen)? Det börjar bli lite väl många hedersamma förluster här i Italien.
Spalletti hade visserligen lagt ut lite rökridåer om skadeläget, men man måste beundra Roma som kämpade och störde Arsenal och åkte ut på det värsta av sätt.
Eller som en obarmhärtig laziale uttryckte det:
– Jag hörde att Romaspelarna inte tyckte att det skulle vara straff alla gånger där på slutet.

Francesco Totti har blivit ganska van att se titlarna ryka all världens väg och visst har han själv valt att stanna i en klubb som alltid kommer att tillbe honom, men aldrig ge honom de stora pokalerna. Men man måste känna lite med honom när han efter matchen dystert konstaterade:
– En Champions League-final i Rom, när ska jag få den chansen igen?

Ett stort litet genombrott mitt i all misär stod i alla fall John-Arne Riise för. Såg ni hans exakta brytningar, stenhårda skott just utanför mål och auktoritet på plan? Nej, det gjorde ni ju inte eftersom ni kollade på Man U – Inter.

Så vi kan väl flytta fokus dit då. Italiensk media är för en gångs skull ganska hård mot Zlatan Ibrahimovic. ’Lägen som de Ibra fick missar inte en mästare’ konstaterar Gazzettan och ger Zlatan en 5:a. Bara Vieira och Stankovic får sämre betyg.
La Repubblica är lite snällare med en 6:a, men konstaterar att Zlatan fortfarande väntar på sin ’stora internationella kväll’.

Nu är det alltså upp till Udinese att försvara den italienska äran internationellt i Uefa-cupen. Eller som Gazzettan konstaterar: ’Ett Champions utan italienska lag redan i kvartsfinalen har inte inträffat sedan 2002. Mamma mia.’

’Inter, det här är din kväll’ skanderar Gazzettan.
’Roma, det här är din chans’ ropar Corriere dello sport som tryckt en extraupplaga i miniformat dagen till ära.

Roma har hemmagräs och ett utsålt Olimpico är svårt att matcha. Visst. Men man har också en skadelista värdig ett mindre land i krig.
Om Juventus lämnade Champions League med en gammal dams obestridliga elegans kommer Roma göra det som en halt och lytt gammal man med begynnande demens.
Ingen kan inbilla mig att man utan spelare som Perotta, De Rossi och Pizarro ska ha kraft att göra två mål på Arsenal och dessutom hålla igen bakåt.
Aquilani tyckte för övrigt att just nu var rätt läge att spela högt och lät i går meddela att han eventuellt är spelklar. Om han får starta.

Att Arsenal kommer med sin blekaste upplaga på år och dar är väl enda ljuspunkten för Spallettis gäng. Ingen vet riktigt var de står, eller, som Corriere dello sport uttrycker saken ’vilken pasta de är gjorda av’.

José Mourinho är på sitt allra spexigaste humör på de brittiska öarna och har klargjort att ”det är trevligt att mötas av artighet och komplimanger i England efter en vecka fylld av italiensk passion”.
Enligt taktiken ’här står en dörr öppen, den måste jag slå in’ fortsätter Mou:
– Italienarna är alltid så dramatiska när det kommer till att resonera kring fotboll. Själv är jag bara entusiastisk.
José Mourinho är alltså en man som förfäktar intellektuell manipulation. Om ni hade missat det.

Jag vet att Manchester United – Inter är kvällens stora happening för många. Men vill man ha något att kallprata om på trattorian på hörnet här i Rom de närmaste dagarna är valet i kväll ganska enkelt.

En nyläkt Francesco Totti bär hela Rom på sina axlar i kväll.
Zlatan Ibrahimovic gör detsamma med Inter.
Ingen av dem har just nu vad som krävs för att palla det trycket.

Så:
Roma – Arsenal 2 – 1
Man U – Inter 1 – 1

Jaha, nähä.
Får man lov att vara lite efterklok (och det får man ju i sitt eget forum) så är det väl ingen jätteskräll att krigsmaskinen kör över den gamla damen. Allt annat faller, som man säger, på sin egen orimlighet.

Vi tackar ändå Ranieris riddare för att hålla spänningen någorlunda vid liv och Deus ex machina för att skriva in ett felaktigt bortdömt mål, en utvisning och ett styck straff i intrigen innan dramat upplöstes.
Det, mina vänner, är Champions League när det är som bäst.

Ja, då var det cirkus två timmar kvar till avspark och hög tid att tippa kvällens event.
Men först en liten försmak av vem italienska spelbolag tror gör kvällens första mål:

A Del Piero  (Juventus): 6,00

D Trezeguet  (Juventus): 7,00

D Drogba (Chelsea): 8,00

C Amauri (Juventus): 9,00

Är det bara jag, eller är det en skopa önsketänkande inblandat i oddssättningen hos Better?

Hur som helst är Del Piero/Trezeguet kvällens hetaste namn på anfallssidan och Ale har inget emot att vandra ner längs memory lane med sin anfallspartner.
– Trezeguet och jag har gått igenom otroligt mycket tillsammans. Vår gemensamma historia skulle innebära ännu mer motivation för oss, vi kommer att kämpa till sista matchminuten ihop, filosoferade Del Piero på gårdagens presskonferens.

Gazzettans utsände Ricardo Pratesi håller inte igen med känslorna inför det strävsamma paret Del Piero/Trez:
’De kan tyckas förhistoriska. Men de går aldrig ur modet. De är som jordgubbar och grädde. De passar bra tillsammans.’

Man har några stilistiska poäng kvar att plocka på de italienska journalisterna, det har man.

Ska något italienskt lag ta sig vidare är det Juve.
Jag säger 2–0.

Det drar ihop sig till en CL-omgång av stora mått eller, för all del, ’England – Italien: andra akten’ som det kallas här nere.
Italiensk media har störst tilltro till Juve av Serie A-lagen och vår vän Claudio Ranieri är inte sen att piska upp stämningen mot sitt gamla gäng.
– Chelsea har blivit en krigsmaskin som bygger sina framgångar på att spendera massor med pengar, lyder Juvetränarens illa maskerade beundran.

Nicola Legrottaglie har annat att stå i just nu…

http://www.youtube.com/watch?v=UFf46_ahEG4

…så Olof Mellberg får den avundsvärda uppgiften att bilda mittlås med Giorgio Chiellini mot Chelsea.
Det kan tyckas att Mellberg glidit in lite på ett bananskal i Juves startelva, men var det nu så från början har hans insatser på slutet suddat bort den skepsis som fanns i Italien.
Även om alla inte är helt på det klara med hans ursprung.
– Varför väntar du på en tysk spelare om du är svensk journalist? frågade Mediasets kameraman mig i den mixade zonen efter Lazio – Juventus förra veckan.

Att Olof Mellberg växt i Ranieris ögon behöver vi inte betvivla. Efter Juventus – Milan i december frågade jag honom om svenskens insats.
– Mycket bra i dag, men han har också visat att han är en kille med kontroll över situationen som direkt tagit en självklar plats i omklädningsrummet, svarade Juve-tränaren då och jag tror inte han har så många poäng att hämta på att smöra för svensk press.

Återstår att se om det är Mellberg som Rai due ringer nästa gång de behöver någon som kan förkunna Bibeln.

Sen var det så klart en trygghet för Olof Mellberg att Albin Ekdal fanns i klubben när han kom dit i somras.

Eller inte.

Filippo Inzaghi, 36, är inte killen som blivit blasé när det kommer till att göra mål. Ja, han är med Milan-mått förvisso ganska ung, men ni hajar.
Efter dagens tripletta mot Atalanta dök Pippo upp med ett stort flin och matchbollen under armen i den mixade zonen.
– Jag ska ta med den hem och se till att min kompisar signerar den, det är dem jag ska tacka i dag. Jankulovski, Pato och Zambrotta gav mig tre guldassist, jag bara avslutade, säger Pippo.
Bara avslutat är något Filippo Inzaghi nu har gjort 298 gånger i proffskarriären och handen upp alla som inte tror att han snubblar över 300-gränsen snart.

Nä, tänkte väl det.

Milan älskar målmaskinen Inzaghi (eventuellt till och med mer än Inzaghi själv älskar honom) och i ett land där gamla hjältar överlever det mesta är Milan den mest sentimentala klubben.

Pippo verkar dock inte riktigt kunna nöja sig innan han kan skriva 300 i dagboken.
– Jag har väldigt roligt på planen och benen lyder mig än, men tyvärr spelar vi bara en match i veckan, gnäller Milans meste målskytt i modern tid.

Så var det dags för Zlatan att göra entré här på bloggen, välkommen in i spelet, med sin comeback mot Genoa. Lobbmål tillhör nuförtiden kategorin ’en dag på jobbet’ för Zlatan, men att det är Inters enfant terrible Super Mario Balotelli som fastställer slutresultatet är lite symptomatiskt för hela veckan som blåst förbi.
Nu tycks ordningen hursomhelst återställd och vågar man gissa på att Inter inte sörjer cuptiteln så där supermycket när man firar ligaguldet på Milanos gator den sista maj?

Inte fullt lika roligt fick Luciano Spalletti, som i dag firade sin femtioårsdag med 1–1 hemma mot Udinese. Det är inte Romas år i ligan och i dag tvingades man ställa upp utan Totti, Perrotta, Cassetti, Baptista, Menez och De Rossi.
Men Spalletti har hållit modet uppe och avslöjar att hans barn hittat inspiration hos vår man of the week Mourinho inför födelsedagen.
– Jag fick en tårta där det stod ”Grattis farsan, noll titlar i år!”, berättar jubilaren för Corriere della sera.

Så sätter Claudio Ranieri sista spiken i kistan och tar helg från Mourinhopoli.
Han gör det med att utvärdera sin insats i ordkriget under veckan som gått.
– Jag ångrar ingenting, allt jag sagt är okej. Det finns fler saker jag skulle kunna säga, men jag censurerar mig själv och sätter en gräns, är Juvetränarens självrannsakande analys.

Och så avslutar Ranieri intervjun i La Repubblica med ännu en bredsida till sin trätobroder i Inter, som efter cupförlusten mot Sampdoria i onsdags skyllde resultatet på det b-lag han ställt upp med:
– Jag är alltid lika stolt över att träna och matcha mina spelare. Allihop, säger Ranieri.

Ridå, säger jag.