Italiensk byråkrati har inte rykte om sig att vara särskilt effektiv, men en liten eloge ska de ha för det snabba beslutet om straff för Juventus.
Jag bevakade allsvenskan när derbyt på Söderstadion urartade 2006 och det kändes som att turerna kring straffsatsen pågick i ett halvår efteråt (plus att ingen tyckte att poängförlust var någon bra idé i efterhand).

Federcalciopresidenten Giancarlo Abete slog sig ner framför mikrofonerna i dag och höll sedan en imponerande monolog i nära femtio minuter, tills syret i princip var slut i förbundets styrelserum.
Han fördömde kraftigt de rasistiska glåporden mot Mario Balotelli och beklagade att förbundet, eftersom det lyder under gällande Uefa-regler, inte kan bryta en match så länge spelarnas säkerhet inte är hotad.
Abete pratade om solidaritet, om fotbollsrelaterade problem i rasismens kölvatten, om civilisationens nackdelar och om värdet i att aldrig aldrig acceptera diskriminering.
Han bad, faktiskt, om ursäkt å hela den italienska fotbollens vägnar över det inträffade.

Italien är ofta mycket snack och lite hockey (framför allt lite ishockey). Men man har ett myndighetsspråk som inte väjer för obekväma sanningar och emotionella utspel.

En match utan publik lär ju inte bli tungan på vågen i årets liga, men tänk om Juve hade flåsat Inter i hasorna på riktigt just nu.

Usch. Mycket av efterspelet till helgens omgång av Serie A rör Juventus-supportrarnas rasistramsor mot Mario Balotelli i lördags.
– Jag är mer italiensk än hela klacken, säger Balotelli.

Jag vet inte vad som är mest tragiskt; att han utsätts för angrepp som inte hör hemma på den här sidan medeltiden, eller att han känner sig tvungen att legitimera sin nationalitet.

Massimo Moratti var inte på plats i Turin i lördags, men säger att han skulle ha avbrutit matchen och kallat in sina spelare i omklädningsrummet om han varit där.
Lätt att säga i efterhand, jag vill se en match som avbryts på grund av ett rasistrally innan jag tror på det.
Professionella fotbollsspelare må vara ett gäng överbetalda primadonnor, men Olympiastadion i Turin är Mario Balotellis arbetsplats och ingen ska behöva utföra sitt jobb i en arbetsmiljö där rasistiska glåpord haglar.
Hitta en enda europeisk lagstiftning som inte stödjer det.

Det italienska fotbollsförbundet håller en presskonferens här i Rom i eftermiddag om händelsen och påföljderna för Juventus. Yours truly är så klart där.

– Jag vill inte moralisera, men Balotelli sparkade mig två gånger trots att bollen låg stilla, säger Nicola Legrottaglie efter 1–1-matchen mot Inter i går.

Juventus-backen påpekar det i all välmening. Moralisera vill han inte. Det är liksom inte hans grej att döma andra människors beteenden.

Ni kan historien; Olof Mellbergs backkamrat blev frälst för några år sedan och har nu levt i celibat i tre år i väntan på att hitta kvinnan i sitt liv.

Det är helt okej, så klart. Men jag måste ändå vända mig mot en sak. I enlighet med Bibelns ord undviker Nicola att falla för den frestelse som kvinnor utgör.
Men själv verkar han inte ha en tanke på att minska den dragningskraft han utsätter det motsatta könet för.
Jag menar, ett nej är alltid ett nej och allt det där, men hur många kvinnor av kött och blod hade kunnat hålla sig i schack när den här killen dimper ner vid bordet bredvid?
                                                                                      
Och om det nu är anden som räknas behöver man väl inte falla för grupptrycket och göra reklam för skönhetsprodukter?
Oavsett hur mycket ’man är värd det’.

Så var det dags för Zlatan att göra entré här på bloggen, välkommen in i spelet, med sin comeback mot Genoa. Lobbmål tillhör nuförtiden kategorin ’en dag på jobbet’ för Zlatan, men att det är Inters enfant terrible Super Mario Balotelli som fastställer slutresultatet är lite symptomatiskt för hela veckan som blåst förbi.
Nu tycks ordningen hursomhelst återställd och vågar man gissa på att Inter inte sörjer cuptiteln så där supermycket när man firar ligaguldet på Milanos gator den sista maj?

Inte fullt lika roligt fick Luciano Spalletti, som i dag firade sin femtioårsdag med 1–1 hemma mot Udinese. Det är inte Romas år i ligan och i dag tvingades man ställa upp utan Totti, Perrotta, Cassetti, Baptista, Menez och De Rossi.
Men Spalletti har hållit modet uppe och avslöjar att hans barn hittat inspiration hos vår man of the week Mourinho inför födelsedagen.
– Jag fick en tårta där det stod ”Grattis farsan, noll titlar i år!”, berättar jubilaren för Corriere della sera.