Det är verkligen väldigt tyst om José Mourinho nuförtiden. Ibland måste jag logga in på Inters officiella hemsida för att se att han fortfarande jobbar där (lite som när man testringer sin mobil för att kolla efter om den slutat funka, eller om folk bara slutat höra av sig).
Mou har tydligen tagit sitt mediala kyskhetslöfte på allvar den här gången.

Carlo Ancelotti däremot har seglat upp som mannen i stormens öga.
Det började med att Milans pajas/president Silvio Berlusconi la skulden för klubbens förlorade scudetto på Ancelotti.
Direkt efteråt gick klubben ut och sa att Berlusconi blivit, eh, felciterad.
Jag hoppas att Milans sekretariat har ett färdigskrivet pressmeddelande med det budskapet, det kommer ju ganska ofta till användning med Berlusconi.
Men Carlo Ancelotti själv har inte fått något samtal från Milanbossen:
– Nej, men han har sagt till Galliani (klubbens vicepresident och vicepajas, min anm.) att det bara var påhitt, det räcker för mig.

Vi vet att Silvio Berlusconis umgängeskrets består av minderåriga, men jag hade inte riktigt klart för mig att den här tonårsmentaliteten hade smittat av sig på hela klubben. Håll med om att Milans kommunikationsstrategi känns ungefär lika sofistikerad som skvallret i uppehållsrummet på valfri högstadieskola.

Samtidigt uppkom rykten om att Ancelotti redan börjat dra upp riktlinjer för Chelsea inför nästa säsong.
Icke, säger Carlito själv till Corren:
– Det här är rena fantasifoster. Jag har varit länge i Milan och det är mycket grotteskt att tro att jag startat en kampanj för en klubb som jag inte har några som helst band till.

När vi ändå är inne på speltider i Serie A: en mindre revolution står för dörren i Italien. Det rör sig om mat, det rör sig fotboll och det rör sig om vilodagen.
Ni hör ju själva.

Men vi tar historien från början.

Helgen den 4–5 april skulle en sedvanlig full omgång i Serie A gå av stapeln. Atalanta–Fiorentina och Milan–Lecce på lördagen, övriga lag dagen därpå.

Men. Det uppdagas plötsligt att både Fiorentina och Milan har sydamerikanska spelare i truppen, som dagarna innan är hemma för att VM-kvala med sina landslag.
Det här skulle ge både Berlusconis gäng och Viola ett underläge, anser representanter från båda klubbarna, och rätt som det var hade båda matcherna flyttats till söndagen.
Inget konstigt med det, sånt händer ofta som av en händelse när storklubbar i Italien känner sig förfördelade.
Problemet är att spelschemaläggaren helt enkelt fått uppfinna en ny matchtid på söndagen. Klockan 13 kliver Atalanta och Fiorentina ut på Stadio Atleti Azzuri d’Italia.
Och varför är detta så uppseendeväckande? Jo, för att italienarna har lite annat att pyssla med klockan ett på söndagen. De äter lunch med familjen.

Man kan tycka mycket om italienarna och deras ofta spontana sätt att se på livet, men vissa saker ruckar man inte på här. Matvanor. Söndagsaktiviteter. Avsparkstider.
Corriere dello sport rycker ut till hjälp och föreslår lite sarkastiskt i artikeln med rubriken Fotboll till lunch – som engelsmännen att ’i och med att engelsmännen just visat sig vara bättre än oss på fotboll kanske det inte är så dumt att kopiera deras spelschema också’.

I en annan artikel spekuleras det i hur tv-kanalerna som sänder matcherna kommer att drabbas. Mediaset är glada (som av en händelse ägs kanalen av Silvio Berlusconi) och statliga Rai är varken eller.
I ytterligare en artikel lanserar en dietist förslaget att spelarna i Atalanta och Fiorentina ska äta pizza till frukost för att orka med tidsomställningen.

Vi har med andra ord att göra med en debatt som liknar den om NHL-spelarna som åker ur Stanley Cup och kommer till Europa för att spela hockey-VM i maj.
Förutom att de har en dygnsrytm i kroppen som diffar på upp till tolv timmar.
Samt att den debatten aldrig förs.