Rom är en stad med två fotbollsgiganter som mår väldigt … olika just nu.
Lazio förbereder sig för cup-final på hemmaplan och en medioker säsong i ligan är nästan förträngd.
Roma torskar mot Viola till synes med flit och presidenten Rosella Sensi överväger alltså att bura in laget på Trigoria och kasta nyckeln i Tibern.
Hon har ju helt rätt så klart. Även en klubb av Romas snitt kan mislyckas ibland, men att inte vilja förstöra frisyren i närkamperna mot Fiorentina är inte okej. Inte under några omständigheter när supportrar i massor köpt  biljetter och verkligen inte när en plats i Champions League står på spel.

Kanske är jag rabiat, men luktar det inte lite 50-tal att kalla den inställningen hos en kvinna i chefsposition för järnlady?
I italiensk media påpekas det lika ofta att La Sensi är nybliven mamma, en annan faktor som alltså bedöms ha med saken att göra.
Joråsåatte.

I det himmelsblå lägret är stämningen desto frikostigare. Efter att CL-bucklan lämnats över i Rom i häromdagen höll klubbdirektör Claudio Lotito låda inför oss journalister i säkert en halvtimme.
Till slut fick vi be honom att lämna oss i fred. Typ.
Efter segern mot Juve i Turin i onsdags var samme Lotito på så gott humör att jag övervägde att fråga om han kunde dämpa sig lite i mixade zonen. Det Gianluigi Buffon sa fastnade helt enkelt inte på band i Laziobossens kakafoni, trots att de säkert stod tio meter i från varandra.

Jaha, nähä.
Får man lov att vara lite efterklok (och det får man ju i sitt eget forum) så är det väl ingen jätteskräll att krigsmaskinen kör över den gamla damen. Allt annat faller, som man säger, på sin egen orimlighet.

Vi tackar ändå Ranieris riddare för att hålla spänningen någorlunda vid liv och Deus ex machina för att skriva in ett felaktigt bortdömt mål, en utvisning och ett styck straff i intrigen innan dramat upplöstes.
Det, mina vänner, är Champions League när det är som bäst.

Det drar ihop sig till en CL-omgång av stora mått eller, för all del, ’England – Italien: andra akten’ som det kallas här nere.
Italiensk media har störst tilltro till Juve av Serie A-lagen och vår vän Claudio Ranieri är inte sen att piska upp stämningen mot sitt gamla gäng.
– Chelsea har blivit en krigsmaskin som bygger sina framgångar på att spendera massor med pengar, lyder Juvetränarens illa maskerade beundran.

Nicola Legrottaglie har annat att stå i just nu…

http://www.youtube.com/watch?v=UFf46_ahEG4

…så Olof Mellberg får den avundsvärda uppgiften att bilda mittlås med Giorgio Chiellini mot Chelsea.
Det kan tyckas att Mellberg glidit in lite på ett bananskal i Juves startelva, men var det nu så från början har hans insatser på slutet suddat bort den skepsis som fanns i Italien.
Även om alla inte är helt på det klara med hans ursprung.
– Varför väntar du på en tysk spelare om du är svensk journalist? frågade Mediasets kameraman mig i den mixade zonen efter Lazio – Juventus förra veckan.

Att Olof Mellberg växt i Ranieris ögon behöver vi inte betvivla. Efter Juventus – Milan i december frågade jag honom om svenskens insats.
– Mycket bra i dag, men han har också visat att han är en kille med kontroll över situationen som direkt tagit en självklar plats i omklädningsrummet, svarade Juve-tränaren då och jag tror inte han har så många poäng att hämta på att smöra för svensk press.

Återstår att se om det är Mellberg som Rai due ringer nästa gång de behöver någon som kan förkunna Bibeln.

Sen var det så klart en trygghet för Olof Mellberg att Albin Ekdal fanns i klubben när han kom dit i somras.

Eller inte.