Hoppsan hejsan. Om vi ska tro Radio Marca, och det tycker jag att vi gör, så har inte Pep Guardiola bara drabbats av sina vanliga stormatchticks och kastat in en oväntad startman i elvan (välkommen Cristiano Tello, 13 år gammal, från Sabadell, Barcelona-förstaden som kan vara norra Spaniens fulaste)… 

 Foto: MD

…utan han nobbar också två brothers in arms.
Gerard Piqué var ju nu bänkad redan mot Chelsea i veckan, i kväll får han nöta bänk igen.
Om det är till någon som helst tröst så får han göra det ihop med bästisen Cesc, som får se sin startplats gå till Thiago eller möljigen nämnde Tello, beroende på var ni helst placerar honom i startelvan.
Både Gerard och Cesc har haft dokumenterade respektive obekräftade (men välskvallrade) småsprickor med Pep under säsongen vilket får mig att undra:
”Vad hittade de två på när övriga sov i London efter matchen i onsdags?”

José Mourinho har lämnat sin lilla utanförfyrklöver med Sahin, Lass, Altintop och Carvalho kvar i huvudstaden, men tagit med sig hårt kritiserade Fabio Coentrão till Katalonien. Jag håller honom ändå utanför min tippade startelva i kväll, men om portugisen spelar från start ska vi inte bli förvånade.
Alla såg att Coentrão inte gjorde någon vidare match mot Bayern München.
Alla såg hur José Mourinho och därefter Aitor Karanka gjorde två snabba utryckningar för att försvara honom.

Det kan se konstigt ut, men det klarnar en aning om man drar in Jorge Mendes i uträkningen. 
Mendes är den iberiska halvöns mäktigaste fotbollsagent, med madridspelare och portugiser som sin specialitet, och när startelvorna i ett derby mellan Atlético och Real Madrid förra säsongen (eller kanske förrförra) presenterades visade det sig att Jorge Mendes representerade tio av lirarna.
I hans stall hittar vi José Mourinho himself, Cristiano Ronaldo, Ricardo Carvalho och Falcao, för att nämna några.
Vi hittar sedan förra året också Fabio Coentrão.
Det här är inga ovanligheter i internationell fotboll, och i Spanien spekuleras det ganska fritt i att José Mourinho bytt ut nästan fläckfrie Marcelo när det kommit till stormatcher i år, för att sätta lite ljus på sin landsman som han också delar agent med.

 Hörde du den om Coentrão?

Och om ni tror att det bara är i den spanska huvudstaden som uttagningen av startelvorna har inslag av politik så kan jag berätta att Andrés Iniestas agent heter Pere Guardiola och är brorsa till – ja just det.
Nu är det ju inget problem eftersom Andresito kommer att ha en naturlig startplats i alla elvor i världen tills han slutar med fotbollen, men ni förstår det potentiella dilemmat.

José Mourinho sägs ha skrivit om sitt kontrakt med Real Madrid (och i solidaritetens namn förbättrat villkoren för sina hjälptränare) och det återstår väl till efter kvällens drabbning att se hur den vita publiken ställer sig till det.
I dagens tidning spekulerar jag i hur José Mourinho av allt att döma väljer den säkra, titelgaranterande vägen i dag, allt annat vore väldigt icke Mou-igt, men jag tar inte gift på detta.

Det är säsongens sjätte Clásico vänner, det är nytt rekord, och ändå sitter jag här och är tokladdad. Vi kan få ett ligaavgörande i kväll, vi kommer att få en lång nervpers och vi får det av planetens två just nu kanske bästa lag.

Så här startar Barça:

Valdés
Alves, Mascherano, Puyol, Adriano
Busquets, Xavi, Thiago
Iniesta, Messi, Tello

Real Madrids elva är ännu höljd i dunkel.

I dag har jag hållit matchuppladdning på en mycket rutinerade nivå och inte hamnat i den här svackan timmarna före match som man ibland gör om man startar att varva upp för tidigt.
Heja Juanita och heja Barcelona – Real Madrid!

Vi ses på den dära andra sidan. 

Det är tystnaden som talar i Madrid i dag. José Mourinho har fortsatt att bojkotta medierna sedan vi hördes senast och Real Madrids motståndare Sporting Gijóns omåttligt impopuläre tränare Javier Clemente gör samma sak efter att ha följt upp den senaste mediala genomklappningen med fortsatta småbråk med lokaltidningarna.

Sporting är ju det där nedflyttningslaget som inte jobbar med gråzoner utan antingen förlorar kvällens match på Bernabéustadion med 0–7 eller gör som förra året och chocktar tre pinnar från José Mourinho.
Jag gissar på det första, men medge att poängtapp för Real i kväll gör saker och ting mycket intressanta inför nästa omgång i la liga.
Måste kolla vilka de möter då, vänta lite. Ah, just det; Barcelona.
Som inte heller har någon enkel uppgift framför sig i kväll, när hela Spaniens älsklingskorplag Levante tar emot. Och tro det eller ej, men katalanernas facit borta mot Valenciagänget är en förlust, tre oavgjorda och bara två segrar, de sex gånger man varit på besök.
Bloggfavoriten Sergio Ballesteros är inte så där överoptimistisk inför mötet trots det.
– Barcelona är det svåraste laget i världen att möta som försvarare, betydligt svårare än Madrid. De är så bra att det kan bli förödmjukande att spela mot dem. Deras anfall gör en helt galen, man märker helt plötsligt att man inte markerar någon, att ingen i backlinjen gör det, och samtidigt dyker det upp fyra Barçaanfall från kanterna, säger Levantes lagkapten till tidningen El Periodico.

Fler lagkaptensnyheter: Atlético Madrids Antonio López, som inte varit särskilt mycket kapten alls under El Cholo och spelat noll matcher under argentinaren, har fått en ny släng av ”vértigo”, ett tillstånd som är lite svårt att översätta till svenska, det är ju inte svindel han har, mer illamående och balansproblem.
I alla fulla fall har López eventuellt gjort sin sista match för Los Colchoneros och det bara 30 år gammal.

 Ograttis.

Och fler hälsonyheter, för ni undrar förstås hur det är med Eric Abidal och jag får väl säga efter omständigheterna väl. I går tog Barcelonas tränare Pep Guardiola med sig sin fru och hälsade på Abidal på sjukan. Mer än så har inte kommit ut i Spanien, men uppenbarligen är inga nyheter goda nyheter när det handlar om organtransplantation.

Efter att ha spänt musklerna rejält i skytteligakampen mot Leo Messi är Cristiano Ronaldo i dag killen som inte får dra på sig kort om han vill möta Messi i nästa omgång. Ta det piano nu kompis.
Enligt dagens Marca är Crille dessutom på gång att skriva ett jättekontrakt med Real över 2018. Vi avvaktar lite med att dra slutsatser av det innan vi har det svart på vitt, men låt mig tjuvstarta med att säga att det är skillnaden på titlar och icketitlar man opererar med när det handlar om Ronaldo.

Och så har Vicente Del Bosque sagt att han Raúl är ”potentiellt uttagbar” till EM i sommar, vilket ändå låter ganska långt bort från ”på riktigt med i diskusisonen”. 
– Jag väntar ut David Villa så länge det går, säger VDB. 

Hur långt Erik Hamrén kommit med Sveriges trupp är jag oklar över, men är det några spelartyper han saknar i sin tänkta EM-elva föreslår jag att han gör det enda vettiga och beger sig till Lerdala IP i Guldbyn alldeles omgående och hälsar alla jag känner.

Marcelo Bielsas lejon hade inga som helst problem att skicka Mirandés all världens väg ur Copa del Rey och tillbaka till division tre-verkligheten på San Mamés i går kväll och i dag kan Fernando Llorente och hans vänner luta sig tillbaka och kasta ett öga på händelserna på Camp Nou om de vill veta vem de får möta i finalen senare i vår.
Om de nu bryr sig, Javi Martínez har ju ändå klart för sig hur den matchen kommer att gå. 

Vi ska inte förväxla Barcelonas situation inför kvällens match med en pressad situation. De har hemmaplan, ett oavgjort resultat, ett bortamål och statistiken med sig. Sedan Pep Guardiola tog över laget har Valencia aldrig slagit dem, men de har kryssat så att det stått härliga till och Unai Emerys killar har bjudit på spänning, hög fart och rolig fotboll nästan varenda gång. Och Pep vet vad som krävs i kväll; Barça måste kliva ut inför hemmapubliken och ikläda sig rollen som det högst stående väsen man hittar i medelhavskulturen (och alla andra kulturer på jorden, amen). De måste visa att de är MÄN.

Och plötsligt får Leo Messis nya skäggväxt en alldeles naturlig förklaring.

Dessutom har Ludas startat ett vinkrig med Andrés Iniesta och det är inte den enda fronten där Messi-klanen är offensiv just nu.
Storebror Rodrigo Messi, en gammal bloggfavorit när det begav sig, ska nämligen upp i rätten för att ha hotat en cyklist med en pistol i närheten av det messiska residenset i Castelldefels strax utanför Barcelona förra våren. Det faktum att vapnet var av plast hade kanske fått Rodrigo att komma undan lagens långa arm om han inte ackompanjerat viftandet med ett:
– Vad vill du? Att jag skjuter dig? Att jag dödar dig?!

Bakgrunden enligt tidningen La Vanguardias poliskällor ska vara att Messi den äldre brände förbi cyklisten i så hög hastighet att han höll på att tappa balansen och att ett ordkrig utbröt minuter senare när mannen på hojen konfronterade Ludas brorsa på en bensinmack.
Jag är personligen inte själv kallad som vittne till rättegången, men om åklagaren behöver empiri att stödja sig mot kan jag intyga att minst ett av Rodrigo Messis syskon, vi kan kalla honom Leo, en gång brände förbi cirkus en meter framför mig i sin bil vid ett övergångsställe som jag var i begrepp att korsa i en hastighet som låg nånstans mellan 100 och 110 kilometer i timmen över det tillåtna.

När man hämtat andan och tackat livet efter den typen av upplevelse smyger en väldigt obekväm frågeställning in i ens hjärnverksamhet: Hur skulle Aftonbladet ha presenterat nyheten att Leo Messi kört ihjäl mig?

”Juanita Frändén död i bilolycka – idrottssverige lamslaget av sorg
Förövaren känd sportidol.
Jan Helin: ’En stor förlust för svensk sportjournalistik’

Sidorna: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 och mitten. Och sporten.”

eller

”Leo Messi i skandal inför Champions League-semifinalen – Barcelonaspelaren körde i hjäl kvinna på övergångsställe.
Sportbladets Simon Bank: ’En stor förlust för fotbollssvärlden’

Sidorna: Varenda jävla rosa.”

Men jag lever och kickar och innan cupclashen på Camp Nou i kväll ska jag iaktta the making of men och förfesta på Miniestadi där världens två kanske mest framgångsrika ungdomsfotbollsverksamheter har bestämt träff.
Det är Barças u-lag som tar emot Ajax i kvartsfinalen i fotbollskidsens Champions League och där både Ajax a-lags- och ungdomslagstränare är på plats.
De heter Ronald och Franck De Boer och har båda två de senaste dagarna lallat runt och hälsat på gamla vänner på Barcelonas träningsanläggning. 

Men, men, men, men, manly men wohohooo. Foto: FC Barcelona

Men dagens riktigt glädjande fotbollsnyhet hittills hämtar vi från huvudstaden där ett företag (från Valencia visserligen) gjort verklighet av mångas dröm att få ta en dusch med Cristiano Ronaldo.

Man lämnar Spanien med blicken i några dagar och vad möter en när man kommer tillbaka?

* En plusgrad
* En förkylning
* En debatt om Leo Messis vara eller inte vara i Barcelonas startelva

Jag kan inte bestämma mig för vilket som känns mest onödigt, men det sista tog Pep Guardiola udden av direkt på presskonferensen efter match i går (väderleken och min hälsa har han ännu inte tagit tag i). 

– Leo kommer alltid att spela när han är tillgänglig,  i dag skapar han fyra målchanser åt oss som hade kunnat resultera i fyra mål, säger Pep, som inte heller höll inne med lovorden inför de 50 000 människor som tagit sig till Camp Nou i går kväll:
– Jag måste knäböja inför de modiga som tagit sig hit. Ni har all min tacksamhet.

Ludas själv är så klart inte opåverkad av oljudet runt omkring honom och gjorde vad många 25-åriga män före honom i historien gjort när de börjar grubbla.

Det är bara ett tredagarsskägg säger ni, det betyder ingenting.
Jo jo, just nu ja. Men när Barcelonas nummer tio dyker upp till match med en akustisk gitarr på ena axeln och pratar om att boka en enkelbiljett till Goa i sommar ”för att bara vara”, då vet ni var ni hörde det först. 

Ni vet hur det är annars när temperaturen börjar mucka med katalanerna; de fruktar för sitt liv och tar inga risker.

(Den i läsekretsen som först tar alla tre vinner ett omnämnande på bloggen och en prenumeration på Kamratposten)

Kylan var inte kvällens enda dåliga omen på Camp Nou.

 Tot el camp es un katt.

Det var långt ifrån Barças första påhälsning från djurriket eftersom Katalonien lyder under en alldeles speciell djurskyddslag som gör att man inte har rätt att flytta på vilda djur i det offentliga rummet, vilket i sin tur lett till att flera kattfamiljer huserar i och kring Camp Nou och att en och annan gynnare ibland får för sig att ta en tur på innerplan mitt under match.
Jag vet inte så mycket om djurpsykologi, men desto mer om katter, som brukar vara skapligt skygga varelser, så vi får anta att Sotis haft en tuff barndom eller bara alltid drömt om att få träffa Leo Messi.
”Det var Mourinho som släppte ut honom när han väntade på parkeringen” tyckte någon, men ville Mou kattsfajtas med Barça hade han väl lika väl kunnat lämna Karim Benzema.

Dagens korpfotbollsanekdot hämtar vi från den spanska nordkusten där Iñaki Tejada fick en skaplig start på sitt interimstyre i Sporting Gijón med oavgjort mot starka Osasuna, men kunde sluta le när det uppdagades att El Molinón för dagen visade upp sig helt utan varmvatten i omklädningsrummen. Gijón-spelarna kunde väl stå ut med att få rulla hem och duscha medan Osasunas trupp fick ta hela hemresan i matchställ och bara ett poäng mot la ligas jumbo. Svettigt.

Och så säger vi grattis till Cristiano Ronaldo som blir 27 just i dag (och hans lillebror Neymar som lämnar tonåren samma dag) men som tydligen hamnat i en livskris liknande Ludas. 
Jag fattar dig Crille, det är inte så jävla gött här just nu, men jag lovar att inte är varmare i England!
Du. Kompis.

Ett vinteruppehåll och en ligahöst är över, Racing Santander inledde våren med att ta en überviktig seger med Kennedy B på bänken, José Antonio Reyes fick en osmakstart när hans Sevilla torskade mot Rayo Vallecano och Real Madrid målade sönder Granada på Bernabéustadion i går.
Men trots att Cristiano Ronaldo slog in säsongens 21:a mål, tio fler än hela Granadas lag mäktat med hittills under säsongen och fyra fler än Ludas gjort för Barcelona, var han inte gla.

Var det José Mourinhos mathån häromdagen? Har lill-Crille kommit i trotsåldern?
Dagen efter matchen är teorierna i Spanien många.
– Det var inte mycket kvar av matchen och kanske ville han visa Granada respekt, funderar Emilio Butragueño.
– Det var hans sätt att visa ilska över att han inte gjorde mål mot Málaga i förra matchen, tänker Aitor Karanka.
– Det är sån Cristiano är, konstaterar Sergio Ramos.

Jag konstaterar att Real håller avståndet i tabelltäten och att Barcelona har en något tuffare uppgift att ta sig an i dag.
Cupsegern mot Osasuna i veckan var ingen nagelbitare direkt. Det mest spännande som hände på Camp Nou var väl frågan om vem som först skulle trotsa det nya definitiva rökförbudet. Själv hade jag nog satt en peng på pressläktaren, där Björnen på El País, Gemma Herrero på Marca eller någon av alla franska korrespondenter känns som några av de tydligaste favoriterna. Men det blev Osasunas president Patxi Izco, som plockade upp och tände en cigarett så diskret att inte ens bänkgrannen Sandro Rosell såg det först, men sedan fick ge Izco en liten regelgenomgång, om man ska tro Mundo Deportivo.

Där är rökrutan. Du behöver bara målsmans underskrift. Foto: MD

Vi ska strax i väg till Cornellà, där Espanyol tar emot Barça i ett derby som måste vara det med flest hemmagrodda spelare i hela Europas toppligor. Så här spår Sport att lagen kommer att ställa upp i dag, vilket innebär sammanlagt 13 spelare (fem i Espanyol och åtta i Barça) på planen som antingen fostrats i en katalansk klubb eller fötts här. 

Det gör ju inte att de här lagens supportrar gillar varandra mer för det (inte journalisterna heller, det finns ett helt gäng murvlar på Barçatidningarna som av princip inte åker ut till Cornellà-El Prat, ens när det är derby och de jobbar), men spelarna har generellt sprungit på varanda så mycket genom åren att de ganska ofta är polare.
Carles Puyol, exempelvis, tillbringade uppskattningsvis 70 procent av sin lediga tid framför Espanyollegendaren (och tidigare Barçaspelaren) Iván de la Peñas Playstation innan han fyllde 32 och började gå ut på krogen efter pilatespassen.

Vill ni vara socialt mediala i kväll derbyhärjar los pericos på Twitter under den småfyndiga hashtaggen #cornellaHELLprat och det finns ju en del sköna underdogpoäng att plocka när storheterna i Barça kommer på besök.

Derby mot Qatar-regimen. Kamp mot en filosofi värd 500 miljoner euro.

Första omgången i spanska cupen brukar inte bjuda på så där särdeles mycket upphetsande stoff för la liga-frälsta, men kvällens match mellan Ponferradina och Real Madrid får i alla fall minst ett rejält affischnamn (om nu publiken i lilla Ponferrada skulle vara svårflörtad). Cristiano Ronaldo rapporteras vara så förgrymmad över Clásico-resultatet senast och kritiken han fått utstå i efterhand att han bara vill få lite fotbollsfrustration ur kroppen.
Hans anfallskollega Karim Benzema har just utsetts till Frankrikes bästa fotbollsspelare av France Football och kan intyga att tricket funkar, när han berättar varför det lossnat andra och tredje året i Real Madrid:
– Mourinho har fått ur mig all ilska jag bar på, säger Karim som inte kommer att starta kvällens match mot Pomperipossa-laget.

Ibland känns det som att Crilles aningen högre svansföring än exempelvis Leo Messi gör att fotbollsmobben slår tillbaka extra hårt mot honom.
Ja, det är i stora matcher som stora spelare ska kliva fram, men den här hetsen att vilja avslöja Ronaldo som nån form av bluff för att han inte får till det mot Barcelona, den tänker jag inte skriva under på.
Killen är 26 år gammal och lever med en press som vi andra inte kan förstå (möjligen kan den jämföras med att tävla i frågesport inför stor tv-publik primetime på fredagar, jag vet inte) och det var inte Cristiano Ronaldo själv som bestämde att han skulle kosta en miljard kronor att shoppa loss från Manchester United.
Så.

Barcelona reser vidare i Japan och har lämnat Tokyo för Yokohama, där man laddar för klubblags-VM. Det enda viktiga att veta om resan so far kan vi egentligen sammanfatta i en bild.

Not so big in Japan att det inte går att röra sig bland folk. Foto: Twitter

När Barcelonaspelarna kommer tillbaka hem inför jul har de dessutom fått en ny(gammal) lagkamrat. Antagligen inte den julklapp Pep Guardiola hade högst på önskelistan, men vad göra? Alexander Hleb kom till klubben under en period då Guardiola fick som han ville, innan det blev uppenbart att hans talang som värvare inte var, ska vi säga, riktigt lika spot on som hans tränartalang.
Hleb har ju för övrigt återsett Barcelona en gång, när Barça mötte Stuttgart i Champions League, men hade då inte haft kontakt med sin gamla lagkamrater på ett tag.
– Jag tappade min mobil med telefonboken när vi firade ligasegern. Det är nog bäst att jag inte går in på detaljer, sa Hleb då.

Visst undrar man lite hur man hade reagerat om man hittat hans mobil och börjat gå igenom kontaktinfon. Hur mycket pengar går det att göra på telefonnummer till hela Barcelonas a-lag? Jag undrar bara.

I dag firar Barcelona 112 år som klubb och ett år sedan man slog Real Madrid med 5–0 i hemmaderbyt. 
112 beskriver annars läget i Barça rätt bra – i ligan är det någonstans mellan alarmerande och kritiskt och om bara några minuter finns inget annat än att gå ut och ta tre poäng på Rayo Vallecano om man vill vara med hela vägen till slutet den här säsongen.
Pep G har fått tillbaka Andrés Iniesta som startar kvällens match och José Ramón Sandoval skulle enligt precis alla förhandsrapporter få räkna in Raúl Tamudo, som knappast behöver extra motivation för att gå ut och göra livet surt för Barcelona, något han gjorde under många år i Espanyols tröja och nuförtiden som en la liga-vagabond. Men i sista sekunden hamnar Tamudo på bänken. Jag gissar på inhopp i andra halvlek.

Barcelona är tillbaka med en aningen mer ortodox 4–3–3 och startar enligt föjlande: Valdés – Alves, Piqué, Mascherano, Abidal – Keita, Xavi, Iniesta – Alexis, Messi och Villa.
Rayos startelva och taktiska uppställningar har ni här.

Real Madrid får vila i veckan, men det är ändå Cristiano Ronaldo som får dagens rubriker i Spanien. Crille var på AS-galan i går, där han blev utsedd till årets idrottare, och på middagen råkade han Atlético Madrids president Enrique Cerezo. Mötet blev verkligen bara så där hjärtligt, där Crille försökte påtala hur hårt Atlético-spelarna gått in i närkamper under Madridderbyt i helgen, medan Cerezo öppnade moteld.
 
Missa inte

1) När Enrique Cerezo på riktigt inte tar Ronaldo i hand när han sätter sig ned vid samma bord, utan nöjer sig med att skaka tass med de två andra snubbarna till höger

2) När Cerezo ska förklara att Real-spelarna minsann också gick in hårt i vissa närkamper och refererar till Reals vänsterback som ”den där korte, hårige, vad heter han?” innan en kvinna sufflerar honom med ett ”Marcelo!” från höger.

3) Cristiano Ronaldos alldeles fantastiska långblick på slutet, när Cerezo liksom har lämnat ämnet och gått vidare med sitt liv

Colchonero loco. Foto: Cuatro 

Det här är förstås tråkigt på alla tänkbara sätt, men man bli i alla fall påmind om hur sällsynt läktarvåld är i Spanien. Gårdagens match i Granada var redan på förhand väldigt laddad, på ett helt annat sätt. 
Mittfältaren Carlos Martins berättade i veckan att hans treårige son Gustavo har leukemi och att hans tillstånd är allvarligt. Det fick bland annat Cristiano Ronaldo att ta ett snyggt initiativ och uppmana till handling.
Martins själv gjorde så här i går mot Mallorca innan matchen fick avbrytas.
Brutna matcher är alltid trist, men det känns extra b när mötet i Andalusien hade en så tragisk berättelse med sig från start. 

 Foto: MD

Och jag vet att man inte ska trivialisera fotbollsvåld, men visst kommer paraply ganska långt ner på listan över utstuderade skadevapen på en fotbollsarena?

Barcelona får klara sig utan Andrés Iniesta mot Milan på onsdag (enligt hittills obekräftade källor var det i simbassängen med dottern Valeria helgen som Iniesta sträckte låret), en match som bubblat upp som en av de större i år. 
Inte så mycket för att Zlatan Ibrahimovic står på andra sidan, det där är något större hemma än här, men för att Barcelona faktiskt lirar andrafiol i la liga just nu och måste spänna musklerna.
Real Madrids seger på Mestalla är i efterhand en riktig psykologisk triumf, eftersom katalanerna bara kom därifrån med en poäng och blotta förskräckelsen tidigare i höst.
Det enda jag kan anmärka på Mourinhos mannar just nu är väl deras halvdåliga koll på kronologin i Valencia. Enligt precis alla matchprotokoll samt vittnesmål på plats från undertecknad gjorde Karim Benzema lördagens första mål, Ramos det andra och Crille R det tredje.

Längst bak i bussen. Foto: Twitter

Men det är kanske detaljer man inte ska haka upp sig på.

Jag vet inte varför La Roja bemödade sig med att åka hela vägen till Sydamerika för att spela en träningsmatch när tre av fyra landslagsspelare har helgmatch och Champions League i veckan som kommer, men jag antar att någon på det spanska fotbollsförbundet satt och fyllebokade träningsmatcher på firmafesten i somras, och i veckan fick Vicente Del Bosques boys betala dyrt för det.
(Nu har jag inte bloggat på ett tag och då får ni stå ut med meningar på fem rader i stöten, oki?)

Resan till Costa Rica var säkert härlig, men resultatet och utförandet var inget att skryta om och hade inte David Villa räddat La Roja i slutminuterna hade de haft två raka förluster på sitt samvete, något som inte hänt Spanien sedan diktaturen föll ungefär.

Villa fick än en gång visa hur målfarlig han är när han får spela exakt där han vill, läs: när Leo Messi inte har förstatjing på anfallspositionerna, och ni har förstås hört snacket om osämja dem två emellan på slutet.
Jag hörde själv tugget från en journalist som känner Villa och hans föräldrar ganska bra för nån månad sedan, och skulle vilja nyansera bilden en aning.
Ja, det stämmer att Leo Messi och David Villa inte är bästa kompisar och att Villa har varit frustrerad över att få spela andrafiolen på kanterna när han vet hur bra han är mitt framför mål.
Nej, någon öppen konflikt dem två emellan ska inte ha funnits. David Villa är smart nog att bita ihop och inte ifrågasätta världens bäste och Pep Guardiolas gullegris, inte minst efter vad som hände med hans svenske företrädare på posten. Men att stämningen mellan honom och Ludas Messi varit lite halvkass, eller ska vi säga ”ansträngd”, har inte gått någon förbi utom möjligen argentinaren själv.

Iker Casillas fick visserligen åka hela vägen över Atlanten och spela en träningsmatch för att bli historisk, men historisk blev han och nu har Real Madrids målvakt vid 30 års ålder gjort flest landskamper någonsin i Spanien. Känslan är att han har tio år fotboll kvar i kroppen.
Iker Casillas kanske viktigaste kroppsdel (nu pratar jag ur ett professionellt perspektiv, Sara Carbonero kan ha helt andra prioriteringar) blev kvar i Costa Rica i alla fall.

Cristiano Ronaldo inledde landslagsveckan så här

 Fot eller finger? Foto: MD

och avslutade den så här. Och oj, vad mitt fotbollspopulistiska jag firar när världens bästa får spela mästerskap.

Och plötsligt händer det:

Första grejerna först: Sevillas försvarsslit i går var fram till strax före midnatt i kväll helgens mest heroiska insats i Spanien. Ni kan ånga på allt ni vill om att det är roligare med lag som vill göra mål, men då undrar jag om ni har några färska exempel på lag som spelat go och gla anfallsfotboll och dessutom kommit hem med poäng från Camp Nou nyligen.
Jag har det inte.
Saker och ting slutade däremot inte så snyggt på Camp Nou i går och när Leo Messi bränt bort Barcelona från tabelltäten var kvällens två riktiga huvudrollsinnehavare långt ifrån färdiga med sin beef.

Det fina med att ha ett Twitterkonto som idrottsman är att du i princip helt oemotsagd kan gå ut och hävda din version av en påstådd konflikt.
Problemet är att om du inte gör det kommer din tystnad tolkas som medhållande.
Cesc Fàbregas tog inga risker i dag, och efter en maratondag av twitterdementier om påstådda rasistiska uttalanden som ska ha provocerat Frédéric Kanouté (”Skulle jag aldrig göra, jag har ju en arabisk tatuering och en libanesisk flickvän”) jämkade de båda lite och enades om en slutgiltig version.

Och så:

”Jag har precis pratat med Kanouté på telefon och vi har rett ut det som hände i går. Båda har bett om ursäkt.”

”Cesc och jag har pratat i telefon nu. Vi redde ut saken och vi är två vuxna människor som är medvetna om vår skuld i det som hände i går. Nu är det här över.”

Fortfarande osäker på vad Cesc egentligen bett om ursäkt för, men låt oss lämna historien här.

För det finns riktiga glädjeämnen i la liga och det största heter Levante. Valencias lillebror är inget ”ungt, spännande fotbollslag med mycket talang”.
Det här är lagets försvarslinje som sparkade stjärt med Champions League-laget Villarreal i kväll:

Munúa, 33 

Venta, 35 
Ballesteros, 36 
Nano, 32 
Juanfran, 35 

Siffrorna anger alltså spelarnas ålder (och inte skostorlek som hade varit fallet med Barcelona) och då är inte ens Johan Mjällby kvar i laget. Men alla vet ju att ålder är bara ett nummer och att några trivselkilon inte spelar någon som helst roll om man ändå springer i kapp världens snabbaste fotbollsspelare när man måste. 

Levante är precis det som Real Madrid och Barcelona inte är. De är ett totalt oglamoröst gäng enormt hårt arbetande gamla gubbar vars störste försvarsprofil mest är känd för att dela efternamn med en känd spansk avliden golfare.
Jojo nummer 1 drog statistiken för er häromdagen: Hela Levante tjänar 8 miljoner euro på ett år, Crille Ronaldo drar in 12 miljoner ensam och Real Madrid och Barcelona har var för sig tjugo gånger mer pengar att röra sig med när det kommer till spelköp.

Levante är en hyfsad lättviktare i jämförelse. 
Men jävlar vad bra de är.
På riktigt.

Jag inbillar mig inte att det ska hålla i sig särskilt länge, men låt oss fröjdas i några dagar till över det här fantastiska tabelläget.

En poäng kompis. Börja med att komma i kapp en poäng innan du börjar jiddra med mig.