Ett vinteruppehåll och en ligahöst är över, Racing Santander inledde våren med att ta en überviktig seger med Kennedy B på bänken, José Antonio Reyes fick en osmakstart när hans Sevilla torskade mot Rayo Vallecano och Real Madrid målade sönder Granada på Bernabéustadion i går.
Men trots att Cristiano Ronaldo slog in säsongens 21:a mål, tio fler än hela Granadas lag mäktat med hittills under säsongen och fyra fler än Ludas gjort för Barcelona, var han inte gla.

Var det José Mourinhos mathån häromdagen? Har lill-Crille kommit i trotsåldern?
Dagen efter matchen är teorierna i Spanien många.
– Det var inte mycket kvar av matchen och kanske ville han visa Granada respekt, funderar Emilio Butragueño.
– Det var hans sätt att visa ilska över att han inte gjorde mål mot Málaga i förra matchen, tänker Aitor Karanka.
– Det är sån Cristiano är, konstaterar Sergio Ramos.

Jag konstaterar att Real håller avståndet i tabelltäten och att Barcelona har en något tuffare uppgift att ta sig an i dag.
Cupsegern mot Osasuna i veckan var ingen nagelbitare direkt. Det mest spännande som hände på Camp Nou var väl frågan om vem som först skulle trotsa det nya definitiva rökförbudet. Själv hade jag nog satt en peng på pressläktaren, där Björnen på El País, Gemma Herrero på Marca eller någon av alla franska korrespondenter känns som några av de tydligaste favoriterna. Men det blev Osasunas president Patxi Izco, som plockade upp och tände en cigarett så diskret att inte ens bänkgrannen Sandro Rosell såg det först, men sedan fick ge Izco en liten regelgenomgång, om man ska tro Mundo Deportivo.

Där är rökrutan. Du behöver bara målsmans underskrift. Foto: MD

Vi ska strax i väg till Cornellà, där Espanyol tar emot Barça i ett derby som måste vara det med flest hemmagrodda spelare i hela Europas toppligor. Så här spår Sport att lagen kommer att ställa upp i dag, vilket innebär sammanlagt 13 spelare (fem i Espanyol och åtta i Barça) på planen som antingen fostrats i en katalansk klubb eller fötts här. 

Det gör ju inte att de här lagens supportrar gillar varandra mer för det (inte journalisterna heller, det finns ett helt gäng murvlar på Barçatidningarna som av princip inte åker ut till Cornellà-El Prat, ens när det är derby och de jobbar), men spelarna har generellt sprungit på varanda så mycket genom åren att de ganska ofta är polare.
Carles Puyol, exempelvis, tillbringade uppskattningsvis 70 procent av sin lediga tid framför Espanyollegendaren (och tidigare Barçaspelaren) Iván de la Peñas Playstation innan han fyllde 32 och började gå ut på krogen efter pilatespassen.

Vill ni vara socialt mediala i kväll derbyhärjar los pericos på Twitter under den småfyndiga hashtaggen #cornellaHELLprat och det finns ju en del sköna underdogpoäng att plocka när storheterna i Barça kommer på besök.

Derby mot Qatar-regimen. Kamp mot en filosofi värd 500 miljoner euro.

Det är EM-lottningsdags och eventuella europaallianser ska knytas mellan journalisterna.
Det här är en dag då utlandskorrespondenter är kårens kanske mest eftersökta och i dag har jag har typ fyra ”om vi kommer i samma grupp som Sverige kan vi ringa dig då?”-samtal utlovade till radio och tv i olika Medelhavsländer. 
Det enda som stör mig är att inga tyska radiokanaler hört av sig. Tydligen tror de inte att en treveckorsnybörjarkurs i Berlin i somras räcker för att jag ska prata löst och ledigt om Kim Källströms vänsterfot och hur Daniel Majstorovic ska sätta stopp för Miroslav Klose i tysk direktsändning.

Men vad som än händer kommer jag finnas med i den här sändningen och prata om reaktionerna i Spanien efter dagens tomboladragning. Det vore synd att säga att spanjorerna bävar för något motstånd. Det är ioförsig synd att påstå att det är en särskilt het potatis alls just här. Katalonien har sitt Barça och landslaget bryr de sig max om när de gått vidare ur gruppen i EM-slutspelet.

Desto mer bryr vi oss om nästa helgs omgång i la liga, då säsongens första Clásico ska smällas av på Bernabéustadion. Gerard Piqué får spela, det såg ni, och frågan är om Pep Guardiola först kommer riva av ännu en nybildad startelva i morgon mot Levante för att bestämma sig för vilka som ska få äran mot Real Madrid. På säsongens 23 matcher har Guardiola startat med smått ofattbara 23 olika elvor. 

Det är dubbelt Barcelona/Valencia i helgen, när Espanyol får ta sig an Valencia på Mestalla. Vid tre poäng mot Espanyol fortsätter Valencia att skugga Barcelona i tabellen och det mår både Leo Messi, la liga och undertecknad bra av.
En som gissningsvis inte mår så bra är Espanyols Romaric, som kom för sent till träningen i onsdags, blev hemskickad av Mauricio Pochettino och sedan straffats med att bara få träna med lagets skadade spelare. Men det var inte slut där, Romaric blev också kickad ut truppen som möter Valencia i helgen och måste dessutom dyka upp och köra egna pass på träningsanläggningen på söndag och måndag när resten av laget är ledigt.

DÅ tänker Pochettino att budskapet kanske har gått in.

Espanyols andre afrikan, Idriss Kameni, har i år också hamnat i rejäl onåd hos Pochettino och sitter så långt in i frysboxen att han inte gjort en match ens som avbytare under hösten, trots storspel de senaste säsongerna. 

 Äh.

Real Madrid framstår som små favoriter inför nästa helgs jätteclash, men Iker Casillas lillebror Unai håller inte blodsbanden först.
– Jag gillar att titta på Real, men jag är Barçasupporter och det gömmer jag inte, säger Unai som framhåller Iker som en ödmjuk person. Men inte bara:
– Han är också väldigt tankspridd och glömsk, framför allt när jag ber honom fixa en tröja av någon annan spelare till mig, säger Unai till radiostationen Cope.

 Lill-Casillas Unai. I oklart tröja. Foto: Marca

Nej, nu åker vi till Kiev en stund.

Nu när vi låtit den nya världsordningen sjunka in är det hög tid att samla ihop smulorna från gårdagen.
Det finns många sätt att värdera mål rent estetiskt, men för egen del håller jag den nästintill barnförbjudna typen som Giuseppe Rossi bombade in på Espanyol i går ett av årets absolut snyggaste i la liga.
Rossi har en delikat bollbehandling och förstatouch, men ibland känner jag att han är lite för light för att riktigt hävda sig i de stora sammanhangen. Gårdagens pärla – not so very light.

Cornellà-El Prat fick skåda säsongens andra hemmaförlust i går, men det är en arena som andas framtidstro, hopp och en massa kärlek till sina spelare, på ett sånt där sammansvetsat sätt som bara ett lag som opererar i skuggan av en gigant kan göra. Los pericos jabbar upp en hemmastämning som Camp Nou, som tar in en sisådär 60 000 fler åskådare, inte kan mäta sig med. Faktiskt.

Som väntat tävlar spelare och ledare från Barcelona och Real Madrid om att hävda att ligan inte alls är avgjord i dag. Jag nöjer mig med att konstatera att några krav på José Mourinhos avhopp inte rests från någon instans av vikt i dag, jämfört med förra året då Real aldrig var mer än fem poäng bakom katalanerna under hela säsongen och att det ändå ropades på en ersättare till Manuel Pellegrini från senhöst och framåt.
Då hade han ”bara” förlorat ett ganska jämnt Clásico på Camp Nou med 1–0. Det säger väl något om tilltron till portugisen och, kanske ännu mer, något om att det inte finns några goda alternativ att ta till.

La liga är världens bästa mest ojämna liga. Visst, Premier League har sina big four, Bundesliga har just i år en fullkomlig superdominant i Borussia Dortmund, Serie A har Zlatan Ibrahimovic. Men ingen av dem lider just nu av samma förutsägbarhet som den spanska och det är ett problem som ekonomiska världskriser och likviditetsproblem inte kunnat rå på, om ni missförstår mig rätt. Det är, i ärlighetens namn, inte särskilt smickrande för någon och inte ens FC Barcelona vinner på sin överlägsenhet, även om tröjförsäljningen i Asien säkerligen går ganska bra just nu.

Som om detta inte vore nog skakas Real Madrid i dag av avslöjandet om hur lömska nordiska aktörer dammsuger klubben på unga talanger. Samtidigt kan man inte blunda för det uppenbara. Hade jag varit José, Raúl eller Javi hade jag också vägt in livskvalité och förströelse utanför fotbollen i valet av klubb.
Can’t really blame them, can you? 

 Jag går och fiskar.

I väntan på el Superclásico har Barcelonas och Real Madrids småsyskon gjort upp i Madrid.
Det har hänt något med Espanyol i år och det står extra klart när de slår Atlético Madrid på bortaplan och en sån här pärla får avgöra matchen.
Osvaldo, snart i ett italienskt landslag nära, well, mig. 

Atlético Madrid har en del att ta tag i. Skicka Kicki Flores på en kurs i anger management exempelvis. Kicki säger att han fick utbrottet i slutet av matchen för att han ”inte gillar när de kommer till vår hemmaplan och skrattar åt oss”.
Jag skojar inte (och inte Kicki F heller vad det verkar).

Men om Osvaldos mål var snyggast i kväll så var Marcos Sennas hårdast och Santi Cazorlas märkligast. 

I morgon går vi till val i Katalonien och även om Barçasupportrarna har Joan Laporta att rösta på, så hävdar i skrivande stund 52 515 personer att Pep Guardiola skulle vara regionens bästa president.

 No, we can’t. We have a game to prepare.

Roligast blir det ändå när Barcelonatidningen Mundo Deportivo ska göra en så kallad objektiv bedömning av Leo Messi vs. Cristiano Ronaldo inför matchen.
Vem som tänker mest på laget, har mest utstrålning och är bästa lagkamraten och så. Behöver jag förtydliga att det är Leo Messi (9 av 10 i ”karisma” by the way) som bedöms i vänster kolumn?

 Bäst på pappret.

El Clásicos andra riktiga duell, den mellan tränarna, har ju pågått mer eller mindre sedan i somras. Filosofen passade i dag på att ändra morgondagens hålltider för träning och flyttade det planerade morgonpasset till eftermiddagen för att på så sätt hålla sin presskonferens efter José Mourinhos i Madrid.
Pep vill tydligen ha sista ordet inför match och smartade helt enkelt ut Mou när han möblerade om i schemat i dag.
Låt mig gissa att José sitter och filar på motdrag i detta nu.

 Inte utan min Mou. Foto: Sport

Ja, så har ju bläckfisken Paul tillfälligt återuppstått och sagt sitt om utgången av matchen.

Själv blev jag avkrävd på ett Clásico-resultat i direktsändning i spansk radio i dag.
– Öh, 2–2, hasplade jag ur mig.
– 2–0 till Barça säger Juanita alltså, fortsatte programledaren (på Catalunya Radio, det kan förklara felhörningen) och jag kände mig nödd att bryta in:
– Nej, jag tror på 2–2. Oavgjort. Om det går för sig.
– Ah, okej, absolut, sa programledaren och raderade mig gissningsvis i samma stund från listan över tänkbara framtida gäster i programmet.
Ibland kostar det att säga sanningen.

Nu är det hög tid för er att dra in sista helröret på krogen och för mig att sova min Clásicosömn och så vaknar vi glada och pigga i morgon bitti och laddar vidare. 
Skål. 

Det är ju inte förrän första omgången gått av stapeln som man bör ge sig på att ställa en prognos av något slag. Vi kan väl, för att krångla till det på utrikiska, kalla den Post World Cup-kollen.

* Vem är frisk från VM-sjukan? (Lionel Messi)
* Vem är hög på VM-succén? (Diego Forlán, Fernando Llorente)
* Vem fick lämna VM utan att spela och mötet med Espanyol utan tre poäng? (Derek Boateng. Ja, hela Getafe så klart, men mest Boateng.)

Hög tid också att gratulera Markus Rosenberg till det livskvalitetsoptimala klubbvalet Racing Santander.
Tips från undertecknad som scoutat staden grundligt inför Mackans ankomst (Martin Dahlin, du kan sätta in överenskommen summa på mitt personkonto, alternativt invänta nästa regeringsbildning för att se om det blir avdragsgillt, då skulle jag ta det på företaget, ’rut’ eller ’rot’ eller ’reka’):
* Kasinot är stadens hot spot och bästa nedvarvning efter match
* Solstolarna på stranden kostar 4 euro för en heldag, men pluggar du in Ipod-lurarna och låtsas att du sover kommer du undan gratis

Rosenberg är, enligt Racings hemsida, reslig, bra i luften och grym på fötterna. 
De hittar faktiskt inga fel att rapportera.
Att värva långa män från Malmö är tydligen inget som spansk fotboll väjer för, trots färska potentiellt avskräckande exempel.
Och efter att ha spanat in klädkoden på Santanders nattklubbar, eller jag menar gågator, kan vi konstatera att Markus Rosenberg kommer bli stadens it-kille på nolltid.

 Fashionista 1, Fashionista 2 och man som säkert är bra på sitt jobb. Foto: Racings hemsida

Över en sommar blev Santander Spaniens mesta svenskklubb. Vem såg det komma i juni?

Ibra-efterdyningarna rullar in i strid ström i Barcelona, men snart kommer lugnet att lägga sig och Zlatans tid i klubben vara ett minne blott.
Och om jag själv trodde att jag skulle få fortsätta att njuta av livet i strålkastarna och exponering i tidningen tog Aftonbladets eminenta webbnissar den vanföreställningen ur mig fort.

Har lusläst mitt jobbkontrakt under klausulen ’lansering på nätet’. Det står inget om någon allsvensk målvakt.

Vägen till en semifinal i Champions League kan vara lång och när FC Barcelona nu fått en mer bokstavlig upplevelse av saken verkar de vara ganska nöjda med bussresan till Milano trots allt.
– Vi hade jättekul, det var ett bra sätt att få hänga lite med lagkamraterna, säger Barças muntergök Dani Alves dan före dan.

Nu vet jag ioförsig inte vad som kan få Alves på dåligt humör. Efter matchen mot Espanyol där han fick rött kort och gick av planen till (delar av) publikens rasistiska ramsor (som jag fram till nu sluppit höra när jag rest på lagets bortamatcher) ställde han glatt upp i alla tv-intervjuer och deklarerade att ”det inte gjorde någonting”.
Det känns kanske inte helt sunt, men det är en annan diskussion.

Barça-lirarna har för övrigt döpt vulkanen på Island som sabbade flygförutsättningarna till Gudjohnsen. Jag är osäker på om det innebär att de saknar sin isländske förre lagkamrat eller inte.

Förutom att laget sov på Hotel Martínez i Cannes, där sviten blir din för en natt om du hostar upp 14 000 euro, gjorde man några pitstops längs vägen.

 En mosbricka med extra räksallad, s’il vous plaît. Foto: Sport

Den här matchen har redan spelats två gånger den här säsongen och ändå blir anekdoterna och dramaturgin bara bättre. De flesta börjar eller slutar (eller både och) med José Mourinho, som på frågan vilket lag han tänkte ställa upp svarade:
– Ska Messi spela på topp? Tar Maxwell Abidals plats? Spelar Keita på kanten eller centralt? Får Milito spela? Det här är en massa frågor som jag skulle vilja ha svar på. Men jag tror inte att Guardiola kommer att ringa mig för att berätta, eller säga det på presskonferensen.

Mourinho var ju själv Bobby Robsons wingman i Barcelona under en tid på nittiotalet (i själva verket var han Sir Bobbys tolk, men fick kicken när han upprepade gånger kastade in sina egna funderingar i stället för att översätta Robson ordagrant) och känner Pep G sedan han var en tvärhand hög ungefär.

Andrés Iniesta kan inte spela fotboll nu, men ligger inte på sofflocket och käkar chips för det. Tillsammans med hela den spansktalande världens artister samt Diego Forlán, Kaká, el Kün och Sergio Ramos har han spelat in en låt för att stötta jordbävningsoffren på Haiti. (Andy dyker upp 2.57 in i videon för er som, liksom jag, inte bryr er så mycket om de andra)

Ibland sörjer jag att jag alldeles för sällan får chansen att se Espanyol, fast vi huserar i samma stad.
Ibland tänker jag att det kanske är lika bra.

I AS är betygsskalan 1–3.
Men om man är riktigt jävla värdelös kan man få ett streck.

 Men Kameni är okej i alla fall.

Den ambulerande enmansshowen Diego Armando Maradona befann sig på Bernabéu i går och verkar ha haft som mission att bryta mot alla relger jag kan komma på gäller där.
Han dök upp i det argentinska landslagets träningsoverall, något som inte går an på Reals nobla hedersläktare och gick ut starkt med att tända en havannacigarr, trots att det råder rökförbud på hela arenan (även om det efterföljs så där bra på pressläktaren).

Sen knöt el Pelusa ihop säcken genom att hälsa sin gamle vän, och numera fiende, Jorge Valdano att han inte har något att säga honom. För några veckor sedan anklagade ju Maradona Real-bossen för att avsiktligt ge lagets argentinska spelare dåligt med speltid. Det är väldigt oklart vilket intresse Valdano skulle ha i att sabba VM-uppladdningen för sina landsmän.

Pep Guardiola hålls ju generellt för en intelligent man, men jag vet inte om det var så smart att säga ’vi hade redan pratat om att byta ut Zlatan när han blev utvisad’ efter matchen i går. Guardiola hade ju själv ett tag innan blivit uppvisad på läktaren och där får han inte ha någon kontakt med sina underordnade på bänken, även om det inte var särskilt svårt att se att han ordnade en mindre telefonkonferens från sin nya utpost.

Men la liga rullar vidare efter gårdagens lilla paradigmskifte i tabelltoppen och strax ska Espanyol ta emot Villarreal i en möte där mer än hälften av startspelarna kommer från Sydamerika. Espanyol fick till slut göra sig av med jättevärvningen (och gigantiska floppen) Shunsuke Nakamura, som flyttar hem till Japan där han kan sitta och lukta på sina blommor i fred. Villarreal har ju gjort sig av med Sebastián Egúren, det kanske ni hört något om där hemma?

Mallorca tar emot Sporting Gijón på sitt närmast ointrängliga hemmafort Ono och Gijóns tränaren Manolo Preciado har fått kritik för att hans spelare sett lite väl avslappnade ut på slutet. Det håller inte Manolo med om.
– Enda gången mina spelare är avslappnade är när vi åker på spa, säger Preciado och så var det bra med det.

Det finns en överhängande risk att man bor i Barcelona i ett halvår utan att märka att staden har två fotbollslag i Primera division. Men Espanyol slog faktiskt Barça på Camp Nou senast det begav sig, och trots den vanligtvis ganska gemytliga stämningen som råder mellan lagen, ser jag små tecken på rivalitet inför kvällens derby.

Först och främst tackade Espanyols president Sanchéz Llibre nej till att äta den traditionsenliga matchdagslunchen med Joan Laporta, något som alla i Barcelona tog som en mindre skymf, utom Pep Guardiola:
– Ska de inte äta lunch ihop betyder det väl att de inte är hungriga, konstaterade Pep lakoniskt på presskonferensen i går.

Espanyol saknar lagkaptenen Iván De la Peña inför kvällens match, men den uruguayanske fixstjärnan Iván Alonso, som var med när man slog Barcelona med 2–1 i februari förra året, är optimistisk.
– Nyckeln är att titta i backspegeln och se förra årets match, säger Alonso till Mundo Deportivo, som toppar intervjun med att välja ut en sällsynt smickrande bild på Espanyolanfallaren.

 Den som söker ska finna.

Tidningen har också, med hjälp av ett ton god vilja, räknat ut att Zlatan Ibrahimovic gör mål i kväll. Han gör nämligen alltid det i sitt första derby i en ny klubb.
Säsongen 04/05 gjorde han mål mot Inter med Juventus (derby d’Italia), 06/07 med Inter mot Milan och i år då, med Barcelona mot Real Madrid.
Säg till om ni hänger med i resonemanget. 
Det här är deduktion på hög nivå.

Bara ett par hundra pericos, som Espanyol-anhängarna kallas, förväntas på Camp Nou i kväll. Ungefär lika många japanska journalister kan vi nog räkna med. Shunsuke Nakamura var sommarens jättevärvning till de blåvita, och trots att japanen floppat så svårt att han inte är säker på en startplats i kväll, han har ett helt mediafölje hemifrån i hasorna varje dag. Matchen sänds direkt i Japan och förväntas bli den mest sedda i år.

Ni tror väl inte på det här, men jag säger det ändå: innan matchen sa jag till Garå på Svenkan:
– Det här, det blir Seydou Keitàs match.
Jag skulle ha spelat på det. Var är de här liveoddsen när man behöver dem?

Keità fick så mycket istid i mixade zonen efteråt att han tröttnade och ville gå därifrån till slut. Men han är ju en välartad och uppfostrad man, så i stället sa han:
– Okej, men bara en fråga till.
Men det fanns ju lite att prata om.

Hans kusin Mohamed Sissoko gjorde några minuter i Juventus seger mot Siena också, för er som är ute och letar kuriosa. Nu kan ju ordet ’kusin’ betyda nära vän eller avlägsen släkting i de flesta länderna söder om Danmark, men som jag förstår det är Momo och Seydou kussar by blood. 

Zlatan Ibrahimovic håller på att bli riktigt riktigt stor på Camp Nou. Hemma har vi ju en tendens att blåsa upp utlandssvenskarnas popularitet en aning, och Barcelonapubliken är inte direkt lättflörtad, men Ibra fick stående ovationer när han byttes ut i dag.

Min vän journalisten Juan, som bevakar Espanyol, håller på Zaragoza och avgudar Gary Sundgren hade de ledsnaste ögonen i dag. För att verkligen gnugga in förlusten i sitt medvetande hade han i uppdrag att fixa Lionel Messis autograf på en tröja till en kompis som just gift sig. När Leo var färdig i Barça TV:s studio ryckte Juan ut honom och placerade honom mitt i lokalen, satte en penna i Messis hand och dikterade vad han skulle skriva.
Det var en kortare roman.
Argentinaren gjorde som han blev tillsagd. Han vågade väl inte trotsa Juan efter att ha gjort mål mot hans favoritlag.