Så här: Eftersom både sig Milan och Juventus drabbas av kollektiv helkroppsförlamning så fort Inter tappar poäng är det bara att gratulera Mourinhos mannas till ännu en scudetto.

Annars håller Bolognas Marco Di Vaio liv i både bottenträsket och skytteligan, genom att kryssa mot Toro och av bara farten gå om Zlatan i målprotokollet. Ni som hängt med ett tag har hört mig lovsjunga honom förut, men va fan: Vaia con Marco håller på att bli bäste målskytt och nedflyttad under samma säsong.
Forza.

På Sardinien hamnade Roma i 0–2-underläge, något som fick Tottelino att tappa humöret, starta catfight, utjämna med hjälp av Perotta men slutligen se Champions League-platsen flyga all världens väg.
Cagliaris bokstavsbarn Allesandro Matri gav hemmalaget en flygande start och ledningen i 34:e minuten och blev, tack för kaffet, utbytt i den 35:e.
Matri har haft lite kämpigt att hitta harmoni mellan fotboll och fritid under våren och fått se stora delar av Cagliaris säsong från bänken.
Framför allt har han fått press för bedriften att dejta BÅDA velinorna (programledarpinglorna/bikinibrudarna) för tv-showen Striscia la Notizia med omkring två veckors mellanrum tidigare i år.
Nu verkar varken Costanza Caracciolo eller Federica Nargi ha tagit illa upp. I stället för att hamna på den mediala sophög för förbrukat material som de flesta 23-åriga velinor gör efter ett år i programmet, lyckades båda två skriva nya tv-kontrakt efter den uppmärksammade händelsen med Matri.

Italiensk byråkrati har inte rykte om sig att vara särskilt effektiv, men en liten eloge ska de ha för det snabba beslutet om straff för Juventus.
Jag bevakade allsvenskan när derbyt på Söderstadion urartade 2006 och det kändes som att turerna kring straffsatsen pågick i ett halvår efteråt (plus att ingen tyckte att poängförlust var någon bra idé i efterhand).

Federcalciopresidenten Giancarlo Abete slog sig ner framför mikrofonerna i dag och höll sedan en imponerande monolog i nära femtio minuter, tills syret i princip var slut i förbundets styrelserum.
Han fördömde kraftigt de rasistiska glåporden mot Mario Balotelli och beklagade att förbundet, eftersom det lyder under gällande Uefa-regler, inte kan bryta en match så länge spelarnas säkerhet inte är hotad.
Abete pratade om solidaritet, om fotbollsrelaterade problem i rasismens kölvatten, om civilisationens nackdelar och om värdet i att aldrig aldrig acceptera diskriminering.
Han bad, faktiskt, om ursäkt å hela den italienska fotbollens vägnar över det inträffade.

Italien är ofta mycket snack och lite hockey (framför allt lite ishockey). Men man har ett myndighetsspråk som inte väjer för obekväma sanningar och emotionella utspel.

En match utan publik lär ju inte bli tungan på vågen i årets liga, men tänk om Juve hade flåsat Inter i hasorna på riktigt just nu.

Det finns något monumentalt otillfredsställande med oavgjorda matcher, gör det inte? (Frånsett Chelsea–Liverpool i veckan då, det vore lite magstarkt att gnälla på den.)
På något sätt blev Juventus–Inter en väldigt…oförlöst historia. Utan matchhjälte, klimax och segrare. Utan att Zlatan fick spräcka den där störiga nollan han har mot Juventus.

Det är hur som helst lite underhållande att striden om tabellplaceringarna gjort att Juves supportar håller på Torino och Milans dito på Inter den här omgången.
Det handlar alltså om att Milan och Torino möts i morgon eftermiddag (eller i dag om ni inte läser Blogocalcio när ni kommer hem från krogen) och att Milan glider upp på lika många poäng som Juve om man slår Toro, som själva kippar efter luft just ovanför nedflyttningsstrecket.

Jag gillar att Jeffan tar upp tråden om fotbollsspelare och deras skostorlek. Själv stod jag i mixade zonen efter Romderbyt förra helgen och gjorde en note to self om att jag ska låna ut mina flipflops till Lazios Pasquale Foggia om han får skoskav i min närhet någon gång. Max storlek 37 har den pigge dribblaren från Neapel. Hans efter match-pjuck är för övrigt vita med rosa detaljer för den som verkligen undrar över Serie A-väsentligheter.

Så kan vi slå fast det en gång för alla: Proffskontrakt och miljoner på banken är ingen garanti för lycka.
Adriano är kvar i Brasilien och står inte att finna och orsaken stavas hjärtesorg.
Det började med brassens välkommen hem-partaj häromveckan. När sockerdrickan hade lämnat blodomloppet vaknade Kejsaren upp och saknade sin förra fjälla Joana Machado.
Miss Machado i sin tur gjorde snabbt klart att sambatåg i timmarna tolv med långbenta fotomodeller inte var acceptabelt och lämnade Adriano med ett ’obrigado’. (Det där ordvalet har jag kanske inte undersökt så djuplodande, men medge att det ger lite stuns till historien.)

Sen då?
Ja, Inter-anfallaren har enligt Gazzettan drabbats av en depression och kan inte sova och inte äta normalt. Men trots att vännerna bönat och bett vägrar Joana att ta Adriano tillbaka.
Blogocalcio kan bara hoppas att Kejsaren repar sig och kanske kan han få lite tröst hos någon som varit i hans situation tidigare.

Vi har blivit vana vid att matas med José Mourinhos sköna utfall mot övriga Serie A-tränare, mot övriga lag, mot domarna.
Mot hela Italien mer eller mindre.
Intertränaren har liksom varit hela världens lilla ovän den senaste tiden, men nu är det nya bud enligt huvudpersonen själv.
Frågan är om vi behöver oroa oss nämnvärt över den utlovade personlighetsförändringen.
– Jag kan inte uttrycka mig som jag gjort tidigare. Jag stoppar mig själv numera för att anpassa mig till verkligheten. Det är bättre att vara en hycklare i en värld full av hyckleri, säger Mou till Gazzettan.

Jag är lite osäker, men jag tror inte att det är vad som kallas att göra en pudel.