Man kan tydligen inte vända Italien ryggen en helg utan att det börjar mullra.
Inter är nu inte direkt första lag att först se Neapel och sedan dö en aning i den häxkittel som vi också känner som San Paolo.
Däremot är det spännande att jolly old Milan gör en storstilad klättring så här på upploppet. De gör det med hjälp av en hysteriskt formtoppad Filippo Inzaghi som är på god väg att upphäva tidigare vetenskapligt fastslagna korrelationer mellan åldrande och fysisk degenerering.
Dessutom utmanar Precious Pippo tyngdlagen med viss framgång.
Jag börjar undra om det är rakt igenom tillåtna medel de laborerar med ute på Milan Lab. Om Carlo Ancelotti är näste man att ta en plats på mittfältet i höst, så minns ni var ni läste det först.

Jag märkte av de uppskattande kommentarerna att ni gillade mitt förra inlägg, så här kör vi igen:
Italienarna tror inte att dagens resultat har öppnat scudettostriden i Serie A.

Veckans Champions League-cirkus har satt sina spår i den italienska fotbollssjälen. Ett kryddmått självkritik har smugit sig in i analysen av det fiaskoartade Europaäventyret. Man hör det antydas på kaffebarer och på perongen i tunnelbanan:
Vi är kanske inte bättre än så här?

I ett land där man år efter år är övertygad om att man ska vinna hela tävlingen (tänk Sverige i Eurovision Song Contest) och, om man inte gör det, ägnar sig åt kollektiva konspirationsteorier (tänk Sverige i Eurovision Song Contest igen) är detta i alla fall ett fall framåt.

Annars är det business as usual i Italien.
Zlatan skjuter sönder nätmaskorna på San Siro, Mourinho blir uppvisad på läktaren efter protester (jag tror han gnällde på att domaren bedrev intellektuell manipulation) och precious Pippo skramlar ihop till 300 mål på professionell nivå.
Han gör det på ett omisskänligt Inzaghiskt sätt.

http://www.youtube.com/watch?v=_ysc6vMEDco

Notera att han inte är riktigt mäktig uppgiften att toppa sitt vanliga målfirande efter jubileumsmålet. Det har ju, så att säga, gått lite inflation i Pippos målgester genom åren.

Zlatan då? Ja, eftersom han nu aldrig lyckas vinna ’det här jävla Champions’ kan han ju satsa på den här jävla skytteligan istället där han har rejäl tätkänning efter dagens doppia.
Magiske Marco Di Vaio ligger två mål före och kan själv möjligen satsa på att bli historisk genom konststycket att vinna skytteligen och samtidigt bli nedflyttad till Serie B med Bologna.

Filippo Inzaghi, 36, är inte killen som blivit blasé när det kommer till att göra mål. Ja, han är med Milan-mått förvisso ganska ung, men ni hajar.
Efter dagens tripletta mot Atalanta dök Pippo upp med ett stort flin och matchbollen under armen i den mixade zonen.
– Jag ska ta med den hem och se till att min kompisar signerar den, det är dem jag ska tacka i dag. Jankulovski, Pato och Zambrotta gav mig tre guldassist, jag bara avslutade, säger Pippo.
Bara avslutat är något Filippo Inzaghi nu har gjort 298 gånger i proffskarriären och handen upp alla som inte tror att han snubblar över 300-gränsen snart.

Nä, tänkte väl det.

Milan älskar målmaskinen Inzaghi (eventuellt till och med mer än Inzaghi själv älskar honom) och i ett land där gamla hjältar överlever det mesta är Milan den mest sentimentala klubben.

Pippo verkar dock inte riktigt kunna nöja sig innan han kan skriva 300 i dagboken.
– Jag har väldigt roligt på planen och benen lyder mig än, men tyvärr spelar vi bara en match i veckan, gnäller Milans meste målskytt i modern tid.