Villarreal var väldigt roliga att se i 45 minuter i kväll, inte sant? Det hopplösa med la liga är ju att både basker och gula ubåtar kan stå för världens mest imponerande insatser mot Real och Barça, de får ändå inte ut något för det. 
Katalanerna har dessutom redan klarat av de flesta slitiga bortamatcherna redan i höstas, medan marängerna har både San Mamés, Sanchéz Pizjuán, Mestalla och Madrigalstadion kvar att bocka av på spelschemat.

Kvällens random statements:
* Kakás återkomst i vitt ser ut att bli en schlager trots allt. Eller en aria av Plácido Domingo kanske.
* Om jag var Karim Benzema skulle jag inte dra iväg en vänförfrågan till José Mourinho på Facebook när jag kommer hem efter match i kväll.
* Cristiano Ronaldo är i full färd att göra sin bästa säsong i karriären. Det kan inte ens Leo Messi ta ifrån honom.

Det fina med José Mourinho är ju att varje presskonferens är en mindre cirkus och att man bara behöver lösa biljett, hitta en sittplats på första parkett och slå på sin diktafon för att fånga upp vad som, med nittio procents sannolikhet, kommer bli den kommande veckans stora samtalsämne i fotbollsspanien.
Juan Carlos Garrido gav portugisen en match i tabloida haranger i kväll när han slaktade domaren David Fernández Borbaláns insats, men då stod José gissningsvis i kulisserna med ett leende på läpparna och skrockade ”bra försök kompis, men jag tar hem den här matchen också” för sig själv.
Mou hade ju grundat ganska bra med att driva Villarreal-bänken till vansinne genom att fira Kakás 4–2-mål med ansiktet mot motståndarbåset och jag vet inte riktigt hur vi ska hantera förklaringen efteråt.
– Det var min son jag ville fira med och han satt där bakom Villarreal-bänken. Jag gillar mina barn och jag svär på att det var honom jag firade med, hävdade alltså Real Madrid-tränaren på presskonferensen efter match och där nånstans annonserades det att utrymmet för frågor var slut.
”Jag gillar mina barn”, det är rätt jävla briljant sagt ändå. 

Manolo Preciado, tränare i Sporting Gijón och Mourinhoantagonist av stora mått, missade självfallet inte läget att rida lite på portugisens svallvågor.
– Gör Madrid mål mot Sporting är det bäst för Mourinho att hans son har födelsedag, hälsar Preciado.

Antagligen kände Reals pressfolk att de ville ducka följdfrågan ”och varför i hela helvetet har du fixat biljetter till familjemedlemmar i höjd med motståndarnas bänk?”.
Ingen journalist som jag känner lyckades heller efter match spåra ner José Junior Mourinho (ange gärna i kommentatorsfältet hur förvånade ni är över att Mou döpt sin son till samma namn som sig själv) för att gå till botten med det hela.

 Bra familjeplanering?

Undrar om José Junior Mourinho har chans på många tjejer på sin skola?

Tydligen utlyste flera bloggläsare någon form av fatwa över mig för att jag la ut förra årets julhälsning från Real Madrid (jag vill passa på att önska er en god jul, ett gott nytt år och ett liv!).

Årets lyckoönskningar från det vita lägret är lite för styltiga för min smak, men om ni orkar vänta ut Karim Benzema och Lass Diarras magiska samspel knappt tre minuter in så får ni ändå lite valuta för pengarna. Hala.