– Jag vill inte moralisera, men Balotelli sparkade mig två gånger trots att bollen låg stilla, säger Nicola Legrottaglie efter 1–1-matchen mot Inter i går.

Juventus-backen påpekar det i all välmening. Moralisera vill han inte. Det är liksom inte hans grej att döma andra människors beteenden.

Ni kan historien; Olof Mellbergs backkamrat blev frälst för några år sedan och har nu levt i celibat i tre år i väntan på att hitta kvinnan i sitt liv.

Det är helt okej, så klart. Men jag måste ändå vända mig mot en sak. I enlighet med Bibelns ord undviker Nicola att falla för den frestelse som kvinnor utgör.
Men själv verkar han inte ha en tanke på att minska den dragningskraft han utsätter det motsatta könet för.
Jag menar, ett nej är alltid ett nej och allt det där, men hur många kvinnor av kött och blod hade kunnat hålla sig i schack när den här killen dimper ner vid bordet bredvid?
                                                                                      
Och om det nu är anden som räknas behöver man väl inte falla för grupptrycket och göra reklam för skönhetsprodukter?
Oavsett hur mycket ’man är värd det’.

Tur i oturen för Olof Mellberg att han inte spelade i förlusten mot Genoa. Sedan Zebina och Legrottaglie är tillbaka från skador är det hård kamp om platserna i Juventus backlinje och det finns ju bättre tillfällen att stärka sina aktier än i förslustfajter med tre baklängesmål.
Jag har en känsla av att Mellberg fått mer speltid än han själv trodde på inledningsvis och att han gärna bli kvar i klubben så länge som kontraktet löper.
Om inte annat visar hans offensiv på det italienska språket att han är seriös i sin satsning.

Den här intervjun gjordes i mitten på december efter 4–2-segern mot Milan i Turin. Jag har själv just intervjuat Mellberg när tv-reportern bredvid mig frågar om det går bra att ställa några frågor på italienska.
– Vi kan prova, säger Mellberg.
Därefter visar han att han inte bara tagit reda på vad spagetti heter på italienska.
Olof Mellberg bjussar alltså efter fyra månader i landet på en italienska som skulle göra Francesco Totti avundsjuk (vad det nu egentligen säger kan vi diskutera vid ett senare tillfälle).

En strategisk framstöt eller ett allvarligt övervägande?
Åsikterna i Italien om Zlatans vaga framtidsplaner går, som så ofta i det här landet, isär.
I Rais fotbollsmagasin Domenica Sportiva spekuleras det vilt i om Ibra har verkliga planer på att byta klubb och vad Mourinho i så fall anser om det.
Mou i sin tur gör vad Mou gör bäst och meddelar Zlatan via media att han inte är större än laget.
Efter dagens konstlobb mot Reggina är möjligen det påståendet inte helt hugget i sten.
Rais fotbollskonnässörer beskriver Zlatans bollbehandling med undertoner som skulle göra Nicola Legrottaglie generad.
’Vilken skönhet’, ’som en smekning’, ’otrolig känslighet’, är några av kärleksförklaringarna som duggar tätt i studion.
Zlatan ÄR Serie A just nu och lämnar han i sommar skulle en redan stukad liga tappa ännu mer självkänsla.

Italienska fotbollsprogram är evighetslånga och när man vevat samtliga målchanser eller antydningar till målchanser från alla helgens matcher måste man ju fylla ut med något. Till exempel en diskussion om hur domaren bör agera när en hund springer in på planen.
Efter att snabbt youtubat ’cane + in campo’ inser jag att det är ett vanligare problem än jag anat.
’Låt hunden vara så länge den inte påverkar spelet’ är paragrafryttarnas svar.

Och så fick man gå och lägga sig lite klokare denna kväll.

På tal om påven:
Jag kunde inte låta bli att fråga Olof Mellberg efter matchen vad han tyckte om lagkamraten Nicola Legrottaglies gaybashing häromdagen.
Den djupt katolske Juventusbacken uppmanade ju homosexuella att lusläsa Bibeln för att komma tillrätta med sin läggning.
– Jag har faktiskt inte följt med i det där, men han är ju väldigt religiös, sa Mellberg.
– Vad tycker du om det han sa? undrade jag.
– Ja, alltså, han utövar väl sin religion på ett sätt som de andra i laget kanske inte gör, utvecklade Mellberg diplomatiskt.