Det håller på att dra ihop sig till det sista av det sista i la liga och när Real Sociedad, Valencia, Betis och Barcelona tjuvstartar omgång 38 i kväll är det för att ingen av dem är inblandad i någon streckstrid, annat än Leo Messi som nog ganska så gärna vill säkra skytteligan när övriga pokaler lyser med sin frånvaro i år.
Ludas har fem mål upp på Cristiano Ronaldo och mot alla andra kombattanter i världen skulle man ju vara ganska lugn även om man gick mållös av matchen mot Betis i kväll.

I Barças sjukstuga är annars Eric Abidal på väg att checka ut, medan Carles Puyol just checkat in.
”Abi” kommer att lämna sjukhuset under veckan som kommer och Puyi twittrade själv i dag från operationssalen om ett lyckat ingrepp i knäet.
Båda två är oavsett detta helt borta från sommarens EM-slutspel, Abidal möjligen borta från all professionell fotboll i resten av livet, och att hitta en ny lekkamrat till Gerard Piqué i La Rojas mittlås är nu vårens stora uppgift för Vicente Del Bosque. Det mesta tyder så klart på att Sergio Ramos tar steget in från högerkanten, precis som i Real Madrid, och att det blir ytterbacksplatserna som är up for grabs.

Jag vill ändå vara väldigt tydlig med att en frånvarande Carles Puyol är ett jättetapp för Spanien. Puyi må vara 34 år gammal och ha passerat zenit, men hans härföraregenskaper är svåra att ersätta. Säg den match som Spanien eller Barcelona legat under och Carles Puyol inte klivit fram och klappat igång sina lagkamrater. Den matchen finns inte. Så ni kan vara helt tysta.

Mer operationsnytt. Ni minns kanske hur Granadas Carlos Martíns tvåårige son Gustavo konstaterats i behov av en ryggmärgstransplantation för några månader sedan. Nu har en donator lokaliserats, lagom till att Granada spelar för sin överlevnad i Primeran mot Rayo Vallecano i morgon.

 Foto: Marca

I morgon kan vän bli fiende och tvärtom i en sedvanligt spännande nedflyttningssträckomgång i la liga, för att inte tala om kampen om europaplatserna där Atlético Madrid, glory to them, har ett knivigt läge att nå Champions League nästa år, eftersom man måste slå Villarreal på bortaplan samtidigt som Málaga tappar poäng.
Real Madrid ska mest springa hem applåder på Bernabéu i morgon och det vore synd att säga att läget var spänt på träningsanläggningen Valdebebas i dag.
José Mourinho, som inte direkt spritt egna presksonferenser kring sig i år, plockade ut hela hjärntrusten till presskonferens och ihop med hjälptränarna José Morais, Silvino Louro och Rui Faria hetsade han sin närmaste assisterande Aitor Karanka med en liten sång som föreslår att han också borde byta nationalitet.

Karanka har dragit ett hyfsat tungt lass mediemässigt på slutet, där han ersatt Mourinho nästan femtio gånger på presskonferenser då Real Madrids förstetränare varit i blåsväder, bedrivit silenzio stampa eller bara inte haft lust.

– Vi är här allihopa för att vi jobbar ihop och för att samtliga, plus några till som inte kunde komma, har lika stor del i framgången den här säsongen, förklarar José, och efter att ha varit vrång i nästan en hel säsong så avslutade han fotbollsåret som Mou – mysgubben. Det är ett av hans många ansikten som jag gillar.

Ska vi säga så så länge?

Det finns ju inget göttare än att ta poäng, gärna tre, som bottenlag, men när Real Zaragoza mycket imponerande fixade tre på hemmaplan mot Atlético Madrid så tog både Racing Santander och Sporting Gijón (mot Athletic Bilbao som på allvar tycks satsa på att få en europaplats nästa år genom att vinna Europa League, lite cocky så där) en pinne var och vi har en bottentrio på 25 poäng var, men med en rejäl bit upp till fast mark.

Men Philippe Coutinhos frispark var ändå kvällens fulsnyggaste och får mig att tänka på en av de få instruktioner som fastnade när min pappa (hej Mager!) ryckte in som tränare för Lerdala F12 någon gång i början av nittiotalet: Slå nu inga höjdbollar tjejer, kom ihåg att man lätt skjuter över mål, men att man aldrig kan skjuta under!

Trots Coutinhos smartness åkte ju Málaga hem från Barcelona med tre poäng och gänget från Andalusien är uppe nu på lika många som Valencia. Jag är lite småimpad av hur Manuel Pellegrini och hans homeboys har skött den här satsningen i år, där ledare och shejker inte fått panik för att poängen inte trillade in bums, utan hade tålamod att vänta ut en riktigt bra vårsäsong av den hyfsat stjärnspäckade och alltmer samspelta elvan.
I Valencia är man mindre imponerad av att ligga på samma poäng som Málaga och kastar, i vanlig ordning, bajs mot Unai Emery, som rimligtvis befunnit sig i klubben länge nog för att fatta att han aldrig kommer ha gjort nog innan han på riktigt är uppe och tävlar med Real Madrid och Barcelona om ligatitlarna.
– Jag håller huvudet fortsatt högt, för om jag inte gör det riskerar jag att få ett slag i nacken, förklarade Emery pragmatiskt efter 3-1-förlusten borta mot Getafe som i sin tur ligger på samma poäng som grannen Atlético Madrid och hör sen.

Snart är det dags för ligans två stora lejon att tänka på Europa, men vi har förstås hunnit bråka lite om vem som egentligen gjorde Barcelonas första mål i helgen.
Gud, Sandro Rosell och domaren Ayza Gámez hävdade att det var Leo Messis balja och Alexis Sánchez har spelat i klubben precis tillräckligt länge för att ha läst introduktioneshäftet ”Lathund om Leo Messi” och veta att det inte är rätt läge att dra en lans.
– Jag vet verkligen inte om jag nuddade den, så nej, det var Leos mål, sa chilenaren efter segern mot Mallis.

Men Madridtidningen AS har vinklat och vänt och vobblat med sina bilder och kommit fram till att nej, det var Sánchez mål trots allt.

 Hårboll.

What say you, my friends? 

Jag vet inte hur det är med er, men jag är lite Messi-mätt för stunden. Men historia är historia och här har ni för all del alla hans 234 mål i Barcelona.

Hans mål i går såg hur som helst till att Real Madrid för stunden faktiskt bara är fem poäng före Barça i tabellen, och nu sitter man där igen och tänker att ja, om marängerna förlorar poäng mot Villarreal i kväll så. Men nej, det kommer inte hända och nej, det hade inte spelat någon roll. Ligan är avgjord. Basta.

En som missar kvällens begivenheter på El Madrigal är Fabio Coentrão efter att ha puffat utanför Real Madrids rökruta och dessutom utan målsmans intyg.
Om det här är ett straff för Coentraos tjuvrökande blir jag faktiskt lite sne på Mourinho. Jag tycker det är ganska befriande med idrottsmän som har lite laster och om man inte får ta en cigg på sin födelsedag, vad är nästa steg då? Att man inte får dricka bubbel heller?
Herregud, jag trodde det här var Spanien.

AS gör det enda rätta i det här läget och lanserar en lista på tidigare fotbollssmokers och håll med om att vi har några pärlor här. Mesut Özil går från bambi till bad boy på en sekund, men nog är ändå Johan Cruijffs Marlon Brando-tolkning ännu mer classy.

Så. Du har antitobaksmaffian nåt att provoceras av i några minuter, medan vi andra går vidare med våra liv, för i kväll möts la ligas mesta atleter i en match som jag är väldigt spänd på.
Athletic Bilbao har spelat ruggig fotboll när de fått allt att stämma i år och har nog enligt mig la ligas högsta högstanivå efter the big two.
Å andra sidan har Cholo Simeone fått styrfart på kaotiska Atlético och lotsat dem genom Europa med fast hand på ett mycket imponerande sätt.
När de två titanerna ska mötas i kväll står dessutom en plats om att få spela i Europa alls nästa år på spel. Fernando Llorente saknas, och Atléti har lite manfall de också, men ändå, jag tror det blir rock ’n’ roll på Vicente Calderón i kväll. 

Allt har redan sagts om Leo Messi, och då försökte jag ändå en gång till i går kväll, så jag föreslår att kontemplerar lite över Sports karikatyrteckning i dag och hjälper mig att tolka den.
Sitter Leo Messi och trycker på ännu fler rekord än vi redan kände till?

 I första matchen bråkade de om min tröja. Här ser ni hur de lämnade mig i går. 

Av kvällens spanska europaäventyr följer jag massan och vänder blickarna mot England, dit 8 000 Athletic Bilbao-supportrar lär hitta fram i dag. 28 chartrade plan samt två långfärdsbussar, som avgick från Bilbao i tisdags kväll med 84 människor ombord, ska förvandla Old Trafford till ett baskiskt fäste. 

Matchen mellan Marcelo Bielsa och Alex Ferguson är årets häftigaste hjärnkrig i europafotbollen.
Jag tror väl som ni, att United tar hem det här, men de kommer göra det mot ett minutiöst förberett baskbrittiskt motstånd.
Slump är ett ord vi inte kommer att operera med i kväll.

 We mean business. Foto: Marca

Och så har Kaká vidarebefordrat en liten hälsning på Internationella kvinnodagen till alla chicks som läser bloggen. Stay strong.

 
I get by with a little help from my kvinns. 

Saker var nästan som vanligt på Camp Nou i kväll. Tabelltrean kom och sa hej, Barças nummer tio kräktes ur sig klassavslut och Unai Emery åkte hem med svansen mellan benen efter att ha konstaterat:
– Det här var olyckligt rakt igenom. Vi gjorde en dålig match och var mycket mycket underlägsna Barcelona i dag.

Pep Guardiola var nu inte så mycket lugnare för det och mot matchens slut fylldes mitt Twitterflöde med frågor om vad brottargreppet på Cesc Fàbregas egentligen handlade om.
Jag poppade frågan till Guardiola på presskonferensen efter match och fick en lång utläggning tillbaka – på katalanska.
– Jag sa till honom att han måste göra fler mål, började Pep som uppenbarligen missade att jag ställde frågan på kastiljanska, riksspanska, och flöt iväg medan jag stängde av viftade till presspersonen Sergi bredvid honom på podiet att be Pep börja om. Förgäves.
Ni vet hur det ligger till, i Barcelona är katalanskan officiellt förstaspråk, men både barn och gamla och hundar och katter pratar också spanska, vilket gör att utbölingar som undertecknad brukar ägna de första åren med att traggla spanska glosor och låta katalanskan sjunka in allteftersom, i och med att man alltid kan göra sig förstådd ändå.
Efter ett tag fattade Guardiola galoppen, tittade på mig och sa:
– Jaha, vadå, kan du inte katalanska än?
– Jo, alltså, men jag tycker att det kan vara lite klurigt ibland, pep jag tillbaka, så där självsäkert som man gör när man vet att typ tre tv-kanaler och kanske dubbelt så många direktsändande radiostationer just outat en som imbecill inför hela Spanien.
– Okej, jag sa att han måste göra fler mål, sammanfattade Guardiola pedagogiskt sin halvminutslånga utläggning.
– Just den biten hajade jag, svarade jag.
– Du får ta resten med Pepe, konstaterade Guardiola, med hänvisning inte till Real Madrids portugis (det hade förvisso varit lite lajbans) utan en av de äldre journalisträvarna på plats som har för vana att teckna ner varje ord Barças tränare häver ur sig.

För guds skull, Juanita. Foto: Getty Images Europe

Jag är lite stukad just nu, det ska villigt erkännas, men jag filar på hämnd.
Den kommer serverad när du minst anar det, Pep. Kall som februarivinden på Camp Nou.
Beware.

Marcelo Bielsas lejon hade inga som helst problem att skicka Mirandés all världens väg ur Copa del Rey och tillbaka till division tre-verkligheten på San Mamés i går kväll och i dag kan Fernando Llorente och hans vänner luta sig tillbaka och kasta ett öga på händelserna på Camp Nou om de vill veta vem de får möta i finalen senare i vår.
Om de nu bryr sig, Javi Martínez har ju ändå klart för sig hur den matchen kommer att gå. 

Vi ska inte förväxla Barcelonas situation inför kvällens match med en pressad situation. De har hemmaplan, ett oavgjort resultat, ett bortamål och statistiken med sig. Sedan Pep Guardiola tog över laget har Valencia aldrig slagit dem, men de har kryssat så att det stått härliga till och Unai Emerys killar har bjudit på spänning, hög fart och rolig fotboll nästan varenda gång. Och Pep vet vad som krävs i kväll; Barça måste kliva ut inför hemmapubliken och ikläda sig rollen som det högst stående väsen man hittar i medelhavskulturen (och alla andra kulturer på jorden, amen). De måste visa att de är MÄN.

Och plötsligt får Leo Messis nya skäggväxt en alldeles naturlig förklaring.

Dessutom har Ludas startat ett vinkrig med Andrés Iniesta och det är inte den enda fronten där Messi-klanen är offensiv just nu.
Storebror Rodrigo Messi, en gammal bloggfavorit när det begav sig, ska nämligen upp i rätten för att ha hotat en cyklist med en pistol i närheten av det messiska residenset i Castelldefels strax utanför Barcelona förra våren. Det faktum att vapnet var av plast hade kanske fått Rodrigo att komma undan lagens långa arm om han inte ackompanjerat viftandet med ett:
– Vad vill du? Att jag skjuter dig? Att jag dödar dig?!

Bakgrunden enligt tidningen La Vanguardias poliskällor ska vara att Messi den äldre brände förbi cyklisten i så hög hastighet att han höll på att tappa balansen och att ett ordkrig utbröt minuter senare när mannen på hojen konfronterade Ludas brorsa på en bensinmack.
Jag är personligen inte själv kallad som vittne till rättegången, men om åklagaren behöver empiri att stödja sig mot kan jag intyga att minst ett av Rodrigo Messis syskon, vi kan kalla honom Leo, en gång brände förbi cirkus en meter framför mig i sin bil vid ett övergångsställe som jag var i begrepp att korsa i en hastighet som låg nånstans mellan 100 och 110 kilometer i timmen över det tillåtna.

När man hämtat andan och tackat livet efter den typen av upplevelse smyger en väldigt obekväm frågeställning in i ens hjärnverksamhet: Hur skulle Aftonbladet ha presenterat nyheten att Leo Messi kört ihjäl mig?

”Juanita Frändén död i bilolycka – idrottssverige lamslaget av sorg
Förövaren känd sportidol.
Jan Helin: ’En stor förlust för svensk sportjournalistik’

Sidorna: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 och mitten. Och sporten.”

eller

”Leo Messi i skandal inför Champions League-semifinalen – Barcelonaspelaren körde i hjäl kvinna på övergångsställe.
Sportbladets Simon Bank: ’En stor förlust för fotbollssvärlden’

Sidorna: Varenda jävla rosa.”

Men jag lever och kickar och innan cupclashen på Camp Nou i kväll ska jag iaktta the making of men och förfesta på Miniestadi där världens två kanske mest framgångsrika ungdomsfotbollsverksamheter har bestämt träff.
Det är Barças u-lag som tar emot Ajax i kvartsfinalen i fotbollskidsens Champions League och där både Ajax a-lags- och ungdomslagstränare är på plats.
De heter Ronald och Franck De Boer och har båda två de senaste dagarna lallat runt och hälsat på gamla vänner på Barcelonas träningsanläggning. 

Men, men, men, men, manly men wohohooo. Foto: FC Barcelona

Men dagens riktigt glädjande fotbollsnyhet hittills hämtar vi från huvudstaden där ett företag (från Valencia visserligen) gjort verklighet av mångas dröm att få ta en dusch med Cristiano Ronaldo.

Man lämnar Spanien med blicken i några dagar och vad möter en när man kommer tillbaka?

* En plusgrad
* En förkylning
* En debatt om Leo Messis vara eller inte vara i Barcelonas startelva

Jag kan inte bestämma mig för vilket som känns mest onödigt, men det sista tog Pep Guardiola udden av direkt på presskonferensen efter match i går (väderleken och min hälsa har han ännu inte tagit tag i). 

– Leo kommer alltid att spela när han är tillgänglig,  i dag skapar han fyra målchanser åt oss som hade kunnat resultera i fyra mål, säger Pep, som inte heller höll inne med lovorden inför de 50 000 människor som tagit sig till Camp Nou i går kväll:
– Jag måste knäböja inför de modiga som tagit sig hit. Ni har all min tacksamhet.

Ludas själv är så klart inte opåverkad av oljudet runt omkring honom och gjorde vad många 25-åriga män före honom i historien gjort när de börjar grubbla.

Det är bara ett tredagarsskägg säger ni, det betyder ingenting.
Jo jo, just nu ja. Men när Barcelonas nummer tio dyker upp till match med en akustisk gitarr på ena axeln och pratar om att boka en enkelbiljett till Goa i sommar ”för att bara vara”, då vet ni var ni hörde det först. 

Ni vet hur det är annars när temperaturen börjar mucka med katalanerna; de fruktar för sitt liv och tar inga risker.

(Den i läsekretsen som först tar alla tre vinner ett omnämnande på bloggen och en prenumeration på Kamratposten)

Kylan var inte kvällens enda dåliga omen på Camp Nou.

 Tot el camp es un katt.

Det var långt ifrån Barças första påhälsning från djurriket eftersom Katalonien lyder under en alldeles speciell djurskyddslag som gör att man inte har rätt att flytta på vilda djur i det offentliga rummet, vilket i sin tur lett till att flera kattfamiljer huserar i och kring Camp Nou och att en och annan gynnare ibland får för sig att ta en tur på innerplan mitt under match.
Jag vet inte så mycket om djurpsykologi, men desto mer om katter, som brukar vara skapligt skygga varelser, så vi får anta att Sotis haft en tuff barndom eller bara alltid drömt om att få träffa Leo Messi.
”Det var Mourinho som släppte ut honom när han väntade på parkeringen” tyckte någon, men ville Mou kattsfajtas med Barça hade han väl lika väl kunnat lämna Karim Benzema.

Dagens korpfotbollsanekdot hämtar vi från den spanska nordkusten där Iñaki Tejada fick en skaplig start på sitt interimstyre i Sporting Gijón med oavgjort mot starka Osasuna, men kunde sluta le när det uppdagades att El Molinón för dagen visade upp sig helt utan varmvatten i omklädningsrummen. Gijón-spelarna kunde väl stå ut med att få rulla hem och duscha medan Osasunas trupp fick ta hela hemresan i matchställ och bara ett poäng mot la ligas jumbo. Svettigt.

Och så säger vi grattis till Cristiano Ronaldo som blir 27 just i dag (och hans lillebror Neymar som lämnar tonåren samma dag) men som tydligen hamnat i en livskris liknande Ludas. 
Jag fattar dig Crille, det är inte så jävla gött här just nu, men jag lovar att inte är varmare i England!
Du. Kompis.

Det är brassarnas dag i spansk fotboll, varken mer eller mindre.
Maxwell gör ett uppbrott med sin historia och hakar inte på Zlatan till Milan ett år i efterhand, utan styr skutan mot hårdsatsande PSG. Maxwells speltid i Barcelona har gått från lite till nada och om inget dyker upp på sluttampen har han dessutom lyckats lämna klubben under Mino Raiolas överinseende utan skandaler eller hard feelings vilket måste tolkas som ett inofficiellt rekord. Grattis.

Brasse nummer två i hetluften heter Neymar och var i Barcelona i går. För att spela in en reklamfilm för ett skoföretag förvisso, men det hindrar ju inte lokalpressen att spekulera i om det INTE ÄR ETT TECKEN ÄNDÅ.  

 Ring mig då så styr vi upp någe.

Om reklamsnutten för Nike blir ens hälften så bra som Neymars framträdande med radiopopidolen och hela Brasiliens (andra) it-kille Michel Télo häromsistens ska de vara nöjda. Okej, han har kanske lite bättre högerfot än gehör, men visst känner man direkt att den här killen skulle få kul med Dani Alves i Barças omklädningsrum?

Brasse nummer tre för dagen är son till den före detta playboyspelarennumerapolitikern Romario och vad tror ni att han heter egentligen? Va, jag hörde er inte?
Just det. Han heter Romarinho och spelar just nu en ungdomsturnering för sitt Vasco da Gama i Brasilien och gör, precis som farsgubben, ofta mål.
Men en brasse är ju inte en helt färdig brasse innan den där nödvändiga larger than life-attityden fått fäste och se där är Romarinho inte långt ifrån en fullfjädrad fotbollsspelare.
På frågan om Leo Messi är alla tiders bästa spelare svarar Romarinho, med all den auktoritet en 17-åring med en aningen jävig livssituation kan:
– Nej, ännu är han inte uppe på pappas nivå.

Pappa är å andra sidan inte riktigt uppe på Romarinhos nivå rent fysiskt.

 Vadå då, mamma är ju lång.

Men dagens i särklass mest lovande nyhet hittar vi ändå på Twitter.

Om Guti blir klar för la liga ska jag streaka tvärs över Camp Nou (Obs. kortsidan alltså, jag är ju inte galen) när Barcelona möter Real Madrid i cupen nästa vecka.

Men kvällens riktiga drabbning står i Sevilla, där Valencia ska hålla undan med 1–0 i bagaget och slå ut andaluserna ur Copa del Rey. På gästande lags bänk sitter en alltid lika hårt pressad Unai Emery, som tackade ja till jobbet i Valencia för fem år sedan cirkus, efter att Sevillas nuvarande tränare Marcelino tackat nej.
Marcelino sitter, om vi ska prata talangsåpalingo, löst inför kvällens drabbning och ett av veckans trending topics på Twitter är det föga smickrande #Marcelinoveteya, typ #Marcelinolämna.

Jag tänkte lägga locket på i några dagar och åka på lite okynnessemester i Istanbul. När jag bokade resan var ju Guti kvar i landet, nu får jag helt enkelt göra det bästa av situationen ändå.
Vadfårjagintemissadå?

Det bästa med att springa på kolleger på stan efter ett par veckor i Suecia är en uppdatering på la liga-skvallret.
Få se nu hur jag ska dela med mig av den här lilla bomben och ändå ha ryggen fri om det blir åtal för förtal.

Så här kanske:

– Men hej, hur är läget, gott nytt år!
– Juanita! Detsamma, kom du tillbaka nyss?
– I förrgår. Du, det där med Messi i går, vad konstigt, influensan.
– Ja, det var inte influensa enligt vad jag har hört. Leo var bakis.
– Bakis?
– Ja, du vet, jetlag efter resan från Argentina och så middag ute och en massa vin. Han var bakis när han kom till träningen och Guardiola skickade hem honom och sa att han skulle ringa om han blev bättre. Han behövde bara sova lite.

Jag säger inte att det här nödvändigtvis är sant. Jag säger bara att min kollega vet allt som händer i FC Barcelona.
Och herregud, vem unnar inte lill-Leo en bläcka då och då?

För övriga är det fest i dag i Spanien, där vi firar la Noche de Reyes, alltså att de tre vise männen till slut hittade fram till Betlehem och nyfödingen i krubban. I Sevilla, som alldeles strax ska kliva ut på Mestalla och spela åttondelsfinal i Copa de Reyes, är det alldeles speciellt mycket Noche de Reyes. Det är närmare bestämt José Antonio Reyes som  kommit hem till moderskeppet efter några veckors sega förhandlingar med Atlético Madrid.

Om någon tvivlade på att Reyes var Sevillasupporter går det fint att ta en titt här (nu pratar jag om fotbollsspelaren, vilket lag de tre vise männen supportrar är jag osäker på, men känns de inte lite mer Bundesliga?).
Pryder man sin hemmapool med ett klubbmärke är man ganska hardcore, inte sant?

Foto: Marca

En som saknar både klubb och annat jobb är vår vän liraren och expertkommentatorn Guti, som i dag twittrar iväg vad som närmast måste beskrivas som en arbetsansökan. Med en hyfsat sarkastisk underton.

Hej twittrare, de tre vise männen har sett till att jag är klubbklös och att mitt kontrakt med Cadena SER går ut, jag måste ha uppfört mig dåligt, hahahah.

Jag har så klart sonderat terrängen med hjärnan bakom SVT:s EM-satsning för att se om det kan finnas jobb till Guti där. Återkommer i ämnet.

Har ni hört den om Leo Messi?
Först hade han influensa klockan 13 på dagen och blev hemskickad från träningen och sedan var han inte sjuk mer utan spelade fotboll klockan 23 på kvällen (och eftersom det snart är Trettondagsafton får ni lite etnotrollflöjter i bakgrunden, sån är jag). Och sen blev Osasuna arga för att de tyckte att han lurades.

Jag kan förstå poängen i att mörka lite ibland med skador, och jag tänker inte alls sitta här och moralisera, men det finns ju ändå bättre lägen att fulspela med startelvan än hemmamatcher mot Osasuna, Josep Guardiola.

I går tog Camp Nou emot publiken som en rökfri arena för första gången och det var inte det enda nya inslaget för 2012 i Barcelonas hemmaborg. 
Carles Puyol brukar ju inte tveka att flasha bringan efter match om det så är på en minusgradig bortaplan i Tatarstan, men de undre regionerna är han generellt lite mer hemlig med.

Så jag ger er:

 Bara ben på Barças kapten. Foto: MD

Och så får vi av allt att döma ett dubbel-Clásico snart igen då, eftersom Barcelona och Real Madrid lär få mötas i kvartsfinalen av Copa del Rey.
Om man inte räknar matcherna mellan Lerdala och Timmersdalas a-lag när jag var mycket yngre än jag är nu så är nog Barcelona – Real Madrid det möte jag sett flest gånger live i livet. Mustigt, va?

Men spanska cupen flyger vidare i väntan på att ligan ska kicka i gång i helgen och i kväll är det Valencia som ska ta revansch på Sevillas seger i ligan lagen emellan tidigt i höstas, där Valencia anklagade Emir Spahic och Fernando Navarro för att medvetet provocera fram en utvisning på Artiz Aduriz.
Nämnde Spahic har använts flitigt på förstasidor när Valencia-pressen laddat inför match och tidningen Superdeporte konstaterar att Emir Spahic ”som av en händelse” lämnade spelarbussen i tryggt förvar mellan míster Marcelino och José Maria del Nido.
Om man nu känner sig så trygg mellan en tränare som konstant hotas av sparken och en klubbpresident som just dömt till 6,5 års fängelse för korruption.
Allt är ju som bekant relativt.

Matchen blir hur som helst kvällens höjdpunkt.

Och så har veckans man Iker Casillas fått en gata uppkallad efter sig i Móstoles.