Jag trodde nog att Juventus skulle reda ut det här och ta sig till final i Coppa Italia, men det saknades minst ett kryddmått vilja hos de svartvita i dag.
Jag pratade med Gianluigi Buffon efter matchen, som var sitt trevliga och ödmjuka jag och stannade kvar i mixade zonen tills sista journalist ställt sista fråga.
– Inga titlar i år heller. Men det är vår plikt att jobba vidare nu, gentemot tränaren, klubben, fansen och oss själva, sa Gigi.
På frågan vems felet var svarade målvakten:
– Det fina med fotboll är att man aldrig kan säga vems fel det är. Jag tycker det är det sympatiska med lagsporter.

Olof Mellberg syntes inte till efter match. Juve väljer själva ut en eller två spelare som får prata med pressen efteråt och man ska hyfsad tur för att pricka rätt man i startelvan rätt dag.

Ett mindre drama utspelades efter slutsignal, då en folkmobb med frustrerade hemmasupportrar försökte tränga sig in media- och spelargången.
Jag stod en liten bit ifrån med några italienska murvlar och när den arga massan fick syn på oss började de ropa ’goirnalisti terroristi’ och vifta vilt med armarna.
Det är så klart inte rätt läge att börja skratta, men trots att jag fått många innovativa tillmälen under min ganska korta yrkesverksamma karriär är ’journalist-terrorist’ helt klart en first timer.
Jag tycket att det var lite komiskt faktiskt.

Det här är inte bloggen som undanhåller läsarna detaljer, hur små de än må vara, så när vi ändå öppnat den asken: Buffon mötte media med halvöppen skjorta och därunder ett tungt pärlhalsband med ett silverkors. På handleden ett träarmband med jungfru Maria-ikoner, av typen man köper i Sankt Peterskyrkans giftshop.

Jag kan inte se att det blir något annat än Lazio – Sampdoria i cupfinalen nu. Och visst är det kul för Rom att ha ett lag med i finrummet även i år.

En bedragen man har två val: dumpa sin fru eller låtsas som ingenting och hoppas att få henne tillbaka.

Citatet kommer, som ni säkert redan räknat ut, från Italiens största tidning Gazzetta dello sport och det handlar om Claudio Ranieri och den gamla damen Juventus. Hon har ju setts äta middag med Marcello Lippi häromsistens (genom klubbdirektör Blanc) utan att berätta för Claudio vad det är som pågår.

Ranieri själv har valt att hålla huvudet högt och väljer alternativ nummer två ovan.
– Jag kan inte styra över om Lippi tar över efter mig när mitt kontrakt går ut 2010 och jag vet inte heller något om det. Klubben har inte sagt något till mig och som tränare är man, precis som maken, den sista som får veta, säger Juvetränaren.

I kväll har han lite annat att tänka på, Juventus ska ju vända 1–2-underläge hemma mot Lazio i semifinalen i cupen och Olof Mellberg är med största säkerhet tillbaka i startelvan. Själv har jag just anlänt till Turin och ska strax ge mig iväg till Stadio Olimpico.

– Jag vill inte moralisera, men Balotelli sparkade mig två gånger trots att bollen låg stilla, säger Nicola Legrottaglie efter 1–1-matchen mot Inter i går.

Juventus-backen påpekar det i all välmening. Moralisera vill han inte. Det är liksom inte hans grej att döma andra människors beteenden.

Ni kan historien; Olof Mellbergs backkamrat blev frälst för några år sedan och har nu levt i celibat i tre år i väntan på att hitta kvinnan i sitt liv.

Det är helt okej, så klart. Men jag måste ändå vända mig mot en sak. I enlighet med Bibelns ord undviker Nicola att falla för den frestelse som kvinnor utgör.
Men själv verkar han inte ha en tanke på att minska den dragningskraft han utsätter det motsatta könet för.
Jag menar, ett nej är alltid ett nej och allt det där, men hur många kvinnor av kött och blod hade kunnat hålla sig i schack när den här killen dimper ner vid bordet bredvid?
                                                                                      
Och om det nu är anden som räknas behöver man väl inte falla för grupptrycket och göra reklam för skönhetsprodukter?
Oavsett hur mycket ’man är värd det’.

Tur i oturen för Olof Mellberg att han inte spelade i förlusten mot Genoa. Sedan Zebina och Legrottaglie är tillbaka från skador är det hård kamp om platserna i Juventus backlinje och det finns ju bättre tillfällen att stärka sina aktier än i förslustfajter med tre baklängesmål.
Jag har en känsla av att Mellberg fått mer speltid än han själv trodde på inledningsvis och att han gärna bli kvar i klubben så länge som kontraktet löper.
Om inte annat visar hans offensiv på det italienska språket att han är seriös i sin satsning.

Den här intervjun gjordes i mitten på december efter 4–2-segern mot Milan i Turin. Jag har själv just intervjuat Mellberg när tv-reportern bredvid mig frågar om det går bra att ställa några frågor på italienska.
– Vi kan prova, säger Mellberg.
Därefter visar han att han inte bara tagit reda på vad spagetti heter på italienska.
Olof Mellberg bjussar alltså efter fyra månader i landet på en italienska som skulle göra Francesco Totti avundsjuk (vad det nu egentligen säger kan vi diskutera vid ett senare tillfälle).

Gårdagens tvåmålsskytt Iaquinta är förstås huvudfigur i eftersvallningarna av Roma-Juventus, men det är värt att påpeka att Olof Mellberg får en sjua i betyg i Corriere dello sport och därmed näst högst av alla på plan.
’Uppmärksam och gjorde få misstag, var den som stängde matchen med sin distinkta nick som var otagbar för Doni. Målet släckte Romas hopp’ skriver Corren.

På tal om påven:
Jag kunde inte låta bli att fråga Olof Mellberg efter matchen vad han tyckte om lagkamraten Nicola Legrottaglies gaybashing häromdagen.
Den djupt katolske Juventusbacken uppmanade ju homosexuella att lusläsa Bibeln för att komma tillrätta med sin läggning.
– Jag har faktiskt inte följt med i det där, men han är ju väldigt religiös, sa Mellberg.
– Vad tycker du om det han sa? undrade jag.
– Ja, alltså, han utövar väl sin religion på ett sätt som de andra i laget kanske inte gör, utvecklade Mellberg diplomatiskt.

Det drar ihop sig till en CL-omgång av stora mått eller, för all del, ’England – Italien: andra akten’ som det kallas här nere.
Italiensk media har störst tilltro till Juve av Serie A-lagen och vår vän Claudio Ranieri är inte sen att piska upp stämningen mot sitt gamla gäng.
– Chelsea har blivit en krigsmaskin som bygger sina framgångar på att spendera massor med pengar, lyder Juvetränarens illa maskerade beundran.

Nicola Legrottaglie har annat att stå i just nu…

http://www.youtube.com/watch?v=UFf46_ahEG4

…så Olof Mellberg får den avundsvärda uppgiften att bilda mittlås med Giorgio Chiellini mot Chelsea.
Det kan tyckas att Mellberg glidit in lite på ett bananskal i Juves startelva, men var det nu så från början har hans insatser på slutet suddat bort den skepsis som fanns i Italien.
Även om alla inte är helt på det klara med hans ursprung.
– Varför väntar du på en tysk spelare om du är svensk journalist? frågade Mediasets kameraman mig i den mixade zonen efter Lazio – Juventus förra veckan.

Att Olof Mellberg växt i Ranieris ögon behöver vi inte betvivla. Efter Juventus – Milan i december frågade jag honom om svenskens insats.
– Mycket bra i dag, men han har också visat att han är en kille med kontroll över situationen som direkt tagit en självklar plats i omklädningsrummet, svarade Juve-tränaren då och jag tror inte han har så många poäng att hämta på att smöra för svensk press.

Återstår att se om det är Mellberg som Rai due ringer nästa gång de behöver någon som kan förkunna Bibeln.

Sen var det så klart en trygghet för Olof Mellberg att Albin Ekdal fanns i klubben när han kom dit i somras.

Eller inte.

Man glömmer lätt några saker när man varit borta från den italienska fotbollen ett tag.

1. Den här mossiga idén att journalister ska vara opartiska eller i alla fall dölja sina sympatier har inte fått fäste i Italien. Under gårdagens match på Stadio Olimpico formligen imploderade pressläktaren när Lazio satte sina två. Uppskattningsvis en av fem journalister värmde sig också med en Lazio-halsduk i kvällskylan.

2. Det här med rökförbud på pressplats är ingen stor sak. Men framför allt röker de italienska murvlarna – tadaa – cigarr. Jodå, i parti och minut. Och det måste man ju gilla.

3. Pyroförbudet är ungefär på samma nivå som på de allsvenska arenorna. Det finns där som något slags alibi, men så länge bengalerna stannar på läktaren orkar ingen hetsa upp sig. I går brann det dessutom bara två gånger i Lazio-klacken. Någon form av minimirekord, skulle jag tro.

Till sist kan man konstatera att den mixade zonen är en korsbefruktning av principerna ’livet är ett lotteri’ och ’starkast vinner’. Jag var ganska ensam om att vänta på Olof Mellberg i går kväll, men blev kvar sist av alla. Mellberg hade skickats på dopningstest och så var det med den intervjun.
Lazios Tommaso Rocchi, som i går var både målskytt, lagkapten, startman och matchvinnare, gled förbi journalistfållan med en sedvanlig nonchalant min, utan en ansats att stanna och prata.
Han hade väl gjort sin dag på jobbet, får man anta.