Baris succétränare Antonio Conte, 40, vill verkligen ta över Juventus nästa säsong. Men han har en sak som talar emot honom: han är, för att parafrasera Silvio Berlusconi, inte bara snygg och solbränd, han är också lite för ung.
– Jag är redo att ta över Juve, jag känner mig mogen uppgiften och det är dags att jag blir tagen på allvar, vädjar Conte till Corren.

Titlar och tunga tjänster är något man belönas med efter ålder i Italien. Här flyttar man hemifrån efter trettio, får fart på karriären runt fyrtiofem, blir omvald som premiärminister vid sjuttio och påve när man närmar sig åttio.

Enligt samma logik får Antonio Cassano, 26, vänta på sin chans i landslaget.
– Han får vänta och se. Alla som är mellan 18 och 40 år gamla har chans att ta en plats, säger Lippi, som nuförtiden blir irriterad bara Cassanos namn nämns.

Zlatan då? Ja, redan förra veckan när han fick ledigt för Massimo Moratti sa Ibra att han skulle åka hem och hälsa på familjen i Malmö.
Besöket på Ica Maxi timmarna innan avspark är inte så udda. Att Zlatan, när han för en gångs skull kan, vill bunkra upp med chips och läsk och kolla på Serie A på tv visar ju att han är som 27-åriga grabbar är mest.

Usch. Mycket av efterspelet till helgens omgång av Serie A rör Juventus-supportrarnas rasistramsor mot Mario Balotelli i lördags.
– Jag är mer italiensk än hela klacken, säger Balotelli.

Jag vet inte vad som är mest tragiskt; att han utsätts för angrepp som inte hör hemma på den här sidan medeltiden, eller att han känner sig tvungen att legitimera sin nationalitet.

Massimo Moratti var inte på plats i Turin i lördags, men säger att han skulle ha avbrutit matchen och kallat in sina spelare i omklädningsrummet om han varit där.
Lätt att säga i efterhand, jag vill se en match som avbryts på grund av ett rasistrally innan jag tror på det.
Professionella fotbollsspelare må vara ett gäng överbetalda primadonnor, men Olympiastadion i Turin är Mario Balotellis arbetsplats och ingen ska behöva utföra sitt jobb i en arbetsmiljö där rasistiska glåpord haglar.
Hitta en enda europeisk lagstiftning som inte stödjer det.

Det italienska fotbollsförbundet håller en presskonferens här i Rom i eftermiddag om händelsen och påföljderna för Juventus. Yours truly är så klart där.

Medan hela Italien väntar på Trapattopoli (eh, Giovanni Trapattoni tränar ju Irland som ställs mot Italien i kväll) sticker Blogocalcio in med det senaste på Ibrafronten.

I dag bekänner Zlatan för Corriere dello sport att det inte går en dag utan att han tänker på Champions League.
Faktum är att förlusten mot Manchester United enligt Zlatan är ’den mest smärtsamma i mitt liv och jag skulle byta ut årets scudetto mot att vinna i Europa’.

Talar Ibra ur hjärtat, eller vill han skicka ett subtilt (eller ja) meddelande till Moratti? I Italien påstås Zlatan själv ha uppsökt sin boss efter uttåget ur CL för att ställa ett mindre ultimatum: ’Förstärk truppen eller spela utan Zlatan nästa år’.

Jag har sagt det förut och gör det igen: Lämnar Zlatan Inter i sommar är det en smäll inte bara mot Milanoklubben. Man skulle kunna sträcka sig till att kalla det en smäll mot hela den italienska själen, men jag överlämnar med varm hand den typen av metaforer till Marcus Birro och konstaterar att det skulle vara ett slag mot hela Serie A:s självförtroende. Faktiskt.

Zlatan säger vidare att CL-bucklan skulle väga tyngre än Guldbollen.
– Jag behöver ingen guldboll för att veta att jag är bäst i världen. Det är inte alltid de bästa som vinner den, säger Zlatan till Corren.