Tur i oturen för Olof Mellberg att han inte spelade i förlusten mot Genoa. Sedan Zebina och Legrottaglie är tillbaka från skador är det hård kamp om platserna i Juventus backlinje och det finns ju bättre tillfällen att stärka sina aktier än i förslustfajter med tre baklängesmål.
Jag har en känsla av att Mellberg fått mer speltid än han själv trodde på inledningsvis och att han gärna bli kvar i klubben så länge som kontraktet löper.
Om inte annat visar hans offensiv på det italienska språket att han är seriös i sin satsning.

Den här intervjun gjordes i mitten på december efter 4–2-segern mot Milan i Turin. Jag har själv just intervjuat Mellberg när tv-reportern bredvid mig frågar om det går bra att ställa några frågor på italienska.
– Vi kan prova, säger Mellberg.
Därefter visar han att han inte bara tagit reda på vad spagetti heter på italienska.
Olof Mellberg bjussar alltså efter fyra månader i landet på en italienska som skulle göra Francesco Totti avundsjuk (vad det nu egentligen säger kan vi diskutera vid ett senare tillfälle).

Det drar ihop sig till en CL-omgång av stora mått eller, för all del, ’England – Italien: andra akten’ som det kallas här nere.
Italiensk media har störst tilltro till Juve av Serie A-lagen och vår vän Claudio Ranieri är inte sen att piska upp stämningen mot sitt gamla gäng.
– Chelsea har blivit en krigsmaskin som bygger sina framgångar på att spendera massor med pengar, lyder Juvetränarens illa maskerade beundran.

Nicola Legrottaglie har annat att stå i just nu…

http://www.youtube.com/watch?v=UFf46_ahEG4

…så Olof Mellberg får den avundsvärda uppgiften att bilda mittlås med Giorgio Chiellini mot Chelsea.
Det kan tyckas att Mellberg glidit in lite på ett bananskal i Juves startelva, men var det nu så från början har hans insatser på slutet suddat bort den skepsis som fanns i Italien.
Även om alla inte är helt på det klara med hans ursprung.
– Varför väntar du på en tysk spelare om du är svensk journalist? frågade Mediasets kameraman mig i den mixade zonen efter Lazio – Juventus förra veckan.

Att Olof Mellberg växt i Ranieris ögon behöver vi inte betvivla. Efter Juventus – Milan i december frågade jag honom om svenskens insats.
– Mycket bra i dag, men han har också visat att han är en kille med kontroll över situationen som direkt tagit en självklar plats i omklädningsrummet, svarade Juve-tränaren då och jag tror inte han har så många poäng att hämta på att smöra för svensk press.

Återstår att se om det är Mellberg som Rai due ringer nästa gång de behöver någon som kan förkunna Bibeln.

Sen var det så klart en trygghet för Olof Mellberg att Albin Ekdal fanns i klubben när han kom dit i somras.

Eller inte.

Man glömmer lätt några saker när man varit borta från den italienska fotbollen ett tag.

1. Den här mossiga idén att journalister ska vara opartiska eller i alla fall dölja sina sympatier har inte fått fäste i Italien. Under gårdagens match på Stadio Olimpico formligen imploderade pressläktaren när Lazio satte sina två. Uppskattningsvis en av fem journalister värmde sig också med en Lazio-halsduk i kvällskylan.

2. Det här med rökförbud på pressplats är ingen stor sak. Men framför allt röker de italienska murvlarna – tadaa – cigarr. Jodå, i parti och minut. Och det måste man ju gilla.

3. Pyroförbudet är ungefär på samma nivå som på de allsvenska arenorna. Det finns där som något slags alibi, men så länge bengalerna stannar på läktaren orkar ingen hetsa upp sig. I går brann det dessutom bara två gånger i Lazio-klacken. Någon form av minimirekord, skulle jag tro.

Till sist kan man konstatera att den mixade zonen är en korsbefruktning av principerna ’livet är ett lotteri’ och ’starkast vinner’. Jag var ganska ensam om att vänta på Olof Mellberg i går kväll, men blev kvar sist av alla. Mellberg hade skickats på dopningstest och så var det med den intervjun.
Lazios Tommaso Rocchi, som i går var både målskytt, lagkapten, startman och matchvinnare, gled förbi journalistfållan med en sedvanlig nonchalant min, utan en ansats att stanna och prata.
Han hade väl gjort sin dag på jobbet, får man anta.