Den uppmärksamme läsare såg att jag gjorde ett litet smitningsförsök i senaste inlägget. Det gick så där, dagen därpå var jag beordrad tillbaka i Europa League-tjänst (Aupa!) och i dag har tydligen Barcelonas tränare något viktigt att delge oss.

I går fick jag ett läsarmejl från en person som satt ”med tårar i ögonen” över uppgifterna om att Pep Guaridola är på väg att lämna FC Barcelona.
Klockan halv två ska Barças míster och Sandro Rosell hålla presskonferens på Camp Nou och det mesta tyder på att tårarna kommer att flöda i Katalonien i dag också.
I går kväll visste ingen mer än dessa två (correction update: Tito Vilanova kan ha känt till det) exakt hur det ligger till med den saken. I dag tycks Marca ha pratat med någon i spelartruppen efter morgonens samling och att Pep säger tack och hej är just nu det mest spelade tipset på landets bettingsajter.
– Jag drar killar, ska Pep ha sagt till truppen när de samlades i morse 

Jag kommer att vänta till strax efter halv två innan jag börjar spekulera i en eventuell ersättare till Guardiola. Däremot skulle jag vilja påstå att Barcelonas tredje riktigt tunga tapp på mindre än en vecka skulle bli betydligt värre att bära för los Culés än både förlusten i el Clásico och uttåget i Champions League.

Josep Guardiola har blivit så synonym med Barças framgångar att folk bara har suddiga minnen av hur det var innan han satte sid på tränarbänken, kickade i gång jobbet med att vinna varenda pokal som stod på spel redan den första säsongen, och fortsatte jobbet med att förvandal FC Barcelona från ett europeiskt topplag till världens enskilt bästa.

Peps professionella storhet har legat i det taktiska kunnandet och förmågan att kunna motivera sina spelare till stordåd match efter match efter match.
Det är just de två sakerna som svajat i år, när Barcelonas offensiva spelmodell drabbats av inflation i sidledspassningar och där styrkan att värka fram ett avgörande 2–1-mål på en kylslagen fotbollsplan i Pamplona en lördagkväll i februari inte funnits där.
Guardiolas omvittnade förmåga att få en grupp med potentiellt bortskämda mångmiljonärer att dra åt samma håll och lyssna på sin míster i alla lägen har också fått sig en mindre törn i år och det berättas i de egna partiorganen Mundo Deportivo och Sport att det under våren funnits småkonflikter mellan Pep och ”vissa viktiga spelare” (så dags att meddela det nu, kollegor).

Det spelar ingen roll. Pep Guardiola kommer, om han nu lämnar sin post efter säsongen, bli ihågkommen som den moderna fotbollens mest framgångsrike tränare. Ingen har på så kort tid tagit ett lag till lika många segrar som Barça-tränaren och samtidigt fått folk över hela världen att hänföras över sättet man gjort det på.

Men viktigast av allt för Guardiolas enorma popularitet i nordöstra Spanien är att han är en mönsterkatalan, en kille som föddes in i klubbens akademi La Masía, och en gentleman som kan varenda regel, skriven och oskriven, som råder inom FC Barcelona.

Jobb 24 timmar om dygnet med småbarn på hemmaplan, ständig mediebevakning och hårda sjukdomsfall med Eric Abidal och hjälptränaren Tito Vilanova uppges som orsakerna till varför Pep vill hoppa av.
Att han snälla snälla snälla ska skriva nytt kontrakt har varit en angelägenhet långt utanför fotbollsvärlden den här våren.
Pep Guardiola har gått från att vara FC Barcelonas tränare till att vara FC Barcelona.

Blir det ett Pep-nej i dag står fotbollsvärldens mest attraktiva jobb ledigt.
Jag skulle inte rekommendera min värsta fiende att söka det.

Hoppsan hejsan. Om vi ska tro Radio Marca, och det tycker jag att vi gör, så har inte Pep Guardiola bara drabbats av sina vanliga stormatchticks och kastat in en oväntad startman i elvan (välkommen Cristiano Tello, 13 år gammal, från Sabadell, Barcelona-förstaden som kan vara norra Spaniens fulaste)… 

 Foto: MD

…utan han nobbar också två brothers in arms.
Gerard Piqué var ju nu bänkad redan mot Chelsea i veckan, i kväll får han nöta bänk igen.
Om det är till någon som helst tröst så får han göra det ihop med bästisen Cesc, som får se sin startplats gå till Thiago eller möljigen nämnde Tello, beroende på var ni helst placerar honom i startelvan.
Både Gerard och Cesc har haft dokumenterade respektive obekräftade (men välskvallrade) småsprickor med Pep under säsongen vilket får mig att undra:
”Vad hittade de två på när övriga sov i London efter matchen i onsdags?”

José Mourinho har lämnat sin lilla utanförfyrklöver med Sahin, Lass, Altintop och Carvalho kvar i huvudstaden, men tagit med sig hårt kritiserade Fabio Coentrão till Katalonien. Jag håller honom ändå utanför min tippade startelva i kväll, men om portugisen spelar från start ska vi inte bli förvånade.
Alla såg att Coentrão inte gjorde någon vidare match mot Bayern München.
Alla såg hur José Mourinho och därefter Aitor Karanka gjorde två snabba utryckningar för att försvara honom.

Det kan se konstigt ut, men det klarnar en aning om man drar in Jorge Mendes i uträkningen. 
Mendes är den iberiska halvöns mäktigaste fotbollsagent, med madridspelare och portugiser som sin specialitet, och när startelvorna i ett derby mellan Atlético och Real Madrid förra säsongen (eller kanske förrförra) presenterades visade det sig att Jorge Mendes representerade tio av lirarna.
I hans stall hittar vi José Mourinho himself, Cristiano Ronaldo, Ricardo Carvalho och Falcao, för att nämna några.
Vi hittar sedan förra året också Fabio Coentrão.
Det här är inga ovanligheter i internationell fotboll, och i Spanien spekuleras det ganska fritt i att José Mourinho bytt ut nästan fläckfrie Marcelo när det kommit till stormatcher i år, för att sätta lite ljus på sin landsman som han också delar agent med.

 Hörde du den om Coentrão?

Och om ni tror att det bara är i den spanska huvudstaden som uttagningen av startelvorna har inslag av politik så kan jag berätta att Andrés Iniestas agent heter Pere Guardiola och är brorsa till – ja just det.
Nu är det ju inget problem eftersom Andresito kommer att ha en naturlig startplats i alla elvor i världen tills han slutar med fotbollen, men ni förstår det potentiella dilemmat.

José Mourinho sägs ha skrivit om sitt kontrakt med Real Madrid (och i solidaritetens namn förbättrat villkoren för sina hjälptränare) och det återstår väl till efter kvällens drabbning att se hur den vita publiken ställer sig till det.
I dagens tidning spekulerar jag i hur José Mourinho av allt att döma väljer den säkra, titelgaranterande vägen i dag, allt annat vore väldigt icke Mou-igt, men jag tar inte gift på detta.

Det är säsongens sjätte Clásico vänner, det är nytt rekord, och ändå sitter jag här och är tokladdad. Vi kan få ett ligaavgörande i kväll, vi kommer att få en lång nervpers och vi får det av planetens två just nu kanske bästa lag.

Så här startar Barça:

Valdés
Alves, Mascherano, Puyol, Adriano
Busquets, Xavi, Thiago
Iniesta, Messi, Tello

Real Madrids elva är ännu höljd i dunkel.

I dag har jag hållit matchuppladdning på en mycket rutinerade nivå och inte hamnat i den här svackan timmarna före match som man ibland gör om man startar att varva upp för tidigt.
Heja Juanita och heja Barcelona – Real Madrid!

Vi ses på den dära andra sidan. 

Tänk att vi får somna med en poängs skillnad i la liga, även om tabellen är både lite halt och en aning lytt.
Vi var några som inte trodde det för några veckor sedan, och jag funderade på att tjura ett tag över min dåliga fingerspitzgefühl. Men jag väljer glädjen, för i morgon får jag åka på ett Madridderby som är så hett att det bränns. Aj.

José Mournihos mannar har ju det här fortfarande helt i egna händer, de möter dessutom ett Atlético Madrid som de inte förlorat mot i ett derby sedan Raúl González blev byxmyndig ungefär.
Tretton år nånting har gått sedan Madrassmakarna slog Real Madrid, de åkte ur ligan samma år, för så beter sig Atlético Madrid ofta, och vad talar då för att de ska ha en sportslig i morgon?
Inte alls särskilt mycket, men ändå några saker. Jag drar dem i morgon när vi ställt om fokus.

För just nu sitter vi ju kvar på ett regnruskigt Camp Nou där Carles Puyol inte ens behövde blöta håret på förhand för att hitta looken och där hans Barça håvat in en 4–0-seger mot ett tappert Getafe. En vanlig kväll på jobbet, men en trepoängare som sätter snuskigt mycket press på Real Madrid i morgon. 

– Spelarna måste le mindre och springa mer, sa Pep Guardiola inför den här matchen, där han av outgrundliga skäl surat ut rejält.
Kanske är han, som jag, lite bitter över att ha dömt ut Barcelona på ett så tidigt plan. Jag kan ändå känna att Guardiola har större skäl att inte ta just den prestigeförlusten så hårt.

Jag vill att vi säger grattis till Pedrito Rodríguez som var anfallaren i världens bästa elva som försvann. I kväll var han tillbaka på riktigt, när han drog in vad som måste vara en av de absolut svåraste nickvarianter som finns.

Den 22:a minuten fylldes av applåder på Campen i kväll, och enligt vad som sipprat ut från olika ”klubbkällor” så genomgår Eric Abidal sin levertransplantation just i detta nu. 

Don’t worry, BE PANIC!! Foto: Mundo Deportivo

Och eftersom både Getafe och Espanyol kammade noll poäng i kväll är kampen om den sista och sjunde spela-i-utlandet-platsen fortfarande vidöppen. Atlético Madrid har sin chans att rycka i morgon.

Oj så skoj vi ska ha det i huvudstaden, hörrni! 

Saker var nästan som vanligt på Camp Nou i kväll. Tabelltrean kom och sa hej, Barças nummer tio kräktes ur sig klassavslut och Unai Emery åkte hem med svansen mellan benen efter att ha konstaterat:
– Det här var olyckligt rakt igenom. Vi gjorde en dålig match och var mycket mycket underlägsna Barcelona i dag.

Pep Guardiola var nu inte så mycket lugnare för det och mot matchens slut fylldes mitt Twitterflöde med frågor om vad brottargreppet på Cesc Fàbregas egentligen handlade om.
Jag poppade frågan till Guardiola på presskonferensen efter match och fick en lång utläggning tillbaka – på katalanska.
– Jag sa till honom att han måste göra fler mål, började Pep som uppenbarligen missade att jag ställde frågan på kastiljanska, riksspanska, och flöt iväg medan jag stängde av viftade till presspersonen Sergi bredvid honom på podiet att be Pep börja om. Förgäves.
Ni vet hur det ligger till, i Barcelona är katalanskan officiellt förstaspråk, men både barn och gamla och hundar och katter pratar också spanska, vilket gör att utbölingar som undertecknad brukar ägna de första åren med att traggla spanska glosor och låta katalanskan sjunka in allteftersom, i och med att man alltid kan göra sig förstådd ändå.
Efter ett tag fattade Guardiola galoppen, tittade på mig och sa:
– Jaha, vadå, kan du inte katalanska än?
– Jo, alltså, men jag tycker att det kan vara lite klurigt ibland, pep jag tillbaka, så där självsäkert som man gör när man vet att typ tre tv-kanaler och kanske dubbelt så många direktsändande radiostationer just outat en som imbecill inför hela Spanien.
– Okej, jag sa att han måste göra fler mål, sammanfattade Guardiola pedagogiskt sin halvminutslånga utläggning.
– Just den biten hajade jag, svarade jag.
– Du får ta resten med Pepe, konstaterade Guardiola, med hänvisning inte till Real Madrids portugis (det hade förvisso varit lite lajbans) utan en av de äldre journalisträvarna på plats som har för vana att teckna ner varje ord Barças tränare häver ur sig.

För guds skull, Juanita. Foto: Getty Images Europe

Jag är lite stukad just nu, det ska villigt erkännas, men jag filar på hämnd.
Den kommer serverad när du minst anar det, Pep. Kall som februarivinden på Camp Nou.
Beware.

En av Kataloniens mest lågintensiva konflikter tycks ha nått kokpunkten när Pep Guardiola först sätter Gerard Piqué på läktaren i Leverkusen och sedan tar snacket med Piqués pappa på vägen hem/väl hemma (här går spanska tidningars uppgifter i sär lite, men att ett snack ägt rum behöver vi inte betvivla).
Jag har skrivit om den begynnande sprickan mellan Pep och Piqué tidigare, i början av hösten då Guardiola satte sin mittback på bänken och läktaren vid några totalt omotiverade matcher på grund av dålig disciplin.
Skillnaden nu är att Piqué inte längre bara brutit mot klubbens uppförandekoder utan uppenbarligen, enligt Guardiola, inte gjort sitt bästa på planen och det är förstås mycket allvarligare.

Gerard Piqué är en kille som inte har särskilt mycket att gnälla på i livet. Han föddes in i klubben han älskar, där hans farfar var president och resten av den (mycket välbärgade och framgångsrika) familjen ivriga anhängare. 25 år senare hade han varit på språkresa i Manchester, tagit en bergsäker plats i Barcelonas elva, blivit en stilikon och bästa vipgäst på alla klubbar i Barcelonas nattliv, vunnit Champions League och tre ligor och en hel radda med kvasititlar utöver det, vunnit VM och EM (minus EM) och scorat en popidol som är alla spanska killars (och inte bara deras) våta dröm och fått henne att byta kontinent och flytta till Barcelona.
Och här har vi den stora utmaningen med att vara on top of the world: man måste fortsätta att prestera ändå.
Jag vet att det kan vara svårt, Gerard.

Lite rörande ändå att Manel Estiarte tar snacket med pappa Piqué, men vet man något om vem i familjen som egentligen bestämmer i spanska hushåll borde han kanske satt sig ner med Shakira direkt.
För Barcelonas bästa måste den pyrande konflikten Pep/Piqué lösas illa kvickt för att det inte ska straffa ut laget mer än vad det uppenbarligen redan gjort. Nu, till exempel.

Ni minns kanske en annan konflikt som Pep Guardiola fick ta vid sidlinjen när FC Köpenhamn var och härjade i Katalonien för drygt ett år sedan. Well, Ståle Solbakken har tydligen glömt hur han kände inför Barcelonas tränare då och norrmannen, som numer tränar Köln, hörde inför Barças match mot Leverkusen av sig till den katalanska klubben för att kolla om Pep hade lust att träffas på en sen pratstund efter matchen.
Det kunde Pep Guardiola, av okända skäl, inte tacka nej till och enligt Mundo Deportivo satt de två tränarna och pratade löpvägar och zonförsvar i över två timmar efter matchen mot Leverkusen.

I väntan på att Real Madrid ska gå in i Champions Leagues slutspel har vi ju en del Europa League att ägna oss åt. Lillasyster Atlético är i Rom för att möta Lazio i kväll och Cholo Simeone och hans gäng fick audiens hos påven och tackade genom att återgälda honom med vad han antagligen önskade mest av allt.

 
Och därmed fattas bara några klubbmärken innan Benedictus spanska tröjsamling är komplett (redan nu kan han spela Madridderby med nån kardinal om han vill).
På spanska kallar vi honom Benedicto, ja, alla utom Atlético Madrids president Enrique Cerezo som konsekvent refererade till påven som ”Benito” när han blev intervjuad i går, vilket möjligen inte betyder så mycket för Cerezo själv men desto mer för ett land som redan känt på hur det är att leva under en ledare med det namnet och när en önskan om att glömma det.

Marcelo Bielsas lejon hade inga som helst problem att skicka Mirandés all världens väg ur Copa del Rey och tillbaka till division tre-verkligheten på San Mamés i går kväll och i dag kan Fernando Llorente och hans vänner luta sig tillbaka och kasta ett öga på händelserna på Camp Nou om de vill veta vem de får möta i finalen senare i vår.
Om de nu bryr sig, Javi Martínez har ju ändå klart för sig hur den matchen kommer att gå. 

Vi ska inte förväxla Barcelonas situation inför kvällens match med en pressad situation. De har hemmaplan, ett oavgjort resultat, ett bortamål och statistiken med sig. Sedan Pep Guardiola tog över laget har Valencia aldrig slagit dem, men de har kryssat så att det stått härliga till och Unai Emerys killar har bjudit på spänning, hög fart och rolig fotboll nästan varenda gång. Och Pep vet vad som krävs i kväll; Barça måste kliva ut inför hemmapubliken och ikläda sig rollen som det högst stående väsen man hittar i medelhavskulturen (och alla andra kulturer på jorden, amen). De måste visa att de är MÄN.

Och plötsligt får Leo Messis nya skäggväxt en alldeles naturlig förklaring.

Dessutom har Ludas startat ett vinkrig med Andrés Iniesta och det är inte den enda fronten där Messi-klanen är offensiv just nu.
Storebror Rodrigo Messi, en gammal bloggfavorit när det begav sig, ska nämligen upp i rätten för att ha hotat en cyklist med en pistol i närheten av det messiska residenset i Castelldefels strax utanför Barcelona förra våren. Det faktum att vapnet var av plast hade kanske fått Rodrigo att komma undan lagens långa arm om han inte ackompanjerat viftandet med ett:
– Vad vill du? Att jag skjuter dig? Att jag dödar dig?!

Bakgrunden enligt tidningen La Vanguardias poliskällor ska vara att Messi den äldre brände förbi cyklisten i så hög hastighet att han höll på att tappa balansen och att ett ordkrig utbröt minuter senare när mannen på hojen konfronterade Ludas brorsa på en bensinmack.
Jag är personligen inte själv kallad som vittne till rättegången, men om åklagaren behöver empiri att stödja sig mot kan jag intyga att minst ett av Rodrigo Messis syskon, vi kan kalla honom Leo, en gång brände förbi cirkus en meter framför mig i sin bil vid ett övergångsställe som jag var i begrepp att korsa i en hastighet som låg nånstans mellan 100 och 110 kilometer i timmen över det tillåtna.

När man hämtat andan och tackat livet efter den typen av upplevelse smyger en väldigt obekväm frågeställning in i ens hjärnverksamhet: Hur skulle Aftonbladet ha presenterat nyheten att Leo Messi kört ihjäl mig?

”Juanita Frändén död i bilolycka – idrottssverige lamslaget av sorg
Förövaren känd sportidol.
Jan Helin: ’En stor förlust för svensk sportjournalistik’

Sidorna: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 och mitten. Och sporten.”

eller

”Leo Messi i skandal inför Champions League-semifinalen – Barcelonaspelaren körde i hjäl kvinna på övergångsställe.
Sportbladets Simon Bank: ’En stor förlust för fotbollssvärlden’

Sidorna: Varenda jävla rosa.”

Men jag lever och kickar och innan cupclashen på Camp Nou i kväll ska jag iaktta the making of men och förfesta på Miniestadi där världens två kanske mest framgångsrika ungdomsfotbollsverksamheter har bestämt träff.
Det är Barças u-lag som tar emot Ajax i kvartsfinalen i fotbollskidsens Champions League och där både Ajax a-lags- och ungdomslagstränare är på plats.
De heter Ronald och Franck De Boer och har båda två de senaste dagarna lallat runt och hälsat på gamla vänner på Barcelonas träningsanläggning. 

Men, men, men, men, manly men wohohooo. Foto: FC Barcelona

Men dagens riktigt glädjande fotbollsnyhet hittills hämtar vi från huvudstaden där ett företag (från Valencia visserligen) gjort verklighet av mångas dröm att få ta en dusch med Cristiano Ronaldo.

Det är semifinaldags i Spanien och även om morgondagen förhoppningsvis bjuder på sedvanligt homo light moment när Barcelona och Valencia möts, så måste vi rikta blickarna mot Bilbao en stund.

 Pöss!

Marcelo Bielsas lejon ska egentligen bara göra en dag (kväll) på kontoret mot Mirandés och man har ju för guds skull 2–1 med sig och hemmaplan, och det här ska säkert gå som en dans men ÄNDÅ. Lillaget från Segunda B har precis noll att förlora på ett fullsatt San Mamés och de kommer att gå in för att paja den baskiska bjudningen i kväll.
– Vi åker inte till Bilbao för att festa, säger tränaren Pouso, vilket jag personligen tycker är en rätt trist inställning när man för en gångs skull får sina 15 sekunder i elljuset.

Jag är verkligen närmast oprofessionellt glad å Marcelo Bielsas vägnar för att han av allt att döma får sig en cupfinal redan under första året i la liga. Hade Barcelona stått på tur i finalen redan nu hade dessutom Athletic Club slagit dem. Men i Spanien jobbar vi inte så, här spelar vi av utslagsspelet i februari och håller inne med finalen till slutet av april. Det är ännu inte bestämt var den ska spelas men baskerna har på känn att det blir Madrid och har, enligt El País, i princip redan fulltecknat huvudstadens hotellrum den 21 april. 

Barcelona ja. Ja. Jag vet inte vad riktigt, mer än att Peps pack har haft ett skadeparty och målmissfest samtidigt på slutet och ska vi dra några slutsatser av det så tycker jag ändå att vi väntar till efter morgondagen.
Valencia är ju det roligaste laget att se mot Barça om ni frågar mig; snabba, vågade, oförlåtande och väldigt väldigt underhållande. Men trots det har Unai Emery ännu inte slagit Barça under Guardiola någon gång hittills och i morgon på Camp Nou känns kanske ändå inte som första gången. Men ett stabilt 2–2 och Los Che är i cupfinal ändå.

Barcelonaspelarna har haft lite ledigt i veckan och gjort sånt som bara Barçaspelare gör när de är lediga.
Går på musikal till exempel. El capità tog med sig sina lockar och spanade in (jag önskar jag kunde skriva Hair, men den ges inte i Barcelona just nu) Les Misérables i söndags och han vore ju inte Carles Puyol om han inte tog en bild med ensemblen och la upp på Twitter efteråt.

Det ser ut som en tavla från Pradomuseets avdelning Inhemska målare 1700/1800-tal, men det är ett livs levande fotografi. Det tar man inte så mycket på Barça-kaptenens närvaro som på tummen-upp-mannen till höger i bild. Hittar ni Puyi får ni en guldstjärna.

Och så har Míchel tagit över Sevilla, mitt framför ögonen på Sporting Gijóns ledning. Jag kan inte säga exakt varför, men jag känner i magen att det här är precis rätt man att få andaluserna på rätt köl.

Och så gratulerar vi signaturen Mou av alla, som faktiskt var först med att posta rätt svar på ”Vem där?”-frågan i förra inlägget. Mou behövde bara 59 minuter från publicerad blogg för att svara ”Afellay, Pedro och Iniesta”.

Man lämnar Spanien med blicken i några dagar och vad möter en när man kommer tillbaka?

* En plusgrad
* En förkylning
* En debatt om Leo Messis vara eller inte vara i Barcelonas startelva

Jag kan inte bestämma mig för vilket som känns mest onödigt, men det sista tog Pep Guardiola udden av direkt på presskonferensen efter match i går (väderleken och min hälsa har han ännu inte tagit tag i). 

– Leo kommer alltid att spela när han är tillgänglig,  i dag skapar han fyra målchanser åt oss som hade kunnat resultera i fyra mål, säger Pep, som inte heller höll inne med lovorden inför de 50 000 människor som tagit sig till Camp Nou i går kväll:
– Jag måste knäböja inför de modiga som tagit sig hit. Ni har all min tacksamhet.

Ludas själv är så klart inte opåverkad av oljudet runt omkring honom och gjorde vad många 25-åriga män före honom i historien gjort när de börjar grubbla.

Det är bara ett tredagarsskägg säger ni, det betyder ingenting.
Jo jo, just nu ja. Men när Barcelonas nummer tio dyker upp till match med en akustisk gitarr på ena axeln och pratar om att boka en enkelbiljett till Goa i sommar ”för att bara vara”, då vet ni var ni hörde det först. 

Ni vet hur det är annars när temperaturen börjar mucka med katalanerna; de fruktar för sitt liv och tar inga risker.

(Den i läsekretsen som först tar alla tre vinner ett omnämnande på bloggen och en prenumeration på Kamratposten)

Kylan var inte kvällens enda dåliga omen på Camp Nou.

 Tot el camp es un katt.

Det var långt ifrån Barças första påhälsning från djurriket eftersom Katalonien lyder under en alldeles speciell djurskyddslag som gör att man inte har rätt att flytta på vilda djur i det offentliga rummet, vilket i sin tur lett till att flera kattfamiljer huserar i och kring Camp Nou och att en och annan gynnare ibland får för sig att ta en tur på innerplan mitt under match.
Jag vet inte så mycket om djurpsykologi, men desto mer om katter, som brukar vara skapligt skygga varelser, så vi får anta att Sotis haft en tuff barndom eller bara alltid drömt om att få träffa Leo Messi.
”Det var Mourinho som släppte ut honom när han väntade på parkeringen” tyckte någon, men ville Mou kattsfajtas med Barça hade han väl lika väl kunnat lämna Karim Benzema.

Dagens korpfotbollsanekdot hämtar vi från den spanska nordkusten där Iñaki Tejada fick en skaplig start på sitt interimstyre i Sporting Gijón med oavgjort mot starka Osasuna, men kunde sluta le när det uppdagades att El Molinón för dagen visade upp sig helt utan varmvatten i omklädningsrummen. Gijón-spelarna kunde väl stå ut med att få rulla hem och duscha medan Osasunas trupp fick ta hela hemresan i matchställ och bara ett poäng mot la ligas jumbo. Svettigt.

Och så säger vi grattis till Cristiano Ronaldo som blir 27 just i dag (och hans lillebror Neymar som lämnar tonåren samma dag) men som tydligen hamnat i en livskris liknande Ludas. 
Jag fattar dig Crille, det är inte så jävla gött här just nu, men jag lovar att inte är varmare i England!
Du. Kompis.

Har ni hört den om Leo Messi?
Först hade han influensa klockan 13 på dagen och blev hemskickad från träningen och sedan var han inte sjuk mer utan spelade fotboll klockan 23 på kvällen (och eftersom det snart är Trettondagsafton får ni lite etnotrollflöjter i bakgrunden, sån är jag). Och sen blev Osasuna arga för att de tyckte att han lurades.

Jag kan förstå poängen i att mörka lite ibland med skador, och jag tänker inte alls sitta här och moralisera, men det finns ju ändå bättre lägen att fulspela med startelvan än hemmamatcher mot Osasuna, Josep Guardiola.

I går tog Camp Nou emot publiken som en rökfri arena för första gången och det var inte det enda nya inslaget för 2012 i Barcelonas hemmaborg. 
Carles Puyol brukar ju inte tveka att flasha bringan efter match om det så är på en minusgradig bortaplan i Tatarstan, men de undre regionerna är han generellt lite mer hemlig med.

Så jag ger er:

 Bara ben på Barças kapten. Foto: MD

Och så får vi av allt att döma ett dubbel-Clásico snart igen då, eftersom Barcelona och Real Madrid lär få mötas i kvartsfinalen av Copa del Rey.
Om man inte räknar matcherna mellan Lerdala och Timmersdalas a-lag när jag var mycket yngre än jag är nu så är nog Barcelona – Real Madrid det möte jag sett flest gånger live i livet. Mustigt, va?

Men spanska cupen flyger vidare i väntan på att ligan ska kicka i gång i helgen och i kväll är det Valencia som ska ta revansch på Sevillas seger i ligan lagen emellan tidigt i höstas, där Valencia anklagade Emir Spahic och Fernando Navarro för att medvetet provocera fram en utvisning på Artiz Aduriz.
Nämnde Spahic har använts flitigt på förstasidor när Valencia-pressen laddat inför match och tidningen Superdeporte konstaterar att Emir Spahic ”som av en händelse” lämnade spelarbussen i tryggt förvar mellan míster Marcelino och José Maria del Nido.
Om man nu känner sig så trygg mellan en tränare som konstant hotas av sparken och en klubbpresident som just dömt till 6,5 års fängelse för korruption.
Allt är ju som bekant relativt.

Matchen blir hur som helst kvällens höjdpunkt.

Och så har veckans man Iker Casillas fått en gata uppkallad efter sig i Móstoles.

På Camp Nou ska vi strax se Grodorna från Levante försöka ställa till det för Peps pack, som rimligtvis har ganska mycket Clásico i tankarna.
Gerard Piqué sitter ju på läktaren efter ett omstritt avsiktligt gult kort häromdagen, men Sergio Busquets får minsann starta trots riskabla fyra gula, möjligen i något form av kompensationstänk från Guardiolas sida.
Rent tekniskt och på pappret och allt det där ska ju ett Levante halvvägs in i pensionsålder så klart inte ha något att sätta emot i kväll, men vet vi något om det här laget så är det att de kan förbluffa oss.
Isaac Cuenca får starta för ett i övrigt toppat och trebackslinjeformerat Barcelona.

I Levante ska en formtoppad Arouna Koné göra grejerna framåt. Vi får väl ha överseende med hans anstötligt låga tröjnummer för en anfallare.

Real Madrid har i skrivande stund gjort tre mål på Sporting Gijón, ett mindre än Levante lyckades med senast.

Camp Nou är kallt, men sällskapet är det finaste tänkbara, inte minst när man får visa sportjournalistkårens två Isaac Cuencas runt i spansk fotbolls finrum.

Vamonos.