Marco Di Vaio åt upp avståndet i skytteligan till Zlatan med ett tröstmål mot Palermo i dag. Vi har varit inne på det förut, men jag måste poängtera det igen. Serie A har i nuläget delad skytteligaledning mellan tabellettans fixstjärna (Ibra) och en anfallare i ett lag på väg att halka ner till Serie B (Vaia con Marco).
Nu får gärna tabellbitarna där ute läxa upp mig, men inte kan det ha hänt någon gång tidigare att en skytteligavinnare samtidigt flyttats ner?

Precis som för två veckor sedan är det flerdubbla målskyttar som är dagens melodi. Och precis som senast noteras både Totti och Chievos Pellessier för två strutar. Gaetano D’Agostino gjorde samma sak när Udinese slog Fiorentina och Precious Pippo gjorde vad han gör mest hela tiden numer och nätade tre gånger om mot Torino och tog upp Milan förbi Juventus till andraplatsen.

– Jag får väl tacka mina föräldrar för mina gener, säger Pippo till Domenica Sportiva.

Totti tog i dag plats på topp tio över Serie A:s mesta målgörare någonsin. På sjätte plats med 190 mål hittar vi Kurre Hamrin och på andra plats, med 225, Gunnar Nordahl.
Om Zlatans föräldrar begåvat honom med samma dna som Filippo Inzaghis går han om Hamrin typ år 2017.
Styvt räknat.

’Är det över nu?’ är den stora fotbollsfrågan i Italien i dag.
Nio poäng är mycket att ta igen på åtta matcher, men gissa om Juventus – Inter om mindre än två veckor blir en urladdning utöver det vanliga.

– Ett Juventus med två ansikten. En del doktor Jekyll och en del Mr Hyde, är Claudio Ranieris osvikligt poetiska dom över insatsen mot Chievo i går.
Juventusspelarna har tidigare låtit försiktigt hoppfulla om möjligheten att rubba Inter i serieledningen, men nu verkar luften ha gått ur dem en aning.
Om inte Italiens vägar norrut från Rom har förstörts av jordbävningen – det skakade rejält även här i natt – kommer Blogocalcio att vara på plats i Turin den 18 oktober.

Till sist gratulerar vi så klart Precious Pippo till det 301:a målet. Säkerligen hittade han en anledning att fira även det.

Veckans Champions League-cirkus har satt sina spår i den italienska fotbollssjälen. Ett kryddmått självkritik har smugit sig in i analysen av det fiaskoartade Europaäventyret. Man hör det antydas på kaffebarer och på perongen i tunnelbanan:
Vi är kanske inte bättre än så här?

I ett land där man år efter år är övertygad om att man ska vinna hela tävlingen (tänk Sverige i Eurovision Song Contest) och, om man inte gör det, ägnar sig åt kollektiva konspirationsteorier (tänk Sverige i Eurovision Song Contest igen) är detta i alla fall ett fall framåt.

Annars är det business as usual i Italien.
Zlatan skjuter sönder nätmaskorna på San Siro, Mourinho blir uppvisad på läktaren efter protester (jag tror han gnällde på att domaren bedrev intellektuell manipulation) och precious Pippo skramlar ihop till 300 mål på professionell nivå.
Han gör det på ett omisskänligt Inzaghiskt sätt.

http://www.youtube.com/watch?v=_ysc6vMEDco

Notera att han inte är riktigt mäktig uppgiften att toppa sitt vanliga målfirande efter jubileumsmålet. Det har ju, så att säga, gått lite inflation i Pippos målgester genom åren.

Zlatan då? Ja, eftersom han nu aldrig lyckas vinna ’det här jävla Champions’ kan han ju satsa på den här jävla skytteligan istället där han har rejäl tätkänning efter dagens doppia.
Magiske Marco Di Vaio ligger två mål före och kan själv möjligen satsa på att bli historisk genom konststycket att vinna skytteligen och samtidigt bli nedflyttad till Serie B med Bologna.