Klockan 10.30 i förmiddags kallade Juventusbossen Jean-Claude Blanc till sig Claudio Ranieri för att hålla ’en avstämning där inte ens ordet avsked nämndes’.
Jag vet inte om Blanc föredrar ord som ’sparken’ eller ’kicken’ i stället, men Ranieris dagar är räknade i klubben, det kan vi vara hyfsat säkra på.
Juventus sägs ha ett visst intresse för Luciano Spalletti inför nästa säsong och det är väl ingen omöjlighet, Serie A-klubbarna praktiserar ju ungefär samma rundgång som svenska elitserieklubbar i ishockey, men om vi backar bandet några månader så har ju även Roma visat intresse för Ranieri.
Ni hajar, klubbarna kan komma att byta tränare med varandra, eller tränarna klubbar med varandra, om man så vill.

Om Juventus får stryk av Milan nu på söndag ryker Ranieri direkt och då får gamle gode Ciro Ferrara ta över tyglarna de sista tre omgångarna. Ferrara gjorde tydligen tio år i Juves backlinje, men på Blogocalcio minns vi honom för sina oförglömliga vokala insatser för klubben.

Ferrara tar med imponerande lätthet falsettonerna – ’di veeeero amore’ = ’av äkta kärlek’ (ja, vad trodde ni de sjöng om, det hårda klimatet på Turins bakgator?) – nån dryg minut in i klippet.
Missa inte heller Gianluca Pesottos solo från bakersta raden.
Pesotto har hämtat sig från den tragiska händelsen under fotbolls-VM 2006, då han försökte ta livet av sig genom att hoppa ut från fönstret från Juventus klubbhus och han har nu inga synliga men av fallet.
När Juventus mötte Roma i höstas stod han kvar länge i mixade zonen och skojade loss med pressfolket.

Jag säger att Ferrara tar hem tävlingen på knock, men vem är då den NÄST bäste sångaren i Juve? Se och döm själva.

En bedragen man har två val: dumpa sin fru eller låtsas som ingenting och hoppas att få henne tillbaka.

Citatet kommer, som ni säkert redan räknat ut, från Italiens största tidning Gazzetta dello sport och det handlar om Claudio Ranieri och den gamla damen Juventus. Hon har ju setts äta middag med Marcello Lippi häromsistens (genom klubbdirektör Blanc) utan att berätta för Claudio vad det är som pågår.

Ranieri själv har valt att hålla huvudet högt och väljer alternativ nummer två ovan.
– Jag kan inte styra över om Lippi tar över efter mig när mitt kontrakt går ut 2010 och jag vet inte heller något om det. Klubben har inte sagt något till mig och som tränare är man, precis som maken, den sista som får veta, säger Juvetränaren.

I kväll har han lite annat att tänka på, Juventus ska ju vända 1–2-underläge hemma mot Lazio i semifinalen i cupen och Olof Mellberg är med största säkerhet tillbaka i startelvan. Själv har jag just anlänt till Turin och ska strax ge mig iväg till Stadio Olimpico.

Uppladdningen inför Juve – Inter i morgon går i försoningens tecken. Claudio Ranieri begraver bumerangen med José Mourinho och säger:
– Han är en av de största tränarna i Europa och jag kommer att ta honom i hand.

Ranieri hade ju en liten beef med Mou i vintras och gaddade ihop sig med de andra hövdingarna i Serie A. Men sedan Luciano Spalletti drabbades av ett tillfälligt psykbryt under Rom-derbyt förra helgen är uppenbarligen inte Romatränaren heller någon att hålla i när det blåser.

Zlatan går ett steg till och förlåter på förhand sina belackare i Juventusklacken som kommer att vissla ut honom i morgon.
– Jag förstår dem, jag hade också visslat ut Ibrahimovic om han lämnat mitt lag. Det är en stor spelare, säger Zlatan på Zlatans vis till Inter Channel.

Ibra får också frågan vilket av årets mål han är mest nöjd med.
– Jag säger det mot Bologna. De andra jag har gjort går att upprepa, men mål av typen mot Bologna är väldigt sällan man lyckas med. Fast jag skulle så klart klara av det.

’Är det över nu?’ är den stora fotbollsfrågan i Italien i dag.
Nio poäng är mycket att ta igen på åtta matcher, men gissa om Juventus – Inter om mindre än två veckor blir en urladdning utöver det vanliga.

– Ett Juventus med två ansikten. En del doktor Jekyll och en del Mr Hyde, är Claudio Ranieris osvikligt poetiska dom över insatsen mot Chievo i går.
Juventusspelarna har tidigare låtit försiktigt hoppfulla om möjligheten att rubba Inter i serieledningen, men nu verkar luften ha gått ur dem en aning.
Om inte Italiens vägar norrut från Rom har förstörts av jordbävningen – det skakade rejält även här i natt – kommer Blogocalcio att vara på plats i Turin den 18 oktober.

Till sist gratulerar vi så klart Precious Pippo till det 301:a målet. Säkerligen hittade han en anledning att fira även det.

Att Baby Roma skulle få det lite knöligt mot Juventus var ingen skräll, men 1–4 på Olimpico!
Totti satt på hedersläktaren rejält påpälsad i den ovanligt kyliga Rom-kvällen (kanske hade Ranieri tagit med sig en jacka till honom också) och såg ut att skämmas.

Kvällens personliga drama utspelades dock innan match i luckan där man hämtar ut sina pressbiljetter. När kvinnan med ansvar för namnlistorna efter en kvart hittade Aftonbladet var namnet som anmälts Johansson.
– Det är han som skickat in anmälan, det har bara blivit fel namn, förklarade jag.
– Heter han Gregoire Johansson? undrade kvinnan i luckan.
Det gör han verkligen inte, men tiden var knapp och nöden har som bekant ingen djungel.
– Javisst, sa jag på chans.
Kvinnan försvann en stund och återkom sedan med ackrediteringsansökan i handen.
– Jan Johansson står det här, sa hon och tittade frågande på mig.
– Eh, det är hans andranamn, försökte jag.
Efter ett ännu ett förebrående ögonkast nickade hon bifall och släppte förbi mig.

Det har hänt mig tidigare att fel namn stått på pressbiljetten, men då var jag i Turin och saken löstes på 15 sekunder i sann norditaliensk effektivitetsanda.
I Rom är kaos bokstavligen granne med Gud. Eller i alla fall med påven.

Det börjar bli dags att styra mot Olimpico, men först ett litet svep inför matchen.
Roma har kallat in sex (!) juniorspelare för att få full trupp, medan Juves tränare har det delikata uppdraget att välja anfallsmodell med Del Piero, Iaquinta, Giovinco och den förlåtne Trezeguet tillgängliga.

Luciano Spalletti borde rimligtvis blicka avundsjukt mot Ranieris besättning, men det är inte spelare Romatränaren vill åt av motståndaren.
– Sist vi sågs sa Luciano att han gillade min jacka, så nu har jag packat ner två eller tre till honom, säger Ranieri till Gazzettan i dag.

Det är väl som det gamla ordstävet säger: Ingen tränare är bättre än sin senaste jacka.

I övrigt tyder allt på att Olof Mellberg spelar mittbackspar med Chiellini och att Vucinic blir ensam spets i Roma, flankerad av Menez och Baptista, i Tottis frånvaro.
Nu åker vi.

Jag får en känsla av att Claudio Ranieri inte är killen man vill ha en oplockad gås med. Men heter man David Trezeguet är det lite sent att ändra på den saken och på dagens träning var det enligt rapporter en hyfsat tajt stämning mellan den franske anfallaren och hans tränare.
De bytte, med andra ord, inte en blick med varandra.
’Nej, vi har inte pratat’ sa Trez till Gazzettan innan han lämnade Vinovo i dag.

Jag är nu ingen pr-strateg, men hade det inte varit smartare av Ranieri att ta ett snack, läsa lusen av fransmannen (eller hur han nu föredrar att framföra sitt budskap) och sen visa upp en gemensam front?
Bötessumman för att han ifrågasatte bytet i CL-matchen mot Chelsea fastställs i dagarna. Redan nu står sommarens transferfönster alldeles vidöppet för Trez.

’En tränare kan förlora mycket, men han bör aldrig förlora sin professionella värdighet’.

Nej, det är ingen nytt latinskt ordspråk (eller vad vet jag, förresten). Det är José Mourinho som svingar vilt igen.

På dagens presskonferens lekte Mou arga leken med den journalist som gjorde sitt jobb och bad om en kommentar om det påstådda slagsmålet med en United-supporter efter förlusten i England.
Inter-tränaren spände sin svartaste blick i reportern och gick till attack:
– Mourinho säljer. Och det vet du.

Två saker är intressanta med det här.

1. Mourinho har tagit ett rejält kliv på hybristrappan och pratar numer om sig själv i tredje person (a.k.a. lex Zlatan, men notera att Ibrahimovic har sett motsatt utveckling och slutat).

2. Mourinho duar reportern i ett (hyfsat effektivt) försök att förminska honom. Ni som har ett hum om de latinska språken vet vilken nedlåtenhet han demonstrerar i och med detta.

Jag har pratat med Mourinho en gång, på en presskonferens efter Roma-Inter, och frågan gällde Zlatans framträdande vill jag minnas. Jag fick inget svar, jag fick en motfråga och fick snabbt samla tankarna (och det, vid tillfället, ganska bristfälliga italienska ordförrådet) och skjuta från höften igen.
Pulsen går upp en aning när Mou fokuserar en med blicken, jag lovar. Men vi blev inte du med varandra i alla fall.

Och han går ju, som bekant, en del andra män på nerverna också.

Den senaste i raden av upprörda Serie A-tränare att ta sig ton angående portugisen är Carlo Ancelotti.
– Mourinho pratar ofta om värdet att kommunicera, men det är den av hans egenskaper jag är minst imponerad av, hälsar Milan-tränaren via en intervju i l’Avvenire.

Det är lite slutspelshockey över sluggandet i italiensk fotbollsmedia just nu. Minus Per Ledin och Niklas Wikegård, men med en Mourinho som agitator i sitt livs form.
Om jag räknat rätt har tre andra tränare haft minst ett verbalt utfall var mot portugisen den senaste veckan. Och då är Spalletti, Ancelotti och Ranieri tre, normalt sett, balanserade män.
Mourinho är som det där bokstavsbarnet längst bak i klassrummet som ständigt ifrågasätter allt och alla, men alltid har full pott på proven.
Oftast utan att ens plugga.

Jaha, nähä.
Får man lov att vara lite efterklok (och det får man ju i sitt eget forum) så är det väl ingen jätteskräll att krigsmaskinen kör över den gamla damen. Allt annat faller, som man säger, på sin egen orimlighet.

Vi tackar ändå Ranieris riddare för att hålla spänningen någorlunda vid liv och Deus ex machina för att skriva in ett felaktigt bortdömt mål, en utvisning och ett styck straff i intrigen innan dramat upplöstes.
Det, mina vänner, är Champions League när det är som bäst.

Det drar ihop sig till en CL-omgång av stora mått eller, för all del, ’England – Italien: andra akten’ som det kallas här nere.
Italiensk media har störst tilltro till Juve av Serie A-lagen och vår vän Claudio Ranieri är inte sen att piska upp stämningen mot sitt gamla gäng.
– Chelsea har blivit en krigsmaskin som bygger sina framgångar på att spendera massor med pengar, lyder Juvetränarens illa maskerade beundran.

Nicola Legrottaglie har annat att stå i just nu…

http://www.youtube.com/watch?v=UFf46_ahEG4

…så Olof Mellberg får den avundsvärda uppgiften att bilda mittlås med Giorgio Chiellini mot Chelsea.
Det kan tyckas att Mellberg glidit in lite på ett bananskal i Juves startelva, men var det nu så från början har hans insatser på slutet suddat bort den skepsis som fanns i Italien.
Även om alla inte är helt på det klara med hans ursprung.
– Varför väntar du på en tysk spelare om du är svensk journalist? frågade Mediasets kameraman mig i den mixade zonen efter Lazio – Juventus förra veckan.

Att Olof Mellberg växt i Ranieris ögon behöver vi inte betvivla. Efter Juventus – Milan i december frågade jag honom om svenskens insats.
– Mycket bra i dag, men han har också visat att han är en kille med kontroll över situationen som direkt tagit en självklar plats i omklädningsrummet, svarade Juve-tränaren då och jag tror inte han har så många poäng att hämta på att smöra för svensk press.

Återstår att se om det är Mellberg som Rai due ringer nästa gång de behöver någon som kan förkunna Bibeln.

Sen var det så klart en trygghet för Olof Mellberg att Albin Ekdal fanns i klubben när han kom dit i somras.

Eller inte.