Det var ett på många sätt ganska avslaget derbi de Catalunya som gick av stapeln på Camp Nou tidigare i kväll. Varken spelare eller publik har väl särskilt mycket rivalhat kvar att ösa ur sig och att Barcelona skulle ta hem det här kändes väldigt klart på förhand. Inte desto mindre imponerande hur lugnt och säkert de sköter den saken.
Xavi Hernandéz tyckte att det var gött att vinna ”med tanke på den slitiga mentala situationen med medierna från Madrid”.
Xavi förväxlas ibland, och ganska välförtjänt, med en väluppfostrad Barça-grabb som inte vill stöta sig med folk, men han är oavsett det lagets mest rättrogna ideolog och då pratar jag både fotbollspolitiskt och politikpolitiskt, om ni hänger med.

I kväll hade så klart varit ett sockersött sätt att få fira ligasegern, men det får bli på onsdag borta mot Levante i stället, allt annat ser jag som så osannolikt att det faller utanför ramen för det naturliga och där ute opererar vi bara i nödfall.

Men hörrni, det är hög tid att vi pratar lite om en av vårens mest slående formsvackor i Spanien.
Med det menar jag: vad har hänt med David Villa? Killen som var La Rojas genomgående mest värdefulla spelar i VM tycks ha hamnat i en identitetskris a la grande. Jag sympatiserar med det, jag ska också fylla 30 senare i år, men det påverkar ju inte FC Barcelona i alla fall.
Eller ja.

 Mest exklusivt för vem?

Villa får inte en boll i nätet sedan ett bra tag och ni undrar om det pratas om att hans siffror (antal mål/antal spelade minuter) är sämre än Zlatan Ibrahimovics förra året.
Det gör det faktiskt inte, av lite olika anledningar tror jag. Främst för att Barcelona går bättre i år än förra året, relativt sett till liga, cup och CL, men också för att han inte börjat filosof-tuppa sig med Pep Guardiola.
Därmed inte sagt att folk här i det tysta inte är överens om att el Guaje är en rejäl besvikelse under vårsäsongen.

Osasuna tog tre äsaviktiga poäng borta mot Zaragoza, trots att de får klara sig utan Walter Geväret Pandiani, och nu ligger laget som Javier Aguirre såg ut att ta till nya höjder ändå lite småpyrt till inför de tre avslutande omgångarna. Osasuna är märkliga. De kan sno poäng av Barcelona och Real Madrid när de är på det humöret, men sladdar ändå alldeles för långt ner i tabellen för att det ska kännas normalt.

Real Madrid hade å sin sida tid för fria aktiviteter i dag och några av lagets mesta profiler ägnade det åt ett av vårens snyggaste PR-trick. Det är inte mer än några månader sedan som ett bråk blossade upp mellan klubbens lagkapten och klubbens störste stjärna. Inblandad var också en viss tv-reporter.

I dag såg det ut så här på vipläktaren när Rafael Nadal fick däng av Novak Djokovic i Madrid.

Bästissvibbar? Foto: Marca

Det börjar dra ihop sig till internationella kvinnodagen och brudarna trillar in i Barcelona en efter en.
Barcelona firade ju lite i förtid och man vet att de är sugna på att se vilket genomslag påhittet skulle få i medierna när Barças presschef Txemi ringer upp mig för att fråga varför jag inte var på plats mot Zaragoza i lördags.
– Så Aftonbladet skrev inget om saken, undrade Txemi lite besviket och jag fick trösta honom med att jag nämnt det hela i bloggen vid ett tidigare tillfälle och skicka över en skärmdump.
FCB andades ut och kunde konstatera att ”den svenska tidningen Aftonbladet applåderar initiativet”.
Vad gör man inte.

 Plats för applåder. Skärmdump: FCB

Marca kör en intervju med Sara Carbonero i samband med att Ford lanserar en tävling i fotbollskunskap ihop med Spaniens mesta journalistwag.
Reportern Andrés García värmer upp Carbonero (eller carbonaran om ni har riktnummer 031) med att fråga: ”Och du, kan du mycket om fotboll?”
– Jag har jobbat med sport i åtta år och gillar det verkligen, så självklart kan jag mycket. Annars skulle jag inte kunna prata om det hela dagarna, svarar Sara pedagogiskt.

 
Vet du vad Spaniens målvakt heter? Va? Vet du det?

Den svenska tidningen Aftonbladet applåderar inte frågan, kan ni väl hälsa Marca om ni springer på dem.

I dag trillar även Arsenal in och om ett par timmar håller Arsène Wenger och en friskförklarad Pep Guardiola presskonferens på Camp Nou.

Barcelona saknar både Carles Puyol och Gerard Piqué i morgon och jag börjar undra om det här inte blir en riktig nagelbitare. Sergio Busquets och Eric Abidal lär få bilda mittlås i stället och lämna fältet öppet för en stekhet Seydou Keita på mittfältet. Mot ett lag som har typ exakt samma taktik som Barcelona är det ganska precis i mittförsvaret som man inte vill ha frågetecken.

Atlético Madrid red ut blondinstormen och tog tre snygga poäng mot Villarreal, som börjar få ställa in sig på att kvala till Champions League nästa år, och flyga vidare i Europa League så länge.
Jozy Altidore är på lån i Turkiet från den spanska tabellfyran den här säsongen och sliter med att acklimatisera sig i sitt nya hemland.

 
Kalla fakta.

Amerikanen verkar känna sig lite allmänt avskärmad från händelserna i övriga fotbollseuropa. Ni kan väl hjälpa Altidore och uppdatera honom på veckans event när ni har en stund över.

 Right.

Annars handlar ju det mesta om Sverige just nu.

Eftersom spanska fotbollsklubbar är fantastiska på att förneka inbördes osämja och inte sällan tar till teater i de egna mediekanalerna för att dementera rykten om bråk (minns Zlatans och Leo Messis kramkalas förra året) får vi utgå från att det är rätt illa ställt i Real Madrid.
När Sara Carbonero beskyllde Cristiano Ronaldo för att vara ”en egoist” tidigare i höst drog portugisen iväg ett sms med hennes ord till Iker Casillas som försvarade sin fjälla: 
– Hon måste få säga vad hon vill, hon är journalist, försökte Iker, vilket ju är en mycket upplyst ståndpunkt som fotbollsspelare tyvärr sällan intar när det gäller andra murvlar än just dem som de delar nittiosäng med, men ändå.

Cristiano nöjde sig inte med det svaret och därefter har inget kunna sudda bort de sura minerna i Madrid.
Iker fick frågan i veckan vem som är världens bästa spelare och svarade utan att tveka ”Leo Messi”, vilket ju i sig inte är några konstigheter, men spelar man i Real Madrid har man normalt sett en klausul i kontraktet som tvingar en att säga ”Cristiano Ronaldo” när just den frågan dyker upp.

Nu har Iker och Crille suttit ner, pratat ut och rökt fredspipa och enligt målvakten är saker och ting utredda, medan delar av Spanien (oväntat nog inte minst Barcelona) förbereder sig på ett liv efter CR7.
Jag har ju för min del väldigt svårt att se portugisen lämna Real Madrid nu, men några lärdomar drar säkert samtliga parter av det inträffade. Om inte annat bjussar bloggen så klart på lite tips inför framtiden.

Sara: Gnäll gärna på din pojkväns störiga polare, men gör det inför tjejkompisarna och inte i, eh, tv.
Cristiano: Att vara CR7 och bli kallad egoist är inte konstigare än att vara påve och bli kallad katolik. Embrace it.
Iker: Don’t mix your hoes with your bros.

Mundo Deportivo har i alla fall styrt upp ett bildmontage värdigt ett omslag av en Harlequin-roman, om ni förstår vad jag menar (creddpoäng till alla som inte vet vilken typ av bok det är så klart).
Vem tycker ni det känns som att de lägger skulden på?

 Det var hon som började!

Och för er som är intresserade av sporten fotboll kan vi konstatera att Atlético Madrid just snöat bort sina chanser att försvara europatiteln mot Leverkusen i kväll.
”Laget klarade inte bättre än oavgjort och fick lämna turneringen betydligt tidigare än förväntat” skriver AS, vilket jag verkligen vill motsätta mig.
Alla vi som känner Atléti hjälpligt förväntar oss ju att de ska följa upp en Euroleague-säsong där de vinner hela shitet med att åka ur i gruppspelet året därpå.
Det är Atlético-logik par exellence. 

 Det är så logiskt alla fattar utom du. Foto: AS

Men allt är ju inte elände i Spanien. Ni som, liksom jag, fortfarande är höga på cute overload av Andrés Iniesta och hans nya livskamrat, ska få komma ner igen med ännu mer Barça och bamsekramar.
Det är Alleke, 4 år, som varit förhäxad i Xavi Hernández sedan hon blev till (hon brukade sparka extra hårt i magen när Xavi gjorde mål, berättar mamma April) och gick galen när hennes idol och de andra landslagsspelarna åkte förbi hennes utpost i firandet av VM-guldet i somras. När Xavi inte vinkade tillbaka blev Alleke, ja, förbannad.
Men med skrik och bråk får man ju oftast sin vilja igenom tänkte Alleke (för övrigt exakt den metod jag använde som barn och se var jag hamnat) som till slut fick chansen att träffa sin idol när TV3 i veckan skulle utse årets katalanska idrottare.
Carles Puyol vann priset, men Alleke kunde inte bry sig mindre. Hon fick ju träffa sin vita riddare.
Och som den kyla bara en fyraåring besitter lät hon dessutom Xavi ta första initiativet till action.